Eller både och. Det har varit en trevlig helg med middagar med goda vänner både fredag och lördag. Lite trött både lördag och söndag morgon dock. Hundarna har varit snälla och tagit sovmorgon, även Wilma som brukar vara uppe och väcka tuppen.

Igår var vi och tränade jakt med Helena, Perra och Ewa med jaktcockern Salsa. Svårt att hitta bra ställen att träna på med all snö, men vi var uppe i ett skogsparti där det inte var allt för djup snö.

Linjetag blev det med och utan störning. Men jag fokuserade på apporteringen, få in dummyn och struntade i störningen. Jag struntade även i fotgåendet och försökte att krångla så lite som möjligt med Miso. För att få mer dragning tillbaka mot mig så bad jag medhjälparen lägga dummyn bakom ett krön så att Miso inte skulle se mig då hon vände sig om för att springa tillbaka. Första skicken så hade jag en snörboll som jag visade innan jag dirigerade. Miso sprang med full fart ut och tillbaka, men stannade sen någon meter framför mig när hon kom tillbaka. Med en liten tillsägelse kom hon in med den.

Nästa skick hade jag avståndsbelöning bakom mig. Då gick det mycket bättre, hon hade bra fart ut och in och kom hela vägen till mig, även om inte avlämningen var det bästa. Hon var duktig och väntade på att ta avståndsbelöningen tills jag hade sagt ett "varsågod".

Ewa som stod och lade ut dummyn sa att, till skillnad från förra gången vi tränade tillsammans, så tvekade Miso aldrig att ta dummyn hos henne, utan greppade den snabbt.

SLUTSATS: Jag ska fortsätta att träna avlämningar separat. Ta ut träningen utomhus. Inomhus lämnar hon mycket bättre. Jag ska även fortsätta med avståndsbelöning bakom mig.

INOMHUS har vi tränat på att backa upp på en låda. In till köket har vi en nivåskillnad och hög tröskel. Jag har börjat där och nu backar hon över tröskeln och lyfter bakbenen jättefint och högt. Nästa steg är att föra över övningen på lådan som är ytterligare lite högre. Bra att hon lär sig att hon har bakben också, som hon ska ha koll på.

Eftersom Miso har svårt att sätta sig då hon har förväntan framåt så har vi tränat på sitt som default-beteende. Innan hon får gå ut, får mat, ur bilen etc så får hon sätta sig. Det ska ske per automatik. Jag har även tränat på att då jag knäpper loss kopplet så ska hon söka kontakt med mig för att invänta kommando eller fri-signal. Även ur bilen vill jag att hon ska sätta sig och invänta signal.

Ikväll blir det ridhusträning för första gången. Jag har bestämt mig för att bara ta med Miso för att kunna fokusera helt på henne.

Igår var jag ute och gick med Miso i nästan två timmar på eftermiddagen. Först med henne själv för att kunna träna lite och sen en timme till då Wilma var med. Miso gick fint vid min sida i koppel i stort sett hela tiden (med undantag för när vi tränade apportering och en stund i skogen)  . Duktiga fisen!

KATTMAT, MUMSFILIBABBA! DOGGY-ZEN

Inomhus tränade vi lite doggy-zen. Kunna behärska sig vid avståndsbelöning med kattmat. Jag satte en skål på golvet och ville ha henne sittande vid min sida. Hon såg rätt så rolig ut då hon försökte sitta vid min sida men ändå vänd mot skålen. STOR DRAGNING! Jag gjorde det lite enklare för henne genom att stå vänd mot skålen och ta hjälp av klossen. Då gjorde hon en ingång och satte sig vid min sida, KLICK! Nästa gång fick hon göra ingången, sätta sig och söka kontakt, KLICK! Sen vred jag mig så att jag hade skålen på min högra sida och gjorde samma sak. Sen tog jag bort klossen och gjorde om. Till slut så fattade hon galoppen. Ingen kattmat förrän man sätter sig vid mattes sida och söker kontakt.

Om jag ska kunna använda kattmat och avståndsbelöning så måste Miso förstå reglerna för detta.

TRÄNA SITT

Jag trodde aldrig att jag skulle behöva träna sitt så mycket. Men när Miso har stor förväntan på något så fryser hon fast stående. Nu tränar vi på sitt i alla såna situationer, mat, gå ut, kattmatsbelöning, kanindummy, hoppa ur bilen...

Tänk att alla detaljer blir viktiga om man ska få ihop helheten. Träna på att ta belöning rätt, självbehärskning, basala lydnadsgrejer, allt måste sitta.

