Vi började uppladdningen i hängmattan hemma, eller ja... försökte i alla fall.

Eftersom min bil står på verkstaden med trasigt bromsrör så fick Helenas Perra skjutsa oss till Eskilstuna där vi bytte bil och klämde in systrarna; Miso, Lystra och Polly i Annicas bil.

Miso fick nackspärr.

Sen bar det av ner till Skåne i full fart. Där vi åt en supergod middag hos Jan och Bitte som har brorsan Zebbe. De bor fantastikt fint i Höganäs, ett stenkast från havet. Vi åkte vidare till vårt nattlogi där vi träffade My och hennes kille Magnus. Efter ett glas vin var det dags att lägga sig och samla krafter till tävlingsdagens ansträningar.

Vi tävlade på eftermiddagen på lördagen och hade gott om tid att se oss omkring på tävlingsområdet. Det var jättefina marker. Det såg ut att vara nära rutorna vilket var lite pirrigt. Jag är livrädd för att förstöra för någon annan som jobbar. Det var öppna ytor och ovanför tävlingsområdet gick en väg med allé. Bra plats för åskådare att se allting väldigt bra och gott om skugga för hundarna.

FÖRSTA RUTAN

När det var dags för oss gick jag, Helena och Annica tillsammans till alla rutor. Roligt att se varandras hundar arbeta också. Vid första rutan var det en ganska enkel markering på en äng med högt gräs. Domaren sade åt mig att att räkna till två innan jag skickade då dummyn hade landat. Jag kom på när jag hade skickat Miso att jag hade glömt att räkna och att jag skickade henne väl snabbt. Men det går ju fort att räkna till två .

Miso markerade bra, men när hon skulle tillbaka så höll hon på att springa till skytten istället, jag fick lägga på en inkallningssignal och där rök några poäng. Vi fick i alla fall 17p.

ANDRA RUTAN

Andra rutan kastades också en ganska enkel markering, in i en liten öppen skogsdunge med stockar på marken. De innan hade sagt att alla hundar sprang för långt och att man skulle lägga på en närsökssignal direkt. Dels så tyckte jag att markeringen var väldigt enkel, ganska kort och landade synligt mellan två stockar, dels så gick Helena innan och hon hade lagt på närsökssignal, men domaren hade sagt att hon inte hade behövt det för hon hade markerat så fint. Jag chansade på att inte göra det och Miso sprang naturligvis förbi först. Kanske för att många hundar hade gjort det innan (det är ju alltid värt att se vad som finns även om man har markerat...). Hon snurrade runt ett tag, men när hon kom tillbaka till stockarna lade jag på en närsökssignal och hon plockade upp den på en gång. Inlevereringen däremot var väldigt långsam och där tappade vi massor av poäng. Vi fick totalt 13 p.

TREDJE RUTAN

Jag var rädd att hon hade tagit slut redan. Vid tredje rutan var det en markering där hundarna var tvugna att springa över en äng ner i lite ris som låg strax innan en liten brant som gick ner i vattnet. Jag bestämde mig för att blåsa närsökssignal direkt eftersom det var många hundar som hade sprungit ner i vattnet och över på andra sidan. Miso stannade kvar i området och jobbade på, men hittade inget. Sen var hon på väg tillbaka till mig och då blåste jag stoppsignal. Till min förvåning stannade hon och jag gjorde ett ut-tecken. Till min stora förvåning så tog hon det också!   Tyvärr så började tiden ta slut och vi nollade denna ruta. Jag är ändå nöjd med hennes arbete.

FJÄRDE RUTAN

Mindre nöjd är jag med fjärde rutan vi tog. Vi den skulle man gå efter en skytt ner mot vattnet. Där skulle man skicka hunden över vattnet till vass på andra sidan där en markering hade kastats. Miso markerade bra, sprang ut och började gå ner till vattnet, men tyckte nog att det såg lite besvärligt att simma ut. Så istället bestämde hon sig för att hitta på annat trams. Jag kallade in henne och hade nollat.

Domaren tyckte dock att hon skulle få lyckas (även om hon hade nollat) och de kastade en enkel synlig markering på andra sidan. Denna gång simmade hon över och tog dummyn. Men i samma stund såg hon två gäss som de hade placerat ut längre bort på ängen, och som det stod MISO på. Med full fart brakade hon iväg och började jaga gässen. Hade jag haft ett skjutvapen då så hade hon levt farligt. Jag stod på andra sidan vattnet och kunde inte göra något. Jag försökte ropa på henne och sprang åt andra hållet, men då hade hon slutat att lyssna. Till slut kom hon dock tillbaka, simmade över vattnet och kom glad i hågen mot mig. Jag var allt annat än glad och kopplade upp henne och stegade ut ur rutan (med en koblajja under sandalen).  Publiken som varit engagerade i att försöka få Miso över tyckte ändå att vi stått för dagens underhållning. Uppskattade inte det just då... Fet nolla på den rutan.

FEMTE RUTAN

Vid det laget tänkte jag att det inte var någon idé att fortsätta. Men blev övertalad av de andra att försöka ändå. Bättre att försöka avsluta bra.

Sista rutan skulle hunden över en äng ner i en å och upp på en liten landtunga som låg mitt i vattnet där en markering hade kastats. Miso sprang i full fart ut och jag lade på en närsökssignal när hon kommit upp på landtungan. Jag var lite osäker på om hade plockat upp dummyn, men tyckte det och kallade in henne, där rök några poäng. Hon kom med full fart tillbaka och vi fick avsluta på ett bra sätt. Jag var jätteglad och det kändes riktigt bra. 17p fick vi.

Vår totala poäng var inte mycket att hänga i granen, 47 poäng. Men jag är ändå nöjd med vår prestation (bortsett från den lilla detaljen med gässen då Miso inte lyssnade alls på mig   ). Mitt första WT och Misos första tävling. Hon är en fantastisk hund på så många sätt och har styrkor som jag får förvalta. Men med tanke på hur fort hon kan springa ibland och hur envis hon kan vara vid vissa tillfällen, så tror jag det finns där. Jag måste bara få henne mer motiverad på dummy och jaktträningen och vi måste träna MYCKET mer på jaktfotgåendet. Nu är jag sugen på att träna!

Det var en fantastisk helg. Bra träningsupplägg, trevligt sällskap och boende och vackert väder. Tack Helena och Annica för en härlig helg! Det får vi göra om. Och grattis Helena och Lystra för en strålande insats och finfina poäng! Syrran rockar fett