Vilket fantastiskt väder det har varit i helgen! Kallt men soligt. På förmiddagen packade vi en rygga och gjorde en liten utflykt. Vi lade varsit personspår till hundarna. Till Wilma lade jag ett kort, kanske 150 meter, men lade ut många apportpinnar och gömde dem rejält i mossan. Till Miso blev det ett 300 meters spår i varierat skog med mossa och blåbärsris och kal berghäll i öppen terräng. Jag hade lagt in waypoints på GPSen istället för snitslar. Peter fick gå bakom och hålla GPS och den hund som för tillfället inte spårade.

WILMA

Wilma spårade som vanligt klockrent. Hon fick in 5 apportpinnar av 6, en missade vi och Peter hann inte stoppa oss innan vi hade tuffat förbi den. Det är lite svårt att gå bakom och hålla en hund och samtidigt ha koll på GPSen. Vi skulle ha satt den ickespårande hunden i bilen istället så att han kunde gå närmre oss och reagera fortare. Eftersom jag var ute efter att träna upptagandet av apportpinnarna så var det ju extra noga att jag visste exakt var de var. Jag tycker ändå att Wilma löste uppgiften bra.

MISO

När jag lade Misos spår så glömde jag att lägga in waypoints för de två sista apportpinnarna (av tre möjliga). Men det var igentligen bara den första som var lite svår att komma ihåg var den låg och den hade jag ju waypoint på. Peter gick bakom mig igen med GPSen. Han trodde att vi hade passerat den första pinnen, jag frågade om han var säker för jag hade lagt pinnarna ganska synliga och Miso hade enligt Peter gått precis på spåret. Jag lät Miso trava på eftersom hon fortfarande spårade, och mycket riktigt så hittade hon pinnen :-)

Det kräver ganska mycket av både hundföraren och den bakom som håller GPSen. Man vill ju inte bli störd och kunna lita på hunden, samtidigt så måste jag ju lyssna på Peter eftersom han har facit i handen.

Miso spårade i alla fall jättefint, även om hon blev störd av folk som gick i skogen. Sista sträckan blev det dock lite för svårt. Det var berghäll i öppen mark, det blåste dock motvind så hon borde ha haft spåret i nosen. Men sen kom det en massa människor och barn så störningarna var ganska kraftiga och hon kom av sig. Jag fick stödja henne ganska mycket och hon hittade i alla fall slutapporten.

Det var bra träning för henne att dels ha Peter bakom som störning och så människor som kommer i skogen, stigar, vind etc. Dock kanske lite för mycket med allt på en gång. Men det är ju så där med spår. Man försöker att lägga upp det så bra som möjligt, men så kan man ju inte styra över precis allt. Jag tycker att även Miso löste uppgiften bra och hon lär sig hela tiden.

Wilma fick vara hemma idag när jag åkte iväg på jaktträning med Miso. Vi skulle panga och det är ju inte riktigt Wilmas grej.

Vi var 5 ekipage idag och Perra som var med och hjälpte med och pangade. Han gick först kvackade och vi andra gick på linje och tränade stadga vid kvackande, skott och kast med dummy. Miso gjorde något ryck då dummyn kastades för första gången, men sen satte hon sig ner varje gång dummyn landade. Hon fick hämta två gånger. Första gånen kom hon in till mig och lämnade av, andra gången stannade hon en bit bort, tog en liten avkrock och släppte sen dummyn. Jag är nöjd att hon kom in första gången. Det var ju stadga vid kastet och förmåga att markera som var övningen idag så jag lade inte någon vikt vid att hon inte levererade i hand andra gången.

Sen hade Ingela med sig kråkvingar. Jag ville gärna testa om Miso skulle ta dem eftersom hon var lite tveksam vid avkommebeskrivningen. Idag var det ingen tvekan att hon skulle ta den där vingen. Jag ska börja ta fram lite vilt nu och testa lite mer, jag tror inte att det är något problem. Jag har inte velat ta fram vilt innan Miso kan apportera dummy, men man kan ju prova under kontrollerade former.

Vi gjorde dessutom en stadgeövning där vi stod i ring med våra hundar. Sen gick vi en efter en fotgående runt de andra. Efter den övningen fick hundarna sitta kvar medans alla förarna samtidigt gick runt ringen och allas hundar.

Jag tycker att det är bra att avsluta med någon liten enklare övning.

WILMA

Wilma fick vara hemma med husse och kapa ved. Men när jag kom hem tog jag med henne och tränade lite lydnad. Det var såå roligt. Hon är verkligen taggad nu, har ju inte tränat med henne riktigt på över en månad. Fritt följ, inkallning med ställande, rutan, apportering och fjärr. Allt satt som en smäck! Duktiga lilla tossiga Wilma. Hon är så underbar när hon bara älskar att träna. Och kampar som en värsta liten kamphund :-)

Sen provade vi på dumrutan för första gången. Jag vet inte riktigt hur den ser ut på tävling. Jag satte konerna i en ruta med ca 10 meters avstånd. Först fotgående och kommenderade "ligg", gick ett varv, "fot", gick ett kvarts varv, "sitt", gick ett helt varv, "fot", gick ett kvarts varv, "stå", gick ett helt varv, "fot". Lek! Wilma gjorde allt även om var lite konfunderad då jag kommenderade fot efter varje delmoment. Söta lilla Wilma, vad jag älskar den lilla stollaren, trots alla gråa hår hon har gett mig.