Idag hann jag precis gå en lång promenad på morgonen innan himlen öppnade sig. Jag hade ju tänkt lägga spår idag till Miso. Men det är ju bara att fetglömma. I fredags däremot lade jag ett personspår åt Miso. Tänkte att det kunde vara bra innan vi gick MHt för att hon skulle ha en bra skogsupplevelse. Det var ganska långt med 6 apportpinnar. Vilken skillnad från sist vi spårade då hon fortfarande var efterlöpig! Hon hade en helt annan inställning och intensitet.

Jag hade tryckt ner apportpinnarna i mossan och hon grävde fram dem. Hon kommer inte in till mig med dem, men markerar eller plockar upp dem bra. Det var först på slutet då hon var lite trött som hon slängde ett getöga på den och trampade vidare.

Hon har ju fortfarande inte Wilmas säkerhet och slår lite fram och tillbaka. Kan hända det är en rasgrej också, att flattarna sveper mer fram och tillbaka. Det gäller att man lär sig att läsa dem olika.

Nu på förmiddagen medans regnet öste ner körde jag lite avlämningsträning i köket. Hon får dutta på min handrygg. Jag håller händerna mot magen i jakt/apporteringsträningen. Märkte att hon avstannade när hon kom in till mig då jag slog ut med armarna/händerna åt sidan. Därför började jag med nosduttandet mot handryggen och att hon ska komma och trycka upp dummyn mot min handrygg. Utan dummyn duttar hon så att nosen nästan trycks in, med dummyn, beroende på hur hon har tagit den i munnen är hon försiktigare. Idag propsade jag på att hon skulle trycka nosen mot handryggen.

Sen körde vi lite fritt följ/fotgående. Där börjar det också hända grejer! Från att hon hasat ett halvt steg bakom mig med huvudet hängade. Gick hon nu fint bredvid mig, i bra position och med huvudet vänt upp mot mig. Kanske det finns en liten lydnads hund i fisen ändå .

Igår var systrarna BUS på MH-test på Värmdö BK. En trevlig dag med bra upplägg, trevlig mentalbeskrivare, testledare och figuranter.

Testet gick ungefär som förväntat för båda systrarna. De var ganska lika även om de reagerade lite olika starkt på olika saker. Miso tyckte att "dumpe" och "spökena" var riktigt läskiga och det tog ett tag för henne att avreagera sig. Men när hon väl hade gjort det så var rädslan borta. För mig var känslan helt annorlunda än när jag gick med Wilma, där det kändes som om hon inte riktigt kunde skaka av sig obehaget. Jag lägger upp filmerna här så kan ni se själva. Vill ni ha siffror och jämföra systrarna och mamma Vilja så titta in hos Helena.

KONTAKT, LEK

FÖRFÖLJANDE, AKTIVITET

AVSTÅNDSLEK

ÖVERRASKNING

LJUDKÄNSLIGHET

SPÖKEN

LEK, SKOTT

SAMMERING

Spökig har hon varit hela tiden som valp, även om det var länge sedan hon reagerade på något nämnvärt i skogen. Det har väl med mognaden att göra och vi får väl jobba lite på att kunna avreagera snabbare. Jag känner inte att det är, eller kommer att vara, något problem. Men det är ju bra att ha i åtanke. Generellt så tycker jag att Miso "klarade" testet galant och att jag har en stabil och trygg hund. Nu luktar hon dessutom gott för nu är hon nybadad :-)

Eller nästan... vi ska få hämta igen en gång som vi har missat också.

Idag som avslutning så hade Lena satt upp fem stationer, som ett litet WT. Eftersom vi var sju ekipage så hann vi bara med fyra. Då en del tog lite längre tid och det skulle bli bra och rätt.

NÄRSÖK

Ett litet närsök med fyra dummys lades ut 15-20 meter bort, utan att hundarna fick se. Det låg en dunge av tallar på en liten bergshöjd. Ganska väl avgränsat område och hundarna fick ta sig från vägen vi stod, över ett lite öppnare område och upp för den lilla kullen. De var tvugna att plocka in minst 2 stycken dummys.

Första skicket kom Miso på höger sida om talldungen, eftersom vinden låg på från höger så gjorde hon en vid båge och kom ner på framsidan av kullen. Här visste jag inte om jag skulle hejda henne. Men eftersom vi inte är klara med dirigeringar så ville jag inte strula med det. Hon tog sig upp för kullen igen för egen maskin. Jag blåste närsökssignal lite för tidigt och Miso doppade ner nosen fem meter från talldungen. Jag slutade att blåsa och hon kom till sist i rätt område och jag kunde lägga på signalen igen och hon hittade den första dummyn. Övriga två skick sprang hon klockrent ut och hämtade snabbt in två stycken till.

