karinochwilma

Inlägg publicerade under kategorin Allmänt

Av karin - 26 augusti 2012 23:06

Helgen har ägnats åt husbygge. Vi gjorde ett rejält ryck och har äntligen kommit ifrån rivningsfasen och till uppbyggnadsfasen. Vi hann även med en rolig 50-årsfest igår. Fullt ös, god mat, en massa prat och dans.

Några som inte tyckte helgen var så kul var hundarna. Knappt någon promenad har det hunnits med. Idag kom Peters föräldrar hit vid 10-tiden och hjälpte till att bygga. Vid 17-tiden hade vi fortfarande inte gått någon promenad. Wilma som hela tiden hade legat ute, kom in, tittade uppfodrande och morrgnällde i den där lite menade tonen. Peter sa att hon fick vänta: - om tjugo minuter Wilma!

Wilma gick ut igen och efter cirka 20 minuter kom hon in igen, tittade menande och talade om att nu var det dags :) Vilken smart stollare, nu har hon lärt sig klockan också :D

ANNONS
Av karin - 24 augusti 2012 22:22

Den här sommaren har nog varit den sämsta sommaren jag har haft någonsin. Jag fick jobba längre än vanligt, min mamma har legat på sjukhus nästan hela sommaren så att jag och brorsan har åkt skytteltrafik till Gävle, jag opererade mig och fick inte göra något på en månad, vi har byggt hus i hällande spöregn, jag och Peter har haft fyra dagar semester tillsammans. SÅ! Nu har jag klagat färdigt.

Något som är riktigt roligt är att Miso har börjat vakna till liv. Hon är med på noterna på ett helt annat sätt än tidigare, kommer till mig och pockar på att vi ska göra något. När jag har försökt träna lite fotgående med Wilmenlund så tränger Miso sig emellan och vill träna.

På Flatmästerskapet uppnådde vi vårt mål att ta poäng på alla rutor och framför allt med en bra attityd. Jag hade först inte tänkt starta eftersom vi inte hade hunnit träna något, men jag är glad att vi gjorde det nu.

Vi har en lång väg kvar, men det är mycket som har lossnat och vi gör framsteg hela tiden. Min lilla Fis och jag.

ANNONS
Av karin - 7 augusti 2012 22:25

Idag fick W ett spår, kanske 250 långt och med 15 pinnar. Det är ju lätt att man blir stereotyp och lägger sina spår ungefär lika varje gång.

W är noga när hon spårar, men med högre fart så blir noggrannheten sämre. Jag lade därför tätt mellan pinnarna. De första med bara ca 4 meters mellanrum.

Efter första pinnen som hon plockade utan problem, blev hon lite yvigare. Höll på att missa någon pinne, men jag stannade bara och väntade ut henne så att hon sög tag i spåret igen och fortsatte att markera/plocka pinnarna fint.

Spåret gick både i skog och på äng. På ängen plockade hon inn alla klockrent, trots att det var riktigt högt gräs.

Miso fick lite dirigeringar, idag var hon lite slö men gjorde det jag bad om, och lyckades hitta ett halvätet märgben som låg i närheten...

Av karin - 5 augusti 2012 21:51

Att jag har så svårt att komma ihåg. Jag vet ju att Miso behöver helt annat upplägg på övningarna när vi tränar med andra. Jag glömmer bort att vi måste ta minst två kliv bakåt och anamma valpträning. Igår när vi tränade med Helena och Annika så skulle vi köra samma övningar som i torsdags. Linjetag och sök, dessutom körde vi markeringar.


Linjetaget låg på exakt samma ställe som i torsdags. Eftersom mitt huvudmål då var att Miso skulle få avdramatisera att det står folk ute i terrängen så fick hon då springa och ta godis från medhjälparna. Nu bad jag Helena och Annika att bara ställa sig mellan oss och målområdet. Miso hade väldigt svårt att släppa H+A, men denna gång berodde det inte på att hon var osäker på om hon skulle få sig en åthutning. Denna gången var det förväntan på att hon kanske skulle få springa till tjejerna och få godis. Man kan nog säga att hon numera ser medhjälpare som en resurs (godisautomat)... Det var svårt att få henne att springa ut på linjetaget. Jag skickade henne på två, båda långsamma så vi bröt där.


Istället så satte vi en godisskål i höggräset och då blev det fart på de fyra tassarna, andra skicket gick t o m snabbare än det första.


Sen körde vi dubbelmarkering på linje. Miso tog dem klockrent och med bra fart. Blev lite störd av hästarna i hagen intill, men löste uppgiften bra.


På söket gick hon ut men kopplade inte på näsan alls. Efter att de andra var klara så gick Annika ut och motiverade området och efter det gick Miso ut och plockade in fyra dummys.


Idag åkte jag till klubben och tränade linjetag och dirigering mot godisskålar. När jag kallade in Miso så hade jag bundit fast en dummy på kopplet som jag viftade med och drog efter mig. Miso hade full fart in och fick jaga efter/leka med dummyn. Omvänd ordning alltså. Jag behöver höja motivationen att springa ut på linjetag, därav godiset och jag måste höja värdet på dummyn, därav en massa bus med dummyn.

