karinochwilma

Alla inlägg under juni 2011

Av karin - 30 juni 2011 18:39

Trodde jag skulle kunna börja glida in i semesterlunken nu, men det visade sig vara helt fel. Det är NU allt ska göras innan semestern. Får nog t o m skjuta på semestern någon dag eller två :-( Men jag ska inte klaga, har ju ett rätt så fritt jobb i alla fall och jag kan välja att vara ute i solen på dagen och jobba hela natten istället.


Idag åkte jag och Annika till Domarudden/Åkersberga för lite jaktträning. Det är där Flatfestivalen går av stapeln i slutet av juli och därför föreslog Annika att vi skulle åka dit så att Miso hade varit där en gång innan. Vet inte om det har någon betydelse, men om det har det så är det ju kanon att ha varit där. Vi testar fortfarande tesen erfarenhet ger säkerhet, mer arbetslust och fart. Är glad att Annika föreslog det för det är ju inte självklart att träningskompisar har tid och vill åka så långt.


Vi kunde inte lista ut var tävlingarna kommer att gå av stapeln för det är ett fritidsområde med badstrand, motionsslingor, bastubad etc. Eftersom vi inte kunde vara just där med hundarna gick vi på andra sidan vattnet och tränade.


MARKERINGAR PÅ LAND

Vi började med markeringar på land. Svårigheten var att hundarna skulle springa längs med vattnet. Jag var lite orolig för Miso skulle passera en helnaken plaskbadande kvinna och några änder som placerat sig intill kvinnan på samma stenhäll. Markeringen blev ca 20-30 meter lång och hamnade bakom några glesa granar.


Indy fick börja och gjorde det jättebra. Miso fick köra sen och skötte sig också väldigt bra. Annika sa att hon markerade klockrent. Vid en markering kollade hon in nakna damen, men bestämde sig sen för att komma in till mig istället. Som pangbelöning fick hon istället gå ner och bada när hon levererat dummyn till mig.


MARKERINGAR PÅ VATTEN

Jag vill gärna träna på klurigt vatten. Detta var inte så klurigt, men svårigheten var att hundarna var tvugna att simma igenom ganska mycket, men inte allt för tät, vass för att hitta dummyn. Även här sa Annika att Miso kom direkt på dummyn. Känns bra att hon kan markera bra, men även hålla fokus på var den landat fast det kommer hinder i vägen.


SÖK

Vi gick lite längre bort och hittade en plats i skogen som var ganska öppen. Annika lade ut ett sök till Miso som var ca 50 meter djupt, 15 meter brett. Miso jobbade metodiskt in alla 4 dummysar och med undantag för att hon bytte en gång så skötte hon sig jättebra. Lungt men jämn fart och hon jobbade hela tiden.


LÅNG MARKERING

Annika ville träna långa markeringar med Indy. De blev kanske 50 meter långa och över en kulle och över en stock. Indy fick dessutom en dubbelmarkering som han löste bra.


Miso fick ta två enkelmarkeringar på samma ställe och markerade även dessa klockrent.


Att träna på:

Apportgrepp

Att hålla dummyn vid vattenarbete hela vägen fram till mig. Hon vill gärna släppa precis när jag ska ta dummyn för att skaka sig.

Skaka av sig vatten på kommando

Svårare markeringar, dubbelmarkeringar

Plocka bort en del belöningar, inte belöna varje apportering.

Fotgåendet


Nu är det snart semester iaf och vi får se hur det blir med blogguppdaterandet. Jag har i alla fall tänkt att träna mycket jakt i skärgården. Ett ypperligt tillfälle att träna vattenapportering, nya miljöer varje dag och apportgrepp. Det kommer nog att bli en del personspår också. Perfekta aktiviteter då det inte finns mycket yta att promenera på.


Trevlig sommar!

Av karin - 22 juni 2011 21:48

Idag träffade jag och tjejerna Annika och Indy för lite träning. Vi var på samma ställe på ingarö där vi tränade med apportkastare och vilt för någon vecka sedan. Vi hade ingen apportkastare idag eftersom Helena inte kunde vara med, men annars ville jag köra ungefär samma upplägg för att testa min tes vad gäller Miso. Jag tänker att hon blir lite långsam och fnulig när hon är osäker och inte vet riktigt vad som förväntas av henne. Så som hon var förra gången. Wilmenlund var också med idag och utförde allt, men med en liten twist, på en stollares vis.  


