karinochwilma

Alla inlägg under mars 2011

Av karin - 30 mars 2011 22:16

Jag har längtat nu efter att få träna jakt efter en lång vinter och ett långt uppehåll. Nu får jag själv träna på att uppbringa tålamod i passivitet. Miso är helt seg i kolan, högst troligt efter löpet. Ikväll när Peter skulle gå ut med hundarna och ropade på Miso, låg hon kvar i soffan och rörde inte en muskel. Jag fick nästan knuffa upp henne för trappan. Annars står hon först vid dörren vid ordet "ut". Vi träffades med tjejerna idag för lite jaktträning, men till sist gav jag upp och hon fick mestadels sitta passiv och titta på. Jag misströstade rejält, tur då att jag har trevliga träningskamrater som försöker att peppa och komma med lösningar. Vi får hänga med ändå på träningarna och bara göra EN sak. Och JAG får träna på att göra ingenting...


Men vi hade fantastiskt väder. Riktigt varmt i solen faktiskt. Och det var så roligt att se hur duktiga de Indy och Lystra var då jag kastade markeringar där det var riktigt snårigt och svårframkomligt. Lilla Indy låg i och trasslade sig in till dummyn.


På eftermiddagen tog jag ut Wilma istället och körde lite lydnad. Hon är verkligen i gasen. Vi kämpar på med rutan. Hon vill gärna "snurra in" i rutan. Ställer sig själv och tittar på mig som för att säga "Här då?". När jag inte reagerar så snurrar hon ett till varv. Jag skickar henne från alla möjliga håll. Idag sa Annika något jag tog fasta på och testade, tror det kan vara nyttigt för Wilma och få henne att inte söka mitt stöd hela tiden.


Apporteringen, hoppet och fjärren känns riktigt bra nu. Nu ska jag börja att sätta ihop fler moment till ett helt program.

Av karin - 29 mars 2011 07:15

Jag har tänkt i en veckas tid att jag skulle börja lägga personspår. Det är bitvis fortfarande mycket snö i skogen, men jag har några ställen där snön nästan helt har försvunnit. Jag bestämde i helgen, att på måndag ska jag spåra. Så igår när jag kom ut så hade det snöat! Men det smälte bort ganska fort och på eftermiddagen lade jag ett varsit spår åt Miso och Wilma.


Wilmas blev lite krångligt och som vanligt så hade jag inte satt upp vimplar så jag fick lita på att hon hittade rätt. Det blåste rätt så kraftigt och bitvis var det mycket snö och VÄLDIGT brant. Att reka nya ställen kan vara att rekommendera... Wilma var supertaggad som vanligt och for fram som en liten vessla. Jag for med som en vante och insåg att det var väldigt brant och att jag inte visste om det var stenar och håligheter under snön. Hon hittade alla pinnarna, det är häftigt att se hur de stannar upp om de har gått förbi och får doften i nosen. Jag ska träna mer på att lägga riktigt svåra och gömda pinnar. Spåren behöver inte vara så svåra, för spåra kan hon. Men pinnarna ska bli mycket svårare att hitta och mycket mer värdefulla.


Misos spår låg på att mindre blåsigt ställe där nästan all snö hade försvunnit. Det var nog drygt hundra meter långt och lite trixigt det också. Jag gjorde en återgång runt ett träd, tillbaka längs med spåret en bit och sen två 90° vinklar. Återgången runt trädet fick jag hjälpa henne lite med men annars gick hon också jättefint och spårade lugnt och metodiskt. Hon plockade upp pinnarna och jag klickade henne. Sen hade vi lite lek med pinnarna, kastade och klickade då hon tog upp dem. Även här måste vi höja värdet lite på pinnarna eftersom spåret är mycket roligare.


Båda var jätteduktiga med tanke på att vi inte har spårat sen i höstas. Det är så skönt att äntligen kunna göra lite mer aktiviteter ute. Det var så varmt och skönt igår så jag inte ville gå in och jobba igen.


Nu är Lystra här och det är dags för morgonpromenaden.

Av karin - 27 mars 2011 22:28

I helgen har vi varit i Sandviken och firat min svägerskas 50-årsdag. Fantastiskt god mat och trevligt att träffa familj och vänner. På lördagen firade vi dessutom brorsbarnets 21-årsdag med tårtkalas. Mysigt och gott. Har dessutom hunnit med att fixa hemma hos mor. Fullt upp hela helgen alltså och nu är jag ganska trött.


