Tre intesiva jobbveckor har det varit. Denna vecka skulle jag ha jobbat hemifrån, men det blev inne i stan nästan hela veckan. Wilma har varit hos G&L och Miso med mig. Hundträning = 0, tyvärr. Känns som om vi har lite att ta igen. Miso som är inne i höglöp är väl inte helt allert i alla fall så det var tur i oturen att det var dessa tre veckor det har varit hektiskt.

Jag har gjort så varje morgon och kväll när vi har varit inne i stan, att jag har gått från Slussen, igenom hela stan till Vasastan. Miso börjar att kunna rutinera. I bussen lägger hon sig direkt. Idag när vi kom fram till kontoret, gick hon fram till rätt port och väntade på att jag skulle öppna. Hon kliver in i den gamla trånga och antika hissen, med galler och järndörr och sätter sig. Och i morse när folk droppade in vartefter, var hon gladare än vanligt och hälsade överväldigande på de som brukar gulla lite mer med henne.

Från och med nästa vecka hoppas jag att det blir nästan uteslutande hemmajobbande. Då kan jag vara ute på dagarana och jobba lite längre när det blir mörkt istället. Hoppas det här regnet gör att snön försvinner snabbt. Ser fram emot att kunna träna lite bättre och lägga spår. Tanken är att vi ska försöka ta viltspårchampionatet i vår.

Igår var en strålande dag med vårkänslor. Jag gick en lång promenad med hundarna. Jag gick där det var lite trångt på en stig och kom på att jag kunde träna framförgående med Wilma och Miso. En hund fick gå framför och den andra fick träna att gå bakom (det ena inför appellen, det andra för att jag tycker det är skönt att han hunden bakom mig när man ska ta sig ner för branta klippor och där det är halt). De fick ju inte gå och lukta heller såklart.

Miso som har blivit jätteduktig på att gå i koppel hade lite svårt att förstå att hon skulle gå framför. Hon gick fram några steg, tvekade och vände sig om. Bakom däremot har hon inga problem med.

Wilma vet vad framför är och det är en position som passar henne perfekt, kontrollfreak som hon är :-) Bakom går hon också, men lider hela tiden och vill gärna smita förbi.

Det var lite kul att göra det som en lek, skicka fram en och ta tillbaka den andra växelvis. Av ovan nämda, med varierande resultat. Men med lite övning ska det nog gå bättre.

På eftermiddagen blev jag akutinkallad på jobb så hundrarna fick vara hemma själva. Idag har Miso varit med mig inne i stan hela dagen. På eftermiddagen var vi på kundmöte på ett annat ställe och hon skötte sig exemplariskt. Det var nyttig träning idag att gå igenom stan. Det blåste väldigt mycket och det knakade, brakade och fladdrade överallt. Skyltar som blåste ner precis bredvid oss, korvgubbens paraply som fick hans vagn att flytta sig framåt en meter med skrammel. Polisutryckning med tjutande sirener. På morgonen tvärstannade hon vid rikstadshuset där två män stod och pratade. Reste ragg och morrade. Jag fattade först inte vad det var tills jag förstod att det var ena mannens stora kamoflagemönstrade trunk. Jag frågade honom om hon fick gå fram och titta på den.

Han såg lite konfunderad ut och sa det var ok "det är i alla fall ingen bomb i den". Vi stod ju framför riksdagshuset så han kanske trodde att jag var någon vakt :-) Jag förklarade att Miso var lite rädd för hans väska och då fick hon lite klappar och smek också.

Det känns inte som om MH:t kommer att bli något problem. Hon reagerar ju på saker, men det känns som om hon kan släppa det snabbt. Vi kommer inte att köra MH förrän tidigaste sen vår och då har hon ju hunnit mogna ännu mer. Jag har inte bråttom, vi är ändå inte klara för något bruks.

Somliga flickor får diamanter, andra får motorer.

För två år sedan fick jag en gammal plasteka av min bror. På den satt en alldeles för stor motor som jag aldrig lyckades starta. Så jag har tänkt att jag skulle köpa en ny utombordare.

I fredags var vi på båtmässan och tittade (liksom när man tränar hund, så behöver man som båtägare ALLTID nya saker såklart :-) Jag frågade Peter om vi inte skulle gå och titta ifall de hade något bra mässpris på utombordare. Han orkade inte just då och tyckte att vi kanske skulle kolla på blocket efter någon begagnad motor... Men igår på min födelsedag så hade han köpt en 10 hk utombordare i present :-)

Inga diamanter alltså, men tänk vad många mysiga utflykter vi kan ha med den i sommar! Och diamanter passar ändå så dåligt med mina fjällrävenbyxor och jaktväst. En trevlig middag hade vi igår också så jag känner mig riktigt firad. Tack alla för gratulationer!

