karinochwilma

Alla inlägg under oktober 2010

Av karin - 31 oktober 2010 17:50

Det firar vi med en flaska torr kall skumpa! Vi har varit igång hela helgen och jobbat så efter de här glasen så lär vi krascha båda två i soffan efter maten. Champagnen går i alla fall rakt ner i knäna känner jag. Det är så obeskrivligt skönt att ha fått stängslet på plats. Dels att kunna bocka av på att-göra-listan, men främst för att nu kan jag släppa ut hundarna utan att behöva ha hundra koll hela tiden. Har redan fått nytta av det. Wilma som är efterlöpsstissig hörde några hundar skälla på avstånd och satte iväg. Men hon kom inte så långt :-) Ett extra plus är att det faktiskt ser rätt så juste ut också, ett osnyggt fårstängsel passar på vår skogstomt och gör att man nu faktiskt ser att vi har en tomt, det ser liksom lite mer städat ut. Till våren ska jag klämma ner lite vildkaprifol här och där som får växa över stängslet så att det blir lite mjukare framtoning.


Jag är så nöjd och måste bara skryta med vilken otroligt snäll och tålmodig man jag har som hjälper mig att fixa alla projekt jag startar igång. Peter är en riktig Do'er. Han är ute och jobbar tills mörkret sätter stopp. Även om jag inte är lika flitig så måste jag ju också ta tag i sånt som jag annars lätt kan skjuta upp till morgondagen. Jag är mer av en Starter, med en liten Do'er på vänstra axeln. :-)

ANNONS
Av karin - 30 oktober 2010 21:05

Idag var vi 8 ekipage. Så många har vi inte varit sedan jag kom med i gänget. Kul, man hinner inte lika mycket men det är nyttigt att vara så många. Miso orkar dessutom inte så mycket, så det är bra att hon får vila/träna passivitet också.


Vi hann bara med en övning. Med den tränar man både stadga, markering och sök i ett. Övningen går ut på att kunna släppa en dragning och utföra ett jobb åt ett helt annat håll. Vi höll till på en stor äng med skog på båda sidorna. Ett sök lades ut i några skogsdungar, i dike och i skogen bakom (i Misos fall så fick hon se att Perra lade ut dummisarna och lät som en skadeskjuten fågel), på andra sidan ängen stod en kastare och kastade en markering. Ekipagen stod emellan på rad. Sen kunde varje förare välja om de ville skicka hunden på markeringen eller söket, beroende på vad hunden hade mest dragning till.


Miso var jätteduktig. Första markeringen som kastades for hon upp och skulle iväg. Men efter det så satt hon lugnt kvar varje gång. Hon fick ta en markering och tog den utan problem och kom in till mig med apporten.


På söket befarade jag att hon skulle föredra rådjursskiten och sorkhålen som var överallt. Men hon drog for iväg och gick t o m över det lilla diket och in i skogen och letade. Kom tillbaka och sprang först förbi mig eftersom jag stod lite gömd bakom en tall, såg lite förvånad ut, funderade på om hon verkligen skulle komma till mig och kom till sist in till mig med dummyn. Duktiga fisen!


Hon fick ta en markering till som kastades och sen fick ligga kvar medans någon annan tog ett sök. Hon hade ingen som helst problem att komma ihåg att en markering kastats.


Sen fick hon ta ett sök till. Det blev lite svårt, för vid det här laget hade många dummisar plockats in i närområdet. Miso for omkring inne i skogen, men hittade inget. Jag kan tänka mig att hon vid det laget hade blivit lite trött och glömde att koppla på nosen. Jag fick hjälpa henne att hitta en dummy.


Jag är helnöjd med dagens träning och känner att vi är på rätt väg. Man kan säga att Miso har god markeringsförmåga, bra nos, men  vi måste träna på att komma in med dummisarna, även om dagens träning visade att vi har gjort framsteg.

ANNONS
Av karin - 29 oktober 2010 12:16

Idag träffade vi för första gången Nikki för en lekstund. Nikki är 9 månader och gillar att springa lika mycket som vi!



Det var superkul att springa och den där lilla hängde på rätt bra när vi flattifnattar drog en repa. Hon var väldigt duktig  och tvärnitade när hennes matte Annika visslade.


Eftersom det blev varmt av att springa så var vi ju tvugna att ta oss ett dopp också.


