Jaktkursen hos Eva Thorén-Söderström nu i helgen var helt fantastisk. Inte bara det att Eva är en superbra instruktör som har metoder och synsätt som passar mig väldigt bra. Vi hade dessutom lyxig helpension, fint boende och fina marker att träna på. My var med som hjälptränare och allt i allo, och måste ha gått ner några kilo i helgen. Trevliga kurskamrater hade vi också, det bjöds på många skratt.

Jag tror att kursdeltagarna bjöd på ett och annat komisk inlägg också.

Jag gillar Eva som instruktör för att hon är lugn, metodisk, tydlig och uppmuntrande. Hon vill att alla hundar ska få lyckas i alla övningar, och hon bryter ner momenten i delar tills hunden har fixat det. Så att varje individ får plats. Hon är också väldigt bra på att se hur föraren är/beter sig. I Evas träning finns inga hårda tag. Hon menar att ska man träna med bestraffning så måste man göra det med så exakt hårdhet, precision och tajming så det är få som klarar av det. Då är det bättre att låta bli.

Eva och Printer

My och Sickan!

FREDAG

Vi hann med ett pass i fredags kväll när alla hade kommit på plats. Övningen gick ut på att vi delade in oss två och två och gick alla ekipagen efter en skytt (Evas man Micke). Vi skulle alla träna jaktfot fram till två olika stationer, där Micke sköt skott till varje hund. De två som gick främst arbetade först och fick sen ställa sig sist i ledet och så började processionen om från början.  

Miso var heeelt hopplös, gick och käkade gräs hela tiden. Jag fick ömsom korrigera henne ömsom berömma och jag kände mig som en papegoja "öp öp..." "BRA!" "öp öp..." "BRA!"... 

På närsöket skötte hon sig bra, sen var det markering med skott. Hon sprang ut med full fart, tog dummyn i mun, spottade ut den och började äta gräs igen. Jag höll på att bryta ihop totalt och kände att vi backade två månader tillbaka i tiden, då Miso var extrem löpseg och disträ. Jag tror alla kunde se hur frustrerad jag var och det känner naturligtvis hunden också.

När jag brutit ihop klart så bestämde jag mig för att det måste gå och lösa och att lördagens träning skulle bli mycket bättre. Eva sa dessutom åt mig att ha Miso i koppel och sätta fast det runt min midja så kort att hon inte kunde äta gräs, men hade viss rörelsefrihet. På det viset kunde jag låta henne hänga på bäst hon kunde utan att bry mig om henne. Jag hade händerna fria och så fort hon gjorde minsta tendens till att tugga gräs vände jag bara på mig och travade vidare.

Eva sa åt mig att strunta i lydanden, ha ett kort koppel på Miso och inte hålla på och tjafsa med positioner, ingångar och annat. Det får vi träna på separat.

LÖRDAG

Här struntade jag i Lydnade och travade på (utan koppel runt midjan dessutom), helt plötsligt var det inget problem heller...  

MARKERING OCH LINJETAG

Första stationen min grupp var på, skulle vi jobba upp ett målområde som hundarna sen skulle ta sig förbi. Markeringar kastades vid ett träd som stod precis vid ån. Sen skulle vi göra ett linjetag över ån från valfritt avstånd (så långt bort som vi trodde hunden skulle klara av).

Vi turades om och fick varsin markeringen. Den var inget problem även om avlämningarna inte så bra. Sen fick vi göra varsin dirigering och då gick jag fram så jag nästan var på kanten till ån. Det var en djup slänt på båda sidorna. Eftersom vi fortfarande inte har något "över-kommando" (kommer till det strax) så fick jag använda "ut!" och trycka på. Miso tog sig både över ån och tillbaka utan några problem.

"ÖVER-KOMMANDO"

På lördagen fick vi dela in oss i två grupper, tre i varje. Eva frågade oss alla om vi hade något "över"-kommando. Vi såg ut som fågelholkar allihop, VA?! ytterligare ett kommando att träna in??!! Hon menar att det kan vara bra att ha ett kommando att ta till då hunden står vid ett hinder, så att man kan hjälpa hunden över/genom/förbi.

