karinochwilma

Alla inlägg under juni 2012

Av karin - 16 juni 2012 19:55

Idag åkte jag till Ellboda för lite jaktträning med några av tjejerna som vi träffade på läger hos Eva Thorén. Schemat för dagen var viltträning, något vi inte har gjort sedan i vintras.


Vi var sju ekipage med olika erfarenheter. Vi började med två enkelmarkeringar. Miso tog markeringen klockrent men var lite långsam då hon var tvungen att packetera och slå röd rosett på pippifågeln innan hon kom in. Farten in var också ganska långsam, men hon kom hela vägen och jag fick en av två fåglar i handen.


Seg gick vi en bit bort och lade ut ett stort sök åt ett håll, åt det andra hållet lade jag den stora, tredelade 3-kilos kanindummy som jag köpte på unghundsderbyt. De flesta skickade på söket, sen på dummyn och sen på söket igen. Eftersom Miso har varit lite tveksam på vilt så skickade jag två gånger på söket och sist på kanindummyn, hon ska inte få chansen att rata något för något annat.


Första skicket på söket sprang Miso ut till det närmaste fåglarna, plockade in en kråka och kom in så att jag fick den i handen. Andra skicket sprang hon längre ut, ganska långsamt, hon stod väl och länge på ett ställe så jag var tvungen att fråga de som stod ute i söket för att vakta så att hon inte skulle byta/rata något, vad hon höll på med. Hon sa att hon arbetar. Hon hade hittat den MONSTERstora kanadagåsen, och det tog såklart tid att packa ihop den. När hon var på väg tillbaka började alla att jubla, bl a en av tjejerna som stod ute i söket. Miso stannade upp och tittade på henne så stackars Anki tänkte att hon hade sabbat något. Men Miso tog ett nytt tag och bar stolt in kanadagåsen så att jag fick den i handen.


 

Kanindummyn pysslas om efter att ha blivit blöt. Nästa gång kanske jag lägger papillotter också.

Sen skickade jag henne på linjetag där kanindummyn låg. Där hade hon mer fart och jag fick även kanindummyn i handen. Vi har ju gjort lite mer linjtag på sista tiden än sök så det är nog inte så konstigt att hon har bättre fart på linjetaget. Det är ju så hon har fungerat även när hon var som segast. Så fort hon har förstått något så går det fortare. Efter detta så gjorde jag inget mer. Jag var supernöjd med hennes arbete och tyckte att det räckte.


Hon arbetar inte fort, men hon arbetar och gör det hon ska. Fortsätter vi så här så är jag övertygad om att farten kommer också. Det som är riktigt skönt är att hon är helt lugn när hon inte jobbar, hon ligger och tittar eller tuggar lite gräs. Ingen stress och inga ljud.


Det var riktigt trevlig träning med ett nytt gäng människor och på en helt ny plats.


 

ANNONS
Av karin - 15 juni 2012 21:19

Idag träffades jag, Susanne och Sofia på NBK för lite lydnad och agility. Jag åkte dit lite tidigare för att gå promenad i skogen och hinna träna Miso i lugn och ro. Jag har ju tränat henne mest själv hemma eftersom hon blir så störd av allt runtomkring på klubben. I morse när vi var där var det bara en till hund och Miso hade fokus på mig hela tiden.


Vi hade ett riktigt bra lydnadspass. Visst hade jag tänkte mig att vi skulle ha kommit mycket längre, men med tanke på allt strul vi har haft så ser jag små men tydliga framsteg. Jag körde fritt följ och kunde gå 10-15 meter, 10 meter helt-om 10 meter och sen belöning. Varierade med raksträckor och bara något steg och vändningar. Hon var med mig hela tiden!


Vi körde även hoppet, 2:ans med uthopp. Bröt upp momentet till med uthopp, uthopp sitt, uthopp sitt tillbakahopp. Tränade även återhopp från sned position. Jag kunde köra flera repetitioner och hon var med mig hela tiden.


Sen gjorde jag läggande och ställande om vartannat för att testa stimuluskontroll. Hon var riktigt duktig och gjorde ca 80% rätt. Kul att känna att hon är med mig.


Sen kom de andra tjejerna och då stoppade jag in Miso i bilen och tog ut Wilma istället. Jag har ju inte tränat lydnad med henne sen i vintras. Hon var med mig jättefint och dessutom en massa ljud! Kanske det är bra för henne att vila sig i form. Eller vila och vila - vi har ju kört agility och där är hon ju inte tyst.


När lydnaden var klar så körde vi lite agility. Två av klubbens instruktörer hade riggat en raksträcka med hinder, däcket och slalom. Jag satte upp ett eget slalom med bara fyra pinnar. Vi behöver ju nöta mycket mer på slalomen, räknar med att det tar ett halvår/år innan W har fått upp farten ordentligt. Linda kom fram och tipsade lite (hon tyckte det var lika bra att göra det nu istället för att behöva göra det i höst då jag ska gå hennes kurs :-)


Så nöjd med dagens träningar och skönt att ha lite trötta hundar eftersom eftermiddagen vidges åt jobb och fix med bygget.


