karinochwilma

Alla inlägg under februari 2011

Av karin - 28 februari 2011 21:19

Såg på nyheterna att tjejerna som modebloggar tjänar bra på annonsörer. Jag har nog valt fel ämne... Inte är jag så extrem heller som många av dem verkar vara. Skrämmande vilka ideal de förespråkar en del av dem. Man kan ju bara hoppas att det är lite självsanerande så att läsarna och annonsörerna väljer bort de mest extrema.


Den här bloggen har lite ojämna uppdateringar. Jobbar mycket även denna vecka, så det finns inte så mycket att skriva om. Vi kör några små microträningar på kvällen. Miso har blivit riktigt snabb på lägganden, även om hon fuskar lite med fällknivsmetoden. Ibland hamnar benen lite hur som helst. Jag har valt att lite omväxlingsvis belönat snabba lägganden och fällkniven. Snart får jag börja höja kriterierna så att det blir både rätt och snabbt.


Jag har inte märkt så mycket av löpet, men det kanske beror på att vi inte har tränat allt för mycket och den enda nya jag har gjort är just läggandena. Annars har vi bara tränat lite på gammal skåpmat. Ställanden, backa, positioner. Ärligt talat så längtar jag väldigt mycket efter våren nu, och har inte haft någon jättelust att träna utomhus. Det är svårt att hitta bra ställen att vara på som inte är för mycket snö eller snorhala. Men eftersom jag har bestämt att våren ska komma i mitten av mars så är det ju inte så långt borta nu innan vi kan börja vara ute mer ;-)

ANNONS
Av karin - 25 februari 2011 11:00

Jag har ju gått och väntat på detta och i morse var det bloddroppar lite överallt hemma. Papperstestet visade att Miso har börjat löpa ungefär 14 månader och 3 veckor gammal. Det har varit otrolig skönt att hon har väntat så länge, med tanke på att Wilma löpte första gången då hon var 6,5 månad och sen fortsatte löpa var 4-5 månad (som kortast drygt 3,5 månad!). Hopplöst när man försöker att träna och tävla.


Samtidigt är det skönt att Miso nu har börjat löpa, då blir det lite lättare att planera vår, sommar och höst. Förhoppningvis så kommer hon bara att löpa 2 gånger om året.


Idag är hon med på kontoret igen. Hon är otroligt duktig och trevlig att ha med sig. Under veckan nu är det flera som har frågat efter henne och varit lite besviken att hon inte har varit med :-) Ett gott betyg.


Alla tycker dessutom att hon är fin, så blank och fin. "Gör du något särskilt med pälsen, badar du henne ofta?" Ja, säger jag, jag gör ingenting, hon har kanske schamponerats 1-2 gånger i sitt liv och då har det varit för att hon har tagit något gyttjebad innan. Ikväll kommer hon dock få en dusch för fy vad smutsig hon blir av buss och tunnebana. Och vägsaltet är ju inte heller bra för tassar.


Ni förstår att jag är stolt över min fina duktiga hund! Väldigt cool på trång buss full med människor (trots att det är sportlov?!), bullrig tunnelbana, trånga hissar. På kontoret ligger hon och sover, människor kliver över henne, hon blir klappad ibland, kunde låta bli bullarna på låga soffbordet och tar det mesta med ro. Så himla behaglig att ha med sig.

          

ANNONS
Av karin - 24 februari 2011 16:25

Jag håller på och läser en bok just nu som heter Vegomyten. Den handlar om hur vi människor tär på jordens resurser, intressant läsning som jag kanske återkommer till sen. Men det var inte det som jag tänkte att detta inlägg skulle handla om :-) Det var en mening i den som fick min hjärna att sväva ut i helt andra banor. Något om en lärare som talade i låg och allvarlig röst, vilket fick det hon sa att verka mycket viktigt.


Det är ju samma sak i hundträning. Talar vi med små bokstäver så måste hundarna anstränga sig för att lyssna, istället för att man säger saker flera gånger och högre och högre. Jag tror att många av oss har upplevt hur hunden ligger och sover men blir väldigt vaken om man säger vissa triggerord ganska tyst, typ "gå ut".


Jag hade en granne en gång som alltid skrek och vrålade till sina barn. Det hade aldrig någon avsevärd effekt. De sprang bara fortare och längre bort, med som det verkade, lock för öronen. Det enda barnen lärde sig var att också vråla högt.