  Mycket vatten i pälsen!


  "Jag är Darth Vader"!


"Jag också!"


Kul att ses Annika, det får vi göra om!

Av karin - 26 oktober 2010 10:35

I det vackra vädret igår åkte vi till VBK och tränade, jag, Helena och hundarna. Det var en bra träning där vi hjälptes åt med bl a avlämningar.


WILMA

Det var länge sedan jag tränade med Wilma nu, då hon har löpt. Och jag har jobbat mycket och kommit hem sent. Stackarn, hon har fått stå tillbaka lite i förmån för Miso. Men hon är supertaggad och har bra intensitet i allt hon gör. Lite mycket ljud då hon blir otålig, men det brukar dämpa sig. Vi körde fritt följ, inkallning med ställande, hopp och apportering. Det senare gjorde hon med bravur. Bra upptag, kom in, satte sig rakt vid sidan och höll i apporten så att jag kunde dra i den lite och säga tack. Vi har ju tränat mycket på fasta apportgrepp och det har gett resultat.


       

MISO

Med Miso körde jag först lite linförighet. Hon hade lite svårt att släppa alla dofter på marken, det blev lite tråkig träning men jag lät henne inte lukta. Fick i alla fall till det lite bättre efter ett tag.


Inkallningarna gör hon bra. Sitter fint kvar medans jag går bort och kommer med bra fart. Inga riktiga ingångar ännu. Men det är att hon kommer mot mig och i god fart som är viktigt än så länge.


Tillsammans gjorde vi avlämningsövningar, med en valp i taget (eller ska vi börja säga unghund/slyngel?). Medhjälparen höll i hunden, hetsade lite med apporten, släppte hunden som tog apporten och sprang mot föraren. Tanken var att inte visa några händer, som för att ta apporten, utan låta hunden själv bjuda apporten. Miso hade ingen riktig fart och tryckte inte upp den mot min kropp. Men hon följde med mig då jag backade och släppte inte förrän jag klickat henne. Hon kan ibland tycka att dessa övningar med apporten är roliga bara för en kort kort stund. Men jag tror hon tyckte det var lite kul att få apporten från någon annan.


Vi provade även liten hopp-över-hinder. Första gången hoppade Miso, men sen tror jag hon tyckte det var lite för högt, så vi tog bort en ribba. Hon klarar ju att hoppa över Helenas grind in till arbetsrummet som är säkert 80 cm, men då är ju såklart motivationen en annan :-) Man kan säga att hon hade god marginal igår ;-)


 


MARIA HAGSTRÖM

På kvällen var vi på NBK på föreläsning med Maria Hagström. Jag har aldrig träffat henne förrut. Hon verkar vara en riktigt juste person och hundtränare. En sån som hittar lösningar istället för att bara pekar på problemen.


Hon hann ju inte med så mycket, även om hon gled in på andra ämnen så handlade föreläsningen i huvudsak om Grundträning. Något hon tycker är bland det viktigaste. Hon delade in träningen i 4 delar:

1. Grundträning

2. Detalj/moment (enligt henne något de flesta hundtränare är väldigt duktiga på)

3. Kedja

4. Tävlingsträna


Hon menade att de flesta är duktiga på 2:an men glömmer lätt bort 1:an, men framför allt 3 och 4.


Grundträningen går i första hand ut på

- Utveckla belöningar (som hunder tycker är belöningar!)

- Utveckla belöningsrutiner (hur man presenterar belöning på olika sätt, bygger driv i arbetet)

- Skapa stort interesse för dig (resurs)

- Lära sig spelets regler (t ex att inte ta leksak förrän vid givet kommando)

- Störningsträna samtidigt (leka i alla möjliga miljöer och störningar, tidigt med valpen)


Förutom mat så kan ju belöningar vara kampa, jaga, byta, tugga, springa. Hon tyckte själv att många fastnar i bara mat eller kampa.


Spelet mellan förare hund är arbete=belöning. Hunden ska tänka "vad vill du att jag ska göra...?" när det vet att jag har en belöning. Kan hunden avstå från att bara försöka sno en belöning och istället rikta fokus mot förare så har man vunnit mycket. Eva Thorén var också inne på detta när vi var på kurs hos henen. Allt ska kosta!


