Jag har tänkt i en veckas tid att jag skulle börja lägga personspår. Det är bitvis fortfarande mycket snö i skogen, men jag har några ställen där snön nästan helt har försvunnit. Jag bestämde i helgen, att på måndag ska jag spåra. Så igår när jag kom ut så hade det snöat! Men det smälte bort ganska fort och på eftermiddagen lade jag ett varsit spår åt Miso och Wilma.

Wilmas blev lite krångligt och som vanligt så hade jag inte satt upp vimplar så jag fick lita på att hon hittade rätt. Det blåste rätt så kraftigt och bitvis var det mycket snö och VÄLDIGT brant. Att reka nya ställen kan vara att rekommendera... Wilma var supertaggad som vanligt och for fram som en liten vessla. Jag for med som en vante och insåg att det var väldigt brant och att jag inte visste om det var stenar och håligheter under snön. Hon hittade alla pinnarna, det är häftigt att se hur de stannar upp om de har gått förbi och får doften i nosen. Jag ska träna mer på att lägga riktigt svåra och gömda pinnar. Spåren behöver inte vara så svåra, för spåra kan hon. Men pinnarna ska bli mycket svårare att hitta och mycket mer värdefulla.

Misos spår låg på att mindre blåsigt ställe där nästan all snö hade försvunnit. Det var nog drygt hundra meter långt och lite trixigt det också. Jag gjorde en återgång runt ett träd, tillbaka längs med spåret en bit och sen två 90° vinklar. Återgången runt trädet fick jag hjälpa henne lite med men annars gick hon också jättefint och spårade lugnt och metodiskt. Hon plockade upp pinnarna och jag klickade henne. Sen hade vi lite lek med pinnarna, kastade och klickade då hon tog upp dem. Även här måste vi höja värdet lite på pinnarna eftersom spåret är mycket roligare.

Båda var jätteduktiga med tanke på att vi inte har spårat sen i höstas. Det är så skönt att äntligen kunna göra lite mer aktiviteter ute. Det var så varmt och skönt igår så jag inte ville gå in och jobba igen.

Nu är Lystra här och det är dags för morgonpromenaden.