Har bestämt mig för att träna lite varje morgon, om det så bara blir en kvart. Igår när jag och Annika tränade försökte jag mig på att träna stoppsignal. Det gick inte alls och jag var rädd för att förstöra det bra linjetag som jag tycker att Miso har haft. Hon blev lite tveksam.

Idag gjorde jag tvärtom. Jag lade en dummy fem meter bakom Miso, gick 8-10 meter lade två på vardera sidan, gick en bit till och kallade in henne. Blåste stoppsignal och skickade antingen ut, höger eller vänster. Första "ut" ville hon springa till dummyn till höger. Jag gensköt henne och pressade ut henne bakåt. När hon väl hade fattat att det faktiskt fanns något bakåt så hade hon full fart. Gjorde om övningen flera gånger och skickade åt olika håll.

När hon sen hade plockat in allt, skickade jag henne återigen mot målområdet som hon hade haft bakom sig, utan att det låg något där. När jag blåste stoppsignal vände hon sig om till hälften och jag kastade kaninbollen bakom mig. Gjorde två skick till mot målområdet och blåste stoppsignal och kastade boll. För varje gång vred hon sig mer och mer mot mig vid signalen.

Jag tror att kan jag först nöta in signalen när hon är på väg mot mig och hon förstår att dit jag pekar kommer det att hända något kul/vara en dummy, så kommer hon även att bli mer hörsam på stoppsignalen då hon är på väg ut. Är jag bara oförutsägbar och skickar henne ömsom, höger, vänster och ut så blir det som en lek mellan oss.

Efter lunch hängde jag med Annika på en promenad i Orminge, trevligt att få sällskap och upptäcka nya promenadvägar. Tur att vi gick när vi gick för nu alldeles nyss öppnade himlen sig och det kom en riktig störtskur. Kort men intensiv. Det skulle behövas lite mer regn, för mina växter i trädgården skriker av törst.