Wilma är ju en läromästare för det mesta. Är jag för högljudd mot henne så slutar hon att fungera. För högljudda hejarop gör att hon skäller och gör en massa ljud, hårda tillrättavisanden gör att hon blir disträ. I båda fallen stänger hon av. Kuttrar jag lite och talar lågt och mjukt däremot så kommer hon, söker kontakt och vill bli kelad med. Lägger huvudet på sned och lyssnar.


Kontentan av detta virrvarrpannefilosoferande, jag ska försöka bli bättre på små bokstäver och mindre gester för att göra hundarna mer lyhörda.

Av karin - 22 februari 2011 19:33

Denna veckan får Miso vara några dagar hos min svärmor och svärfar när jag är inne i stan och jobbar. Peter berättade att Miso hade försvunnit mitt på dagen. De letade överallt. I källaren, på övervåningen... överallt tills de hittade henne... i hallen. Svart hund i svart biabädd, de hade gått förbi henne flera gånger  . De hade säkert ropat på henne också, men hon är väl som Wilma, ligger tyst och tittar på när man står några meter ifrån och ropar. TUR att de hittade henne iaf. Dags för nya glasögon K & B?


Hundarna har det bra på dagarna men överfaller mig när jag kommer hem. Jag tycker det är jättebra att Miso lär sig att vara hos andra och kan vara trygg med det. Hos svärföräldrarna är det inga problem och det går bättre och bättre även hos andra.


Det blir inte mycket hundträning. Men medans pluggen kokade tränade vi lite frivilligt läggande och luktdiskriminering. Jag har satt post-it-lappar på köksskåpet, varav en som jag har tagit på med lite "korviga" fingrar. Wilma är jätteduktig och trycker övertygande nosen mot rätt post-it-lapp så nosen blir helt skrynklig. Även Miso har fattat att hon måste hitta rätt lapp, men hon är inte lika tydlig och slickar gärna på lappen när hon hittat den.


Frivilligt läggande med fällknivsteknik går även det bättre och bättre. Nu bjuder Miso läggande som bara den, ikväll riktigt snabba också. Och nu lägger hon sig med parallella höfter också  . Tekniken fortsätter vi att att fila på, men vi har gjort framsteg på några veckor. Det kanske är bra att vara ifrån matte lite och bli taggad.

Av karin - 20 februari 2011 22:15

Jag tog med bara Wilma idag. Det måste vara löp på G snart för Misos del, mycket pekar på det, tyckte därför att det vara bättre att bara ta med Wilma.


När vi kom dit började hon att stressa upp sig, mycket ljud och trams. Jag satte mig ner och sa åt henne att ligga ner. Vi satt så tills hon var lugnare. Då gick jag ifrån henne och gav frikommando. Så fort hon började tramsa och äta hästskit så lade jag ner henne vid ryggsäcken och gick ifrån henne någon halvminut. Min nya strategi är att inte ge henne uppmärksamhet då hon piper och ger ljud eller tigger om min uppmärksamhet. Och istället för att bråka på henne då hon försökte äta hästskit så fick hon time out. Jag har tänkt försöka undvika konflikter så mycket det går eftersom hon blir mer och mer stressad eller stänger av.


Dagens träning kändes riktigt bra. Vi började med fritt följ och Wilma var bra med på noterna. Jag körde ett långt fritt följ och lite kortare sidoförflyttningar, framåt och bakåt. Och bara på stället följa mitt ben ett steg fram och ett steg bak, lite som en dans.


Rutan gick sådär till att börja med. Wilma ville springa åt vänster och trevade sig fram liksom för att testa om hon var på rätt ställe. Jag kallade in henne och valde en annan strategi för att få henne att springa rakt ut tills jag säger "stå". Först la jag en leksak bakom rutan och skickade henne. Sen låtsades jag lägga leksaken där, skickade och kommenderade "stå" och kastade leksaken till henne. Detta varvade jag med att skicka henne rakt ut och kasta bollen framför henne utean att säga "stå".


Inkallning med ställande fungerade 3 gånger av 3.


Apporten fungerade bra, de två sista med bra ingångar. Wilma var så söt för hon hade full fart ut, rykte åt sig apporten och höll den hårt även då hon satt sig vid min sida. När jag sen tog den började hon att spotta strö.