Man vill ha bra engagemang/aktivitetsnivå i leken. Därför bör man köra korta pass (det är du som ska avbryta). Är hunden inte engagerad så kopplar man bara upp den. Kan ju bli lite tråkigt vissa träningspass. Det ska vara tydliga start och slut på ett träningspass, antingen genom ett ord eller att man kopplar upp hunden. Där är det ju viktigt att tala om för hunden att ta en paus om man behöver stanna upp och prata med t ex sin träningskompis.


Vid varje pass ska man ändra förutsättningar, var och hur man tränar och hur man själv ser ut. Så att man exempelvis inte alltid är i köket och står på samma sätt då man gör en övning.


Ja det var mycket mer. Mycket har man ju hört förrut, men på något underligt sätt kan man aldrig får höra det för mycket. För när man står där på träningsplan så är det som bortblåst.


Vill ni se fler fina bilder så kika in hos Helena.


När jag kom hem så hade vi herrbesök. Miso och Wilma var instängda i arbetsrummet och Chippen, häradsbetäckaren stod i vårt vardagsrum. Det blev in i min bil och skjuts hem till lillmatte som nog tyckte det var lite pinsamt eftersom han alltid tar en sväng hem till oss när Wilma löper. Jobbigt också att ha en hund som är ute och kutar i mörkret, speciellt eftersom han drar så långt. Det finns många hårda bilar på vägarna.

Av karin - 22 oktober 2010 10:32

...fast jag har väntat i flera dagar på det här.


Igår lade jag ett viltspår till Miso. Vet inte hur långt det var, kanske 3-400 meter. Hade tänkt att det skulle få ligga över natten. Tog sovmorgon i morse och när jag vaknade såg det ut så här.


     


Oj oj, tänkte jag, bäst att skynda sig ut innan spåret är helt översnöat. Tänkte först att det kanske var bäst om Wilma som är mer rutinerad fick ta det. Men man måste ju testa.


Miso spårade klockrent  . Hon gick lugnt, metodiskt och fokuserat fram. Kanske t o m mer noggrant. Hon ringade någon gång, men inte alls så yvigt och snurrigt som hon har gjort några gånger tidigare. Och hon fixade även bloduppehållet på 10 meter utan problem. Det är klart att jag inte kan jämföra med så många tidigare spår eftersom hon inte har tagit så många, men det blir helt klart bättre och bättre. Det är nog dags att göra spåren gradvis lite knepigare. Träna vinklar och återgångar.


Tänkte göra med Miso som med Wilma (nu kanske det inte går med snön). Lägga spår på äng när det blåser ganska mycket göra ett zick-zack personspår, fast med räta vinklar, och trampa ner pinnarna rejält i gräset.


Så fort det blir lite mer vind så kommer de lätt på sidan av spåret och då är det ju svårare att hitta pinnar som ligger väl dolda. Första steget i detta är att lägga ett rakt spår med sidovind och pinnarna rejält nerbökade.

Av karin - 21 oktober 2010 23:30

Jag vet att jag är en mycket disträ och förvirrad människa. Nu vet jag att jag är gift med en också.


När Peter kom hem från jobbet så satte han på takräcke på MIN bil för att åka och köpa virke. Det är ganska krångligt och tar lång tid. Sen hämtade han min bilnyckel, men när han försökte få in den i tändningslåset gick den inte in. När han provat ett tag och svurit några eder så kom han på att han satt sig i sin egen bil.   


Wilma höglöper och trycker upp rumpan på hugade spekulanter. Lite förvirrad är hon också, eller ambivalent. Conrad fick ömsom vin och omsom vatten när han försökte närma sig henne bakifrån i morse. Bara att hålla sig borta nu så att det inte blir så jobbigt för alla parter.


Jag har ringt runt nu och det visar sig att Nacka Djurklinik är ett av de billigare ställena att utföra en kastrering, så i mitten av december blir det nog av. Jag har ju varit nojjig över om kastrering och med den hormonförändringar kan sätta igång autoimmuna sjukdomar. Jag har fått till svar att ingen forskning tyder på detta. Däremot kan löp förvärra vissa sjukdomar och orsaka andra (täta löp ger större risk för livmoderinflammation). Nåväl nu har jag nästan nojjat färdigt. Jag tror det är rätt sak att göra för Wilma.


Nu måste jag sätta mig med min skoluppgift. Vad lätt det är ibland att hitta på andra saker att göra än det man verkligen måste... Tror aldrig jag har varit så mycket på Fejan som de senaste dagarna.

