Nu ikväll åkte jag, Helena och systrarna Bus på jaktkurs i ett blåsigt Ågesta. Förutom våra två så var det två andra flattar, två labbar och en tollare. Instruktör är Lena från jaktkurs.se.

Idag stod markeringar på schemat. Inga nyheter för oss, men det gör inget. För det är super att ha en instruktör som ser allt och talar om vad man kan göra bättre. Äntligen känns det som om Miso börjar komma ur sin löpkoma   . Hon hade bra fart både ut och in och stannadet kvar i markeringsområdet och sökte med bra intensitet. Hon kan fortfarande bli snabbare in, nu galopperade hon hela vägen men de sista 8 metrarna slår hon av på takten och kommer in till mig. Men hon kommer direkt in och bjuder mig dummyn. Jag är mycket nöjd med kvällens träning. Jag tycker dessutom att både Miso och Lystra var duktiga i passiviteten.

Det jag behöver träna på är:

• Jag måste bli lite mer bestämd. Mindre mesig, som min gode träningskamrat uttryckte sig  . Lena menade att om jag är lite försiktig så kan det göra Miso ännu mer osäker och försiktig. Det sitter nog i ryggmärgen att ta det lugnt efter att ha hållit på med Wilma i fem år.
• Jag måste bli tydligare och säga till Miso att stanna då hon inte ska jobba, så att hon inte får chans att knalla. Jag känner själv att jag är för långsam, måste bli mer på hugget.

Läxa till nästan gång:

• Träna hunden på att gå bredvid oss med dummy i munnen.
• Inkallningssignal
• Fotgående
• Minnesmarkeringar

Jag har dessutom tänkt:

• Fortsätta med mer fart och lek
• Fortsätta att träna avlämningar
• Träna mer stadga vid kast (upflog och även vid sittande då andra jobbar)
• Träna på att inte byta dummy
• Ta ut vilt och låta Miso fortsätta prova

Nu är både jag och Miso trötta i mössan, nu ska vi lägga oss och ladda inför nästa jaktträning i morgon med Helena och Annika.