...fast jag har väntat i flera dagar på det här.

Igår lade jag ett viltspår till Miso. Vet inte hur långt det var, kanske 3-400 meter. Hade tänkt att det skulle få ligga över natten. Tog sovmorgon i morse och när jag vaknade såg det ut så här.

Oj oj, tänkte jag, bäst att skynda sig ut innan spåret är helt översnöat. Tänkte först att det kanske var bäst om Wilma som är mer rutinerad fick ta det. Men man måste ju testa.

Miso spårade klockrent  . Hon gick lugnt, metodiskt och fokuserat fram. Kanske t o m mer noggrant. Hon ringade någon gång, men inte alls så yvigt och snurrigt som hon har gjort några gånger tidigare. Och hon fixade även bloduppehållet på 10 meter utan problem. Det är klart att jag inte kan jämföra med så många tidigare spår eftersom hon inte har tagit så många, men det blir helt klart bättre och bättre. Det är nog dags att göra spåren gradvis lite knepigare. Träna vinklar och återgångar.

Tänkte göra med Miso som med Wilma (nu kanske det inte går med snön). Lägga spår på äng när det blåser ganska mycket göra ett zick-zack personspår, fast med räta vinklar, och trampa ner pinnarna rejält i gräset.

Så fort det blir lite mer vind så kommer de lätt på sidan av spåret och då är det ju svårare att hitta pinnar som ligger väl dolda. Första steget i detta är att lägga ett rakt spår med sidovind och pinnarna rejält nerbökade.