Av karin - 19 oktober 2010 21:03

På förmiddagen åkte jag till Värmdö BK och lade två personspår, ett till Wilmenlund och ett till Miso. När jag lade ut spåren var det uppehåll men blåste lite. Wilmas spår lade jag på en äng och bökade ner pinnarna under gräset så att hon skulle få jobba lite för att hitta dem. Misos spår först i skogen och sen över på äng. Apportpinnarna väl synliga.


Hundarna satt snällt tysta hela tiden när jag lade spåret. Sen gick vi en lång promenad i skogen. Jag hittade kantareller, vilka jag naturligvis inte kunde motstå att ta. Trots att ryggen är helt paj och jag inte kunde böja mig ner. Vad gör man inte för skogens guld?!


WILMENLUND

När vi tog Wilmas spår hade det börjat regna och blåsa rejält. Vi hade vinden i ryggen och hon tog spåret klockrent, även pinnen hittade hon. I vinkeln kom vinden från sidan och då gled hon ner några meter från spåret. Den andra pinnen hade jag stampat ner rejält och eftersom hon spårade bredvid spåret så höll hon på att missa apporten. Jag stannade och tvingade henne att leta. Hon kände att att det var något även om hon inte visste var. Men efter lite jobb så hittade hon den och fick jättemycket beröm. Efter det var det inga problem. Jag ska träna mer upplock och höja värdet på pinnarna.


MISOFISO

Miso spårade lugnt och fint, men målmedvetet. Första apporten klev hon över men stannade själv när hon fick den i nosen och jobbade sig tillbaka. Hon kommer inte in med apporterna men vet helt klart att de är värda något. Jag ska fortsätta att höja värdet på dem. Vinkeln ut på ängen blev lite svår. Dels blåste det rejält och så var det terrängbyte. Liksom Wilma så hamnade hon ca 2 meter vid sidan av spåret. Men jobbade sig sen tillbaka och hittade och plockade upp apporten som jag trodde låg någre meter längre fram. Duktiga fisen.   


Stackars Lystra som fick vänta när de andra tog spåret, tyckte då att det var jätteorättvist.   Hon visste ju precis vad det handlade om när jag tog fram spårlinan. Tur att det inte tog så lång stund att ta spåren. Skönt att vara ute tidigt på förmiddagen och fördelen med dåligt väder är att det inte är några människor/hundar ute, så hundarna kunde springa lösa hela tiden. Trots att det regnade småspik var det ändå skönt och vi var ute ca 2,5 timmar. Sen var hundarna trötta och nöjda och har legat snällt vid mina fötter hela dagen. Med några rusher på tomten. Snart är stängslet uppe runt hela tomten. Det har tagit sin lilla tid, men det är ju mycket tomt som ska inhägnas. Ska bli skönt att kunna släppa hundarna och behöva ha lite mindre koll hela tiden.


Peter var duktig i helgen och satte trästolpar i stolpskorna vi gjöt förförra helgen. Nu ser det ut som om vi väntar en invasion av vampyrer, med en massa spetsiga stolpar som sticker rakt upp. Det är samma stolpar som vi har slagit ner i marken, men eftersom dessa var tvugna att sitta i stolpskor så fick vi vända dem på fel håll och sen såga av dem. Grannarna känner sig inte lika inbjudna längre. Nu är det bara stängsel och taggtråd som saknas.   


 




Pratade med min kund idag vars pappersskiss systrarna gjorde konfetti av förra veckan. Inte nog med att jag har snälla kunder, de är kreativa också. Han tyckte nästan att skissen hade blivit ännu bättre, för den såg nu ut som en skattkarta.  Han hade visat den för sin chef som hade skrattat gott.   

Av karin - 17 oktober 2010 22:13

Vi har haft en jättetrevlig helg på Gesta gård tillsammans med Misos syskon och hussarochmattar. Strålande väder och fantastisk omgivning tillsammans med en massa trevliga människor och mysiga hundar.


 

Miso och Zebbe hade en mysig brottningsmatch


På lördagen hade vi kurs. Vi var bara tre ekipage vilket både är en fördel och nackdel. Man hinner ju mycket mer, men hundarna blir väldigt trötta. Bitte som var instruktör gick igenom grunder för att börja jaktträna. Vi har ju inte tränat så mycket med dummys och definitivt inga kast så det var en utmaning. Jag är mycket nöjd med att Miso både blev mer och mer taggad under dagen och hon blev duktigare på att komma in med dummysarna även om syskonen stod och tittade på.


