Igår åkte jag, Helena och hundarna för att ta hem en till varsin etta i ökl viltspår. Innan skulle vi möta upp Stina (som hade Wilmas brorsa) i Kista, för hon hade med sig kaniner till oss.

Den långa resan började med att bromsröret på min bil gick av mitt på motorvägen. Blev lite jobbigt när pedalen gick i botten och bromsen inte tog alls efter en inbromsning vid köbildning. Som tur är höll jag bra avstånd så inget hände. Men sen var det lite läskigt eftersom det inte spelar någon roll om jag håller bra avstånd om alla andra kastar sig in framför. Motorbromsa och handbroms reagerar ju inte så snabbt. Vi tog oss i alla fall till Kista och fick kaninerna och en trevlig pratstund med Stina, som det var väldigt länge sedan jag träffade sist.

Som tur var hade vi gott om tid (då) så Peter han komma till oss och byta bil, sen fick han stackarn köra hem min bil i värsta rusningstrafik. Jag har en fantastiskt snäll man som alltid ställer upp! Sen bar det iväg upp till Norrtälje. Kändes som vi åkte och åkte långt ut på bonnvischan.

Miso spårade mycket bättre igår än hon gjorde i måndags då hon tog en etta i ökl. Hon tog upp spåret utan tveksamhet och gick i stort sett hela tiden i spåret. Hon hade någon mindre ringning på ett ställe och en ganska stor dels vid en bergsknalle som hon råkade komma upp på och en vid återgången.

Vid en vinkel kom domaren fram till mig och berömde Miso. Han sa att han egentligen inte brukar säga så mycket, men han tyckte hon gjorde det så bra. Det var bara någon hund tidigare som hade fixat den vinkeln så klockrent  . 

Hon spårade och jobbade precis hela tiden utan avbrott. Det som drog ner oss till en tvåa var att hon fick upp spåret från (troligen) en älg som hade en lega lite längre bort. Så istället för att ta vinkeln så fortsatte hon spåret rakt fram och kom på älgspåret istället. Jag lufsade med bakom och reagerade inte eftersom hon faktiskt spårade. Är hon osäker brukar hon lyfta huvudet mycket mer och ringa.

Det jag märkte var att hon blev lägre i sin kroppshållning och svansen åkte in lite mellan benen. Kan vara att älgen faktiskt precis hade varit där och vittringen var stark. Sen när jag fick visa på henne på det riktiga spåret igen så åkte svansen upp igen och började vifta.

Jag kanske inte är någon riktig tävlingsmänniska, för jag är faktiskt mer nöjd med gårdagens spår än det i måndags då vi tog ettan. Dels såg jag att Miso kan spåra, riktigt bra dessutom. Dels så fick jag chansen att läsa hennes kroppspråk väldigt väl. JAG lärde mig en hel del igår.

När vi sen kom tillbaka till Stockholm sent på kvällen så var det vägbyggen och avstängt precis överallt. Jag snirklade runt och det blev en liten ofrivillig sight-seeing "Stockholm by night". Helena muntrade upp stämningen med käcka sånger från sin tid som Scout:

"Hungrig och törstig och långt kvar på vägen, minst en kvart innan vi kommer fram" *hoppsasteg*

Själv var jag med i Baptistkyrkans motsvarighet "Goda kamrater" när jag var liten. Många väl dolda minnen flöt upp från det förflutna.

Det blir inte alltid som vi har tänkt, men det är alltid trevligt i alla fall på våra utflykter, bilhaveri till trots.

 

Birgitta & Lizzie

9 juni 2011 21:29

Nu har jag äntligen tagit mej tid och "läst ikapp" och oj vad himla mycket skoj ni hunnit med ( förutom att inte kunna bromsa i tid då ... ) och attans matnyttig jaktträningshelg !!!

Skoj att ni ( Både du och Helena alltså ) har börjat med plockandet av ettor inför svampionatet oxå !!!

KRAAAM från oss, som nu så smått påbörjat nedräkningen inför nästa helg ....

http://www.lizzieonline.net

 

Helena

9 juni 2011 22:27

Det är väl superbra att man kan vara mer nöjd med attityden hos hunden och att man själv lär sig saker än priset....att man sen kan lätta upp stämningen med lite käcka sånger gör väl inte saken sämre ;) Och när man dessutom har en GOD KAMRAT med sig kan man ju inte deppa! Kram och tack för igår! Jäklars va duktig du var när du tog oss helskinnade till Kista!

http://holmstorp.bloggagratis.se

 

Annika, Diesel o Indy

9 juni 2011 22:39

Skickligt att klara av o köra utan bromsar!!! WOW!! På en tävlingskurs som jag gick fick jag lära mig att man inte ska ha prestationsmål (poäng, pris osv) utan...kommer inte på ordet...typ "rätt känsla mål". Du förstår nog vad jag menar. Så med all rätt ska du vara mer nöjd med gårdagens spår! Bättre med en 2:a och en bra känsla, än en 1:a med ett frågetecken efter.
Jag håller alla tummar och tasstår att du blir nöjd med "känslan" i helgen. Lycka till!

http://annikasvardag.bloggplatsen.se

 

Susanne o Pebbels

10 juni 2011 19:32

Vilket äventyr, det där är nåt att berätta om på ljugarbänken när det är dax ;)

http://hundtraningen.blogspot.com

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

Några reflektioner efter senaste tidens hundträningar och kurser. Jag har de senaste åren fått lov att tänka om, tänka nytt och tänka om igen. Knappast någon rymdforskning, men här är mina funderingar i alla fall.   Jag läste häromdagen om en psy...

LABBEKLUBBENS WT Igår var det Labbeklubbens WT i Norrtälje. Jag och Miso började storstilat på ruta 2, en enkelmarkering och kammade hem en 20-poängare. Vidare på ruta 3 fick vi 17 poäng, vilket jag tyckte var snålt eftersom hon sprang rakt ut och ...

Efter långt tävlingsuppehåll så har jag nu tävlat med båda hundarna.   Förra söndagen debuterade jag och Wilma i agility utanför klubbens trygga "väggar". Peter var med som sällskap. Vis av gamla erfarenheter placerades han och Miso på ställe vid...

Igår åkte vi 3 timmar upp till Hälsingland och Eva Thorén Söderström och hennes fantastiska Edsäng. Lite galet att åka så långt kanske, men vi hade en jätterolig dag och tränade i sju timmar med några pauser för fika. Det blev nästan som ett WT med f...

Det var så länge sedan nu jag var inne här så jag nästan har glömt bort att jag har en blogg  . Det har runnit en hel del vatten under kölsvinet sedan sist.   Det har hänt mycket på hundträningsfronten. Vi gjorde några försök att starta i rallyly...