SJÖRÖVARE PÅ DRIFT   

Vi har seglat fredag-måndag. Nu är båten redo att tas upp för vintern. Det har varit fyra fina dagar, lite varierande med sol, dis, ingen vind och mycket vind. I fredags hamnade vi på Ostholmen strax utanför Möja. Ett favoritställe. Speciellt nu på hösten när man är stort sett ensam i skärgården. På Ostholmen har de en bastu, fri att användas av vem som helst. Känns skönt efter en dag på sjön, då man blivit lite ruggig.

PERSONSPÅR

På lördagen lade jag ett personspår till Wilma och ett till Miso. Wilmas blev lite knasigt. Ön tog slut så jag fick göra en vinkel och gå längs med vattnet, förbi ett dass och över öppna klipphällar. Jag korsade dessutom mitt eget spår två gånger, och efter en vinkel så kom spåren nära varandra. Dessutom blåste det ganska mycket. En utmaning för lilla Wilma med andra ord.

POLLETTEN SOM TRILLADE NED   

Först tog vi Misos spår som var betydligt enklare. Knappa 300 meter och två vinklar. För första gången så kändes det som om Miso på en gång fattade vad hon skulle göra. Hon satte av i spårets rikning utan tvekan och utan att som tidigare ringa runt i starten. Hon var väldigt tydlig i hur hon spårade. Det var mycket roligt att se eftersom hon tidigare har spårat men ibland liksom glömt av sig och sysslat med annat. Jag behövde inte hjälpa henne en enda gång. Det enda jag tyckte mig märka var att hon faktiskt vädrade i luften då vimplarna dök upp. Hon har en bra snok den där lilla fisen.

IVRIG WILMA   

Wilma som gått bakom med Peter höll på att kliva ur skinnet. JAG KAN! JAG KAN! JAG KAN! Tar man fram spårlinan så går hon nästan i taket, och att nu dessutom behöva gå bakom när någon annan tog spår...

Hon kunde i alla fall hjälpligt gå bredvid min sida när vi gick fram till hennes start. När hon sen fått på sig selen och linan så har hon redan börjat spåra. Första sträckan gick som på räls, vinkeln nere vid vattnet likaså. Sen blev det lite mycket dofter vid dasset, men hon redde ut det och tog sig vidare. På den stora flata klipphällen hade spåret av förklarliga skäl drivit med vinden. Där fick hon slå lite fram och tillbaka, innan hon kom tillbaka på spåret där vegetationen började igen.

Hon verkade inte ha några problem där jag korsat mina spår. Däremot så ville hon hoppa över vinkeln och gena där spåren låg nära varandra. Där fick jag hjälpa henne tillbaka på spåret så att hon tog vinkeln. Efter det var det inga problem. Annat än det att spåret var för kort, om du frågar Wilma.

DUKTIGA SKEPPSHUNDAR

Hundarna har varit riktigt duktiga. Igår plockade vi svamp och de var med och sprang som galningar, jagade varandra och hade jätteroligt. Idag har de fått ligga stilla bredvid varandra och trängas eftersom det blåste uppåt 13-15 sekundmeter och båten lutade rejält. Men de finner sig och håller sig helt lugna när det krävs. Det enda som är lite besvärligt just nu är att båda HÅRAR. Båten måste totalsaneras.

BRA KARMA

Goda nyheter fick jag innan vi gav oss av. Den nyckel jag tappade bort i somras i Sandviken är återfunnen! Den låg inkilad mellan två dynor i min mors soffa. Som jag letade över hela stan och lägenheten! :-) Kanske jag har gjort något bra nyligen för det verkar som om lite god karma har kommit min väg.