I fredags träffades jag, Annika och Sofia för träning i ridhus. Eftersom Miso löper så tog jag med mig Wilma istället. Jag ville ha hjälp av tjejerna att kommendera oss igenom 2:an och hålla koll på Wilma så att hon inte reste sig i inkallningen. Föga förvånande kan jag konstatera att hon kan momenten men brister i uthållighet och stadga.

Dessutom har jag inte tränat henne på väldigt länge så taggad är bara förnamnet. Vanligtvis brukar jag kunna berömma med ett lungt "Bra..." då hon är taggad. Men nu gick hon nästan i taket bara av den lilla stimulansen.

Tips från coachen:

• Annika tyckte att jag skulle träna in ett lugnande kommando
• Lägga en belöning som inte Wilma ser och skicka på den, så att hon alltid tror att det finns en belöning
• Träna på transportsträckor som del i momentet
• Träna nonsenskedjor och kedjor av moment

Nu är svullnaderna nästan helt borta. Har inte gett järnpulvret sedan söndag morgon.

Var in på djuraffären i Orminge och pratade med killen där som jag tycker verkar kunnig. Vi har pratat foder förr. Vi pratade länge och väl om foder och att de som säljer foder måste kontinuerligt gå kurser. Han efterlyste också någonstans där man kan få information som inte är färgad av foderleverantörerna, och som man inte behöver vara kemist för att förstå.

Mannen i djurbutiken tyckte att det lät konstigt att det skulle kunna vara järnpulvret. Han trodde i och för sig inte på Standartdamens teori heller och tyckte generellt att det kanske var onödigt med järnpulver. Han menar att ju mer man laborerar dessto svårare blir det att få en balanserad kost. Det är väl ungefär som jag känner det också. Omega-3 sa han däremot att den kan man ge hunden utan att det är risk att överdosera. Den kan bara vara bra, inte skadlig menade han. Att Miso skulle ha fått stora brister p g a två dl mindre mat om dagen trodde han inte på.

Jag började göra ett excelark för att skriva upp vad som är rekommenderat intag på olika ämnen i maten. Tänkte sen fylla i med resp varumärkes information (de jag är intresserad av). Men det är svårt eftersom de benämner allting lite olika. Dessutom menade mannen i djurbutiken att varje leverantör säger sig ha den perfekta kombinationen.

Jag kommer att fortsätta med Eukanuban nu. Den har fungerat bra hela tiden. Jag kommer att sätta till Omega-3 i alla fall, men vänta med det några dagar.

Jag frågade även om James Wellbeloved (eftersom H och jag pratat om det). Han menade att det är det bästa, renaste fodret eftersom det bara innehåller en ingrediens och är lågallergent. Det kostar ju därefter också, jag tror en hundralapp dyrare än Eukanuban.

Sen om svullnaderna beror på något jag har tillsatt återstår att se.

Först var det ju Lystra som hade konstiga knölar på nosen, någon allergireaktion som vi tror är p g a ridhus.

I fredags var Miso hos Peters föräldrar hela dagen. Jag kom hem på kvällen hade Peter upptäckt svullnader på Misos nos. Vi försöker att klura ut varför dessa har dykt upp nu, hon har aldrig haft något liknande. Det enda vi har förändrat i kost och vanor är det Standart järnpulver som jag började att ge Miso förra söndagen då hon började löpa. 

Svullnaderna kommer och går.

I går morse efter maten+järnpulver svullnade hon upp,

på eftermiddagen fick hon mat och järnpulver och svullnade inte upp.

I morse efter mat+pulver svullnade hon upp igen och då bestämde jag mig för att ta bort pulvret.

Nu i eftermiddag fick hon mat utan pulver. Hon har fortfarande svullnader även om de inte är stora.

Nu ska jag inte tillföra något nytt på några dagar för att se om svullnaderna lägger sig. I morgon ska jag ringa Standart för att höra om de hört om något fall tidigare där hunden varit överkänslig för järn. Det kanske är så att hon inte tål det i koncentrerad form.

Hon verkar inte så berörd av svullnaderna, är ungefär som vanligt, men det ser ju inte så kul ut.