På den ena arbetsstationen fick vi träna på just detta. Få hunden att ta sig över en nedfallen gran, en stock, över ett dike och lägga på kommando. Jag var ju dessutom tvungen att välja vad jag ska säga. Hopp har vi på lydnaden, men jag kände att "över" nog skulle kännas naturligare för mig (för Miso spelar det nog ingen roll). Tänkte att det är bra att ha ett tvåstavigt ord som man kan dra ut på för att pressa på.. "öööver!" Svårare med "hopp!".

Miso kan hoppa tillbaka till mig från ett hinder, men inte ut. Jag fick ta hjälp av vår hjälptränare My och vi körde handtarget över granen åt båda hållen några gånger tills Miso hade fattat vad övningen gick ut på. Sen kunde My gå åt sidan och jag lade på "över!". Det tog inte lång stund för Miso att förstå. Sen hoppade hon både över stocken och tog sig ner i den lilla ån och över till andra sidan och tillbaka. Nemas problemas!  

Att våra avlämningar inte är så bra trodde inte Eva beror på att vi har någon konflikt utan mer det att jag har curlat Miso. Hon har fått pangbelöningar även fast jag har fått ta ett steg fram till henne och ta dummyn. Miso är helt enkelt en slö liten tonåring som inte orkar bära sin egen smutstvätt till tvättkorgen och jag servar henne hela tiden och dessutom berömmer henne för att hon i alla fall slänger tvätten i en hög på golvet...

Slutcurlat och slutduttat! Nu ska hon få jobba för belöningarna och det ska vara riktigt bra för att få en pangbelöning!

UTNYTTJA VINDEN I SÖKARBETET

Efter en god lunch så bar det iväg ut igen, den här gången stod en sökövning på agendan. Övningen gick ut på att lära hunden att använda vinden.

  A, B, C, D får stå för vardera vädersträcket. De blå pilarna visar vindens riktning.

Först lades två dummysar ut längs med B-sidan (på en tänkt sökyta). Hunden riktas mot dessa två och plockar in dem. När den sista "röda" dummyn apporteras in smyger en hjälpare ut "grön" dummy vid sida D. Hunden skickas i samma riktning som de tidigare två gångerna, ut längs sida B. När den inte hittar något där det tidigare legat något så kommer den att gå upp i vind eftersom den får "grön" dummy i nosen (med hjälp av vinden). På så sätt lär den sig ett sökmönster som den själv kan dra nytta av på sök. Kommer vinden från sida B gör man övningen spegelvänt.

Miso som inte har gjort särskilt många sök var långsam och sökte för nära och som ett närsök. Efter ett tag visste vi dessutom inte om hon sökte eller pysslade med annat. Hon fick lite hjälp och kom till sist så att hon fick vinden i nosen och hittade även "grön" dummy. Hon har inte riktigt förstått det där med sök och är inte motiverad, vilket vi får ägna oss åt att motivera upp nu kommande veckor.

MARKERING

Vi fick också träna enkelmarkeringar som först hamnade före och sen bakom en jättestor stenbumling. Miso fastnade framför den stora stenen och behövde ganska mycket hjälp för att hitta den bakom. Svårare och klurigare markeringar får vi också träna på.

MARKKRYPARE

Lite senare på kvällen fick hundarna testa att hämta markkrypare (vet inte om det kallades så :-). Det var en rund boll på apportkastaren som först slog ner i marken och sen studsade vidare. Det blev både en markering och ett spår.

  Miso "loosar" klotet.

SÖNDAG

MARKERING OCH VILT PÅ VATTEN (med skott)

På förmiddagen fick vi ägna oss åt vattenarbete. Vi åkte till en liten skogtjärn med kalhygge och gungfly runtom. Det var lite svårt att ta sig i, en kant och sen djupt vatten. Eva och My ställde sig på ena sidan tjärnen, Eva uppskattade avståndet till ca 90 meter. Här såg man direkt att hundarna taggade upp när det började kastas dummy på vattnet. T o m Miso började pipa lite grann och när syrran fick sin första dummy trodde jag att min arm skulle lossna då Miso ryckte till. Men efter det var hon hur stadig som helst då jag hade henne lös och skott gick och dummy kastades.