Det är svårt att hitta något bra ställe att träna på nu. Klubbarnas appellplaner är täckta med ett tjockt lager snö och skare. I skogen kan man gå på smala stigar men vid sidan om är det djup snö. Jag har dock kommit på två ställen där jag kan träna, eller tre. På en parkering längre bort i området, nere vid badet och i pulkabacken ner till badet.

På eftermiddagen tog jag med mig Miso för att testa lite apportering. Vi har inte så mycket trafik i vårt område och på vägen ner till badet droppade jag apporten och gick med Miso vid min sida för att sen vända om och skicka henne. Jag hade bestämt mig för att testa två varianter.

1. Då Miso sprungit ut för att ta dummyn och precis vänt sig om kastade jag en snörboll bakom mig.

Miso blev lite häpen då jag kastade bollen bakom mig, hon sprang lite fortare och höll kvar dummyn i munnen när hon kom mot mig. Sen när hon kom fram till leksaken släppte hon dummyn, men hade sen svårt att välja vilken hon skulle ta. Jag tog leksaken och lekte med henne och försökte höja värdet på snörbollen.

2. Jag tog fram kanindummyn. Eftersom den är väldigt åtråvärd lade jag kattmat i en skål bakom mig som avståndsbelöning. Miso såg när jag lade i kattmaten.

Första skicket kom hon lite tveksamt mot mig med kanindummyn. Jag skramlade lite med matskålen och puttade ut den bakom mig. Då fick hon bättre fart, släppte dummyn tre meter framför mig. Sprang förbi och tog kattmaten.

Andra skicket visste hon inte om hon skulle ta kanindummyn eller maten först. Men eftersom kattmaten inte var något alternativ så skickade jag henne på dummyn. Hon hade ganska bra fart ut och in, släppte kanindummyn några meter framför mig. Jag stod med foten på skålen och lät henne inte få maten förrän hon hade plockat upp dummyn och kommit in till mig.

UTVÄRDERING: Den vanliga dummyn är lika mycket värd som snörbollen. Kanindummyn är lika mycket värd som kattmat. Jag hade inte kunnat använda den vanliga dummyn och kattmat och kanindummyn och snörboll. Hon får bättre fart, men inte jättemycket då jag kastar snörbollen bakom mig. Kattmaten har högt värde, jag borde nog ha medhjälpare då jag använder den som avståndsbelöning. Jag får fortsätta att träna fart och avlämningar separat.

Jag måste träna mer utomhus. Det är för många saker som stör och Miso har svårt att koncentrera sig. Inomhus kan hon fotposition och sitt. Då förväntan är stor (kanindummyn) har hon svårt att sätta sig vid min sida. Jag måste träna mer på sitt utomhus och vid förväntan.

Åkte till Värmdö BK idag för att kolla om någon appellplan var plogad. Tänkte att om det inte var det så kunde jag åtminstone köra lite på parkeringen. Men där var det full aktivitet. Folk som skulle ut i skogen, några som hade spårat tror jag.

Istället blev det en tur till Lantmännen, nya vantar till mig, frön till alla småfåglar, ny non-splash skål till hundarna och blockljus till huset.

Hemma dammade jag av den gamla tygburen och ställde in för att se hur Miso skulle reagera. Hon var ute när jag ställde upp den och blev nog lite konfunderad när hon kom in. Hon kände nog igen den, men det tog några minuter innan hon gick in i den utan tveksamheter. Hon var så söt och bjöd alla möjliga beteenden, utanför buren. Tänkte den kan komma till nytta om vi ska träna inomhus och i ridhus. Filmade första mötet med buren på över ett halvår, kommer inte ens ihåg när vi tränade den sist. Filmade även vårt trix, lägga tassarna i kors. Kommer kanske sen.

Låg och funderade i natt på träningen igår.

Miso var fastbunden vid ett träd då vi började med Salsa. När jag sen tog loss henne så höll jag i halsbandet. Miso stretade och ville lukta i snön. Jag höll emot så hon kunde inte, men redan där blev det ju en liten konflikt.

TANKE: Jag ska träna separat på att när jag tar loss henne så ska hon ha förväntan på att vi ska göra något tillsammans/träna.

Vi satte igång övningen, Ewa kastade dummy och jag gick fotgående med Miso. Hon ville inte gärna vända ifrån dummyn, höll inte position och började lukta i snön.

TANKE: Även här vill jag att hon ska ha förväntan på mig. Jag måste träna på att det kan hända roliga saker hos mig också, även om det finns saker där ute som är jätteroliga/luktar gott/stör. Förväntan ska vara "bästa matte, hittar på roliga saker för mig att göra". Det vill man ju ha även på vanliga promenader. Enligt SKL ("Släpp kontrollen lös") så handlar inte luktandet alltid om olydnad, utan kan vara att hunden försöker ge lugnande signaler till en irriterad matte. Ju mer man bråkar, dessto mer luktar hunden.

