Det är det INTE. Rastlös.se

Måste dock lyssna på kroppen som säger ifrån och behöver vila efter operationen.

Idag hade det varit kul att åka till Flatfestivalen och titta men jag har fått en rapport från Helena hur det har gått. Ömsom vin, ömsom vatten. Just vattenarbetet gick tydligen jättebra för Lystra som tog alla Helenas signaler, superbra med tanke på att det ofta är där hunden blir för självständig och slutar att lyssna. Perra och tävlingshunden skötte sig tydligen också bra utan knallningar, bådar gott för framtida WT.

Hur det har gått med vinet får jag väl höra i morgon, måttligt hoppas jag eftersom det är tänkt att Helena och Lystra ska starta lk2 i morgon, OCH ställa ut, här sparas det inte på krutet.

Själv ligger jag och lyssnar på när Peter river och sliter på husbygget. Det är så mycket kvar och sååå frustrerande att inte kunna göra något.

Jag får inte lyfta eller göra häftiga rörelser. Bara att gilla läget. Har på en vecka läst ut två böcker av Eriksson & Axlander Sundquist. En ruskig trilogi. Måste nog köpa den tredje boken också fast den ännu inte kommit ut på pocket.

Hundträningen = 0 = dåligt samvete. Med tanke på att flatmästerskapen är om två veckor så borde vi ju ha hunnit träna massor. Men det är bara att tagga ner och se det som en social grej och trevlig utflykt. Just nu är det lite för yrsligt att träna och jag blir fort matt när jag stapplar omkring. Det går ingen nöd på mig har inte jätteont eller så men det är bara jäkligt tråkigt. Och frustrerande, inser att jag nog vanligtvis är en väldigt frisk person, och tar det för givet. En sån där som tycker att andra ska rycka upp sig då de mår lite dåligt. Jag kanske skulle träna på att bli lite mer ödmjuk/empatisk :)