Någon annan som är trött är Miso. Ikväll fick hon följa med på ridhusträning. Wilma har haft fullt upp hela helgen med att hålla koll på mors katt. Lilla Missan har tuffat på sig allt mer och nu spatserar hon runt i lägenheten. Wilma kan inte tro sina ögon och vet inte om hon ska hålla sig nära eller långt bort i från katten. Eftersom hennes två hjärsceller har fått arbeta för högtryck hela helgen så tog jag bara med miso till träningen.


Även Miso var lite seg idag, så jag ställde inga högre krav på henne. Det var ju dessutom andra gången i ridhus, så miljön är lite ny. Platsliggningen gick i alla fall strålande bra   När vi kom hem somnade hon djupt och ligger nu och drar stora tunga timmerstockar. Vi får vila upp oss efter helgen och ta nya tag i veckan.

Av karin - 24 mars 2011 22:03

Idag hade jag tänkt lägga varsit spår åt Miso och Wilma, men det blåste så himla mycket så jag tränade lite närsök och sök istället. Annars har snön smält bort bra så det finns gott om barmark att lägga spår i.


NÄRSÖK

Misos näsa är det inget fel på. Jag hade trycktfem små dummysar in under ljung, mossa och stenar. Jag lade på närsökssignalen för det var lika mycket den som jag tänkte pränta in i henne. Hon hittade alla dummys, men gjorde försök att byta en gång. Efter att Wilma hade fått leta några så gömde jag bara en dummy och riktigt svårt. Den fick hon leta efter ett bra tag, men hittade även den.


SÖK

Jag lade ut en dummy på ett stort sök. Under tiden Miso letade efter den, så kastade jag en åt andra hållet bakom mig. När jag sen skulle skicka henne på den så förstod hon inte riktigt, hon hade ju inte sett mig lägga ut den. Jag fick börja om, gå några steg närmre och skicka igen. Då gick det bättre.


Under tiden hon letade efter den dummyn, kastade jag återigen en åt motsatt håll. Denna hamnade lite oturligt i en gran ganska nära och ramlade ner under granen. När jag skickade Miso på ett sök åt det hållet, så sprang hon längre ut där hon varit tidigare. Medans hon var där ute, smög jag ut dummyn lite längre ut, lite mer åt sidan från där hon varit redan.


Det kanske var dumt för hon kom tillbaka mot mig och började leta i granen, men jag lät henne hållas och tills slut gick hon ut igen och hittade hon även denna dummy.


När Peter kom hem tog han Wilma på en springrunda och jag gick ut igen och körde några minuter med Miso.


NOSTARGET PÅ PETFLASKA

Började med att klicka in Miso på nostarget petflaska, har tänkt använda detta i framförgåendet sen. På promenaderna förstår hon inte riktigt att hon ska gå framför, utan lunkar snällt på bredvid mig. Jag har försökt att lägga på kommando då hon går fint framför någon gång, men då kommer hon alltid in och går bredvid. När väl polletten har trillat ner så kommer det gå att utveckla snabbt.


BÄTTRE FART I APPORTERING

För att bättra på farten in i apporteringen så lekte vi lite med dummysarna. Jag kastade en, när hon kom in med den så busade vi med en annan och så kastade jag ut igen. I början galopperade hon ut, men travade in. På slutet galopperade hon både ut och hela vägen in till mig.


DIRIGERING

Jag körde även lite dirigering med matskålar. Höger och vänster går bra. Men sen provde jag "ut" bakåt. Det förstod hon INTE, utan ville springa ut åt sidan hela tiden. Jag visade på matskålen, hon tvekade och var på väg bakåt, men hon ville sen ändå springa åt sidan. Jag flyttade skålen lite närmre och då  sprang hon ut. Jag flyttade då matskålen längre ut igen. Hon sprang ut, men blev lite tveksam igen då skålen inte stod på samma plats. Bara att träna vidare.


I morgon ska vi träna lite med Helena och Annika, hoppas det inte blåser lika mycket då.

Av karin - 21 mars 2011 08:12

Jag sa att jag skulle jobba, men jag hinner nog blogga lite också  .