Idag skötte Miso sig strålande! Vi började med enkelmarkeringar på ett och samma ställe. Sträckan hundarna skulle springa var ca 50 meter i väldigt kuperad terräng. Sen körde vi en dubbelmarkering i samma område och en i ett helt nytt område. Miso tog alla markeringar klockrent. Eftersom jag hade tunga dummysar, ca 1 kg så fick hon kämpa lite för att komma in med dem. Hon levererade dem fint, vi måste fortfarande träna på greppet, men det har blivit bättre. Jag är mycket nöjd med hennes arbete.  


Sen körde vi ett stort sök, 4 dummys. inte så brett, ca 10-15 meter men djupt, ca 50-60 meter gissar jag. Vi hade två kanindummysar, en riktigt bamsestor och min nya fina foam anddummy som ser ut som en liten and och har ett bra snöre för att få bra schvung i kastet. Den är för vattenapportering egentligen.Vinden låg på lite snett framifrån, så fick vi ut hundarna på högerkanten så var chansen större att de skulle få dummysarna i nosen.


 

Indy fick börja och gjorde ett riktigt fint sök. Han har en fantastisk nos den hunden! Miso var också jätteduktig. Jag tror att hon vid ett tillfälle såg 1-kilos dummyn på utvägen, men valde att leta efter den fina kanindummyn, för vid nästa skick sprang hon nästan rakt ut och tog 1-kilos dummyn. Hon var mäkta stolt när hon hittat foam anddummyn som låg längst ut. Stolt hållning och svansen rakt upp. Hon kom fint in och lämnade varje gång. Vi fortsätter att träna på avlämninga roch fart, det känns som om det kommer.


  Indy med den nya foam anden :-)

Vi avslutade med markeringar på vatten. Svårt att bedöma avstånd, men det var nog ca 30-40 meter. Miso simmade ut men avbröt sen och simmade tillbaka till mig. Annika kastade igen och denna gång simmade Miso hela vägen efter att Annika hade kvackat lite. Hon valde dock att gå upp ur vattnet en bit ifrån mig där det var lättare att komma upp och inte så långt att simma tillbaka. Hon mötte mig dock och lämnade av i hand. Bra att vi får mycket chans att träna vattenapportering i sommar för det känns som om hon är lite osäker.


Simma kan hon och gör det gärna. Men det kan vara att vi idag hade vittrat in anddummyn med något Annika hade köpt som ska lukta and. När vi var hos Eva Thoren så tog Msio alla markeringar på vatten med dummy klockrent, men när sen viltet kom fram blev hon osäker. Vi måste träna mer med vilt också. Och träna i flera nya miljöer, olika terränger och konstiga hinder. Jag ska fortsätta att testa min tes.


Dagens träning kändes riktigt bra och positiv. Miso gör framsteg!      

Av karin - 17 juni 2011 12:06

Nyss hemkommen från morgonens jaktträning med tjejerna. Vilken skillnad! Idag var Miso på hugget och gjorde allt med tempo och glädje. Jag fattar inte att det kan vara sån skillnad. Jag ska nog göra som Helena föreslog ta blodprov för Borrelia och Ehrlichios. Det kan ju inte skada att utesluta det i alla fall.


Idag körde vi återigen markeringar, lite kluriga. Hundarna var tvugna att ta sig igenom högt gräs och över ett djupt dike, över mer högt gräs och igenom eller runt ett taggigt nyponrosbuskage. Kastaren stod dold bakom buskaget.


För att göra det ytterligare lite svårare hade vi en skytt som gick före med gevär (utan att skjuta), så fick vi träna jaktfot också.


Bra kärra Pettsson har!


Miso hade ett jättefint jaktfot och jag kände att jag kunde gå avslappnat utan att korrigera henne hela tiden.


Miso markerade bra, tog sig runt buskaget och kom in med full fart . Först fick hon bara en markering, på inrådan av mina braiga kamrater. När de andra hade kört några gånger fick hon försöka igen och skötte sig lika bra denna gång.


Wilma hade full fart ut, men vid buskaget tog det tvärstopp. Inte i sin vildaste fantasi kunde lilla fröken tänka sig att någon skulle vara så dum och kasta bakom det där stora taggiga. Helena fick kvacka och då gick det upp ett litet liljeholmens även för stollaren.


Nästa övning var för att hundarna ska lära sig att hålla sig kvar i målområdet. Närsöksdummysar lades ut och en markering kastades som sen togs bort. Även här skötte sig Miso jättebra. Hon fick bara ta en.