Vårt husbygge har tagit riktig fart nu och man kan börja "känna rummet", som Ernst skulle ha sagt ;-) Här kan ni se vårt "lilla" projekt:

www.byggla.se/takbyte och utbyggnad







ANNONS
Av karin - 10 juni 2012 20:16

I fredags brände jag, Helena och Sara upp till Hälsingland med fyra hundar och en massa packning. Målet var unghundsderbyt på lördagen och appelldebut för Helena och Lystra på söndagen.


Vi kom upp ganska sent på fredagskvällen och hundarna var överlyckliga över att få springa runt som galningar och naturligtvis bada i den lilla sjön. Det blev ganska sent innan vi kommit till rätta och kom i säng så på lördagmorgonen var vi inte fullt så pigga som tänkt och kom iväg lite för sent. Tyvärr så missade vi Ryegates Annica och Maltes tävlande, men träffade dem och andra bekantingar. Annica och Malte hade fått ihop hela 90 poäng, jättebra!


Det är alltid intressant att se hur rutorna är upplagda. På unghundsderbyt är det bara markeringar, mer eller mindre svåra. Men det som ser riktigt enkelt ut är inte alltid så enkelt för hundarna. På lördagens WT så var markeringarna på ganska kort avstånd och det var många hundar som sprang alldeles för långt. Där ser man vikten av att träna på olika avstånd, och kanske lite oftare med korta men kluriga markeringar, inte bara långa långa.


När vi kom tillbaka till Helenas stuga tog vi med oss dummys och apportkastare och gick upp i skogen. Vi valde ett ställe med ganska öppen skog men med många stora stenbumlingar täckta av mossa. Sara och Lhyra fick börja med enkelmarkeringar. Det var ganska svårt eftersom dummysarna hamnade mellan stenarna och Lhyra var tvungen att använda nosen och inte ögonen. Hon var duktig och låg kvar bra i området. Det var dessutom riktigt jobbig terräng för henne.


De större hundarna fick dubbelmarkeringar, jag valde att inte ha skott med apportkastaren eftersom det tar en liten stund att ladda om och jag ville inte ha för lång tid mellan de båda kasten. Miso hade bra fart ut, markerade väldigt bra, låg kvar i området och kom in med full fart!


 

Helena och jag köpte varsin 3 kilos kanindummy. Med dessa gjorde vi markeringa och sen linjetag. Alla hundarna var mäkta stolta över de stora fina "ninerna". Första gången Miso apporterade den, ville hon nästan inte lämna den i från sig, men fick MASSOR av beröm när hon gjorde det. Andra gången kom hon ända fram till mig. Så jäkla duktig!


När vi kom tillbaka till stugan så körde vi lite vattenapportering. Miso har ju inte avlämningarna. Jag har som jag skrivit tidigare tränat att hon ska full fart upp till mig ur vatten, dutta i handen och sen skaka. Men detta har vi gjort utan dummy. Nu droppade hon dummyn vid mina fötter varje gång. Efteråt så körde jag själv en stund. Kastade dummyn bara en liten bit och försökte få henne att komma hela vägen. Jag fick göra om ganska många gånger, men till sist så kom hon hela vägen och fick då MASSOR av beröm igen. Det är så kul, för nu kan jag verkligen nöta lite mer tills det blir rätt. Tidigare så har jag bara kunnat göra en övning en eller två gånger.


Jag är så nöjd med min lilla tjej, hon är dessutom en fröjd att ha med sig. Så himla cool, nöjd och glad hela tiden. Glad i alla, människor som hundar.


Idag startade Helena och Lystra i appellen. Lydnaden gick riktigt bra och Lystra gjorde vissa saker riktigt bra. Tyvärr så nollade de spåret fast Lystra spårade jättefint. Hon markerade pinnarna men tog inte upp dem så Helena hittade dem inte. Det är jättesvårt att leta samtidigt som man inte kan vara helt säker och måste följa hunden som spårar vidare. Det är i alla fall så roligt att se dem jobba ihop för de går från klarhet till klarhet. Jag tycker att Lystra är väldigt jämn och bjuder inte på några jobbiga överraskningar. Hon gör alltid sitt bästa.


Tack Helena och Sara för en jättetrevlig helg!

Av karin - 6 juni 2012 21:12

Pinsamt lite hundträning har det blivit den senaste veckan. Ibland hinner man inte helt enkelt, det har inte ens blivit några minuter över.


Ikväll hängde jag på Nacka BKs spårläggarkvällar som är till för tävlingsekipage som vill byta spår med varandra eftersom appellspåren nu läggs av någon annan än föraren. Vi var tre ekipage, ja jag hade Wilma med också så henne lade jag spår till själv.


