Som vanligt gäller det att inte fastna i en träning. Något jag är expert på. Jag bestämmer mig för att "denna vecka ska jag träna stoppsignal!", och glömmer bort allt annat. Men den senast eveckan har det faktiskt blivit lite av varje. Mestadels på promenader eftersom jag har jobbat för mycket, men även kurs och träning med träningskompisarna.

JAKTKURS I ÅGESTA

I torsdags var vi på jaktkurs i Ågesta, jag, Miso, wilma som sällskapsdam och Helena med Lystra. Vi fick lägga ut ett stort sök och jobba i par med ett annat ekipage. När de två körde sök så fick de andra göra markering/linjetag.

Lena (instruktören) gormade åt mig för att jag släppte igenom linjetag som inte gick rakt fram och över en stor sten (Miso ville springa runt stenen). Ajjabajja. Bara att bryta och börja om. Lena är stenhård med att linjetagen ska vara RAKA. På 100 meter så blir en båge eller en avvikelse väldigt märkbar. Jag veeet detta och ändå släppte jag igenom ett linjetag på ganska nära håll...  "Hon sprang ju ändå ut med entusiasm..." Jag är fortfarande fast i det gamla med Miso då jag fick uppmuntra all fart och aktivitet. Detta stämmer inte längre då hon faktiskt har bra fart och glädje i det hon gör.

Ett undantag var dock söket. Det är fortfarande inte så kul tycke Miso. Lena undrade hur jag brukar lägga sök och menade att jag måste börja ställa högre krav. Jag lägger 3-4 och låer Miso hämta 2-3 eller någon gång 4 dummys. Lena medande att det också har blivit ett mönster "Jag har ju hämtat 3 stycken, det finns säkert inget mer..."

LYDNADSKURS PÅ VÄRMDÖ BK

I fredags åkte vi till Värmdö BK för att träffa Annika/Indy och Susanne/Pebbles. Först lade vi spår uppe på ängarna. Sen gick vi ner och tränade på appellplanerna. Miso var kul at träna! Hon var pigg och alert och svarade bra på de övningar vi gjorde. Jättekul!

Med Wilma fokuserde jag på appellen eftersom vi ska tävla den nästa helg. Ja, jag vet, jag har ju sagt att jag aldrig mer ska tävla med Wilmenlund. Men spåret går ju av sig självt och lydnaden har känts så mycket bättre nu än på länge. Jag filade på framförgåendet, Wilma förstår "före" och gör det bra, men när jag sen kommenderar "stå!" så vänder hon sig mot mig. Nu har jag tränat stadga i stå och att titta rakt fram även om jag står bakom. inte helt lätt för Wilmenlund som rör sig snabbare än sin egen skugga och lyuftger tassarna som om hon hade glödande kol under tassarna. Men vi fick till några bra stå även efter ett framförgående, jag "nejade" henne då hon vände sig om och berömde och belönade att titta framåt.

Helena kommenderade mig på linförigheten. Wilma går aningens för långt fram, men hon gör det konsekvent och fladdrar inte fram och tillbaka som tidigare. Dessutom har hon fokus på mig hela tiden. Det kan bli bättre men jag känner mig ändå väldigt glad, för det känns som hon håller ihop.

I budföringen fick Wilma en hel del störning i form av Susanne och Pepples som körde inkallning med ställande precis bredvid och Annikas 10 månaders son Pelle som satt mitt på appellplanen med sina färgglada lekklossar. Första skicket höll Wilma på att springa till Susanne som stod rakt upp och ner och såg ut som en mottagare. Helena fick tjoa lite på henne och då sprang hon rätt. Nästa skick var det ingen tvekan. Det jag kan få är ljud ifrån henne då hon blir exalterad och går upp i stress.

I morgon ska jag följa med Helena och Lystra till Eva Thorén på prova-på-jaktprov. Jag har lovat att vara med som funktionär. Det ska bli roligt och jag räknar med att lära mig massor av att titta på alla ekipage och höra vad de får för kommentarer.