LYDNADEN

Har kört lite träningar i ridhus nu och satsat på att tävla i februari med Miso. Jag har ju känt mig lite frustrerad för även om hon har lärt sig mycket så har vi liksom kört fast på en nivå i FF. I fredags körde vi så att vi delade upp ridhustiden och tränade en hund i taget, så att vi kunde hjälpa varandra. Jag fick bra feed-back från träningskamraterna, men eftersom jag lätt blir så splittrad när jag ska lyssna på andra samtidigt som jag tränar själv så känner jag att jag måste fråga dem (er) igen vid tillfälle. Jag tror att det är så att det kommer att lossna liksom hakan-i-backen träningen har gjort. Jag får kämpa på.

LÖPET

Jag har ju gått och väntat på att Miso ska börja att löpa. Idag när vi jakttränade jag, Helena, Perra och Peter som skytt såg jag plötsligt att det var blod på marken där Miso suttit. Det är faktiskt en stor lättnad eftersom jag har misstänkt att det är på gång i en månads tid. Det är nu ganska precis 11 månader sen hon löpte sist (25/2 2011 - bloggen är bra påminnare :-). Hon har varit lite segare den senaste månaden men inte alls som förra gången. Nu ska jag dra ner på maten och ge henne järnpulver och hoppas att det kan hjälpa. Wilma har fullt sjå nu och hålla rent och Miso tycker det är rätt så bekvämt att slippa hålla ordning själv.

JAKTTRÄNING

Idag var det så kul med jaktträningen. Peter skjöt med apportkastaren och dummysarna for långt upp i en backe. Miso var alert och hade full fart ut och markerade riktigt bra. När alla hundarna hade fått ta flera markeringar lade Peter ut tygdummys i samma område så att Lystra och Miso fick ta två var. Miso sprang rakt ut båda gångerna och kom in med dem fint till mig. Jag var supernöjd så jag lät Miso vila medans Lystra och Vilja fick jobba på ett tag till. Vi fikade och avslutade sen med några till markeringar med apportkastaren. Även denna hämtade Miso in jättefint. Hon fick leta en stund efter den, men låg i och hittade den till sist. Jag var riktigt nöjd med henne idag! Härligt!

RIDHUSTÄVLING

Igår var det dags för Nacka BKs ridhustävling i Velamsund. Det var 2:an och Elit. Helena skulle ha tävlat med Lystra, men tyvärr så fick Lystra någon typ av allergi så hon svällde upp och såg hemsk ut. Vi misstänker att det kan vara något med ridhus som hon inte tål. Vi har ju tränat i ridhus de senaste veckorna och hennes utslag/svullnader som hon får, verkar komma i samband med den träningen. Stackarn det är säkert väldigt kliigt. Synd också att de inte kunde tävla, för det har sett riktigt bra ut på träningen.

Annika och Indy tävlade i Elit och fick nästan till ett första pris, en ynka halv poäng ifrån! Det var som vanligt jätteduktiga. Vi som tränar och följer Annikas framgångar har blivit nästan lika petiga som hon är :-) Syster Kia, tyckte minsann att platsliggningen måste bli mycket bättre, Indy lyfte ett ögonbryn ;-) Skämt å sido, de är så himla duktiga, och det måste man ju vara i Eliten. Där är det petigt med detaljerna så det heter duga. Nästa tävling har ni förstapriset!

Jag var skrivare för första gången igår och det var jättekul. Intressant att höra domarens åsikter och vi hade riktigt roligt där i ridhuset. Det var också väldigt roligt att se alla ekipage så nära. Igår var det mycket hög klass på ekipagen och det var kul att se så många duktiga hundar. Jag ångrar lite att jag inte anmälde Wilmenlund, nu när Miso löper så kanske det är henne jag ska satsa lite extra på.

Miso går ner sig snabbt på träning. De första 20 minutrarna är hon alert. Men det kanske inte är hela sanningen.

1. Det kan bero på att löp är på G - inte mycket att göra åt isf, bara att vänta ut. Borde vara dags nu, det är ca 11 månader sedan hon löpte sist. Men å andra sidan så har hon ju full fart vad gäller att leka och busa.
2. Hon kanske orkar träna varje dag - jag tror inte riktigt att det är problemet. Ork har hon ju när det gäller att busa och leka.
3. Vi tränar i ridhus och när hon blir tillrättasagd för många gånger tappar hon motivation och självförtroende - Detta tror jag är en del av problemet - nästa gång ska jag ha henne kopplad i ridhuset, undvika att muntligen korrigera henne och se till att hon inte når ner till hästlukterna.
4. Hon går ner sig när vi tränar FF - jag tror det är detta är den största anledningen. Då jag kör inkallning och hopp och tränar läggande och ställande har hon fokus. När jag har kört FF ett tag så tappar hon i intensitet, fast jag försöker att variera och leka mycket. - Jag måste försöka klura ut hur jag ska få upp motivationen.

