Igår var en strålande dag med vårkänslor. Jag gick en lång promenad med hundarna. Jag gick där det var lite trångt på en stig och kom på att jag kunde träna framförgående med Wilma och Miso. En hund fick gå framför och den andra fick träna att gå bakom (det ena inför appellen, det andra för att jag tycker det är skönt att han hunden bakom mig när man ska ta sig ner för branta klippor och där det är halt). De fick ju inte gå och lukta heller såklart.

Miso som har blivit jätteduktig på att gå i koppel hade lite svårt att förstå att hon skulle gå framför. Hon gick fram några steg, tvekade och vände sig om. Bakom däremot har hon inga problem med.

Wilma vet vad framför är och det är en position som passar henne perfekt, kontrollfreak som hon är :-) Bakom går hon också, men lider hela tiden och vill gärna smita förbi.

Det var lite kul att göra det som en lek, skicka fram en och ta tillbaka den andra växelvis. Av ovan nämda, med varierande resultat. Men med lite övning ska det nog gå bättre.

På eftermiddagen blev jag akutinkallad på jobb så hundrarna fick vara hemma själva. Idag har Miso varit med mig inne i stan hela dagen. På eftermiddagen var vi på kundmöte på ett annat ställe och hon skötte sig exemplariskt. Det var nyttig träning idag att gå igenom stan. Det blåste väldigt mycket och det knakade, brakade och fladdrade överallt. Skyltar som blåste ner precis bredvid oss, korvgubbens paraply som fick hans vagn att flytta sig framåt en meter med skrammel. Polisutryckning med tjutande sirener. På morgonen tvärstannade hon vid rikstadshuset där två män stod och pratade. Reste ragg och morrade. Jag fattade först inte vad det var tills jag förstod att det var ena mannens stora kamoflagemönstrade trunk. Jag frågade honom om hon fick gå fram och titta på den.

Han såg lite konfunderad ut och sa det var ok "det är i alla fall ingen bomb i den". Vi stod ju framför riksdagshuset så han kanske trodde att jag var någon vakt :-) Jag förklarade att Miso var lite rädd för hans väska och då fick hon lite klappar och smek också.

Det känns inte som om MH:t kommer att bli något problem. Hon reagerar ju på saker, men det känns som om hon kan släppa det snabbt. Vi kommer inte att köra MH förrän tidigaste sen vår och då har hon ju hunnit mogna ännu mer. Jag har inte bråttom, vi är ändå inte klara för något bruks.