 

Sen körde jag höger, vänster och ut mot godisskål. Hon är inte dum den lilla damen. Kan alla tecken, men tycker att det är måttligt intressant. 

 

Sen gick vi ner till vattnet så att hon skulle få bada. Till skillnad från annars så ställde hon sig i vattenbrynet och tittade på mig. Jag tog en dummy och kastade ut. Hon apporterade in så att jag fick den i handen, och fick som belöning en ny dummy kastad. Några gånger släppte hon den och då tog jag tillbaka henne till vattenbrynet så att hon fick apportera den hela vägen in till mig. Några gånger t o m skakade hon sig men höll kvar dummyn i munnen. Det känns som om hon på bara två träningar har förstått vad jag vill. Som sagt, hon är inte dum fisen. Bara selektiv med vad hon tycker är roligt/värt besväret.

Av karin - 3 augusti 2012 22:10

Igår tränade jag, Helena och Annika och Irène som bara vara med för att vara till hjälp, alltid lyxigt med någon som kan hjälpa till att kasta och lägga ut.


Eftersom Miso har visat att hon är berörd när det står människor ute i fältet, kastare etc, så ville jag försöka avdramatisera deras betydelse. Som jag tidigare har konstaterat så fungerar det inte att någon annan säger till henne, t ex om hon försöker byta eller att hon står och blänger åt annat håll. Då blir hon bara låg och lägger ner arbetet. Det har t o m varit så att hon inte har velat gå ut om det står någon för nära dummyn, fast hon har full koll på var den ligger. Hon är helt enkelt rädd för att bli åthutad.


Jag har därför bestämt att bara jag får korrigera henne. För att höja värdet av de som står ute i terrängen så fick de ha en skål med tonfisk med sig. Jag utnyttjade linjetaget som Helena hade lagt ut och skickat Lystra på så att Miso såg att det fanns  något där ute. Helena och Annika stod längs med linjen. Miso agerade som vanligt tveksamt p g a detta. Jag manade ändå på henne och brydde mig inte om farten. När hon kommit i höjd med A resp H blåste jag stoppsignal och sa varsågod. A resp H fick bjuda in och ge Miso tonfisk. Andra skicket gick betydligt fortare och då brydde hon sig inte om min stoppsignal utan sprang direkt fram till Annika och fick tonfisk. Vi gjorde då så att Annika satte skålen med tonfisk en bit ifrån sig och jag skickade Miso på linjetag mot godisskålen.


Det känns som om vi har låst upp knuten att det står folk ute i markerna. Nu blir nästa steg att hon inte ska springa fram till funktionärerna.


Idag tränade jag och Helena. Vi körde markeringar så att hundarna var tvugna att springa mot vatten, utan att bada. Det var inga problem för Miso. Sen skickade vi på linjetag mot samma ställe. Miso hämtade två stycken, sen bad jag Helena ställa sig lite nära dummysarna för att se om Miso blev tveksam. Snarare var det så att hon hade svårt att släppa Helena med blicken, där ser man vad lite tonfisk kan göra. Jag fick gå närmre dummysarna så att Helena nästan stod vid sidan av oss och då kunde jag skicka Miso rakt fram. Skickade igen och vid det här laget så tyckte Miso att hon redan hade varit tillräckligt många gånger där ute. Men med lite påtryckning sprang hon ut i alla fall. Hon måste lära sig att springa ut många gånger, vartän jag pekar. Hon har ju varit van att bara få ta en dummy eftersom hon har haft en tendens att byta. Detta har nästan helt avtagit nu, så det är dags att kräva lite mer.


Sen körde vi avlämningar vid vattenapportering. Helena kastade korta korta markeringar som Miso fick ta. De första droppade hon direkt vid strandkanten. Jag nejade Miso, men sa inte så mycket utan lyfte tillbaka henne till vattenbrynet och gav henne dummyn i munnen, backade till där jag hade stått och krävde att hon skulle lämna av. Inga höga ljud/ord, bara bestämt och lugnt. Var tvungen att göra detta några gånger och till sist så lämnade hon i handen, även när jag backade lite längre upp på land.


Känns som om vi har löst upp några knutar på dessa träningar. I morgon ska vi träna med Annika igen, får se om hennes funktionärsfobi har släppt.

Av karin - 30 juli 2012 20:35

I morse efter att båda hundarna hade badat sig nöjda satte jag W i bilen och körde lite avlämning från vatten med Miso.

Hon släpper gärna apporten framför mina fötter. Eftersom jag inte kan springa nu så stod jag helt stilla. Några dummys fick jag i handen och sen började hon gå förbi mig och släppte dummyn. Jag tog då med henne ner i vattnet, bad henne ta dummyn, gick tillbaka till min plats och kallade in. Vi hann dock inte med så många då Wilmas kompis hade smitit och kom och hälsade på.

Miso klarade att ta mitt tillrättavisande i dag. Det är svårt att veta från gång till gång. Jag tror på tyst men koncist, där jag går fram och t ex sätter ner henne, ger henne dummyn så att hon får göra om och rätt.