I lördags var vi på jaktkurs i Sorunda. Eftersom Miso precis är klar med sitt löp så badade jag henne kvällen innan, för att ha minsta möjliga inverkan på eventuella hanhundar. Wilma fick slinka med på köpet också.


Vill man va' fin får man lida pin...


Wilma tränar "kängun"


Tidigt på lördagen bar det av till Sorunda för jaktträning med Helena och Lena på jaktkurs.se. Eftersom vi skulle bort på middag senare så följde Peter och Wilma med också som sällskap.


Vi var nio ekipage på kursen, två flattar, en tollare och resten labbar. Jag tror alla var mellan 14 månader och ca 2 år. En varierad grupp, där alla hade kommit lite olika långt, men de flesta i nybörjarnivå.


 


Vi höll till på en vidsträckt åker. Efter att ha presenterat oss så fick de som ville gå på en väg som gick längs med åkern och lägga två dummys var längst ner i hörnet. Dessa fick sen ligga där till senare på dagen.


MARKERING MED STADGA


Alla nio ekipagen stod på rad bredvid varandra. Vi gick LÅNGSAMT på linje framåt mot kastarna och skulle ha bra kontroll och stadga på hundarna. Det var hundarna på kanterna som skulle jobba hela tiden. När markeringen kastades skulle alla stanna. Först kastades en dummy rakt ut till hunden på högra flangen. När den hade apporterat kastades en dummy till hunden på vänstra sidan. Vi som inte jobbade skulle ha fokuserade hundar stadigt sittandes vid vår sida.



Sen kastades en dummy till motsatt sida. Höger hund sprang till vänster förbi alla hundar på linjen. Vänster hund till höger. Efter det fick de hundar som arbetat ställa sig mitt på linjen och vi andra flyttade ut ett snäpp åt sidan, så att det blev nästa två hundars tur.


Miso var jätteduktig! Hon hade bra fokus och gick fint bredvid mig. Då markeringarna kastades så satte hon sig varje gång och hade fullt fokus på var den landade. Jag var jätteglad och imponerad. Vi har varit väldigt dåliga på att träna hela vintern och de senaste veckorna katastrofdåliga. I höstas tränade vi dock lite upflog i jaktgruppen (då vi har en jaktcocker i gruppen). Jag tror att det var denna träning som kanske fanns någonstans i bakhuvudet.


Jag och Miso stod i mitten och det tog ett tag innan alla hundar hade fått tagit sina markeringar och det var vår tur. Då hade hon ju bara fått titta på när de andra hade sprungit ut och hämtat saker i en timme. Men vid hennes tur så var hon fortfarande lika duktig, satte sig då markeringen kastades, väntade tills jag hade tagit av kopplet och sprang ut på mitt kommando. Hon hade god fart ut och kom in och lämnade av i handen   Jag var supernöjd. Miso har ju gärna behållt saker för sig själv. Hon fick en rejäl lekbelöning.


ATT TÄNKA PÅ: Tänk på hur jag själv står med kroppen för att förenkla för hunden.


   


LINJETAG OCH MARKERING



Nästa övning delades vi in i två grupper så att vi blev 5 i vår. Först fick vi sätta ner hundarna och gå och lägga varsin dummy på ena änden av åkern. Sen gick vi liksom förra övningen på linje mot en kastare. När markeringen var kastad så skulle hunden på högra kanten vända sig om och skicka på linjetaget som vi lagt ut bakom oss. När den hunden kommit in, fick hunden på vänstra sidan ta markeringen. Sen fick den högra hunden ställa sig längst till vänster och så gjordes övningen om.


 

Under tiden vi tränade var Peter och Wilma eldvakt så att vi i pausen kunde grilla en korv, eller två. Det var en strålande solig dag. När vi kom på morgonen var det vinter och när vi åkte hem i 14-tiden så var det vår!


DOLT LINJETAG OCH MARKERINGAR


Sista övningen fick vi göra som hade lagt ut dummys på hörnet av åkern, tidigare på morgonen. Dessa hade legat 3,5-4 timmar. Eftersom vi hade gått ut en väg och lagt ut dummysarna och skickade hunden från ett annat håll, så blev detta linjetag lite dolt. Miso var vid det här laget ganska trött. Hon hade skött sig så bra under dagen och jag ville ändå se hur mycket hon kan.


