Idag hann jag precis gå en lång promenad på morgonen innan himlen öppnade sig. Jag hade ju tänkt lägga spår idag till Miso. Men det är ju bara att fetglömma. I fredags däremot lade jag ett personspår åt Miso. Tänkte att det kunde vara bra innan vi gick MHt för att hon skulle ha en bra skogsupplevelse. Det var ganska långt med 6 apportpinnar. Vilken skillnad från sist vi spårade då hon fortfarande var efterlöpig! Hon hade en helt annan inställning och intensitet.

Jag hade tryckt ner apportpinnarna i mossan och hon grävde fram dem. Hon kommer inte in till mig med dem, men markerar eller plockar upp dem bra. Det var först på slutet då hon var lite trött som hon slängde ett getöga på den och trampade vidare.

Hon har ju fortfarande inte Wilmas säkerhet och slår lite fram och tillbaka. Kan hända det är en rasgrej också, att flattarna sveper mer fram och tillbaka. Det gäller att man lär sig att läsa dem olika.

Nu på förmiddagen medans regnet öste ner körde jag lite avlämningsträning i köket. Hon får dutta på min handrygg. Jag håller händerna mot magen i jakt/apporteringsträningen. Märkte att hon avstannade när hon kom in till mig då jag slog ut med armarna/händerna åt sidan. Därför började jag med nosduttandet mot handryggen och att hon ska komma och trycka upp dummyn mot min handrygg. Utan dummyn duttar hon så att nosen nästan trycks in, med dummyn, beroende på hur hon har tagit den i munnen är hon försiktigare. Idag propsade jag på att hon skulle trycka nosen mot handryggen.

Sen körde vi lite fritt följ/fotgående. Där börjar det också hända grejer! Från att hon hasat ett halvt steg bakom mig med huvudet hängade. Gick hon nu fint bredvid mig, i bra position och med huvudet vänt upp mot mig. Kanske det finns en liten lydnads hund i fisen ändå .