Miso hade bra fart ut, men blev lite tveksam och långsam när hon skulle plocka upp dummyn som låg nära Ewa.

TANKE: Tänker att min idé att köra budföring med dummy kan vara till nytta här. Samt att träna på att det står/sitter människor lite här och där, i förlängningen hundar också.

Hon blev långsammare och långsammare in till mig efter varje apportering. Och lite tveksam, kändes lite tryckt. En gång släppte hon dummyn och började lukta i snön istället. Det kändes inte som olydnad, mer osäkerhet.

TANKE: Jag ska fortsätta att träna separat på apporteringarna. Höja dummyns värde, och framför allt höja värdet på att komma till mig med den. Med bättre belöningar, avståndsbelöningar. Belöna fart in till mig.

En annan sak som jag har tänkt på att jag gör. Jag säger "sidan" (gå vid min sida lös) med en ganska bestämd röst. Som gör-vad-du-vill-signal har jag sagt "hopp-och-lek" med en glad engagerande röst.

TANKE: Jag göra precis tvärtom, säga mina viktiga kommando med glad och engagerande röst. Då hon får göra vad hon vill ska jag säga "gå-och-lek" med en  neutral röst. Jag ska bygga på att matte är där det är bäst att vara, så att man inte missar något. Kan hon välja bort att springa fritt och lukta på kissfläckar för att matte har något bättre/oväntat att erbjuda så finns det ju ingen anledning att avvika från mattes sida. Matte är dessutom så juste så hon låter mig lukta på kissfläckar!

Inget av det här är väl direkt rymdfysik och lite så här tränar vi ju redan, men för min del är det ett lappkast i hur jag ska TÄNKA. Istället för att förhindra ska jag tillåta. Samt att ha rätt fokus hela tiden. I "Släpp kontrollen lös" skriver Leslie McDevitt om att byta fokus.

Träningen började vid detta träningstillfälle, inte då jag ställde upp mig för att Ewa skulle kasta dummyn, utan redan från då jag kopplade loss Miso från trädet. Eller kanske mer korrekt, från det vi klev ur bilen. Hårddraget - allt jag hade med mig från bilen till skogen fick jag sen med mig i träningen också.

Idag tränade jag och Miso jakt med Ewa och jaktcockern Salsa. Vi körde samma övningar som jag och Helena körde för några veckor sedan med linjetag och stadga. Snön var betydligt mer svårpulsad idag och gick man bredvid stigen så sjönk man ner till knäna och fastnade nästan. Det blev lite trångt att gå med hunden vid sin sida, men det är ju bra att hunden inte kan sväva iväg hur långt ut som helst.

Miso förstod linjetag och kunde ignorera störningarna bra. Det som var lite svårt var apporteringen. Vi använde Salsas dummys till Miso och tvärtom för att hundarna ska vänja sig vid ta andras. För Miso var det inget problem, snarare tvärtom, de blev ännu mer åtråvärda. Hon kom in med de första dummysarna bra. Men vartefter vi fortsatte med övningarna blev hon långsammare och långsammare, tog dummyn släppte och gick över till att lukta. Luktade när vi gick fotgående etc. Jag tolkade inte detta som olydnad utan att hon blev mer och mer tryckt och tyckte att det var lite besvärande att komma in med dummyn och bli av med den. Jag tror också att hon blev lite osäker och därför hittade på andra saker.

Ewa fick samma uppfattning då Miso flera gånger tog dummyn, som låg nära Ewa, långsamt, lite tveksamt och avvaktande "gör jag rätt nu, får jag ta den ifrån dig?" Vi jobbar ju fortfarande på att apporteringarna och avlämningarna ska bli bättre. på promenaderna när det är jag och Miso tycker jag att hon har fått mycket bättre fart och avlämningar. Det kan hända att det blev lite för mycket press på henne med övningen, stadgeträningen, en annan hund (som inte är syrran), ny medhjälpare och matte som ligger på och kräver.

Ewa föreslog att jag ska träna apportering och fart genom att skicka ut Miso på apportering och när hon precis vänder sig om kasta en boll eller något bakom mig. Jag får fundera och testa. Risken kan vara att hon släpper dummyn och springer och hämtar det som ligger bakom mig. Det känns då som om jag har belönat att hon sprang ut till dummyn? Jag skulle vilja belöna när hon kommit in till mig med dummyn eftersom det är det hon har svårt för. Tänker jag fel?

