Påskhelgen avslutades med grillning och ett härligt bastubad i går kväll. Det var en fantastisk kväll och fast vi badade i kallt vatten så kunde man stå utanför bastun utan att frysa. Bastun ligger jättefint nere vid vattnet och har ett stort fönster med utsikt över hela fjärden utanför. Riktigt mysigt.

SPÅR

På morgonen hade jag lagt ett personspår till Miso. Det dröjde till 13-tiden innan hon fick ta det, alltså 5 timmar senare. Spåret var dryga 300 mter långt och hade en återgång runt ett träd. 5 apportpinnar. Det var inte meningen att det skulle ligga så länge och inte att vi skulle ta det när det var som varmast på dagen. Miso var lite flåsig och långsam redan innan hon fick ta spåret.

Hon började bra och spårade jättefint. Apportpinnarna var inte så intressanta, men hon markerade dem. Vid återgången strulade hon till det så hon började bakspåra en liten bit. Jag tog tillbaka henne där återgången böjrade och hon fortsatte att spåra rätt. Men sen blev hon nog för trött och tappade fokus. Hon börjde fladdra runt lite. Jag fick henne dock att fortsätta spåra med ganska mycket stöd. Slutapporten låg strax innan en stig. Precis när vi var ca 3 meter ifrån så kom en pappa med sin lilla son på stigen. De körde en radiostyrd bil. Det var en störning jag inte hade räknat med i skogen... Vi hittade i alla fall slutapporten och hon fick såklart massor med beröm.

JAKTTRÄNING

Idag träffade vi tjejerna för lite jaktträning. Vi höll till vid vattnet och körde markeringar, linjetag och sök.

Allra först lade vi ut ett stort sök med pälsdummysar. Eftersom Miso har en tendens att göra för vida sök så ville jag ha dummysarna koncentrerade mot mitten till ett ganska smalt sök. Helena ville ha ett djupt sök eftersom Lystra inte går så långt ut. Det blev alltså ett långsmalt sök. Där vi var fanns både vass, ris och öppen skog.

Sen började vi med en markering kastad vid vattnet, så att  hundarna fick springa rakt mot vattnet och apportera utan att försöka bada. Sen smög kastaren ut en linjetagsdummy på samma ställe. Alla hundarna klarade detta galant, fast de annars är riktiga badhundar.

Sen vände vi runt och kastade markeringar bakom hinder i form av stora nedfallna träd. Miso markerade bra, men struntade sen i dummyn. Men när Annika sen skulle ta upp den så var Miso där och skulle ta upp den innan. Den lilla fulingen som behöver lite konkurrens för att tycka det är värt besväret. Vi måste jobba på att höja värdet på dummysarna.

På söket fick hon hämta in 4 pälsdummysar (kanin, ren, räv, fågelvinge). Miso gick bra ut på djupet, men svävade sen ut i vassen en bra bit ifrån sökområdet. Hon jobbade sig dock tillbaka igen och plockade in den sista innan jag avbröt. Hon hade inget vidare tempo, men jobbade hela tiden och kom in till mig. Jag ska lägga sök där dummysarna är mer koncentereade till mitten. Det är i alla fall lite mer energi nu även om tempot fortfarande är lågt.

Till sist fick Miso, Lystra och Indy bada. Annika ville se om systranran kunde få Indy lite mer förtjust i vatten. Inga problem sa systrarna bus och plumsade ut, med Indy tätt i hälarna. Vi kunde nog konstatera att han är förtjust i vatten!

Tack för en bra träning idag.

 Peter påstår att han känner sig lite instängd ibland...

Min lilla fis är väldigt trött. Räknade ut att det igår var 53 dagar sedan löpet började, så enligt Miso så är det nog dags för hennes valpar att komma snart. Pratade med Annica, Misos uppfödare igår, och hon tror som jag att Miso är efterlöpsseg, kanske lite skendräktig. Syrrorna har varit likadana, mer eller mindre. Känns bra att höra även om det just nu känns lite som att kliva i tuggummi när vi tränar. Jag började fundera i alla banor, Borrelia, Ehrlichios, vitaminbrist...

