karinochwilma

Inlägg publicerade under kategorin Allmänt

Av karin - 20 juli 2012 09:26

Tränade lite vattenapportering med Miso, var dock tvungen att avbryta när en annan kvinna kom och skulle bada sin hund. Jag tycker hon kunde ha frågat om det var ok eller valt att återkomma. Det är inte så mycket plats på det stället och hon kan ju inte veta hur min hund är (nu var det inte farligare än att Miso snodde bollarna som hennes hund inte ville hämta. Jag gick därifrån.

Istället tränade jag linjetag med Miso. Lade ut tre dummys på vardera två ställen och växlade. Hon hade bra fart ut och in två gånger sen började hon att käka gräs. Att hon fnular lite och ev byter har jag bestämt mig för att än så länge ignorera, vill inte gå in i konflikt om detta. Men att äta gräs är bara en ful ovana och oförskämt, där är det nolltolerans. Jag gick ut satte ner henne, gav henne dummyn i mun, gick tillbaka, kallade in och berömde massor. Sen kunde jag skicka på tre ytterligare bra skick.

ANNONS
Av karin - 20 juli 2012 09:26

Tränade lite vattenapportering med Miso, var dock tvungen att avbryta när en annan kvinna kom och skulle bada sin hund. Jag tycker hon kunde ha frågat om det var ok eller valt att återkomma. Det är inte så mycket plats på det stället och hon kan ju inte veta hur min hund är (nu var det inte farligare än att Miso snodde bollarna som hennes hund inte ville hämta. Jag gick därifrån.

Istället tränade jag linjetag med Miso. Lade ut tre dummys på vardera två ställen och växlade. Hon hade bra fart ut och in två gånger sen började hon att käka gräs. Att hon fnular lite och ev byter har jag bestämt mig för att än så länge ignorera, vill inte gå in i konflikt om detta. Men att äta gräs är bara en ful ovana och oförskämt, där är det nolltolerans. Jag gick ut satte ner henne, gav henne dummyn i mun, gick tillbaka, kallade in och berömde massor. Sen kunde jag skicka på tre ytterligare bra skick.

ANNONS
Av karin - 18 juli 2012 19:40

Idag tränade jag/Miso och Annika/Indy. Vi körde med både vilt och dummy. Jag hade ju bestämt att ha fokus på fart och känsla och det blev en riktigt bra träning.


Först tog jag med mig Miso och lade ut ett linjetag, gick sen tillbaka ca 30 meter. Annika stod ytterligare 30 meter bort bakom mig. Jag skickade Miso på linjetag och vände mig om så jag stod med ryggen mot henne bara för att kunna vara neutral och att hon själv skulle jobba sig mot mig. Jag tänkte att hon kunde få fnula på och byta om hon ville och sen själv ta initiativet att komma till mig. Annika gav mig ett litet tecken när hon var på väg tillbaka så att jag kunde lägga på en inkallningssignal. När hon sen kom till mig så lekte och kelade vi en stund. Sen fick Annika kasta en markering som Miso fick ta. Vi gjorde om samma sak en gång till. Annika sa att Miso hade bra fart båda gångerna och gjorde ingen tendens till att byta.


Sen fick Annika ställa sig strax innan där linjetaget legat. Jag skickade henne på ett tomt linjetag och blåste stoppsignal, Annika kasta en belöningsdummy när Miso stannade upp. Miso blev helt klart berörd och fundersam på att Annika stod där. Det är något jag måste jobba på att hon kommer över. Till att börja med så kan jag konstatera att medhjälpare hädanefter inte får säga till eller påverka henne på något sätt, de måste var neutrala. Inte heller jag får bråka på henne i detta läge, jag får se till att lägga upp övningarna så att hon klarar av dem.


När vi körde markeringar med vilt så sprang Miso ut med bra fart. Även nu vände jag mig om. Men som Annika konstaterade så betedde jag mig annorlunda vid viltträningen. Jag började gå och såg enligt Annika lite "skum" ut. Vi provade ingen och att jag skulle stå helt still när Miso kom fram till mig så slängde jag mig på marken och kel/busade med Miso, medans hon hade viltet i munnen. Det fungerade mycket bättre.


Jag tror jag är något på spåren och är mycket nöjd med dagens träning. Jag får hädanefter se till att lägga upp övningarna bättre så att de passar Miso. Jag måste bli mer oförutsägbar, och bara göra övningarna typ linjetagsövningen en eller två gånger.

