karinochwilma

Alla inlägg under april 2011

Av karin - 12 april 2011 19:52

...har jag inte.


I och för sig så hörs det när någon kommer. Idag kom en gammal bekant hit som inte hundrarna träffat tidigare. Hundarna var ute på tomten (Wilma vill numera aldrig komma in), jag hörde ett illtjut och tittade ut. Vid grinden står två hundar och tokviftar på svansen. Wilma slår knut på sig av lycka och hämtar en boll. Äntligen kanske någon som bryr sig! Hon tycker ju om alla, men speciellt om de kan kasta boll eller klia på magen, då ääääääääälskar hon.


På eftermiddagen gick jag en skogstur och gjorde samma övning som häromdagen med minnesmarkeringar. Idag hade Miso lite svårare att hålla sig från att knalla. Jag fick vakta noga på henne. Jag funderar på hur jag kan ge henne en pangbelöning som inte är godis, för det vill hon nästan inte ta när hon har dragning mot dummyn. Tänker att jag kanske ska kasta en dummy åt andra hållet också så att hon inte vet vilken jag kommer att skicka henne på. Eller skål med avståndsbelöning?


På minnesmarkeringen kastar jag alltså dummyn och går fotgående ifrån den och skickar sen, idag kanske 30 meter ifrån. Det jag tänker är att jag sätter belöning när vi har gått bort X antal meter och ska vända om för att skicka.

Av karin - 11 april 2011 12:09

Miso känns nu som en helt annan hund. Från att ha tänkt träna mycket fart har jag nu ändrat och tänker träna mycket stadga. Men först om Wilmas ridhusträning igår.


Det var lite lugnare i ridhuset igår än det har varit tidigare. Troligen tack vare det varma vädret så var vi bara fem ekipage och det var mestadels väldigt lugnt och gott om plats.


Jag körde flera moment på raken och belönade sen med att skicka på rutan där det ibland låg en leksak och ibland kom en farande när Wilma hade ställt sig där. Det fungerar bra.


För att pränta in Rutan så satte jag Wilma på olika ställen i förhållande till rutan (vänster höger sida och lite snett åt sidorna) och stod själv mitt för rutan ca 6 meter ifrån den. Sen kommenderade jag "rutan", utan handtecken. Första gången såg hon lite konfunderad ut. Jag gick in i rutan, pekade lite på marken och sa "rutan". Gick tillbaka och kommenderade igen. Denna gång gick hon lite trevande in i rutan och ställde sig mitt i. Jag gjorde om och då sprang hon direkt in i rutan. Jag bytte sida gjorde samma sak och sen hade hon fattat. Jag satte henne på sidan men snett bakom, snett framför etc. Själv stod jag hela tiden mitt för rutan. Det gick riktigt bra. Sen bytte jag till en annan ruta som stod på andra sidan ridhuset och gjorde likadant.


Nu ska vi träna på att stå en längre tid, för bryter jag inte tillräckligt fort så börjar hon att leta och titta på mig för att få bekräftelse. Jag ska dessutom bryta direkt då hon inte springer rakt fram och väntar på stå-ståkommando. Inga fler trevande försök.


Jag är mycket nöjd med resultat och attityd igår. När vi packade ihop och skulle gå ut så stod vi och pratade en stund, med hundarna ganska nära varandra. Wilma blev pipig, jag tror för att det är en pudel med som tycker är lite läskig och för att hon väntade på att få gå därifrån. Måste bli bättre att tala om att nu är det vila. Det fungerar bättre att lägga ner henne en bit bort bredvis ryggsäcken om jag ska stå och prata.


MISO

Igår var vi och tittade på WT på Lidingö i gott sällskap av Helena, Perra och hundarna. Wilma fick stanna hemma hos grannen, men Miso var med och tränade passivitet. Något hon är jätteduktig på. Jag tänkte att hon skulle titta på vad de andra hundarna gjorde när det pangades i skogen. Men Miso var mer intresserad av Peters bulle. Det kanske var lite väl hoppfullt att tro att 40 g slät hjärna skulle se, iakta och lära när andra arbetade, tyckte Peter. Härligt i solen var det i alla fall när vi hittade lä från blåsten och kul att träffa hundkompisar och se hundar arbeta.


Miso har fått börja bära långa sträckor. Igår bar hon dummyn och gick lös vid min sida i säkert 40 minuter. Några gånger tog jag den ifrån henne, belönade och bad henne hålla den igen.