TANKE: Vi måste träna mer på närsökssignalen. Det är viktigt att tänka på hur vinden påverkar och när och hur man använder signalen. De två sista skicken kom hon på vänster sida om dungen, jag lade på signalen precis vid rätt tidpunkt, hon doppade ner nosen och fick upp en dummy på en gång. Om hon bryter för mycket mark ska jag stoppa henne tidigare.

DOLT LINJETAG MED MARKERINGSSTÖRNING

Det här var svårt, har vi aldrig gjort. En markering kastades och sen skulle vi skicka hundarna åt ett annat håll där små närsöksdummysar var nertryckta i mossan. Sen fick de ta markeringen.

Miso markerade bra, men sen hade hon svårt att släppa den för att ta linjetaget. Hon sprang rakt ut dit jag pekade men vek efter fyra meter av för att istället ta markeringen. Kastaren var snäll nog att plocka upp den så att hon inte skulle få utdelning. Miso vägrade att lyssna på min inkallning eftersom hon ju visste att det låg något där ute. Jag fick gå ut och hämta henne. Samma sak hände skick två på linjetag, men då kunde jag stoppa henne och ta tillbaka henne till mig. Då gick jag själv och tittade lite där linjetaget låg och tredje skicket sprang hon rakt ut och plockade in en. Sen fick hon ta markeringen och det var inget problem fast hon hade strulat ganska mycket innan.

TANKE: Vi måste träna mer på inkallningssignal. Det är svårt att bryta henne då hon jobbar. Annars måste vi bara träna mer på denna övning och att det kan vara många olika saker som händer växlingsvis. Och att man måste lyssna på mattes dirigeringar.

DUBBELMARKERING

Miso markerade både bra. Den första sprang hon rakt ut och hämtade in. Den andra sprang hon först ut rätt och borde ha hittat för hon var precis rätt. Men sen började hon hitta på annat – äta gräs och sväva tillbaka mot platsen där den första dummyn hade legat. Jag försökte att bryta, men återigen lyssnade hon inte. Jag bad då kastaren säga åt henne på skarpen och då kom hon tillbaka till mig.

TANKE: Miso markerar jättebra, men måste bli bättre på att lita på sig själv, att det faktiskt ligger något där hon först trodde.

MARKERING OCH LINJETAG

Fjärde stationen kastades först markering och sen smögs en dummy ut på samma ställe. Miso fixade både markering och linjetag utan problem.

TANKE: Vi får åka svårighetsgraden lite mer, med avstånd och var markeringarna hamnar.

Jag tycker att Miso skötte sig strålande ikväll. Alla tycker att det är så stor skillnad på henne nu mot när vi först började kursen. Med tanke på att hon var en riktig zombie då så är det klart det märks skillnad. Nu är det full fart och en hlet annan intensitet i arbetet. Så himla roligt. Och med tanke på att vi inte kunde träna ordentligt under två månaders tid så har hon ändå hämtat igen ganska mycket de senaste två veckorna.

Outtröttlig spårare som älskar sitt jobb

Hundar hjälper viltforskare världen över att hitta svårupptäckta djur. De mest högintensiva och outtröttliga hundarna tränas i USA till att bli överlägsna ­spårare.

Tränade jakthundar kan undvika varg

Med träning skulle färre jakthundar dödas av varg. Om hunden lär sig att enbart intressera sig för det viltjägaren vill ha, kan kanske så mycket som hälften av vargangreppen undvikas, enligt rovdjursforskare.

Mina grannbarn kommer ofta och leker med hundarna. Mitt krav hittills har varit att de ska tala om när de kommer och när de går, så att de inte bara lämnar hundarna i trädgården utan att jag vet om det.

Jag tycker det är bra att hundarna lär sig att umgås med barn, men på sista tiden har Wilma blivit allt mer skällig när de kommer. Speciellt småkillarna som låter och skriker mycket trissar upp henne. Och med bollar blir det än värre. Jag blir GALEN när hon skäller och när de skriker.

Idag lade jag till en ny regel. De får inte skrika och Wilma får inte skälla, då får de gå hem till sig. Eftersom Wilma har sån förväntan på att de ska kasta boll så har jag totalförbjudit bollar. Jag sa åt dem att när hon skäller ska de vända sig om och gå ifrån henne hela tiden tills hon är tyst. Jag gick in och fortsatte att jobba och lät dem lösa problemet själva. Det tog några minuter sen var det knäpp tyst.

Killarna är 7 och 8 år och låter MYCKET annars. Jag hörde en av dem hojta till och sen hur den andra hyssja  

Jag gick ut med lite hundgodis och visade dem hur de kan gömma godis i t ex träd, som hundarna sen får leta efter. De var direkt med på noterna. Båda hundarna var med dem och alla var TYSTA!!! Härligt! Tänk vad lite milt hot kan göra... skrik=ingen lek med hundarna.