Fjärren gick också bra då jag stod ca 3-4 meter ifrån henne. Inga ljud och alla skiften. Provade först från ca 7 meter, men då missade hon några skiften.


Hopp över hinder strulade hon lite med sittet. Då jag väntade ut henne och sade sitt då hon hade bromsat in och började vända sig om gick det bättre. Annars brukar jag säga sitt innan hon har nuddat marken på andra sidan. Sista hoppet var jättebra.


Läggande under gång gick även det bra. Första två gångerna så gick jag ganska långsamt, tredje gången gick jag fortare.


På slutet gjorde vi en dold platsliggning. Efter någon minut så var det några av de andra hundarna som for upp. Wilma var ju inte sämre än att hon kunde haka på. Jag var lite rädd att hon skulle tycka att det var obehagligt att ligga igen. Men hon kändes inte direkt orolig så jag lade ner henne igen och gick och gömde mig. Hon låg helt stilla i 3 minuter.


Jag tog pauser lite då och då, Wilma fick lägga sig vid min ryggsäck. Träningen gick riktigt bra och det kändes bra och förutom lite spatt i början så är jag riktigt nöjd med hennes attityd och känslan vi hade. På slutet då vi hade tränat klart så satt jag en stund med Wilma och då lade hon sig på rygg och ville bli kliad på magen.


Av karin - 18 februari 2011 20:17

Fördelen med att jobba mycket är ju att kunna fakturera bra sen, men det blir ju väldigt knapphändigt med hundträningen. Miso har dock fått en annan typ av hundträning denna vecka. Hon har fått vara med mig på kontoret hela dagar.


Hon är fantastisk att ha med sig, en ren fröjd. Hon har fått så mycket beröm av människor både på bussen och på kontoret. Och bra miljöträning är det också. Först åka buss med en massa människor tidigt på morgonen, sen en promenad från Slussen  genom stan till Vasastan. En massa männior som man inte behöver hälsa på, storkyrkans klockor, konstiga stora troll utan för butik i gamla stan, människor utklädda till skyltar, lastbilar och bussar som bullrar, en massa bilar, slammer i kontainrar vid byggarbetsplatser... Trollet tyckte Miso var lite skumt (men det hör ju inte heller hemma mitt i city, eller hur?!). Efter att ha kollat in det så var det hur lugnt som helst. Jag stannade till och gick tillbaka vid kontainern där det lät som åska när de slängde byggmaterial. Miso tittade på mig som om "varför står vi här?!".


På kontoret gick hon runt och hälsade på alla sen lade hon sig pladask mitt på golvet så att folk fick kliva över henne. Hon imponerade på alla och fick en hel del kel och klappar.


Igår på lunchen gick vi och träffade en massa östermalmsbrats i hundgården i Humlegården. När vi kom dit var det en amstaff som hoppade på henne och började rida. Han gav sig inte när hans matte sa ifrån så jag sa att det är nog bästa att jag går. Men hon tyckte att det var bättre att hon gick. Efter det var Miso lite försiktig, men hittade sen några mindre hundar som hon rejsade runt med. Hon är ju vanligtvis ganska hårdhänt själv, även om hon alltid är bra på att läsa av andra hundar och vilka hon kan leka hårdare med. Det var tydligt nu att hon valde ut några snälla och gick undan för de som försökte dominera de andra. Det är tydligen så att det är ungefär samma människor som träffas där. En tjej jag pratade med sa att ibland är det 6 hundar ibland 20. Det var intressant att se hur det fungerar.


Igår på bussen var det en tonårskille som frågade om han fick klappa Miso. Han satt hela bussresan (30 min) och klappade Miso, hon satt lutad mot honom och lade huvudet i hans knä. Ibland slängde han lite tuffa ord med sina polare som satt bakom, men han slutade aldrig att klappa Miso. Jag tror de hade en liten trivsam stund tillsammans. När han klev av sa han hejdå till mig :-)


Miso var glad att komma hem och bli nerbrottad av Wilma, sen har hon sovit gott.

Av karin - 14 februari 2011 20:33

Och kan vara objektiv :-)


Min känsla (som jag bara grundar på att ha iaktagit några få) är att Riesenschnauzer är en ganska hård och svår hund att få pli på.