Idag har jag varit lite tröttare, men Wilmenlund och jag masade i alla fall oss iväg på ridhusträningen. Jag körde igenom 2:ans moment och det kändes riktigt bra. Fjärren och rutan måste fortfarande fila lite på och ingångar i apporteringen. Annars känns fria följet jättebra och Wilma kan fokusera och hålla tyst. Det känns som om vi har hittat en bra form att träna.

Jag körde några moment på raken utan annan belöning än klappar och smek. Det känns bra och vi ska bara fortsätta på inslagen väg, med mycket fokus och lugn.

Miso går nog in i höglöpet nu denna vecka. Hon blöder fortfarande en del och passar på att trycka upp sin stjärt i nosen på de hundar hon får möjlighet till. T o m Wilma som har tagit på sig ansvaret som renhållare, tycker att Miso börjar att bli väl påstridig. Miso går runt henne i cirklar och vänder upp rumpan, Wilma vrider sig bort hela tiden. Miso fick av uppenbara skäl stanna hemma och gå en prommis med husse istället.

Nu har vi i alla fall anmält oss till lite jaktkurser i vår, så nu finns det roliga saker att se fram emot på alla möjliga sätt :-)

Med Wilma har det inte märkts så jättemycket när hon har löpt. Lite bloddroppar, men hon har varit duktig på att hålla rent och tikskydden har fått suttit på ca 2 sek. inte heller har det luktat så särskilt mycket. Jag har heller aldrig varit orolig för att ha henne lös eftersom hon alltid har varit rädd om sin rumpa och hon inte skulle få för sig att springa iväg med en friare.

Miso däremot blöder mycket!!! Och det luktar löpsnusk. Nu har jag köpt ett extra tikskydd så att jag kan byta och tvätta. Miso är ju lite slappare och låter Wilma sköta städningen, hon har inte heller inget emot att ha tiksskyddet på, vilket ju är tur eftersom det behövs!

Idag var hon med mig på kontoret. En av killarna där utbrast "Vad coolt att hon har shorts på sig!"    Jag fick upplysa honom om att det var ett nödvändigt ont, för att hon löper.

Enligt kennelmamman kommer Miso från lösaktiga linjer, vilket jag nog har förstått själv också. Hon skulle nog mer än gärna kunna dra iväg med någon snygging och släppa till.

Igår var vi hundvakter åt Wilmas kompisar Mallis och Posh. De båda löper också. Det var en hel orgie av luktande och slickande här hemma. Lilla Posh hade två stora nosar i rumpan. Mallis och Miso flirtade hejvilt. Det är ju ingen större skillnad på flirtande med hanhundar och tikar. Wilma gick och lade sig i arbetsrummet och såg trött ut.

I morgon ska Miso vara hos Lystra och mamma Vilja, som också har börjat att löpa. Lystra är säkert på G snart så då kan det bli lite mer orgie där hemma också. Skönt när det här är över. Förhoppningsvis kommer systrarna att löpa lika sällan som mamma Vilja också.

Såg på nyheterna att tjejerna som modebloggar tjänar bra på annonsörer. Jag har nog valt fel ämne... Inte är jag så extrem heller som många av dem verkar vara. Skrämmande vilka ideal de förespråkar en del av dem. Man kan ju bara hoppas att det är lite självsanerande så att läsarna och annonsörerna väljer bort de mest extrema.

Den här bloggen har lite ojämna uppdateringar. Jobbar mycket även denna vecka, så det finns inte så mycket att skriva om. Vi kör några små microträningar på kvällen. Miso har blivit riktigt snabb på lägganden, även om hon fuskar lite med fällknivsmetoden. Ibland hamnar benen lite hur som helst. Jag har valt att lite omväxlingsvis belönat snabba lägganden och fällkniven. Snart får jag börja höja kriterierna så att det blir både rätt och snabbt.

Jag har inte märkt så mycket av löpet, men det kanske beror på att vi inte har tränat allt för mycket och den enda nya jag har gjort är just läggandena. Annars har vi bara tränat lite på gammal skåpmat. Ställanden, backa, positioner. Ärligt talat så längtar jag väldigt mycket efter våren nu, och har inte haft någon jättelust att träna utomhus. Det är svårt att hitta bra ställen att vara på som inte är för mycket snö eller snorhala. Men eftersom jag har bestämt att våren ska komma i mitten av mars så är det ju inte så långt borta nu innan vi kan börja vara ute mer ;-)

Jag har ju gått och väntat på detta och i morse var det bloddroppar lite överallt hemma. Papperstestet visade att Miso har börjat löpa ungefär 14 månader och 3 veckor gammal. Det har varit otrolig skönt att hon har väntat så länge, med tanke på att Wilma löpte första gången då hon var 6,5 månad och sen fortsatte löpa var 4-5 månad (som kortast drygt 3,5 månad!). Hopplöst när man försöker att träna och tävla.