Hon har varit så seg så igår när vi gick promenad och hon drog i kopplet blev jag t o m lite glad. På eftermiddagen gick jag ut och tränade lite inkallning med nostarget mot handflatan. Hade inte tänkt träna Miso, men hon kom galopperande och tyckte det var jättekul. Så krafterna finns där. Innerst inne har jag nog hela tiden trott löprelaterat ändå, eftersom det stämmer så bra in på tiden. Dessutom så är hon väldigt hungrig, står och slickar både hennes och Wilmas matskål långt efter att det är slut. Hon tigger dessutom vid matbordet, något hon aldrig har gjort annars. Ska avvakta några veckor och se om det vänder. Vi får ta det lungt med träningen. Köra korta pass och sånt som är lite peppande. Inga krav.

Jag tänker vänta tills nästa löp och se hur det blir och ta ställning sen till om jag ska kastrera henne. Jag ska inte ta några valpar och är det så här segt varje gång så försvinner ju nästan tre månader per år på löp/efterlöpsseghet. Dessutom slipper man ju trassel med löp och minskar riksen för livmoderinflammation. Men det kanske är ett år innan jag behöver ta det beslutet.

Resor till Norge - se jordbruksverkets hemsida och på norska mattilsynet.no

Idag stod linjetag och tecken på agendan.

Först fick vi återigen börja med lite stadgeträning. Det var inget problem för Miso. Hon var lös hela tiden och skötte sig bra. Idag kroknade hon dock efter ca 2 timmar och tappade farten helt. Men hon förstod övningarna och utförde dem utan missar även om det bitvis gick väääldigt långsamt.

Som läxa fick vi:

• Linjetag, längre  och längre och med störning
• Stoppsignal

I morse träffades vi för lite jaktträning. Vi höll till på ett bra område med stora ängar, skogspartier, stenhällar och flera buskage. Mina strukturerade träningskamrater har blivit ännu mer strukturerade. Så himla bra, för de missar ingenting och låter inget passera obemärkt. Perfekt för en teflonhjärna som min.

Vi gjorde dubbelmarkeringar och alla hundar hade problem med att komma ihåg att det var två kastade dummys. Miso markerade faktiskt bra, jag var noga med att rikta in henne och min kropp mot rätt håll. Men Miso kom av sig när kastaren (på min begäran) tvingade henne att stanna kvar i det område hon först valde. Miso lade liksom ner arbetet och blev långsam. Så efter det ändrade jag kriterinerna och belönade farten in istället. Jag fick springa som en galning åt motsatt håll, men det fick i alla fall upp farten lite.

En annan sak jag hade bestämt mig för att träna var stadgan. Helena och Vilja gjorde de första markeringarna  så att kastaren kastade en dummy, sen gick hon till andra sidan ängen och kastade en till. Helena och Vilja gick parallellt med hela tiden fast på kanske 30 meters avstånd. Jag och Miso gick också med hela tiden. På det viset fick vi träna fotgående och stadga i att sitta kvar både vid markeringarna och när Vilja stack iväg. Jag är mycket nöjd med Misos stadga idag.

Jag funderar över det där med dubbelmarkeringar hur man bästa får hunden att markera både, komma ihåg och stanna kvar vid den de väljer att ta först eller den man riktat upp den emot.

Jag tänker att det kanske är bättre att bara köra enkelmarkeringar men göra dem svårare och trixigare, för att få hunden att verkligen vänja sig att dummyn kan hamna var som helst. Och för att lära sig avstånd och läsa terräng. Sen lägga till dubbelmarkeringar.

I morgon är det jaktkurs igen, vi får fråga efter bra tips då.

...har jag inte.

I och för sig så hörs det när någon kommer. Idag kom en gammal bekant hit som inte hundrarna träffat tidigare. Hundarna var ute på tomten (Wilma vill numera aldrig komma in), jag hörde ett illtjut och tittade ut. Vid grinden står två hundar och tokviftar på svansen. Wilma slår knut på sig av lycka och hämtar en boll. Äntligen kanske någon som bryr sig! Hon tycker ju om alla, men speciellt om de kan kasta boll eller klia på magen, då ääääääääälskar hon.

På eftermiddagen gick jag en skogstur och gjorde samma övning som häromdagen med minnesmarkeringar. Idag hade Miso lite svårare att hålla sig från att knalla. Jag fick vakta noga på henne. Jag funderar på hur jag kan ge henne en pangbelöning som inte är godis, för det vill hon nästan inte ta när hon har dragning mot dummyn. Tänker att jag kanske ska kasta en dummy åt andra hållet också så att hon inte vet vilken jag kommer att skicka henne på. Eller skål med avståndsbelöning?

