I det vackra vädret igår åkte vi till VBK och tränade, jag, Helena och hundarna. Det var en bra träning där vi hjälptes åt med bl a avlämningar.

WILMA

Det var länge sedan jag tränade med Wilma nu, då hon har löpt. Och jag har jobbat mycket och kommit hem sent. Stackarn, hon har fått stå tillbaka lite i förmån för Miso. Men hon är supertaggad och har bra intensitet i allt hon gör. Lite mycket ljud då hon blir otålig, men det brukar dämpa sig. Vi körde fritt följ, inkallning med ställande, hopp och apportering. Det senare gjorde hon med bravur. Bra upptag, kom in, satte sig rakt vid sidan och höll i apporten så att jag kunde dra i den lite och säga tack. Vi har ju tränat mycket på fasta apportgrepp och det har gett resultat.

MISO

Med Miso körde jag först lite linförighet. Hon hade lite svårt att släppa alla dofter på marken, det blev lite tråkig träning men jag lät henne inte lukta. Fick i alla fall till det lite bättre efter ett tag.

Inkallningarna gör hon bra. Sitter fint kvar medans jag går bort och kommer med bra fart. Inga riktiga ingångar ännu. Men det är att hon kommer mot mig och i god fart som är viktigt än så länge.

Tillsammans gjorde vi avlämningsövningar, med en valp i taget (eller ska vi börja säga unghund/slyngel?). Medhjälparen höll i hunden, hetsade lite med apporten, släppte hunden som tog apporten och sprang mot föraren. Tanken var att inte visa några händer, som för att ta apporten, utan låta hunden själv bjuda apporten. Miso hade ingen riktig fart och tryckte inte upp den mot min kropp. Men hon följde med mig då jag backade och släppte inte förrän jag klickat henne. Hon kan ibland tycka att dessa övningar med apporten är roliga bara för en kort kort stund. Men jag tror hon tyckte det var lite kul att få apporten från någon annan.

Vi provade även liten hopp-över-hinder. Första gången hoppade Miso, men sen tror jag hon tyckte det var lite för högt, så vi tog bort en ribba. Hon klarar ju att hoppa över Helenas grind in till arbetsrummet som är säkert 80 cm, men då är ju såklart motivationen en annan :-) Man kan säga att hon hade god marginal igår ;-)

MARIA HAGSTRÖM

På kvällen var vi på NBK på föreläsning med Maria Hagström. Jag har aldrig träffat henne förrut. Hon verkar vara en riktigt juste person och hundtränare. En sån som hittar lösningar istället för att bara pekar på problemen.

Hon hann ju inte med så mycket, även om hon gled in på andra ämnen så handlade föreläsningen i huvudsak om Grundträning. Något hon tycker är bland det viktigaste. Hon delade in träningen i 4 delar:

1. Grundträning

2. Detalj/moment (enligt henne något de flesta hundtränare är väldigt duktiga på)

3. Kedja

4. Tävlingsträna

Hon menade att de flesta är duktiga på 2:an men glömmer lätt bort 1:an, men framför allt 3 och 4.

Grundträningen går i första hand ut på

- Utveckla belöningar (som hunder tycker är belöningar!)

- Utveckla belöningsrutiner (hur man presenterar belöning på olika sätt, bygger driv i arbetet)

- Skapa stort interesse för dig (resurs)

- Lära sig spelets regler (t ex att inte ta leksak förrän vid givet kommando)

- Störningsträna samtidigt (leka i alla möjliga miljöer och störningar, tidigt med valpen)

Förutom mat så kan ju belöningar vara kampa, jaga, byta, tugga, springa. Hon tyckte själv att många fastnar i bara mat eller kampa.

Spelet mellan förare hund är arbete=belöning. Hunden ska tänka "vad vill du att jag ska göra...?" när det vet att jag har en belöning. Kan hunden avstå från att bara försöka sno en belöning och istället rikta fokus mot förare så har man vunnit mycket. Eva Thorén var också inne på detta när vi var på kurs hos henen. Allt ska kosta!

Man vill ha bra engagemang/aktivitetsnivå i leken. Därför bör man köra korta pass (det är du som ska avbryta). Är hunden inte engagerad så kopplar man bara upp den. Kan ju bli lite tråkigt vissa träningspass. Det ska vara tydliga start och slut på ett träningspass, antingen genom ett ord eller att man kopplar upp hunden. Där är det ju viktigt att tala om för hunden att ta en paus om man behöver stanna upp och prata med t ex sin träningskompis.

Vid varje pass ska man ändra förutsättningar, var och hur man tränar och hur man själv ser ut. Så att man exempelvis inte alltid är i köket och står på samma sätt då man gör en övning.

Ja det var mycket mer. Mycket har man ju hört förrut, men på något underligt sätt kan man aldrig får höra det för mycket. För när man står där på träningsplan så är det som bortblåst.

Vill ni se fler fina bilder så kika in hos Helena.

När jag kom hem så hade vi herrbesök. Miso och Wilma var instängda i arbetsrummet och Chippen, häradsbetäckaren stod i vårt vardagsrum. Det blev in i min bil och skjuts hem till lillmatte som nog tyckte det var lite pinsamt eftersom han alltid tar en sväng hem till oss när Wilma löper. Jobbigt också att ha en hund som är ute och kutar i mörkret, speciellt eftersom han drar så långt. Det finns många hårda bilar på vägarna.