Wilma har en böld på svansen och i morgon ska vi till vetten för att se vad det är. Hon får ha tratt eftersom hon inte kan låta bli att slicka.

Miso har börjat att försöka sätta sig på Wilma. Wilma går undan.När Peter var ensam med dem förra veckan blev de osams när han skulle ge dem mat. Det har aldrig hänt förrut när man ger dem mat.

I kväll låg Miso på köksgolvet när jag lagade mat. Wilma kom in med tratten på huvudet och Miso började morra och gav sig inte och W backade undan. Jag tog Miso i nackskinnet och kastade ut henne, hon fick inte komma in på ett tag. Sen var allt som vanligt. Men jag ser på Wilma att hon tycker det är jobbigt. Hoppas detta inte är något som eskalerar.

Av karin - 28 juli 2012 14:21

Det är det INTE. Rastlös.se

Måste dock lyssna på kroppen som säger ifrån och behöver vila efter operationen.

Idag hade det varit kul att åka till Flatfestivalen och titta men jag har fått en rapport från Helena hur det har gått. Ömsom vin, ömsom vatten. Just vattenarbetet gick tydligen jättebra för Lystra som tog alla Helenas signaler, superbra med tanke på att det ofta är där hunden blir för självständig och slutar att lyssna. Perra och tävlingshunden skötte sig tydligen också bra utan knallningar, bådar gott för framtida WT.

Hur det har gått med vinet får jag väl höra i morgon, måttligt hoppas jag eftersom det är tänkt att Helena och Lystra ska starta lk2 i morgon, OCH ställa ut, här sparas det inte på krutet.

Själv ligger jag och lyssnar på när Peter river och sliter på husbygget. Det är så mycket kvar och sååå frustrerande att inte kunna göra något.

Jag får inte lyfta eller göra häftiga rörelser. Bara att gilla läget. Har på en vecka läst ut två böcker av Eriksson & Axlander Sundquist. En ruskig trilogi. Måste nog köpa den tredje boken också fast den ännu inte kommit ut på pocket.

Hundträningen = 0 = dåligt samvete. Med tanke på att flatmästerskapen är om två veckor så borde vi ju ha hunnit träna massor. Men det är bara att tagga ner och se det som en social grej och trevlig utflykt. Just nu är det lite för yrsligt att träna och jag blir fort matt när jag stapplar omkring. Det går ingen nöd på mig har inte jätteont eller så men det är bara jäkligt tråkigt. Och frustrerande, inser att jag nog vanligtvis är en väldigt frisk person, och tar det för givet. En sån där som tycker att andra ska rycka upp sig då de mår lite dåligt. Jag kanske skulle träna på att bli lite mer ödmjuk/empatisk :)

Av karin - 26 juli 2012 00:29

Här kan man säga att allt händer utom just hundträning.

Min mor som pga sin MS numer blir allt sämre då hon får infektioner åker skytteltrafik in och ut på sjukhus. Jag och brorsan har turats om att åka till Gävle för att bevaka att hon blir rätt omhändertagen. På sjukhuset vägrar de nämligen att läsa journaler varför hon hela tiden hamnar på olika avdelningar utom just infektion. Detta pga av konstiga symtom som uppstår då hon får infektion.

Just denna sväng till sjukhuset har jag själv fått rapporter få jag själv ligger på SÖS efter bortopererad myom och livmoder. 1,1 kg lättare och efter morgonens brasilianska vaxning då sköterskan skulle byta förband så kan man tänka sig att jag skulle vara redo för beach 2012.

Vi beslutade att mors lilla fina Missan som har fått vara mycket själv då mor varit ut och in på sjukhus de senaste två månaderna, skulle få flytta till min pappa ett tag.

Brorsan tog katten i bur och for till pappa. Redan på parkeringen trängde hon sig ur buren. De fick fatt på en ganska skärrad Missan. Väl inne hos pappa trängde hon sig ur igen och försvann. De hittade henne inte på ett och ett halvt dygn. Till sist började de bli osäkra på om hon hade smitit ut när brorsan gick ifrån pappa. De hade letat i hela lägenheten, som är och har många bra platser att gömma sig på - ingen katt. Ringde polisen och satte upp lappar överallt.

Nu ikväll fick jag rapport om att hon är återfunnen under en soffa med en 6 cm glipa hade hon trängt in sig. Efter lite god mat är hon nu lyckligt ompysslad och kommer att få det jättebra. Pappa är en stor djurvän och båda kommer nog att ha glädje av varandra.

Presentation

Fråga mig

3 besvarade frågor

Tidigare år

Sök i bloggen

Senaste inläggen

Arkiv

Kategorier

Länkar

RSS

Besöksstatistik

Följ bloggen

Följ karinochwilma med Blogkeen
Följ karinochwilma med Bloglovin'

Kalender

Ti On To Fr
       
1
2
3
4
5
6
7
8
9
10
11
12
13
14
15
16
17
18
19
20
21
22
23
24
25
26
27
28
29
30
<<< November 2013
>>>

Skaffa en gratis bloggwww.bloggplatsen.se