På minnesmarkeringen kastar jag alltså dummyn och går fotgående ifrån den och skickar sen, idag kanske 30 meter ifrån. Det jag tänker är att jag sätter belöning när vi har gått bort X antal meter och ska vända om för att skicka.

Miso känns nu som en helt annan hund. Från att ha tänkt träna mycket fart har jag nu ändrat och tänker träna mycket stadga. Men först om Wilmas ridhusträning igår.

Det var lite lugnare i ridhuset igår än det har varit tidigare. Troligen tack vare det varma vädret så var vi bara fem ekipage och det var mestadels väldigt lugnt och gott om plats.

Jag körde flera moment på raken och belönade sen med att skicka på rutan där det ibland låg en leksak och ibland kom en farande när Wilma hade ställt sig där. Det fungerar bra.

För att pränta in Rutan så satte jag Wilma på olika ställen i förhållande till rutan (vänster höger sida och lite snett åt sidorna) och stod själv mitt för rutan ca 6 meter ifrån den. Sen kommenderade jag "rutan", utan handtecken. Första gången såg hon lite konfunderad ut. Jag gick in i rutan, pekade lite på marken och sa "rutan". Gick tillbaka och kommenderade igen. Denna gång gick hon lite trevande in i rutan och ställde sig mitt i. Jag gjorde om och då sprang hon direkt in i rutan. Jag bytte sida gjorde samma sak och sen hade hon fattat. Jag satte henne på sidan men snett bakom, snett framför etc. Själv stod jag hela tiden mitt för rutan. Det gick riktigt bra. Sen bytte jag till en annan ruta som stod på andra sidan ridhuset och gjorde likadant.

Nu ska vi träna på att stå en längre tid, för bryter jag inte tillräckligt fort så börjar hon att leta och titta på mig för att få bekräftelse. Jag ska dessutom bryta direkt då hon inte springer rakt fram och väntar på stå-ståkommando. Inga fler trevande försök.

Jag är mycket nöjd med resultat och attityd igår. När vi packade ihop och skulle gå ut så stod vi och pratade en stund, med hundarna ganska nära varandra. Wilma blev pipig, jag tror för att det är en pudel med som tycker är lite läskig och för att hon väntade på att få gå därifrån. Måste bli bättre att tala om att nu är det vila. Det fungerar bättre att lägga ner henne en bit bort bredvis ryggsäcken om jag ska stå och prata.

MISO

Igår var vi och tittade på WT på Lidingö i gott sällskap av Helena, Perra och hundarna. Wilma fick stanna hemma hos grannen, men Miso var med och tränade passivitet. Något hon är jätteduktig på. Jag tänkte att hon skulle titta på vad de andra hundarna gjorde när det pangades i skogen. Men Miso var mer intresserad av Peters bulle. Det kanske var lite väl hoppfullt att tro att 40 g slät hjärna skulle se, iakta och lära när andra arbetade, tyckte Peter. Härligt i solen var det i alla fall när vi hittade lä från blåsten och kul att träffa hundkompisar och se hundar arbeta.

Miso har fått börja bära långa sträckor. Igår bar hon dummyn och gick lös vid min sida i säkert 40 minuter. Några gånger tog jag den ifrån henne, belönade och bad henne hålla den igen.

I morse på promenaden körde jag minnesmarkeringar och det gick jättebra. Först fick Miso köra två enkla. Jag kastade, gick ett 20-tal meter med henne lös bredvid mig, vände mig om, satte ner henne, band upp Wilma vid ett träd. Gick tillbaka till Miso och skickade henne. Hon kom tillbaka med ok fart, rakt in lämnade av. Knöt loss Wilma, kastade och gjorde samma sak. Sen kopplade jag Miso och gjorde samma sak med Wilma. Hon var också jätteduktig, hon sprang inte ens tillbaka längs stigen och hämtade dummyn som jag kastat en bit in i skogen från stigen. Wilma tog rakaste vägen genom skogen. Wilma fick också göra en gång till och så bytte jag till Miso.

Denna gång kom hon galopperande hela vägen in! Det är ju inte den turbofart som Wilma har, men det kan jag nog inte räkna med att flattifnatten ska ha på samma sätt. Sen avslutade vi och fortsatte promenaden.

