...har jag inte.

I och för sig så hörs det när någon kommer. Idag kom en gammal bekant hit som inte hundrarna träffat tidigare. Hundarna var ute på tomten (Wilma vill numera aldrig komma in), jag hörde ett illtjut och tittade ut. Vid grinden står två hundar och tokviftar på svansen. Wilma slår knut på sig av lycka och hämtar en boll. Äntligen kanske någon som bryr sig! Hon tycker ju om alla, men speciellt om de kan kasta boll eller klia på magen, då ääääääääälskar hon.

På eftermiddagen gick jag en skogstur och gjorde samma övning som häromdagen med minnesmarkeringar. Idag hade Miso lite svårare att hålla sig från att knalla. Jag fick vakta noga på henne. Jag funderar på hur jag kan ge henne en pangbelöning som inte är godis, för det vill hon nästan inte ta när hon har dragning mot dummyn. Tänker att jag kanske ska kasta en dummy åt andra hållet också så att hon inte vet vilken jag kommer att skicka henne på. Eller skål med avståndsbelöning?

På minnesmarkeringen kastar jag alltså dummyn och går fotgående ifrån den och skickar sen, idag kanske 30 meter ifrån. Det jag tänker är att jag sätter belöning när vi har gått bort X antal meter och ska vända om för att skicka.