I morse på promenaden körde jag minnesmarkeringar och det gick jättebra. Först fick Miso köra två enkla. Jag kastade, gick ett 20-tal meter med henne lös bredvid mig, vände mig om, satte ner henne, band upp Wilma vid ett träd. Gick tillbaka till Miso och skickade henne. Hon kom tillbaka med ok fart, rakt in lämnade av. Knöt loss Wilma, kastade och gjorde samma sak. Sen kopplade jag Miso och gjorde samma sak med Wilma. Hon var också jätteduktig, hon sprang inte ens tillbaka längs stigen och hämtade dummyn som jag kastat en bit in i skogen från stigen. Wilma tog rakaste vägen genom skogen. Wilma fick också göra en gång till och så bytte jag till Miso.


Denna gång kom hon galopperande hela vägen in! Det är ju inte den turbofart som Wilma har, men det kan jag nog inte räkna med att flattifnatten ska ha på samma sätt. Sen avslutade vi och fortsatte promenaden.


Jag ska försöka att vara så här strukturerad och inte lämna något åt slumpen. För slarvar jag och har t ex Wilma lös så blir det bara en massa konflikter då jag måste hålla koll på henne också. Miso gjorde inte en tendens till att knalla idag, men så var jag nog mycket tydligare än jag brukar vara också.


Resten av promenaden så fick Miso varvat gå lös vid min sida, gå och leka fritt och öva på inkallning om vartannat. Hon fick även gå vid min sida och bära dummyn. Efter stora vägen var hon dock kopplad och utan dummy.


Så här på vårkanten så är det ju inte bara tussilago och hundskit som kommer fram under snön. Mopederna dammas av också, till Wilmas stora förtret. Hon tycker inte särskilt mycket om dem, i alla fall inte gamla 2-taktare som den polis hon är (skadligt för miljön tycker Wilmenlund). När vi kommer och går efter stora vägen kommer en sån där illalåtande/luktande sak och Wilma börjar att varva upp. Istället för att slå henne i huvudet med dummyn, vilket var min första reflex, så tryckte jag in den i munnen på henne. Hon tog ett stadigt grepp om den och istället för att bryta ihop så började hon att streta hemåt.


(Tilläggas bör för känsliga, att jag aldrig har slagit någon av mina hundar i huvudet med någon typ av tillhygge).


Är mycket nöjd även med morgonens träning. Har även hunnit jobba en hel del idag så nu hoppas att regnet håller sig borta så att jag kan åka till NBK och träna lite mer ruta med Wilma. Måste ju jobba, men det är så mycket roligare att vara utomhus och göra annat.


Helena tog fina bilder från eftermiddagens träning på Nacka BK.


   

Söta Wilmenlund, vad jag älskar den här lilla stollaren!

Av karin - 9 april 2011 23:41

I fredags träffade vi Helena, Annika och hundarna. Jag vill träna stadga, sitta kvar vid markeringar. Både när andra ska jobba och att vänta på kommando. Miso har knallat ganska många gånger nu. Hon ser cool ut men drar iväg innan jag hinner reagera, något nedärvt från morsan?! Nu ska vi träna stadga!


För apporteringslusten har kommit tillbaka och farten ut är bra, så det känns inte som jag behöver träna så mycket på det. Det kommer nog att eskalera vartefter hon blir varmare i kläderna. Däremot farten in kunde vara lite bättre. Miso kommer in till mig med dummyn och håller den bra tills jag har tagit den, men det går lite för långsamt.


Idag gräffades vi sex ekipage på Danmarks ängar. Vi gjorde tre stationer och delade in oss i par. Närsök, markering/linjetag och dubbelmarkering.


I närsöket arbetade hon på bra och plockade in fyra dummys. Det var inget tempo vare sig in eller ut, men det beror även på att jag stod precis vid närsöket. Hon jobbade i alla fall ihärdigt. Syftet med övningen för min del vara att pränta in närsökssignalen.


Markeringen och linjetaget fixade hon utan problem. Däremot så försökte hon ta markeringen som jag kastade åt Vilja. Dumt nog hade jag inget koppel och det var svårt att kasta från snåret där jag stod dold, så jag hade fullt sjå att med att både hålla Miso och kasta.


Dubbelmarkeringen var svår. Miso glömde bort att det låg något mer där ute. Jag tror att det bästa är att träna  enkelmarkeringar så att de verkligen sitter och sen dubbelmarkeringar. Och tränar jag mycket stadga vid kast så behöver jag inte hålla på och stoppa henne från att knalla, något som naturligtvis gör att hon tappar fokus på markeringarna och missar att det är två.


Det är var en bra träning och jag är väldigt nöjd med Miso. Jag är även nöjd med Wilma. När vi i början pratade igenom övningarna vi skulle göra var Wilma den enda som låg lugnt på sin filt med medans alla flattifnattar var upptagna med att gnaga på kvistar och rötter. Ni som träffat Wilma vet att det är stort :-) Sen låg eller satt hon fortsatt lugnt (fastbuden) på sin filt under hela timmen vi tränade. Jättebra för Wilmenlund. Som belöning fick hon göra ett litet närsök. Åh vad hon var lycklig! Hon älskar jaktträningen den lilla stollaren.