Är otroligt disträ och vimsig just nu. Förutom att jag glömde bort kundmötet i fredags så hade jag missat att anmäla mig till unghundsderbyt, men betalat in avgiften 2 gånger!! Jobbet slukar hela min tid och koncentration.

Men jag försöker mig på lite träning ändå. Miso har verkligen kommit tillbaka. I morse, körde jag lite power-walk med Wilma och Miso framför mig. Wilma travar ju på bra och ligger gärna före, även om hon vimsar omkring och ska lukta hela tiden. Vilket hon ju inte får när vi ska power-walka. Idag gick även Miso framför mig hela tiden. Hon däremot går fint utan försök till sniffande. Härligt att äntligen ha fått en pigg hund igen, även om jag märker att värmen tar på dem båda ganska mycket.

Jag som trodde att vi hade bra stadga på Miso inser nu att det nog bara var löptrötthet! I helgen var vi uppe i Sandviken. Med Peter som kastare tränade vi markeringar i myrmark (blandad öppna fält blandat med öppen lågväxt skog och väldigt blött).

Först körde vi enkelmarkeringar, och vi flyttade oss stegvis bakåt bort från Peter. Miso markerade fint och hade sån fart in så hon sprang förbi mig! Det är nog nästan första gången hon gjort det. Hon brukar alltid sakta ner ca 5 meter ifrån mig och lunka/trava in och lämna av.

Sen körde vi dubbelmarkeringar. Då fick Miso lite problem och tjuvade på andra kastet. Hon tog mitt "mark!" som ett apport-kommando. Peter fick älga fram och stoppa henne från att få utdelning. Vi gjorde om och denna gång gick det bättre.

Vi provade även att göra linjetag mot målområdet. Vid det här laget hade Miso blivit ganska trött så jag lät henne bara plocka in en apport. Wilma fick ta resten och det var hon ju nöjd med. Full sprutt ut och in.

Eftersom jag har jobbat hela dagen idag har hundarna mest fått ligga ute hela dagen. Skönt nu när man kan ha ytterdörren öppen och de kan gå ut och in som de vill. När Peter kom hem följde han med mig och vi körde ytterligare lite dubbelmarkeringar i med- och motljus. Båda hundarna var rätt så flåsiga så vi körde inte så många.

Jag hade Miso att gå fot istället igenom skogen. Något vi verkligen måste träna på. Miso går gärna med nosen i backen

I morgon ska vi träna med tjejerna. Tur att jag har strukturerade kamrater, nu när min egen hjärna känns som Yello.

Jag kunde inte vara med i torsdags på jaktkursen eftersom jag var tvungen att jobba. Miso fick följa med Helena och lära sig genom att iakta .

Idag på morgonen var jag så glad att solen sken att jag ringde Helena och frågade om hon ville jaktträna. Vad jag inte kom ihåg var att jag hade ett möte kl 10.00 Kunden ringde vid 10.30 och var orolig för att något hade hänt, tyckte inte att det var likt mig att utebli från avtalat möte... Pinsamt! Som tur är har jag en god relation till denna kund så vi kunde flytta mötet till eftermiddagen istället.

Helena och jag körde mer eller mindre samma övningar som de gjorde på kursen i torsdags. Markeringar med terrängbyten. Dummy kastades bakom ett buskage. Jag stod med Miso på en liten äng på andra sidan buskaget. Nästa dummy kastades på samma ställe, och vi backade upp till skogsbrynet. Tredje kastet flyttade vi oss upp i skogen, så hon var tvungen att springa från skuggan ut i solen, över ängen och bakom buskaget.

RESULTAT: Miso markerade fint och höll sig bra i området. Farten börjar bli bättre även om farten ut är bättre än in. Men hon kommer in till mig och lämnar av. Vi måste träna mer på fotgående. Hon har lite väl mycket sniffande och grästuggande för sig.

Sen gjorde vi linjetag på samma sätt. Fast vi lade ut tre stycken på en gång. För att hundarna inte skulle få en chans att byta så stod en av oss och vaktade mot eventuella försök.

RESULTAT: Miso tog första linjetaget jättefint, då vi stod på ängen. När jag sen flyttade  upp i skogsbrynet, blev hon tveksam och gick inte  ut på mitt kommando.  Jag fick mana på henne och då sprang hon ut men gjorde en liten böj.  Jag bestämde mig för att låta henne ta dummyn eftersom hon tvekade, men ändå sprang ut. Tredje linjetaget flyttade jag lite närmre igen, även denna gång satt hon kvar när jag gav kommando, och jag fick mana på henne.

Miso blir ju lite långsam och avvaktande när hon inte riktigt förstår. Vi har gjort samma sak där vi har lagt ut flera dummysar på samma ställe och skickat flera gånger och backat mellan varje. Men då har hon sett att jag har lagt ut flera dummysar och det har varit på mer öppen terräng utan terrängskiften. Jag får fortsätta att göra det lite tills hon förstår att det kan ligga flera ute.