Det känns som om jag måste hitta en bättre belöning bara. Att komma till mig med allt måste vara roligare än att behålla det själv. Jag har gärna avståndsbelöning bakom mig, men den vill jag att hon ska få då hon levererat dummyn till mig.

Sen funderar jag om det kan vara värt att köra lite budföring där hon får springa med dummyn mellan mig och medhjälpare. För att lite avdramatisera dummyn och göra det lekfullt att springa till och från mig.

Jag läser just nu "Släpp kontrollen lös" av Leslie McDevitt. Har precis börjat. Det känns som en bok som kan hjälpa mig i träningen med Wilma, och idag kände jag att jag kunde förstå lite av det hur Miso reagerade på träningen. Intressant läsning, återkommer med recension sen :-)

Nästa jakttillfälle så lovade Ewa att titta igenom gamla anteckningar och leta apporteringsövningar. Bara att träna med nya människor är ju jättenyttigt. Förutsättningarna kan för oss tyckas desamma, men för hundarna blir det nytt beroende på hur orutinerad och osäker hunden är.

Tack Ewa för bra träning och tips!

Har redan avvikt från mina ambitioner om att bli en bättre och mer strukturerad tränare. Men det blev ganska bra ändå, fast det var improviserat. Eftersom jag har varit sjuk så har hundarna bara fått en kort promenad i skogen med en trött släpande matte efter sig. På eftermiddagen bestämde jag mig för lite lydnadsträning inomhus för att aktivera hundarna istället.

MISO

• Jag började med greppa träapportbock och hålla kvar när jag duttar och drar i den, det gör hon jättebra.
• Jag lade på kommando "apport" och fick henne att vänta på kommando.
• Sen lade jag apportbocken emellan oss och kommenderade apport. Det var lite svårare, hon hade en tendens att ta apportbocken i ena klossen. Då höll jag i apportbocken några gånger, nere vid golvet, så det liknade lite mer steget innan. Efter det gick det bättre.
• Sen gjorde jag lite ingångar med hjälp av en target (reklambroschyr) jag stod på.
• Efter det gjorde jag om apporteringen med apportbocken mellan oss, med skillnaden att hon fick göra en ingång på targeten också. Sammantaget skötte hon sig strålande!

• Jag testade ställande under gång, först med henne framför mig. Kastade en godis längre ner i hallen, när hon kom emot mig kommenderade jag "stå" och belönade.
• Sen backade jag med Miso framför mig och kommenderade "stå". Dessa två övningar gör hon riktigt bra, även om jag bara kan vara på 1,5-2 meters avstånd från henne då jag kommenderar.
• Sen vände jag upp och hade henne bredvid mig, gick fotgående och kommenderade "stå". Jag belönade direkt vid minsta antydan till stående och gick bara något steg ifrån henne efteråt.

• Provade ett nytt trix. Hon ska lägga den ena tassen över den andra. Jag använde baksidan av min hand där hon skulle dutta vänster tass. Hon var så söt och slängde upp tassen.
• Vartefter så flyttade jag min hand så att jag höll den över höger tass, när jag kom för långt över höger tass så började hon använda höger istället. Jag ville bara belöna att hon lade vänster tass på min hand, så då fick jag backa och flytta tillbaka min hand lite.

• Nosmarkering på post-it-lapp på golvet. Jag började med att hon fick dutta på post-it-lapp i min hand. Sen fick hon hålla kvar nosen lite längre. Hon vill gärna slicka på lappen, men då uteblir belöningen (gäller att vara snabb/observant).
• Vartefter så sänkte jag min hand mot golvet så att jag till sist kunde lägga post-it-lappen på golvet. Har jag post-it-lappen i handen så kan hon hålla nosen stilla kanske 2 sekunder. Lägger jag den på golvet så får jag bara duttar och om jag inte är snabb, ett slick.

WILMA

• Med Wilma dammade jag av bara att först hålla apportbocken, fast jag nästan lyfter henne i den, och sen släppa på kommando. Efter det tog jag fram metallapporten. Den tycker hon är läskigare och "hackar lite tänder" när hon tar den i munnen. Men det märks att hon ändå är lite rutinerad i att träna och kan spelets regler. Efter ett "tokitok - nu blev det fel" så greppade hon även metallapporten så att jag kunde slå lite lätt på den och håll i den utan att hon släppte greppet.

Båda hundarna var taggade att träna, kanske för att det inte har blivit så mycket av den varan. Känns ju lite futtigt med inomhusträning, jag har inte varit på klubben många gånger denna vinter. Det ska bli ändring på det + att vi håller på och fixar en inomhuslokal att träna i.