Det sista vi gjorde var att Annika ville göra dubbelmarkering med Indy. Vi gick mycket närmre och kastade först en dummy i det område vi varit tidigare. När han hade plockat in den, kastade jag först en i samma område igen och sen en väldigt tydligt i öppet högt gräs. Indy tog alla markeringar utan problem.


Jag testade även med Miso och hon tog också alla makeringar och levererade in till mig jättefint. Jag är supernöjd med hennes arbete och attityd idag!

Av karin - 16 juni 2011 22:46

I morse lade jag två dummysar bakom och skickade ömsom höger ut och vänster ut. Miso ska vända på mitt uttecken, antingen åt höger eller vänster. Det gick riktigt bra. Sen gjorde jag samma övning som igår och det gick också bra.


Wilma fick göra samma sak. Den lilla stollaren är så duktig. Vi har ju egentligen inte tränat så mycket dirigering, men hon tar i stort sett alla tecken och signaler. Då jag skickar henne på ut så kan hon bli osäker och söka hjälp då hon kommer på längre avstånd.


Nu ikväll har Jag, Helena och Annika träffats på en ny bra träningsplats. Väldigt kuperad terräng så att hundarna fick springa från den ena kullen upp på en annan. Helena hade med sig apportkastaren med nya basebollformade dummys. De röda utan flärpar for all världens väg upp i skogen. Ingen av hundarna lyckades markera dessa så Vilja fick göra ett sök. Efter det hade vi fått ett målområde, när vi sen sköt de vita med flärpar så for de inte iväg lika långt, men tydligare/lättare så vi fick ett nytt målområde.


Miso var seg nu ikväll, markerade men var väldigt långsam. Hon hinner ju inte täcka av så mycket mark då och ibland vet man inte om hon letar eller fnular runt och gör annat. Jag blir frustrerad även om jag försöker att intala mig själv att det kommer att lossna och farten kommer. Vi kämpar på och jag får ta det som en större utmaning, att både träna henne i jaktliga kunskaper och att få upp intresset och farten. Inget är gratis och förhoppningsvis lär jag mig massor på vägen.


Jag hade med mig vilt ikväll, trutunge, duva, nötskrika och kanin. Indy fick köra först och kom in med alla fåglarna.


Vi lade ut alla fåglar igen och så fick Miso köra. Hon hade bra fart ut och sprang direkt ut till kaninen. Efter att den hade fått en ordentlig genomsniffning kom hon in med den till mig. Hon har aldrig träffat en "nin" förrut. En väldigt stel "nin" var det också för den hade inte tinat riktigt. Såg kul ut när hundarna kom in med den, stel som en pinne :-) Här fick jag det goda rådet att avsluta när det hade gått så bra, så Miso fick snällt titta på när de andra fick plocka in alla fåglar och kaninen.


Bra att ni sa till mig tjejer, så att vi avslutade när Miso hade gjort bra ifrån sig. Ses i morgon!

Av karin - 15 juni 2011 14:58

Har bestämt mig för att träna lite varje morgon, om det så bara blir en kvart. Igår när jag och Annika tränade försökte jag mig på att träna stoppsignal. Det gick inte alls och jag var rädd för att förstöra det bra linjetag som jag tycker att Miso har haft. Hon blev lite tveksam.


Idag gjorde jag tvärtom. Jag lade en dummy fem meter bakom Miso, gick 8-10 meter lade två på vardera sidan, gick en bit till och kallade in henne. Blåste stoppsignal och skickade antingen ut, höger eller vänster. Första "ut" ville hon springa till dummyn till höger. Jag gensköt henne och pressade ut henne bakåt. När hon väl hade fattat att det faktiskt fanns något bakåt så hade hon full fart. Gjorde om övningen flera gånger och skickade åt olika håll.


När hon sen hade plockat in allt, skickade jag henne återigen mot målområdet som hon hade haft bakom sig, utan att det låg något där. När jag blåste stoppsignal vände hon sig om till hälften och jag kastade kaninbollen bakom mig. Gjorde två skick till mot målområdet och blåste stoppsignal och kastade boll. För varje gång vred hon sig mer och mer mot mig vid signalen.