Jag ska försöka att vara så här strukturerad och inte lämna något åt slumpen. För slarvar jag och har t ex Wilma lös så blir det bara en massa konflikter då jag måste hålla koll på henne också. Miso gjorde inte en tendens till att knalla idag, men så var jag nog mycket tydligare än jag brukar vara också.

Resten av promenaden så fick Miso varvat gå lös vid min sida, gå och leka fritt och öva på inkallning om vartannat. Hon fick även gå vid min sida och bära dummyn. Efter stora vägen var hon dock kopplad och utan dummy.

Så här på vårkanten så är det ju inte bara tussilago och hundskit som kommer fram under snön. Mopederna dammas av också, till Wilmas stora förtret. Hon tycker inte särskilt mycket om dem, i alla fall inte gamla 2-taktare som den polis hon är (skadligt för miljön tycker Wilmenlund). När vi kommer och går efter stora vägen kommer en sån där illalåtande/luktande sak och Wilma börjar att varva upp. Istället för att slå henne i huvudet med dummyn, vilket var min första reflex, så tryckte jag in den i munnen på henne. Hon tog ett stadigt grepp om den och istället för att bryta ihop så började hon att streta hemåt.

(Tilläggas bör för känsliga, att jag aldrig har slagit någon av mina hundar i huvudet med någon typ av tillhygge).

Är mycket nöjd även med morgonens träning. Har även hunnit jobba en hel del idag så nu hoppas att regnet håller sig borta så att jag kan åka till NBK och träna lite mer ruta med Wilma. Måste ju jobba, men det är så mycket roligare att vara utomhus och göra annat.

Helena tog fina bilder från eftermiddagens träning på Nacka BK.

Söta Wilmenlund, vad jag älskar den här lilla stollaren!

I fredags träffade vi Helena, Annika och hundarna. Jag vill träna stadga, sitta kvar vid markeringar. Både när andra ska jobba och att vänta på kommando. Miso har knallat ganska många gånger nu. Hon ser cool ut men drar iväg innan jag hinner reagera, något nedärvt från morsan?! Nu ska vi träna stadga!

För apporteringslusten har kommit tillbaka och farten ut är bra, så det känns inte som jag behöver träna så mycket på det. Det kommer nog att eskalera vartefter hon blir varmare i kläderna. Däremot farten in kunde vara lite bättre. Miso kommer in till mig med dummyn och håller den bra tills jag har tagit den, men det går lite för långsamt.

Idag gräffades vi sex ekipage på Danmarks ängar. Vi gjorde tre stationer och delade in oss i par. Närsök, markering/linjetag och dubbelmarkering.

I närsöket arbetade hon på bra och plockade in fyra dummys. Det var inget tempo vare sig in eller ut, men det beror även på att jag stod precis vid närsöket. Hon jobbade i alla fall ihärdigt. Syftet med övningen för min del vara att pränta in närsökssignalen.

Markeringen och linjetaget fixade hon utan problem. Däremot så försökte hon ta markeringen som jag kastade åt Vilja. Dumt nog hade jag inget koppel och det var svårt att kasta från snåret där jag stod dold, så jag hade fullt sjå att med att både hålla Miso och kasta.

Dubbelmarkeringen var svår. Miso glömde bort att det låg något mer där ute. Jag tror att det bästa är att träna  enkelmarkeringar så att de verkligen sitter och sen dubbelmarkeringar. Och tränar jag mycket stadga vid kast så behöver jag inte hålla på och stoppa henne från att knalla, något som naturligtvis gör att hon tappar fokus på markeringarna och missar att det är två.

Det är var en bra träning och jag är väldigt nöjd med Miso. Jag är även nöjd med Wilma. När vi i början pratade igenom övningarna vi skulle göra var Wilma den enda som låg lugnt på sin filt med medans alla flattifnattar var upptagna med att gnaga på kvistar och rötter. Ni som träffat Wilma vet att det är stort :-) Sen låg eller satt hon fortsatt lugnt (fastbuden) på sin filt under hela timmen vi tränade. Jättebra för Wilmenlund. Som belöning fick hon göra ett litet närsök. Åh vad hon var lycklig! Hon älskar jaktträningen den lilla stollaren.

I morgon ska vi åka till Lidingö och se och lära på WT.