Jag har inte spårat med hundarna sedan tidigt i höstas. Miso sög tag i spåret på en gång och gick jättefint! Hon missade första och sista pinnen, men när jag och Helena gick spåret själva en gång till efteråt för att se hur hon hade gått så visade det sig att hon hade gått spåret ganska exakt, förutom de sista 10-15 metrarna där hon hamnade snett och därför missade slutpinnen. Jättekul att se att hon hade sånt sug att spåra och att hon faktiskt var riktigt spårnoga. Jag hade ju ingen aning om var spåret gick, utan fick lita helt på henne. Superkul!


I morgon ska jag tränat lite agility med Wilmenlund, det var en vecka sedan vi gjorde något så det ska bli kul.

Av karin - 1 juni 2012 19:40

I tisdags kväll var jag och Miso iväg tillsammans med Annika/Indy och Sofia/Lexus. Sofia var en pärla och följde med som kastare. Så himla lyxigt att ha någon som gör det. Vi var på ett för mig nytt ställe. Riktigt bra var det med många olika möjligheter att träna i vatten, på skog och på äng.


Vi körde på vatten. Eftersom jag och Miso inte har tränat så mycket på vatten och hon har släppt dummyn för att skaka sig direkt då hon kommit upp på land så stod jag precis i vattnet vid första skicket. Sofia kastade först en markering, Miso simmade fint ut och plockade lätt upp den, kom in och lämnade den i min hand. Sen skickade jag henne på ett linjetag på land medans Sofia "lade" ut ett linjetag i vattnet. Det var meningen att den skulle komma på samma plats som markeringen. Men det är ju inte alltid så lätt att kasta och den hamnade mycket mer till vänster. Jag fick rikta Miso riktigt noga. Hon tog min dirigering och hämtade även in denna dummy. Vi hade lite tur att solen glimmade till och lyste upp dummyn. 


Sen skulle vi ta en dubbelmarkering. Miso tog den första klockrent men fick svårt att hitta den andra, det var näckrosblad som förvirrade och hon drog sig mot där den första legat. Sofia fick locka lite och kastade ut en tredje som Miso tog. Det var ganska långa avstånd och det blev nog lite för svårt.


Jag är riktigt nöjd med hennes vattenarbete. Hon simmar fint och lämnade allt i handen.


Sen gick vi upp på en äng och körde dubbelmarkeringar. Miso tog markeringarna fint och hade full fart både ut och in. Jag är så glad för min "nya" hund som tycker det är roligt att träna! Det är så stor skillnad och det känns jättebra att detta inte kommer att brytas p g a långdragna löp.


Min analys av träningen:

Jag har lite dålig koll på vad vi egentligen kan. Jag har ju gått kurs med Vilja och delvis med Miso utan att ha kunnat göra så mycket. Ibland är det lite svårt att veta vad vi har gjort och inte gjort, vad som är gränsen för hur svåra jag kan göra övningarna. Jag har i alla fall kommit fram till att det nu inte är så farligt längre att det blir för svårt och att hon misslyckas (även om det såklart är eftersträvansvärt att hon lyckas). Nu går hon inte ner sig lika fort då hon blir osäker.


Miso är en god markör men hon måste lära sig att lita på sin förmåga och ligga kvar längre i området.


Vi måste träna på linjetag, att hon litar på att dit jag pekar finns det något. När jag har träningskamrater med mig kan jag antingen be dem lägga ut en dummy i taget under tiden vi backar längre och längre ifrån, alternativt att de står och vaktar så att hon inte byter dummy. När jag tränar själv får jag lägga ut en dummy åt gången.


Vi ska separat på att inte byta, det får bli en övning i sig.


Jag ska fortsätta min träning vid vatten. Jag har gjort så att jag har skickat Miso att gå och bada, kallat in, begärt nosdutt i handen/godis och sen kommando skaka/godis. Nu kan hon skaka på kommando. Det gör att jag kan få in henne fort med dummyn i handen och sen tala om när hon kan skaka, så att vi slipper att hon släpper och skakar innan hon har lämnat av.


Istället för att kasta ut ytterligare dummysar eller be medhjälparen lyfta/visa på dummy så ska jag hellre kalla in och göra om eller gå närmre. Jag vill inte att hon ska bli för van vid synretningar och hjälper, hon blir ju lätt bekväm när hon möter lite motstånd.


Det känns i alla fall riktigt positivt och jag tror att det kan bli riktigt bra om vi tränar på och jag är strukturerad.

Presentation

Fråga mig

3 besvarade frågor

Sök i bloggen

Senaste inläggen

Arkiv

Kategorier

Länkar

RSS

Besöksstatistik

Följ bloggen

Följ karinochwilma med Blogkeen
Följ karinochwilma med Bloglovin'

Kalender

Ti On To Fr
        1
2
3
4
5
6
7
8
9
10
11
12
13
14
15 16
17
18
19
20
21
22
23
24
25
26
27
28
29
30
<<< Juni 2012 >>>

Skaffa en gratis bloggwww.bloggplatsen.se