Isiga appellplander ställer ju till det lite, även om jag har broddar på skorna så är jag ju rädd att hundarna ska sträcka sig när det halkar runt, så det får bli lite lugnare träning. Vi har lyckats få till lite ridhusträningar och det är ju så mycket skönare, även om vi får ganska mycket störning i form av hästskit och dofter.

WILMA LYDNADSTRÄNING

Med Wilma så har jag kört lite tvåans moment, men eftersom hon kan dem bra så har jag börjat att lägga in lite treans moment också. Hopp apport och igår provade jag inkallning med ställande och läggande. Hopp apporten har jag fått visa några gånger på återgången, att hon ska hoppa över hindret. Men efter att ha visat henne två gånger så fixar hon det också. Inkallning med ställande och läggande, körde jag några läggande framifrån först och körde hela momentet sen. Hon fixade det direkt. Det var jag mycket förvånad över. Givetvis är det en massa detaljer som behövs fixas, men det är lite kul att den vimsiga lilla loppan fattar vad matte menar  

MISO LYDNADSTRÄNING

Jag satsar ju på att tävla ettan med Miso i februari. Just nu känns det inte som om det kommer att bli så. Ettan är ju löjligt enkel och kort när man har tränat in tvåans och nu nosat på treans moment. Men den känns inte så lätt. Miso kan mycket, men när jag har lärt in en sak så får jag ett annat problem istället.

Platsliggning - jag har ju hållt på och harvat med hakan-i-backen. Ett tag var jag nära att ge upp, hon verkade inte greppa det alls. Nu kan jag konstatera att hon visst har greppat det. Nu är det det ENDA hon gör.   Så fort jag ställer upp mig med henne i fotpostition så lägger hon sig med hakan i backen. Men det är ju kul att hon faktist har förstått. Idag på platsliggningenkunde hon ligga i över en minut när jag stod 6-7 meter ifrån henne och när jag fyade henne lade hon ner hakan igen.

Läggande - Miso tar egna initiativ. Har jag kört läggande en gång, så lägger hon sig på eget bevåg nästa gång. Jag har felat henne och gjort om och ofta gör jag bara ett läggande och kör fritt följ efteråt istället.

FF (linjeföring) - Vi gör framsteg, men små såna. Jag växlar med att bara ta ett steg åt gången, gå "slalom" och raksträckor. Även här kan Miso få för sig att köra ett läggande. Man får det man ber om!!!

Det vi ska träna nästa vecka är fortsatt fritt följ, med lite längre sträckor samt ingångar.

VILTTRÄNING

Igår körde vi lite viltträning. Vi började med dummys. Lade ut ett närsök och kastade markeringar, de fick ta närsöket först och markeringen sen. Miso hade bra fart både på närsöket och markeringen. På närsöket blåste jag stoppsignal som hon inte lyssnade på. Jag gick då fram och satte ner henne, backade, blåste stoppsignal och sen närsökssignal med handtecken.

Sen gjorde vi samma sak med vilt. På närsöket lade vi en kanin och på markeringen kastades en kråka. Miso tog min stoppsignal på närsöket och plockade utan problem upp kaninen (ja hon var ju tvungen att paketera först såklart  .

När sen skulle skicka henne på kråkan så sprang hon ut på markeringen, men bestämde sig sen för att det inte var värt det för en kråka när hon nyss hade tagit en kanin. Hon kom strosande tillbaka, som för att kolla upp kaninen.

Efter lite lattjande med kråkan så tog hon den i alla fall fler gånger och kom till mig. Jag fick ingenting i handen, men brydde mig inte om det i detta läget.

När alla var klara så körde jag och Helena en runda till. Efter att ha tagit kråkan igen så fick hon ta trut. Men det hade hon ingen lust med alls. Helena tog Lystra i koppel och gick närmre och då tyckte Miso att det visst var lite värt i alla fall att plocka upp truten. Sen gjorde hon det flera gånger. Jag bad Helena kasta truten lite krångligt, och då hamnade den i ett träd. Perfekt, för då fick Miso hoppa lite för att komma åt den, och dra ner den.

Jag kan konstatera att jag har tränat lite för mycket på tomten här hemma. Vi behöver flytta ut träning mer på olika platser och med olika hundar. Hemma har hon tagit fåglarna mycket bättre. Det är iofs vitfågel som hela tiden varit det största problemet och några såna har jag inte haft att träna med.