Vi gick som förra övningen framåt på linje och en markering kastades, bakom oss låg fortfarande dummys. Jag vände bort och gick ganska nära, ca 15-20 meter från det linjetag som låg "dolt". Miso sprang rakt ut, men så kom hon på att det faktiskt hade kastats ganska mycket där bakom oss. Hon vände och sprang där markeringen låg. Kastaren ställde sig på dummyn så hon fick ingen utdelning utan kom in till mig istället. Jag gick ytterligare några meter nämre och skickade henne igen. Hon sprang ut lite till vänster om dummysarna, men fick dem i näsan och sprang dit, hittade en dummy och kom in till mig med bra fart.


Sen fick hon gå fotgående tillbaka till linjen och hämta markeringen som kastades tidigare.


Jag var så himla nöjd med henne efter dagens övningar så jag bestämde mig för att bryta där och inte göra mer.


 



Peter och Wilma gick det ingen nöd på. De hade vaktat ladan stora delar av dagen. En betungande arbetsuppgift...



Wilmenlund höll ju såklart koll på vad matte och Miso gjorde där ute på fältet. Liiite sugen var hon nog också på att få hjälpa till.


Då det fortfarande låg ett tre dummysar kvar längst ner på åkern och de andra hundarna hade tagit slut efter en hel dags träning så frågade jag om Wilma kunde få hämta de sista tre. Lycklig är bara förnamnet.


Hon gjorde det också med den äran. Första sprang hon ett extra varv på åkern innan jag fick stopp på henne och kunde dirigera henne till dummyn. Är man duracellkanin så är man, vid det här laget rejält uppskruvad. De andra två sprang hon som ett spjut ut och hämtade, hör och häpna så var hon tyst också vid varje skick!


Sen åkte vi hem till Marcus och lagade till älgkött som fick koka i vin i 4 timmar. Så himla gott blev det!


  Ju fler kockar dessdå bättre soppa!


ETT MINDRE BRA AVSLUT PÅ HELGEN

Igår gick vi ner till badet och de andra hundkompisarna. Vi har inte varit där på 1,5 månad då Miso har löpt och jag har varit inne i stan och jobbat. Miso tyckte det var jättekul, speciellt att träffa Doris.


Vi kom hem, åt frukost och stoppade in hundarna för att åka och handla. De fick ligga i bilen några timmar. Sen när vi kom hem och Miso hoppat ur bilen så tyckte jag att hon såg konstig ut. Jag ropade på henne men hon ville inte gärna gå. Sen hoppade hon på tre ben, drog upp höger bak och ville inte riktigt stödja på det.


Jag blev livrädd och första impulsen är ju att åka till veterinären på en gång! Men söndag eftermiddag är det ju inte aktuellt om det inte är riktigt akut. Jag kände igenom, så inget. Hon reagerade inte när jag böjde, men däremot när jag sträckte benet.


Antingen har det hänt något när hon och Doris lekte, fast det inte märktes något när vi gick hem (en promenad på ca 1 km). Hon kanske stelnade till i bilen och fick ont sen. Eller så hände något när hon hoppade ur bilen som jag inte hann se.


I morse var det dock bättre. Hon drog fortfarande upp benet lite precis när hon börjar att gå efter att ha legat. Men stödjer på det och vi har gått en promenad utan att hon haltar nämnvärt. Jag avvaktar några dagar till fast jag alltid brukar vara lite harig med mina sessor och åka till veterinären direkt.

Av karin - 13 mars 2011 21:49

I helgen har vi varit i Sandviken. På lördagen hade vi en försenad födelsedagsmiddag med min mamma och bror med familj. Mysigt, trevligt och gott.


KATTJAKT

Wilma har som vanligt haft fullt upp med att ha koll på katten. Missan har blivit riktigt kaxig och en riktig retsticka. Sitter så att Wilma ser henne men inte kommer åt henne. Skulle Wilma ändå komma för nära som kommer en liten vit tass med vassa klor farande. Wilma kommer springande till mig och Peter, trycker nosen mot benet och tittar uppfodrande: "Matte, kan du ge mig den där katten?!!". Miso är ju som vanligt coolare och tar det mesta med ro.


