Miso känns nu som en helt annan hund. Från att ha tänkt träna mycket fart har jag nu ändrat och tänker träna mycket stadga. Men först om Wilmas ridhusträning igår.

Det var lite lugnare i ridhuset igår än det har varit tidigare. Troligen tack vare det varma vädret så var vi bara fem ekipage och det var mestadels väldigt lugnt och gott om plats.

Jag körde flera moment på raken och belönade sen med att skicka på rutan där det ibland låg en leksak och ibland kom en farande när Wilma hade ställt sig där. Det fungerar bra.

För att pränta in Rutan så satte jag Wilma på olika ställen i förhållande till rutan (vänster höger sida och lite snett åt sidorna) och stod själv mitt för rutan ca 6 meter ifrån den. Sen kommenderade jag "rutan", utan handtecken. Första gången såg hon lite konfunderad ut. Jag gick in i rutan, pekade lite på marken och sa "rutan". Gick tillbaka och kommenderade igen. Denna gång gick hon lite trevande in i rutan och ställde sig mitt i. Jag gjorde om och då sprang hon direkt in i rutan. Jag bytte sida gjorde samma sak och sen hade hon fattat. Jag satte henne på sidan men snett bakom, snett framför etc. Själv stod jag hela tiden mitt för rutan. Det gick riktigt bra. Sen bytte jag till en annan ruta som stod på andra sidan ridhuset och gjorde likadant.

Nu ska vi träna på att stå en längre tid, för bryter jag inte tillräckligt fort så börjar hon att leta och titta på mig för att få bekräftelse. Jag ska dessutom bryta direkt då hon inte springer rakt fram och väntar på stå-ståkommando. Inga fler trevande försök.

Jag är mycket nöjd med resultat och attityd igår. När vi packade ihop och skulle gå ut så stod vi och pratade en stund, med hundarna ganska nära varandra. Wilma blev pipig, jag tror för att det är en pudel med som tycker är lite läskig och för att hon väntade på att få gå därifrån. Måste bli bättre att tala om att nu är det vila. Det fungerar bättre att lägga ner henne en bit bort bredvis ryggsäcken om jag ska stå och prata.

MISO

Igår var vi och tittade på WT på Lidingö i gott sällskap av Helena, Perra och hundarna. Wilma fick stanna hemma hos grannen, men Miso var med och tränade passivitet. Något hon är jätteduktig på. Jag tänkte att hon skulle titta på vad de andra hundarna gjorde när det pangades i skogen. Men Miso var mer intresserad av Peters bulle. Det kanske var lite väl hoppfullt att tro att 40 g slät hjärna skulle se, iakta och lära när andra arbetade, tyckte Peter. Härligt i solen var det i alla fall när vi hittade lä från blåsten och kul att träffa hundkompisar och se hundar arbeta.

Miso har fått börja bära långa sträckor. Igår bar hon dummyn och gick lös vid min sida i säkert 40 minuter. Några gånger tog jag den ifrån henne, belönade och bad henne hålla den igen.

I morse på promenaden körde jag minnesmarkeringar och det gick jättebra. Först fick Miso köra två enkla. Jag kastade, gick ett 20-tal meter med henne lös bredvid mig, vände mig om, satte ner henne, band upp Wilma vid ett träd. Gick tillbaka till Miso och skickade henne. Hon kom tillbaka med ok fart, rakt in lämnade av. Knöt loss Wilma, kastade och gjorde samma sak. Sen kopplade jag Miso och gjorde samma sak med Wilma. Hon var också jätteduktig, hon sprang inte ens tillbaka längs stigen och hämtade dummyn som jag kastat en bit in i skogen från stigen. Wilma tog rakaste vägen genom skogen. Wilma fick också göra en gång till och så bytte jag till Miso.

Denna gång kom hon galopperande hela vägen in! Det är ju inte den turbofart som Wilma har, men det kan jag nog inte räkna med att flattifnatten ska ha på samma sätt. Sen avslutade vi och fortsatte promenaden.

Jag ska försöka att vara så här strukturerad och inte lämna något åt slumpen. För slarvar jag och har t ex Wilma lös så blir det bara en massa konflikter då jag måste hålla koll på henne också. Miso gjorde inte en tendens till att knalla idag, men så var jag nog mycket tydligare än jag brukar vara också.

Resten av promenaden så fick Miso varvat gå lös vid min sida, gå och leka fritt och öva på inkallning om vartannat. Hon fick även gå vid min sida och bära dummyn. Efter stora vägen var hon dock kopplad och utan dummy.

Så här på vårkanten så är det ju inte bara tussilago och hundskit som kommer fram under snön. Mopederna dammas av också, till Wilmas stora förtret. Hon tycker inte särskilt mycket om dem, i alla fall inte gamla 2-taktare som den polis hon är (skadligt för miljön tycker Wilmenlund). När vi kommer och går efter stora vägen kommer en sån där illalåtande/luktande sak och Wilma börjar att varva upp. Istället för att slå henne i huvudet med dummyn, vilket var min första reflex, så tryckte jag in den i munnen på henne. Hon tog ett stadigt grepp om den och istället för att bryta ihop så började hon att streta hemåt.

(Tilläggas bör för känsliga, att jag aldrig har slagit någon av mina hundar i huvudet med någon typ av tillhygge).

Är mycket nöjd även med morgonens träning. Har även hunnit jobba en hel del idag så nu hoppas att regnet håller sig borta så att jag kan åka till NBK och träna lite mer ruta med Wilma. Måste ju jobba, men det är så mycket roligare att vara utomhus och göra annat.

Helena tog fina bilder från eftermiddagens träning på Nacka BK.

Söta Wilmenlund, vad jag älskar den här lilla stollaren!