MISO

Vaknade tidigt (tidigt!!!) i morse och gick ut med Miso för att träna lite vilt. Idag fick hon ta både kaja, duva och kanin. Hon tog alla tre och upptagen gick snabbare. Hon var så söt för kaninen paketerade hon ihop omsorgsfullt så att den inte skulle hänga och slänga. Först gjorde jag bara så att jag lade ut kaninen och skickade henne på ett linjetag, fåglarna fick hon som "markeringar". Sen lade jag ut fåglarna i ett stort sök och kaninen åt motsatt håll som ett linjetag. Hon hade bra fart ut och jag fick både kajan och kaninen i handen.   

Efter en långpromenad med Miso och Alice tog jag med mig Wilma ner till fotbollsplan för lite träning. Eftersom jag hade bestämt mig för att byta kommando på lekövningen jag beskrev här igår, så började jag med det.

Bingo!  - hämta bollen som ligger bakom

Ta den! - ta i handen hos mig

Varsågod - hämta något som jag slänger

Här började problemen. När inte Wilma förstod att "Bingo!" betydde samma sak som "ut" gjorde häromdagen så klämde jag i med både "varsågod" och "ta den"   Det är ett under att den lilla stollaren lär sig något över huvudtaget med den matten. Det värsta var att jag gjorde det inte bara en gång.

"...Bingo! BINGO! Ta den! varsågod ta den!..." 

Det här får jag nog torrträna på. Kanske låta Peter leka hund.

Körde rutan och den gick väldigt bra idag. Hon sprang rakt ut, inte en antydan till att springa till ena konen som hon annars gärna gör. Fria följet kändes också väldigt bra. Det finns ju risk att hon gör saker som jag inte ser eftersom jag bara kan snegla på henne lite. Men det kändes som om hon var i bra position och hon var bra med i alla vändningar. Lite för långt fram i språng marsch.

Fjärren gick mindre bra, men hon var väldigt allert idag. Blev så full i skratt för hon försökte allting och hon är ju så attans snabb, det händer saker hela tiden utom min kontroll. Jag var petig att hon inte skulle flytta sig framåt alls, men då trampar hon med bakbenen åt sidan i ställandet. Det är svårt att berömma rätt när hon hinner göra så mycket från att det var rätt tills jag säger bra eller klickar. Risken är att man berömmer fel saker.

I apporteringen har hon sneda sättanden, det måste vi fortsätta att jobba på. Över huvudtaget så sätter hon sig lite snett och långt fram, ungefär som för att se mitt ansikte.

Hon är riktigt rolig att träna nu Wilmenlund.