Igår träffades jag och Annika i lilla skogen som ligger mellan våra hus. Så bra att ha någon som tittar på när vi jobbar och kommer med förslag. Det kan vara små ändringar. Jag tror att jag har blivit lite handlingsförlamad p g a att Miso har varit svårttränad. Med Wilma har jag enklare att hitta lösningar, vi kan varandra rätt så bra vid det här laget, även om hon konstant överraskar mig med nya påhitt. Men det har jag liksom vant mig vid.

Med Miso däremot så har det varit så ojämnt, ibland taggar hon till och andra gånger har hon varit helt omöjlig att träna. Men med rätt medel/sätt så taggar hon till. Jag måste verkligen bli bättre på att hitta de knapparna. Det är två helt olika sätt att träna ett energiknippe och en mer eftertänksam typ.

Med Wilma måste JAG vara mer lågmäld. På agilitykursen så tycker det att jag inte berömmer henne tillräckligt. Men jag vet ju att hon går i taket om jag tjoar för mycket. Med Miso måste jag peppa mycket mer och ta mindre kliv i träningen.

Idag var jag och Helena på klubben och plockade fram en massa agilityhinder. Hade ni frågat mig för ett år sedan hade jag sagt att jag ALDRIG kommer att träna agility. Har alltid tyckt att det verkar lite bökigt att träna p g a att man måste rådda så mycket med hinder. Men det är det värt. Wilmenlund tycker det är så himla kul.

Idag provde jag att skicka henne över 5 hinder på rad, Helena stod med godisskålen. Jag sprang med vid sidan och det fungerade bra. När jag har tränat själv så har hon sökt sig mot mig då jag springer bredvid.

Med gungan så började jag först att träna kontaktfält, sen fick hon gå sakta och stanna på mitten för att hitta balanspunkt. Till slut kunde jag släppa gungan ganska högt upp och hon stannade kvar på den fast det dunsade och lät ganska mycket. Duktiga Wilmenlund, övervinner obehagskänslor tack vare att det är så roligt.

Slalomen får jag hjälpa henne genom att luta kroppen mot hindren vid varje vänstersväng.

Miso fick också prova lite hinder. Det är nog bra för hennes självförtroende. Med Helenas hjälp så klarade hon både tunneln och släpet. Till slut sprang hon igenom själv. A-hindret gick också bra. Hon är betydligt mer försiktig än Wilma.

Som avslutning fick Miso dra bildäck 4x50 meter.