VÅREN ÄR PÅ VÄG

Vi har tagit långa promenader i vårsolen. Det är fortfarande mycket snö, mer än här hemma, men det var riktigt skönt. På söndagen var vi på långpromenad med min kompis Åsa som vanligtvis bor i Grekland, men nu är i Sverige för en kortare visit. Lite skillnad för henne att vara i Sverige med så mycket vinter, när mandelträden blommar i Grekland. Kul att träffa henne igen och en härligt promenad.


LITE JAKTTRÄNING

På lördagen tog vi med oss några dummys ut i skogen. Det var mycket snö så Peter fick pulsa. Båda hundarna var rejält taggade. Det var ju länge sedan vi tränade något nu. Peter kastade två markeringar åt dem var. Wilma for som en raket med ljudeffekterna påkopplade, hon tycker att det är så kul! Med Miso började jag med några snabba byten med dummysarna. Kastade en någon meter bort, när hon kom med den kastade jag den andra bakom och åt sidorna. På markeringarna sprang hon också rakt ut med full fart. Med lite stöttning och mutor (makrillspastej), kom hon in med dummysarna också.


LINJETAG

Sen gjorde vi ett linjetag var åt samma håll, fast något längre bort. Peter lade ut dummyn när jag gick lite fotgående (så gott det gick i snön). Wilma sprang raka vägen ut, plockade upp och kom med full fart tillbaka. Hon var dock tvungen att skaka och "döda" bytet innan hon kom in med den.


Miso sprang också rakt ut men stannade först upp lite kort där markeringarna landat, men fortsatte sen och hittade dummyn. Halvvägs tillbaka till mig så glömde hon vad hon skulle göra, släppte dummyn och började nosa runt. Peter fick plocka upp dummyn och retas lite med den. Då tog hon den och kom in till mig. Dålig uthållighet/orutinerad och löp?!


Jag har tänkt träna mycket inkallning/signal. Tänker att om jag befäster det så kommer hon lättare att komma in till mig oavsett störningar och att hon har dummysar. Hon gjorde några riktiga lappkast, vände 180° i ett skutt och kom in till mig på signalen.


BUDFÖRING

Vi provade även några budföringar. Detta är Wilmas favoritmoment. Hon tycker att det är jättekul att få tokkuta till medhjälpare. Vi behöver träna lite mer på att sitta kvar och bli klappad. Hon är lika ivrig att springa tillbaka till mig.


Miso har tidigare sprungit ut men vänt cirka 2 meter från Peter, då dragningen till mig har varit för stark. Nu fick Peter ha en kastboll som han flashade när hon kom fram till honom. Och så sa jag åt honom att hålla ett finger i hennes halsband. Han fick henne att sitta ner och skickade tillbaka henne. Vi gjorde om en gång till och båda gångerna gick kanonbra.


RIDHUSTRÄNING

Vi kom hem i bra tid och Wilma och jag kunde åka på ridhusträningen. Wilma som gnuggat sina två hjärnceller mot varandra hela helgen, hade nog lite svårt att koncentrera sig först. Men jag körde samma upplägg som de senaste gångerna och vi fick till en riktigt bra träning.


Rutan har vi fortfarande en hel del kvar att träna på. Jag körde den ganska många gånger ikväll. Wilma hittade den, men gjorde liksom små piruetter in i den. Snurrade - stannade och tittade på mig för att få bekräftelse. Provade igen och igen. Till slut hade hon snurrat sig in i rutan. Lite charmigt kanske, men inte så korrekt.


Jag fick backa i träningen. Lade leksak i bakkant av rutan då hon såg på, låtsades lägga och kastade leksak, lade en leksak som hon inte såg etc. Vi fick i alla fall till några bra skick.


Jag provade även att köra flera moment på raken utan annan belöning än lugnadne klappar. Det gick riktigt bra och vi gjorde fritt följ, läggande och inkallning med ställande i en följd.


Nu ligger Wilma utslagen, det har varit mycket hjärngympa för en liten stollare denna helg. Miso får fortfarande ta det lite lugnt. Hon har i stort sett slutat att blöda, men är inne i höglöpet. Hon är på när vi tränar, men bara korta stunder.

Av karin - 10 mars 2011 21:55

Tre intesiva jobbveckor har det varit. Denna vecka skulle jag ha jobbat hemifrån, men det blev inne i stan nästan hela veckan. Wilma har varit hos G&L och Miso med mig. Hundträning = 0, tyvärr. Känns som om vi har lite att ta igen. Miso som är inne i höglöp är väl inte helt allert i alla fall så det var tur i oturen att det var dessa tre veckor det har varit hektiskt.


Jag har gjort så varje morgon och kväll när vi har varit inne i stan, att jag har gått från Slussen, igenom hela stan till Vasastan. Miso börjar att kunna rutinera. I bussen lägger hon sig direkt. Idag när vi kom fram till kontoret, gick hon fram till rätt port och väntade på att jag skulle öppna. Hon kliver in i den gamla trånga och antika hissen, med galler och järndörr och sätter sig. Och i morse när folk droppade in vartefter, var hon gladare än vanligt och hälsade överväldigande på de som brukar gulla lite mer med henne.


Från och med nästa vecka hoppas jag att det blir nästan uteslutande hemmajobbande. Då kan jag vara ute på dagarana och jobba lite längre när det blir mörkt istället. Hoppas det här regnet gör att snön försvinner snabbt. Ser fram emot att kunna träna lite bättre och lägga spår. Tanken är att vi ska försöka ta viltspårchampionatet i vår.

Av karin - 9 mars 2011 19:28

Igår var en strålande dag med vårkänslor. Jag gick en lång promenad med hundarna. Jag gick där det var lite trångt på en stig och kom på att jag kunde träna framförgående med Wilma och Miso. En hund fick gå framför och den andra fick träna att gå bakom (det ena inför appellen, det andra för att jag tycker det är skönt att han hunden bakom mig när man ska ta sig ner för branta klippor och där det är halt). De fick ju inte gå och lukta heller såklart.


Miso som har blivit jätteduktig på att gå i koppel hade lite svårt att förstå att hon skulle gå framför. Hon gick fram några steg, tvekade och vände sig om. Bakom däremot har hon inga problem med.


Wilma vet vad framför är och det är en position som passar henne perfekt, kontrollfreak som hon är :-) Bakom går hon också, men lider hela tiden och vill gärna smita förbi.


Det var lite kul att göra det som en lek, skicka fram en och ta tillbaka den andra växelvis. Av ovan nämda, med varierande resultat. Men med lite övning ska det nog gå bättre.


På eftermiddagen blev jag akutinkallad på jobb så hundrarna fick vara hemma själva. Idag har Miso varit med mig inne i stan hela dagen. På eftermiddagen var vi på kundmöte på ett annat ställe och hon skötte sig exemplariskt. Det var nyttig träning idag att gå igenom stan. Det blåste väldigt mycket och det knakade, brakade och fladdrade överallt. Skyltar som blåste ner precis bredvid oss, korvgubbens paraply som fick hans vagn att flytta sig framåt en meter med skrammel. Polisutryckning med tjutande sirener. På morgonen tvärstannade hon vid rikstadshuset där två män stod och pratade. Reste ragg och morrade. Jag fattade först inte vad det var tills jag förstod att det var ena mannens stora kamoflagemönstrade trunk. Jag frågade honom om hon fick gå fram och titta på den.


Han såg lite konfunderad ut och sa det var ok "det är i alla fall ingen bomb i den". Vi stod ju framför riksdagshuset så han kanske trodde att jag var någon vakt :-) Jag förklarade att Miso var lite rädd för hans väska och då fick hon lite klappar och smek också.


Det känns inte som om MH:t kommer att bli något problem. Hon reagerar ju på saker, men det känns som om hon kan släppa det snabbt. Vi kommer inte att köra MH förrän tidigaste sen vår och då har hon ju hunnit mogna ännu mer. Jag har inte bråttom, vi är ändå inte klara för något bruks.

Presentation

Fråga mig

3 besvarade frågor

Tidigare år

Sök i bloggen

Senaste inläggen

Arkiv

Kategorier

Länkar

RSS

Besöksstatistik

Kalender

Ti On To Fr
 
1
2
3
4
5
6
7
8
9 10
11
12
13
14
15
16
17
18
19
20
21
22
23
24
25
26
27
28
29 30
31
<<< Mars 2011 >>>

Skapa flashcards