Jag tror att kan jag först nöta in signalen när hon är på väg mot mig och hon förstår att dit jag pekar kommer det att hända något kul/vara en dummy, så kommer hon även att bli mer hörsam på stoppsignalen då hon är på väg ut. Är jag bara oförutsägbar och skickar henne ömsom, höger, vänster och ut så blir det som en lek mellan oss.


Efter lunch hängde jag med Annika på en promenad i Orminge, trevligt att få sällskap och upptäcka nya promenadvägar. Tur att vi gick när vi gick för nu alldeles nyss öppnade himlen sig och det kom en riktig störtskur. Kort men intensiv. Det skulle behövas lite mer regn, för mina växter i trädgården skriker av törst.

Av karin - 14 juni 2011 20:38

Bra med mammalediga kompisar. Idag körde jag och Annika en timmes-pass på ängen här hemma. Högt gräs men det var som en korridor med öppnare yta. Vi slängde markeringar på ca 30 meters håll och över ett dike. Svårigheten var att det var väldigt ojämnt på marken på väg till markeringen och att ta sig över diket där det var högre gräs. Det var dessutom mitt på dagen då det var som varmast.


Eftersom Miso greppar dummysarna som cigarrer så hade jag med mig två ovala och den jättestora dummyn. Miso var långsam idag. Snirklade fram där det var svårsprunget. Sen snurrade hon runt ett tag före diket. Annika gjorde tecken till mig när hon var vid diket så att jag kunde klämma i med ett "över". Jag håller på och tränar in kommandot "över" och "håll" nu. När hon hade plockat in två dummysar stoppade vi och körde indy istället.


Nästa övning blev också en markering, denna gång över ett annat dike som är 2 meter brett, och med höga kanter. Dummyn kastades bakom ett buskage. Första markeringen försvann Miso ner i diket och jag hörde hur hon plaskade runt. Annika kvackade lite och Miso dök upp ur diket en bit bort. Hon letade sig dock tillbaka till markeringen och plockade in den. Nästa två markeringar sprang hon rakt ut över diket och letade dummyn på rätt ställe.


När vi var klara gick vi till fotbollsplan för att köra lite stoppsignal. Miso kan stoppa på signal när hon kommer emot mig men inte när hon springer ifrån mig. Vi lade ut en dummy som jag skickade Miso mot och försökte blåsa stoppsignal när hon var mitt emellan oss. Då hon inte lyssnade sprang Annika dit och norpade dummyn. Miso blev väldigt tveksam och ville sen inte springa ut på linjetag igen mot dummyn. Vi fick tänka om. Hon har haft bra linjetag så jag känner att jag inte vill strula för mycket genom att skicka henne på linjetag och sen stoppa henne. Jag får nog börja att gå separata promenader med Miso och Wilma så att jag kan spontanträna mer på såna saker.

Av karin - 13 juni 2011 12:58

Vi började uppladdningen i hängmattan hemma, eller ja... försökte i alla fall.


 

Eftersom min bil står på verkstaden med trasigt bromsrör så fick Helenas Perra skjutsa oss till Eskilstuna där vi bytte bil och klämde in systrarna; Miso, Lystra och Polly i Annicas bil.


Miso fick nackspärr.

 


Sen bar det av ner till Skåne i full fart. Där vi åt en supergod middag hos Jan och Bitte som har brorsan Zebbe. De bor fantastikt fint i Höganäs, ett stenkast från havet. Vi åkte vidare till vårt nattlogi där vi träffade My och hennes kille Magnus. Efter ett glas vin var det dags att lägga sig och samla krafter till tävlingsdagens ansträningar.


Vi tävlade på eftermiddagen på lördagen och hade gott om tid att se oss omkring på tävlingsområdet. Det var jättefina marker. Det såg ut att vara nära rutorna vilket var lite pirrigt. Jag är livrädd för att förstöra för någon annan som jobbar. Det var öppna ytor och ovanför tävlingsområdet gick en väg med allé. Bra plats för åskådare att se allting väldigt bra och gott om skugga för hundarna.


FÖRSTA RUTAN

När det var dags för oss gick jag, Helena och Annica tillsammans till alla rutor. Roligt att se varandras hundar arbeta också. Vid första rutan var det en ganska enkel markering på en äng med högt gräs. Domaren sade åt mig att att räkna till två innan jag skickade då dummyn hade landat. Jag kom på när jag hade skickat Miso att jag hade glömt att räkna och att jag skickade henne väl snabbt. Men det går ju fort att räkna till två .