 

Sputnik var jätteduktig att komma in med dummysarna till matte Ylva.


Gesta gård ligger fantastiskt vackert och vi åt lunch utomhus vid öppen eld, med en underbar vy över åkrar och hästhagar.



Hundarna var rejält trötta på kvällen och medans vi åt middag intog de min säng. Det var på nåder som jag sen fick den tillbaka.


 


På söndagen var det avkommebeskrivning. Eftersom två av valparna från Vilja-kullen beskrevs redan på lördagen så var det 6 stycken som körde på söndagen. Jag förstår inte riktigt hur avkommebeskrivarna kan hinna se allt och dessutom bortse från att hundarna är tränade eller ej. Men de kan ju sin sak. De var dessutom mycket trevliga och förklarade precis vad som hände och vad de tittade på. Miso fick omdömet att hon för dagen var lite loj, men med lovande egenskaper. Hon gjorde alla saker men med ganska lågt tempo. Utom vattenapporteringen, där var det full kareta ut och in. Lite synd tyckte Miso att man bara fick bada EN gång.


 

Brorsan Zebbe vattenapporterar.


   
Helena myser med sin knähund


Det var roligt att träffa alla och jättekul att valparna Zebbe och Sputnik från Skåne och Göteborg åkte den långa resan för att vara med.


Före och efter. Sputnik som beachboy. Det kliade i kennelmammans fingrar som tog fram saxen och vips blev det en ny hund.


Sputnik före friseringen. Miso tycker att den där dummyn ser ju rätt så kul ut.


    Brorsan Valle och Polly plutt.


Det är flera som har sagt att jag måste jobba upp Misos intensitet. Jag har ju mest stadgetränat, eftersom jag tycker att det är det jag har sett brista hos de flesta ekipage på de WT som jag har varit på. Jag tror fortfarande att det är rätt. Jag är inte speciellt oroad över Miso, jag tror att det kommer att lösa sig med tiden. Jag ser ju att hon har tempo på saker hon tycker är roligt så det finns ju där. Jag måste bara bli bättre på att plocka fram det. Och hon har också bättre tempo på saker som hon kan, blir kanske lite tryckt när hon inte kan. Jag får ta små steg och variera med lite nytt och sånt hon kan, fortfarande i korta pass.


Måste desstuom bli bättre på att titta på vad behovet är JUST NU och lägga upp träningen därefter. Just nu är hon lite segare och då behövs det nog lite mer fartiga övningar. Oavsett vad det beror på, löp? ålder? så förändras ju förutsättningarna hela tiden.


Jag är mycket nöjd med att hon är så cool, jagar inte upp sig och gnäller, piper och skäller. Jag kan lämna henne och hon sitter lugnt kvar. Hon har förväntan på t ex saker som kastas, men går inte i taket. Jag som har jobbat så mycket med att dämpa en hund (Wilma) som hela tiden går upp i förväntansstress, tycker att det är jätteskönt. Även om de naturligtvis är olika hundar, ras och karaktär, och kräver olika träning.


En som var nöjd över att jag var hemma var Wilma. Hon har haft det mysigt med husse och tydligen passat på att sova i min säng när jag var borta (hur kommer det sig att alla väljer min säng, jag som inte vill ha hund i sängen?). Jag och min knähund gosade i alla fall en lång stund när jag kom hem, min älskade söta lilla Wilma.



Tack Annica och alla ni andra för en jättefin helg. Juste att du fixade så fint väder också ;-)

Presentation

Fråga mig

3 besvarade frågor

Tidigare år

Sök i bloggen

Senaste inläggen

Arkiv

Kategorier

Länkar

RSS

Besöksstatistik

Följ bloggen

Följ karinochwilma med Blogkeen
Följ karinochwilma med Bloglovin'

Kalender

Ti On To Fr
       
1
2
3
4 5
6
7
8
9 10
11
12
13
14
15
16
17
18
19
20
21 22
23
24
25
26
27
28
29 30 31
<<< Oktober 2010 >>>

Skaffa en gratis bloggwww.bloggplatsen.se