Samtidigt är det skönt att Miso nu har börjat löpa, då blir det lite lättare att planera vår, sommar och höst. Förhoppningvis så kommer hon bara att löpa 2 gånger om året.

Idag är hon med på kontoret igen. Hon är otroligt duktig och trevlig att ha med sig. Under veckan nu är det flera som har frågat efter henne och varit lite besviken att hon inte har varit med :-) Ett gott betyg.

Alla tycker dessutom att hon är fin, så blank och fin. "Gör du något särskilt med pälsen, badar du henne ofta?" Ja, säger jag, jag gör ingenting, hon har kanske schamponerats 1-2 gånger i sitt liv och då har det varit för att hon har tagit något gyttjebad innan. Ikväll kommer hon dock få en dusch för fy vad smutsig hon blir av buss och tunnebana. Och vägsaltet är ju inte heller bra för tassar.

Ni förstår att jag är stolt över min fina duktiga hund! Väldigt cool på trång buss full med människor (trots att det är sportlov?!), bullrig tunnelbana, trånga hissar. På kontoret ligger hon och sover, människor kliver över henne, hon blir klappad ibland, kunde låta bli bullarna på låga soffbordet och tar det mesta med ro. Så himla behaglig att ha med sig.

Jag håller på och läser en bok just nu som heter Vegomyten. Den handlar om hur vi människor tär på jordens resurser, intressant läsning som jag kanske återkommer till sen. Men det var inte det som jag tänkte att detta inlägg skulle handla om :-) Det var en mening i den som fick min hjärna att sväva ut i helt andra banor. Något om en lärare som talade i låg och allvarlig röst, vilket fick det hon sa att verka mycket viktigt.

Det är ju samma sak i hundträning. Talar vi med små bokstäver så måste hundarna anstränga sig för att lyssna, istället för att man säger saker flera gånger och högre och högre. Jag tror att många av oss har upplevt hur hunden ligger och sover men blir väldigt vaken om man säger vissa triggerord ganska tyst, typ "gå ut".

Jag hade en granne en gång som alltid skrek och vrålade till sina barn. Det hade aldrig någon avsevärd effekt. De sprang bara fortare och längre bort, med som det verkade, lock för öronen. Det enda barnen lärde sig var att också vråla högt.

Wilma är ju en läromästare för det mesta. Är jag för högljudd mot henne så slutar hon att fungera. För högljudda hejarop gör att hon skäller och gör en massa ljud, hårda tillrättavisanden gör att hon blir disträ. I båda fallen stänger hon av. Kuttrar jag lite och talar lågt och mjukt däremot så kommer hon, söker kontakt och vill bli kelad med. Lägger huvudet på sned och lyssnar.

Kontentan av detta virrvarrpannefilosoferande, jag ska försöka bli bättre på små bokstäver och mindre gester för att göra hundarna mer lyhörda.

Denna veckan får Miso vara några dagar hos min svärmor och svärfar när jag är inne i stan och jobbar. Peter berättade att Miso hade försvunnit mitt på dagen. De letade överallt. I källaren, på övervåningen... överallt tills de hittade henne... i hallen. Svart hund i svart biabädd, de hade gått förbi henne flera gånger  . De hade säkert ropat på henne också, men hon är väl som Wilma, ligger tyst och tittar på när man står några meter ifrån och ropar. TUR att de hittade henne iaf. Dags för nya glasögon K & B?

Hundarna har det bra på dagarna men överfaller mig när jag kommer hem. Jag tycker det är jättebra att Miso lär sig att vara hos andra och kan vara trygg med det. Hos svärföräldrarna är det inga problem och det går bättre och bättre även hos andra.

Det blir inte mycket hundträning. Men medans pluggen kokade tränade vi lite frivilligt läggande och luktdiskriminering. Jag har satt post-it-lappar på köksskåpet, varav en som jag har tagit på med lite "korviga" fingrar. Wilma är jätteduktig och trycker övertygande nosen mot rätt post-it-lapp så nosen blir helt skrynklig. Även Miso har fattat att hon måste hitta rätt lapp, men hon är inte lika tydlig och slickar gärna på lappen när hon hittat den.

Frivilligt läggande med fällknivsteknik går även det bättre och bättre. Nu bjuder Miso läggande som bara den, ikväll riktigt snabba också. Och nu lägger hon sig med parallella höfter också  . Tekniken fortsätter vi att att fila på, men vi har gjort framsteg på några veckor. Det kanske är bra att vara ifrån matte lite och bli taggad.