Idag träffade jag Sara, Annika och Sofia för ridhusträning. Vi hade samma upplägg som tidigare gånger att vi kör en hund i taget. På det sättet måste man strukturera upp sin träning så vi bara fick 15 minuter vardera. Dessutom hjälps vi åt med kommenering och att titta på varandras träning. Vi fick många bra tips idag.

Wilma är hur speedad som helst. I morse innan jag åkte iväg lade jag ut två stora sök med 6 dummys vardera. Wilma fick först hämta in 6, sen Miso 3 och så Wilma resterande. Tänkte att det skulle hjälpa till att dämpa henne lite. Men icke. Annika sa att jag nog måste lägga den träningen direkt i anslutning till lydnadsträningen för att det ska ha  någon effekt. Annars hinner hon återhämta sig.

Jag hade bestämt att köra på samma sätt som förra gången med avståndsbelöning och kedja moment. Det är där det brister. Wilma vet när ett moment är slut och förväntar sig utdelning i form av godis eller leksak. Jag måste bli bättre på att variera belöningarna - mitt i moment, i transporter, kejda fler moment etc.

Efter tips från Annika testade jag också att belöna Wilma då hon står helt still med svansen. Svansviftning och pip är starkt kopplat till varandra. Då hunden börjar att vifta på svansen och strax därefter piper, är det förväntansljud. Wilma fick stå upp och jag höll henne i halsbandet, då svansen sjönk och hon liksom slappnade av fick hon hämta avståndsbelöning. Över huvudtaget måste jag belöna henne mer då hon håller position och stadga.

Vi diskuterade sen om man kan lugna en stressad hund genom att belöna en still svans, så borde man kunna jobba upp en hund i förväntan genom att lära den att vifta på svansen, jag tänker så klart på Miso.

Jag har hört mig för nu vad folk tycker om kastreringar. Jag körde ju den rundan även med Wilma. Det verkar vara två läger - några som är helt emot och några som är helt för. Många är för att kastrera hanhundar men inte tikar. Det dyker upp argument som - de blir slöare/tråkigare, får större aptit/går lätt upp i vikt, får sämre päls, blir inkontinenta, de blir mer aggressiva mot andra hundar, någon sa att de blir snarare mer alerta än slöa.

Wilma har inte blivit förändrad även om jag hade hoppats på att hon skulle bli en klok och insiktsfull hund. En gång stollare - alltid stollare. Hennes päls är väl inte så kul, men jag har ju heller aldrig fixat så mycket med den. Den är ulligare nu, men fortfarande ingen björnpäls. Hon är inte inkontinent och hon går numera på foder för kastrerade hundar så hon har inte gått upp i vikt heller.

Det där med inkontinens är ju inte kul, det får jag fråga veterinären om det blir aktuellt. Om pälsen blir ful så är det tråkigt, men ingen katastrof. Men i övrigt så tror jag faktiskt inte att en kastrering kommer att ha så stor inverkan, förutom att vi slipper segdragna löp.

Jag har fortfarande inte bestämt mig och känner inte att det är någon panik att göra det. Jag får se nu hur detta löp går med efterlöp och allt.

Här är lite bilder från vår när-man-inte-kan-vara-ute-för-det-är-snorhalt-träning: