I helgen har vi varit i Fryksås, en fin fädbodvall som ligger vid Orsa Grönklitt. Min ena bror fyllde 50 år för ett tag sedan och fick resan i present av oss syskon. Vi har haft en jättemysig helg. Igår gjorde vi en liten utflykt och hittade en fin rastplats vid en sjö. Brorsan hade med sig en Muurikka. Hade aldrig hört talas om dem, men det är en stekhäll, lite opraktisk att ta med på långvandring, men fantastiskt bra eftersom man kunde ställa den över öppen eld och laga mat. Det blev goda kycklingwraps. Hundarna roade sig med att bada och leta saker nere vid vattnet. De hade riktigt roligt.

  Min storebror gjorde stickor till brasan, inte för att det behövdes, utan för att det var roligt. Scouttakterna går aldrig ur :-)

Peter fick också visa att Scouttakterna sitter i och visa hur en Stockholmare gör upp eld (jag fick inte med på bild den stora rökpelaren som uppstod)

Matlagning under inspektion.

Wilma fick leta mat i träden (i bakgrunden)

Jättekul att plaska i vattnet, tyckte Miso.

Klart jag hjälper till, sa Miso.

Innan vi gick iväg för att grilla lade jag och en av mina bröder spår till hundarna, Håkan har aldrig tränat hund och detta var första gången han gjorde något sånt. Han fick lägga Wilmas spår och jag lade Misos. Jag hade nästan lyckats korsa mitt eget spår eftersom jag fick improvisera lite då det dök upp en stuga och en skogstjärn som jag inte hade räknat med. Vi tog Misos spår innan vi gick iväg. Brorsan och hans fru gick bakom. Miso var tvungen att stanna ibland och titta på dem och fladdrade runt lite. Det kom dessutom en hund och korsade vår väg. Men hon hittade i alla fall spåret och pinnarna.

Håkan fick gå med Wilma sedan när vi kom tillbaka från utflykten. Hon tuffade på som vanligt och jag tror att Håkan tyckte det var riktigt roligt att gå med henne. Kommer ihåg själv första gången jag tog ett spår med Wilma, jag gick nästan och grät för det var så häftigt och jag tyckte hon var så duktig.

Wilma var i alla fall liiite trött på eftermiddagen, i alla fall nöjd. Med att ha hela familjen runt omkring sig. Hon och min äldsta bror "Skinkan" har ju ett speciellt för hållande och gemensamma intressen (äta).

Miso hänger med på allt. Där Wilma är, är Miso.

På kvällen bastade vi och tog det lungt, vi var alla trötta efter att ha fått så mycket frisk luft. Sen grillade vi, åt och drack gott. Huset vi bodde i är ett jättefint timrat hus med en fantastisk utsikt över Orsasjön. Mycket bättre än så kan det inte bli.

Vi bestämde att Wilma skulle sova med "Skinkan" eftersom de båda gillar att gå upp tidigt på morgonen. Wilma tyckte det var helt perfekt och tassade nöjt med när det var läggdags. Hon hade t o m en egen liten säng mellan våningssängarna.

Innan vi åkte hem idag så var vi upp till Grönklitts toppstuga. Backen ligger precis bredvid Björnparken och jag tror det var för att de håller på och bygger där upp som man kunde komma runt ett plank och helt nära stängslet till tigrarna. Det var tre stängsel mellan oss och tigrarna, men de var kanske 10 meter ifrån oss. Det hade vi ju inte räknat med, men det var ju lite kul eftersom vi var för snåla för att betala 200 kronor vardera för att komma in i björnparken.

Nu är vi hemma igen, trötta, mätta och glada. Hundarna har skött sig exemplariskt och njuter av att få vara med. Mina fina vovvar.