Miso markerade bra, men när hon skulle tillbaka så höll hon på att springa till skytten istället, jag fick lägga på en inkallningssignal och där rök några poäng. Vi fick i alla fall 17p.


ANDRA RUTAN

Andra rutan kastades också en ganska enkel markering, in i en liten öppen skogsdunge med stockar på marken. De innan hade sagt att alla hundar sprang för långt och att man skulle lägga på en närsökssignal direkt. Dels så tyckte jag att markeringen var väldigt enkel, ganska kort och landade synligt mellan två stockar, dels så gick Helena innan och hon hade lagt på närsökssignal, men domaren hade sagt att hon inte hade behövt det för hon hade markerat så fint. Jag chansade på att inte göra det och Miso sprang naturligvis förbi först. Kanske för att många hundar hade gjort det innan (det är ju alltid värt att se vad som finns även om man har markerat...). Hon snurrade runt ett tag, men när hon kom tillbaka till stockarna lade jag på en närsökssignal och hon plockade upp den på en gång. Inlevereringen däremot var väldigt långsam och där tappade vi massor av poäng. Vi fick totalt 13 p.


TREDJE RUTAN

Jag var rädd att hon hade tagit slut redan. Vid tredje rutan var det en markering där hundarna var tvugna att springa över en äng ner i lite ris som låg strax innan en liten brant som gick ner i vattnet. Jag bestämde mig för att blåsa närsökssignal direkt eftersom det var många hundar som hade sprungit ner i vattnet och över på andra sidan. Miso stannade kvar i området och jobbade på, men hittade inget. Sen var hon på väg tillbaka till mig och då blåste jag stoppsignal. Till min förvåning stannade hon och jag gjorde ett ut-tecken. Till min stora förvåning så tog hon det också!   Tyvärr så började tiden ta slut och vi nollade denna ruta. Jag är ändå nöjd med hennes arbete.


FJÄRDE RUTAN

Mindre nöjd är jag med fjärde rutan vi tog. Vi den skulle man gå efter en skytt ner mot vattnet. Där skulle man skicka hunden över vattnet till vass på andra sidan där en markering hade kastats. Miso markerade bra, sprang ut och började gå ner till vattnet, men tyckte nog att det såg lite besvärligt att simma ut. Så istället bestämde hon sig för att hitta på annat trams. Jag kallade in henne och hade nollat.


Domaren tyckte dock att hon skulle få lyckas (även om hon hade nollat) och de kastade en enkel synlig markering på andra sidan. Denna gång simmade hon över och tog dummyn. Men i samma stund såg hon två gäss som de hade placerat ut längre bort på ängen, och som det stod MISO på. Med full fart brakade hon iväg och började jaga gässen. Hade jag haft ett skjutvapen då så hade hon levt farligt. Jag stod på andra sidan vattnet och kunde inte göra något. Jag försökte ropa på henne och sprang åt andra hållet, men då hade hon slutat att lyssna. Till slut kom hon dock tillbaka, simmade över vattnet och kom glad i hågen mot mig. Jag var allt annat än glad och kopplade upp henne och stegade ut ur rutan (med en koblajja under sandalen).  Publiken som varit engagerade i att försöka få Miso över tyckte ändå att vi stått för dagens underhållning. Uppskattade inte det just då... Fet nolla på den rutan.


FEMTE RUTAN

Vid det laget tänkte jag att det inte var någon idé att fortsätta. Men blev övertalad av de andra att försöka ändå. Bättre att försöka avsluta bra.


Sista rutan skulle hunden över en äng ner i en å och upp på en liten landtunga som låg mitt i vattnet där en markering hade kastats. Miso sprang i full fart ut och jag lade på en närsökssignal när hon kommit upp på landtungan. Jag var lite osäker på om hade plockat upp dummyn, men tyckte det och kallade in henne, där rök några poäng. Hon kom med full fart tillbaka och vi fick avsluta på ett bra sätt. Jag var jätteglad och det kändes riktigt bra. 17p fick vi.


Vår totala poäng var inte mycket att hänga i granen, 47 poäng. Men jag är ändå nöjd med vår prestation (bortsett från den lilla detaljen med gässen då Miso inte lyssnade alls på mig   ). Mitt första WT och Misos första tävling. Hon är en fantastisk hund på så många sätt och har styrkor som jag får förvalta. Men med tanke på hur fort hon kan springa ibland och hur envis hon kan vara vid vissa tillfällen, så tror jag det finns där. Jag måste bara få henne mer motiverad på dummy och jaktträningen och vi måste träna MYCKET mer på jaktfotgåendet. Nu är jag sugen på att träna!