Mellanschnauzer har jag inte träffat så många, men läst att det också ska vara ganska tuffa och ännu svårare att träna.


Dvärgschnauzer har jag träffat några och upplever lite mjukare och mer tillgängliga.


Alla kan jag tänka mig är aktiva hundar som kräver ganska mycket motion och aktivitet.


Är det en förstahund för någon som mestadels vill ha en sällskapshund?

Av karin - 13 februari 2011 16:51

Idag var vi iväg och tränade i inomhushallen igen, jag, Helena, Susanne, Annika och hundarna. Även Wilmenlund fick följa med idag, eftersom husse skulle plöja runt i skidspåret.


Wilma var jätteduktig idag. Förutom att hon höll sig tyst och koncentrerad fast det var rörigt med andra hundar och Diesel som hon inte känner så väl, så löste hon dagens uppgifter fint. Wilma var så söt. Hon har nu förstått att det finns vinstlotter att dra när man går in i buren. Jag hade fullt sjå att få henne att inte pila in där hela tiden.


Idag hade jag bestämt mig för att var väldigt fokuserad och strukturerad. Jag har väldigt lätt att bli störd av andra runt omkring mig, kanske jag är van att läsa av alla eventualiteter runt omkring mig eftersom jag vet att Wilma är ett kontrollfreak. Men eftersom hon läser mig som en öppen bok så bidrar naturligvis min egen okoncentration och kontrollbehov till hennes dito. Jag hade t o m med mig en timer så att jag inte skulle köra varje hund mer än 2 min åt gången.


WILMA

Fritt följ. Hon var med på noterna och trampade på fint bredvid mig, även i språngmarsch och vändningar.


Rutan gick inte så bra idag så jag lade ner det projektet


Stå doggy-zen. Wilma har så himla snabb på att trampa runt och vill ha koll på var jag är hela tiden. För länge sedan tränade vi att stå kvar på stället och nu tänkte jag återuppta den träningen. Om vi ska köra appellen igen så måste hon kunna stanna och stå kvar i framförgåendet.


Fällkniven gick bra idag. Jag satt på huk framför henne och behövde inte locka med godis.


MISO

Inkallning. Jag började med ingångar. Hade med mig en lite broschyr för att få ingångarna. Sen satte jag Miso en bit bort och kallade in. Hon hade dåligt tempo och dåliga ingångar. I ett pass på slutet så bad jag Susanne hålla Miso och hetsa henne lite. Hon sa att det var lite svårt att hetsa henne. När jag tappade kampleksaken halvvägs från att ha lämnat henne och sprang tillbaka för att hämta den så fick vi till ett litet ryck och bättre tempo.


Ställande under gång går bra. Har kört det mest framför mig, hemma även från sidan. Idag bara framför.


Fritt följ. Hon erbjöd ställande hela tiden, vilket inte var så konstigt eftersom vi passet innan hade gjort det. Men efter några varv så förstod hon att det var fritt följ vi sysslade med


Apporten. Jag kastade ut apporten och Miso sprang ut och hämtade. Däremot så kom hon inte in direkt utan jag fick mana på henne lite. Jag lade då apporten mellan oss. Hon hade inget vidare tempo, men höll apportbocken fint.


Sen lekte jag en hel del med Miso idag. Jag vill få upp tempot. Jag tänker inte hålla på och bråka på henne, jag tror att det kommer. Sen vet vi inte hur det är med löpet. Det borde vara på G snart, så jag tar det lite lugnt med att pressa henne. Jag jobbar vidare på att bli en rolig matte :-P


Nu ska jag baka bröd till semlor, så får vi se om det blir semleätning till Solsidan lite senare.

Presentation

Fråga mig

3 besvarade frågor

Sök i bloggen

Senaste inläggen

Arkiv

Kategorier

Länkar

RSS

Besöksstatistik

Följ bloggen

Följ karinochwilma med Blogkeen
Följ karinochwilma med Bloglovin'

Kalender

Ti On To Fr
 
1
2
3
4
5
6
7
8
9
10
11
12
13
14
15
16
17
18
19
20
21
22
23
24 25
26
27
28
<<< Februari 2011 >>>

Skaffa en gratis bloggwww.bloggplatsen.se