Först fick hundarna enkelmarkeringar med dummy. Miso gjorde ett jättefint arbete. Hoppade i vattnet, simmade hela 90 meter, hittade dummyn direkt, kom tillbaka, men lämnade av lite slarvigt.

Sen kom änderna fram. Miso som på tidigare markeringar inte tvekat en sekund, kunde helt plötsligt inte ta sig i vattnet?? Det var dofter av vilt överallt och jag tror det var med lite skräckblandad förtjusning för Mios. Mysrys - väldigt intressant, men också lite läbbigt. Med linjetagstecken och lite övertalning så hoppade hon sen i och fick en tennisboll kastad över huvudet som belöning. Med ett till linjetag fick jag i henne igen och skulle även denna gång kasta tennisbollbelöning. Men då fick hon syn på dummysarna på andra sidan och började simma utåt. I höjd med dummysarna låg dock några änder och flöt (som kastats i åt Miso tidigare) i vattnet, när hon fick dem i nosen vände hon och simmade tillbaka till mig.

Jag fick gå runt till Eva och där slängde vi i en and 6 meter från stranden. Miso ville hoppa i men vågade liksom inte riktigt. Då fick Evas hund Printer hoppa i och apportera den istället. Det var INTE riktigt vad Miso hade tänkt sig och när nästa and kastades i vattnet så var hon ju tvungen att komma in med den. Tyvärr hade jag ingen kamera med mig eftersom det regnade av och till, men det var en rolig syn när Miso kom in med viltet mellan framtänderna och nästan frågade om hon inte kunde få en liten påse att lägga fågeln i istället 

När hon väl kom upp på land så packeterade hon dock ihop fågeln fint och lämnade av den i hand på mig. Sen kastades det i ytterligare ca 3 gånger och då packade hon t o m ihop den fint i vattnet och kom in till mig med den 

Jag har ju bara plockat fram fågel några få gånger i hennes liv, det får nog bli ändring på det nu så att hon vänjer sig.

MARKERING FRÅN SKOG ÖVER ÄNG IN I SKOG IGEN

Vi stod i skogsbrynet och markeringen hamnade bakom en träddunge på ganska långt avstånd. Miso spikade den direkt och sprang både fort ut och in.  

Jazza i full sprutt!

Vet tyvärr inte vilken fladdrador detta är.

MARKERING OCH SÖK (störningar)

Eva har en bumper som kan skjuta iväg 4 dummysar (en åt gången) med hjälp av fjärrkontroll. Dummyn flyger långt, på avstånd och hundarna har inte hjälp av någon som står och kastar. Ett närsök hade lagts ut som blev både svårt att hålla sig till för de som skulle ta det innan de fick gå på markeringen och svårt att springa över för de som valde att skicka på markering först.

Vi kunde konstatera att vi behöver träna mer på markeringar på långt avstånd och utan kastare som syns.

Vet inte ens om jag har fått med allt vi gjorde i helgen. Men detta var nog i stora drag allt  

Tack Eva för en otroligt lärorik helg och Micke och My för all markservice, god mat och trevligt sällskap. Tack också till alla andra trevliga kurskamrater och Helena för trevligt resesällskap, att du finns och är så duktig och hjälper mig med en massa saker.

Helena får en lektion i hur man ska rikta in sig mot målområde.

  Någon utövar sin "avspända" jaktfot.

  Trevliga luncher och middagar.

      Evas hundar fick gå ut och vara lite konkurrens till Jazza som inte riktigt ville komma in till matte med dummyn (traktorn i bakgrunden har inget med retrieverabete att göra...  

Det var ömsom sol och ömson regn, till slut räckte inte kläderna till. Helena skapade den nya kalsongtrenden.

Elton var en glad apportör.

"Jag har inte ätit jord..." sa Lystra

  Helena demonstrar sin kvackare (snodd från sonens gamla leksaker, tror dock inte att han saknar det så mycket längre).