I morgon ska vi åka till Lidingö och se och lära på WT.

Av karin - 7 april 2011 21:38

Nu ikväll åkte jag, Helena och systrarna Bus på jaktkurs i ett blåsigt Ågesta. Förutom våra två så var det två andra flattar, två labbar och en tollare. Instruktör är Lena från jaktkurs.se.


Idag stod markeringar på schemat. Inga nyheter för oss, men det gör inget. För det är super att ha en instruktör som ser allt och talar om vad man kan göra bättre. Äntligen känns det som om Miso börjar komma ur sin löpkoma   . Hon hade bra fart både ut och in och stannadet kvar i markeringsområdet och sökte med bra intensitet. Hon kan fortfarande bli snabbare in, nu galopperade hon hela vägen men de sista 8 metrarna slår hon av på takten och kommer in till mig. Men hon kommer direkt in och bjuder mig dummyn. Jag är mycket nöjd med kvällens träning. Jag tycker dessutom att både Miso och Lystra var duktiga i passiviteten.

  

Det jag behöver träna på är:

  • Jag måste bli lite mer bestämd. Mindre mesig, som min gode träningskamrat uttryckte sig  . Lena menade att om jag är lite försiktig så kan det göra Miso ännu mer osäker och försiktig. Det sitter nog i ryggmärgen att ta det lugnt efter att ha hållit på med Wilma i fem år.
  • Jag måste bli tydligare och säga till Miso att stanna då hon inte ska jobba, så att hon inte får chans att knalla. Jag känner själv att jag är för långsam, måste bli mer på hugget.

  

Läxa till nästan gång:

  • Träna hunden på att gå bredvid oss med dummy i munnen.
  • Inkallningssignal
  • Fotgående
  • Minnesmarkeringar

  

Jag har dessutom tänkt:

  • Fortsätta med mer fart och lek
  • Fortsätta att träna avlämningar
  • Träna mer stadga vid kast (upflog och även vid sittande då andra jobbar)
  • Träna på att inte byta dummy
  • Ta ut vilt och låta Miso fortsätta prova

  

Nu är både jag och Miso trötta i mössan, nu ska vi lägga oss och ladda inför nästa jaktträning i morgon med Helena och Annika.

Av karin - 6 april 2011 15:11

VILT

Igår tog jag fram en mås och en fågel som jag inte vet va det är. Den har brunt huvud och fina blå fjädrar på ryggen, någon som vet?


Miso var intresserad men ville inte gärna ta dom i munnen. Tog den men spottade ut. När jag kastade den på marken gick hon fram och undersökte, men tog den inte. Jag försökte ha henne i koppel och gå förbi fåglarna i ganska snabb takt för att hon liksom skulle ta den i farten. Men hon lufsade bara med mig. Jag ville inte propsa på att hon skulle ta den så jag hämtade Wilma istället som var väldigt intresserad, men också väldigt försiktig. Jag kastade iväg pippin och Miso sprang efter den. När Wilma närmade sig försiktigt fick Miso lite darr på läpparna och vände sig om och visade att det minsann var hennes fågel. Jag tog in Wilma och kastade iväg fågeln igen. Denna gång tog Miso den fint och kom in till mig. Kastade två gånger till och hon kom till mig med den båda gångerna.


LYDNADSTRÄNING

På eftermiddagen åkte jag till klubben och körde lite lydnad med båda, mest Wilma. Jag ställde upp en ruta och la en boll. Körde några moment på raken utan belöning och avslutade med att skicka henne rakt ut till bollen som låg i bakkant på rutan. La tillbaka den igen och gjorde några andra moment på raken och skickade på rutan igen. Jag har bytt kommando från "rutan" till "ut" för att se om vi kan lära in den på nytt, och att hon ska springa med full fart rakt ut. Tänkte att genom att belöna bara i rutan så kanske det höjer rutans värde lite.


Det passar även bra eftersom jag behöver träna på uthållighet - att göra flera moment på raken utan belöning. En annan sak vi behöver är att bli kommenderade. Antingen är det jag som beter mig annorlunda eller så är det Wilma som förknippar det med något jobbigt. Eller både och. För hon kan ha jättefint fritt följ, men när vi blir kommenderade blir hon lite vimsig och disträ.


Med Miso blev det också lite lydnadsträning. Jag jobbade nästan enbart med att få upp farten. Jag slängde en boll och vi tävlade om vem som kunde ta den först, när hon tagit bollen så tvärvände jag och sprang åt andra hållet. Det tyckte hon var riktigt kul och kom galopperande efter mig. Jag ska satsa på mycket fartträning nu. Inkallning och i jaktträningen.