 


Det var en fantastisk helg. Bra träningsupplägg, trevligt sällskap och boende och vackert väder. Tack Helena och Annica för en härlig helg! Det får vi göra om. Och grattis Helena och Lystra för en strålande insats och finfina poäng! Syrran rockar fett

Av karin - 9 juni 2011 09:54

Igår åkte jag, Helena och hundarna för att ta hem en till varsin etta i ökl viltspår. Innan skulle vi möta upp Stina (som hade Wilmas brorsa) i Kista, för hon hade med sig kaniner till oss.


Den långa resan började med att bromsröret på min bil gick av mitt på motorvägen. Blev lite jobbigt när pedalen gick i botten och bromsen inte tog alls efter en inbromsning vid köbildning. Som tur är höll jag bra avstånd så inget hände. Men sen var det lite läskigt eftersom det inte spelar någon roll om jag håller bra avstånd om alla andra kastar sig in framför. Motorbromsa och handbroms reagerar ju inte så snabbt. Vi tog oss i alla fall till Kista och fick kaninerna och en trevlig pratstund med Stina, som det var väldigt länge sedan jag träffade sist.


Som tur var hade vi gott om tid (då) så Peter han komma till oss och byta bil, sen fick han stackarn köra hem min bil i värsta rusningstrafik. Jag har en fantastiskt snäll man som alltid ställer upp! Sen bar det iväg upp till Norrtälje. Kändes som vi åkte och åkte långt ut på bonnvischan.


Miso spårade mycket bättre igår än hon gjorde i måndags då hon tog en etta i ökl. Hon tog upp spåret utan tveksamhet och gick i stort sett hela tiden i spåret. Hon hade någon mindre ringning på ett ställe och en ganska stor dels vid en bergsknalle som hon råkade komma upp på och en vid återgången.


Vid en vinkel kom domaren fram till mig och berömde Miso. Han sa att han egentligen inte brukar säga så mycket, men han tyckte hon gjorde det så bra. Det var bara någon hund tidigare som hade fixat den vinkeln så klockrent  


Hon spårade och jobbade precis hela tiden utan avbrott. Det som drog ner oss till en tvåa var att hon fick upp spåret från (troligen) en älg som hade en lega lite längre bort. Så istället för att ta vinkeln så fortsatte hon spåret rakt fram och kom på älgspåret istället. Jag lufsade med bakom och reagerade inte eftersom hon faktiskt spårade. Är hon osäker brukar hon lyfta huvudet mycket mer och ringa.


Det jag märkte var att hon blev lägre i sin kroppshållning och svansen åkte in lite mellan benen. Kan vara att älgen faktiskt precis hade varit där och vittringen var stark. Sen när jag fick visa på henne på det riktiga spåret igen så åkte svansen upp igen och började vifta.


Jag kanske inte är någon riktig tävlingsmänniska, för jag är faktiskt mer nöjd med gårdagens spår än det i måndags då vi tog ettan. Dels såg jag att Miso kan spåra, riktigt bra dessutom. Dels så fick jag chansen att läsa hennes kroppspråk väldigt väl. JAG lärde mig en hel del igår.


När vi sen kom tillbaka till Stockholm sent på kvällen så var det vägbyggen och avstängt precis överallt. Jag snirklade runt och det blev en liten ofrivillig sight-seeing "Stockholm by night". Helena muntrade upp stämningen med käcka sånger från sin tid som Scout:


"Hungrig och törstig och långt kvar på vägen, minst en kvart innan vi kommer fram" *hoppsasteg*



Själv var jag med i Baptistkyrkans motsvarighet "Goda kamrater" när jag var liten. Många väl dolda minnen flöt upp från det förflutna.


Det blir inte alltid som vi har tänkt, men det är alltid trevligt i alla fall på våra utflykter, bilhaveri till trots.

Presentation

Fråga mig

3 besvarade frågor

Tidigare år

Sök i bloggen

Senaste inläggen

Arkiv

Kategorier

Länkar

RSS

Besöksstatistik

Kalender

Ti On To Fr
   
1
2
3
4
5
6
7
8
9
10
11
12
13 14 15 16 17
18
19
20
21
22
23
24
25
26
27
28
29
30
<<< Juni 2011 >>>

Skapa flashcards