Idag har vi tränat jakt med Holmstorp och Sara/Lyhra. Peter och Wilma följde också med i snålblåsten - med lite mutor så går det. Ja Wilma behöver man ju inte muta, hon sitter ju först vid dörren när träningsväskorna packas. P g a halkigt underlag så höll vi oss i skogen. Lika bra det med tanke på blåst och kyla.

Vi lade ut ett stort sök med 10 dummys och ett närsök med 9 dummys. Vi började med lite lydnad/fotgående under tiden vi kastade dummysar som störning. Sen kastade vi en markering och så fick ekipaget vända ifrån och ta en dummy på det stora söket först.

Eftersom Wilma nästan går upp i limningen och vill jobba så fick Peter och hon köra ett litet närsök medans vi andra jobbade.

MARKERING OCH SÖK

Idag var Miso väldigt alert och hade bra fart ut och jobbade med intensitet hela tiden. Jag tror nästan att det är första gången jag har sett henne med den attityden. Jättekul! Hon som alltid har varit en god markör, fladdrade runt ganska mycket innan hon hittade dummyn. Men hon fladdrade med fart och intensitet, kanske just därför. Nu måste vi se till att hon både behåller markeringsförmågan och farten. På stora söket jobbade hon bra, med god fart, inget annat fnulande som hon har haft tendens till att göra. Hon sökte både nära och långt ut.

NÄRSÖK

På närsöket satte jag ner henne i området och blåste närsökssignal. För att se om hon verkligen förstår signalen. Hon började att söka direkt i närområdet när jag gav signalen. Sen skickade jag henne ut och blåste närsökssignal, även det gick bra.

STOPPSIGNAL OCH INKALLNING

Det vi fortfarande inte har bra är stoppsignal när hon är på väg ut i arbete och inkallningsignal för att avbryta arbete. Jag har tränat på stoppsignal på promenader och det fungerar, men i skarpt läge så fortsätter att jobba utan att lyssna på mig.

Peter fick lägga ner en dummy. Jag skickade Miso på ett linjetag och blåste stoppsignal. Då hon inte lyssnade så tog Peter upp dummyn. Efter några gånger så saktade hon in och då berömde jag henne och kastade en dummy till henne. Efter några gånger till så stannade hon och fick belöning från mig. Men hon blev långsammare och långsammare ut på linjetaget så jag avslutade med att skicka henne så att hon fick ta linjetaget. Jag bad Peter att flytta på sig utom synhåll eftersom Miso blev lite vaksam när han stod där ute. Sen lade Peter ut tre dummysar på linje som hon också fick hämta och då hade hon fin fart igen.

SLUTCURLAT

Jag har ju fått höra från flera håll att jag måste sluta att curla Miso och jag försöker att ställa mer krav på henne, både vad gäller lydnad och olater (nosa i backen etc) samt att arbete avbryts om hon inte jobbar eller gör fel. Det är fortfarande mycket tjo, tjim och lek som behövs när vi tränar en längre stund, och eftersom hon lätt blir lite tveksam då hon får göra om utan utdelning. Min ambition att vara en tyst förare har jag fått lägga åt sidan så länge. Miso blir peppad av min röst, både i lydnaden och jaktträningen. Ju säkrare hon blir desto tystare kan jag bli. 

Jag är riktigt nöjd med dagens träning, med Misos attityd och att hon gjorde allt som hon skulle.

Vad passar väl bättre en dag som denna än att träna hakan-i-backen inomhus?Vilket vidrigt väder det var i dag, regn hela dagen med lite snö som avslutning. Jag tog mod till mig och promenerade upp till Orminge 1,5 timme fram och tillbaka. Tanken var att jag skulle hämta ut ett paket, men eftersom jag hade glömt aviseringsnumret så var det bara att knalla hem igen.Miso pockar på uppmärksamhet om vi inte har gjort något på en hel dag, så det fick bli platsliggning inomhus. Otroligt vad fort det går när väl polletten har trillat ned. Eftersom hon hade svårt att lägga ner huvudet då jag står vid hennes sida, så tränade vi bara det till att börja med. Jag klickade henne bara för att sänka huvudet och sen kräva mer och mer att hon låg kvar i position. Hon såg så rolig ut då hon låg länge och väl med nosen rakt ner i golvet. Till sist lade hon ner hakan och jag kunde lägga på mer och mer störning i form av att jag flyttade mig runt henne.