I morse träffade vi Susanne, Annika och hundarna på Stockholms södra. Jag såg ut som om jag hade badat i lera efteråt, väldigt blöta planer. Körde ungefär samma träning som igår med båda hundarna och fick bra tips av tjejerna. Jag försökte hålla träningen kort och är nöjd med resultatet. Wilma behöver definitvt lite mer miljöträning igen, allra helst med hundar som skäller i närheten, för det tycker hon är lite läbbigt. Tack för sällskap idag Susanne och Annika!

Av karin - 4 april 2011 21:15

Idag lade jag ett varsit spår åt Wilma och Miso.


Misos blev ganska svårt och ca 200-250 meter långt. Det började i skogen, gick över på en äng och sen upp i skogen igen. Det blåste en sidovind på ängen och var bitvis ganska blött. Miso slog, inte helt oväntat, ganska mycket på ängen, men följde spåret och hittade pinnarna som jag hade tryckt ner under gräset. Jag försöker att hålla emot lite så att hon ska vänja sig vid ett visst motstånd i linan. Jag vill att hon ska ligga på och vara övertygande om att hon är på rätt spår. Jag tycker att hon har ett lagom tempo och spårar bra. Till skillnad från när jag har lagt spår till Wilma så har jag snitslat duktigt och vid varje apport för att vara säker på att Miso väljer rätt väg. Det är ju dessutom svårt att hålla två spår i minnet, även om jag annars har bra lokalsinne. Jag missade dock att snitsla en pinne och glömde bort att jag hade lagt den just där, den låg lite gömd i en grästuva. Men Miso stannade upp och snokade reda på den, duktiga fisen! Vi ska fortsätta att träna på ovan nämda saker och jag tycker att vi är på god väg  


Wilmas spår blev inte fullt så svårt. Men jag försökte att trycka ner pinnarna under mossa och gräs och bakom stenar. En anlednin (förutom att jag är för slö) till att jag inte har snitslat åt Wilma är att jag har misstänkt att hon ser snitslarna också. Hon går allitd med nosen i backen, men det hindrar inte Wilma från att ha full koll. Idag fick jag bevis för att det faktiskt är på det sättet också. Det satt gamla snitslar uppe som någon missat eller bara struntat i att plocka ner. En liten bit följde mitt spår dessa snitslar. På ett stället reste sig Wilma mot ett träd och kollade in snitslarna, fortsatte sen att spåra. Några fördelar med att väldigt sällan ha snitslat Wilmas spår, är att jag dels har fått lära mig att lita på henne, och dels läsa av när hon har spåret eller ej.


Jag är mycket nöjd med båda spårtjejerna idag.


Det ar inte så dumt med den strålande sol som kom fram på eftermiddagen, så härligt, åh vad den här våren är välkommen!


På eftermiddagen åkte jag hem till Ingela och länsade hennes frys på fåglar som hon varit iväg och köpt. Nu är frysen full av döingar och i morgon ska Miso få prova på lite vilt. Håll tummarna för sol även i morgon!

Av karin - 2 april 2011 21:09

Miso är fortfarande ganska trött. I morse var vi nere vid badet och träffade hundkompisarna. Rufus och Valdemar var fortfarande lite intresserade av Misos ända. Men hon är duschad efter löpet så de kanske bara kollade läget. Sen kom Donna och hon och Miso burkar ju rejsa järnet. I morse var Miso inte så intresserad av att springa och busa, men hon lade sig och bjöd in Donna att ligga ovanpå och tugga på henne. Lek med låg intensitet kan man säga.


På eftermiddagen gick jag ut med bara Miso och lade ett spår. Det blev kanske 150 långt, hade tänkt att lägga längre men skogsdungen räckte inte till :-). Efter en timme ungefär tog vi det. Det var inget särskilt svårt spår och Miso klarade av det galant. Jag hade försökt att gömma pinnarna under ljungen, men inte heller det var några problem. Jag tror det var ganska lagom nivå för en trött flattehjärna. Nu ligger hon i soffan och har liksom runnit ut över kanten.


I morgon är det jaktträning. Miso kommer mest att få vara passiv och jag får väl serva de andra med kast och annat. Om det blir fint väder har Peter lovat att följa med :-)

Presentation

Fråga mig

3 besvarade frågor

Tidigare år

Sök i bloggen

Senaste inläggen

Arkiv

Kategorier

Länkar

RSS

Besöksstatistik

Kalender

Ti On To Fr
       
1
2
3
4
5
6 7
8
9
10
11 12 13 14
15
16
17
18 19
20
21
22
23
24
25
26
27
28
29
30
<<< April 2011 >>>

Skapa flashcards