Av karin - 16 juli 2012 11:37

Efter helgens jaktinternat i Edsäng hos Eva Thorén Söderström och Sofi Piel så har jag fått en hel del att tänka på.


Bra övningar, men framförallt lite att tänka på i hur jag ska förhålla mig till min och Misos träning. Eva och Sofi, tänker lite olika och löser saker lite olika men har ändå en gemensam tråd i hur de tränar som handlar om att göra förutsättningarna för hunden de bästa för att lyckas och arbeta med positiv förstärkning och tajming. Det handlar lika mycket om föraren som om hunden. Något som passar mig och Miso.


Miso löser alla övningar och kan en massa men det går alldeles för långsamt och oinspirerat.


Har funderat på våra förutsättningar:

1. Hon har fart och uthållighet när det kommer till saker hon tycker är roliga, både vad gäller träning och lek

2. Hon har lätt att lära (och uppenbarligen snappar hon upp saker även om det går långsamt och hon inte är inspirerad).

3. Hon är känslig för min sinnestämning. Även om hon verkar helt oberörd så löser hon konflikter, antingen genom att fjäska (i vardagssammanhang), eller att gå in i sin egen bubbla och fnula med annat (i träningssammanhang).

4. Hon är modig men osäker. Modig såtillvida att hon vågar gå långt ut ifrån mig både i skog och på vatten, genom snår och eländig terräng. Osäker på det sätt att om någon står och kastar/vaktar vilt så blir hon långsammare och mer osäker på om hon ska ta det eller om hon kommer att bli åthutad. Osäker på om jag kommer att hålla på att krångla med avlämningar eller bråka på henne på annat sätt.


Jag kommer att tänka om helt vad gäller vårt mål framöver. Jag kommer inte att sikta på att träna för att tävla. Istället ska jag träna för att få upp fart och motivation, det blir mitt "mission". Jag kommer att träna på samma saker och övningar, fortsätta att utmana henne, men fokus kommer att ligga på vårt samarbete och att hon ska tycka att det är roligt att göra saker med mig och lita på att hon gör rätt.


Vid t ex avlämningar ska jag strunta i själva dummyn och fokusera på farten in och mottagandet av Miso, med kel och lek.


Jag måste lösa problemet att hon t ex springer rakt ut på linjetaget konstaterar att dummyn ligger där och struntar sen i den och börjar att nosa omkring. Delvis kan detta bero på att hon är osäker på mitt mottagande och då löser det kanske sig genom att det blir roligare att komma in till mig. Beror det på att hon tycker att det är för enkelt eller tråkigt (hon tycker det är roligare när dummyn ligger knepigt eller t ex vid markeringar då det händer något), så måste jag hitta ett sätt att göra det lekfullt - utan kast och utan klurigheter. Kanske med oförutsägbarhet.


Det är ingen lätt hund att jobba med, men istället för att misströsta och önska att jag slapp motivera henne till att göra allt för att kunna koncentrera på själva övningarna så får jag se det som en utmaning att knäcka den här nöten. I vilket fall så handlar det om att vi ska ha kul tillsammans, inte hur många priser vi bärgar hem. Det kanske låter töntigt och självklart, men det är en liten omsortering i hjärnan. För hur det än är så har man haft tanken att man ska tävla så blir jag besviken när inte allt går som på räls. Då är det lätt att bli helt oinspirerad. Kan jag istället sträva efter glimten och glädjen i Misos ögon och får svar på detta så är det ett lika stort mål, om inte större.


Det har varit en fantastisk helg med trevlig sällskap och jättefina träningsmiljöer. Tur med vädret hade vi också, mulet, lite solglimtar fredag och lördag. Att det regnade på söndagen gjorde inte så mycket eftersom vi ändå skulle slänga in allt i bilen och åka hem sen.


När jag åkte hem fick jag en liten tripp ner minnenas väg. När jag var liten så hade vi stuga i Kilafors strax intill min farmors barndomshem. Jag har åkt den kurviga sträckan mellan Sandviken och Kilafors oändligt många gånger med bil full av ungar, packning och katter för sommarlov i Hälsingland. Hur många gånger har jag inte åkt förbi Ockelbo med förväntan på att se Villavillekullahuset (det var ett färglatt hus med tinnar och torn). Jag tror våra föräldrar hittade på såna hållpunkter under resan för att vi skulle hålla oss i skinnet och inte tjata "är vi framme snart?!" redan efter någon mil.

Av karin - 9 juli 2012 14:33

Jag fattar inte att vi redan är vid 9 juli, var tog hela juni vägen??!!


Här har hänt allt utom särskilt mycket hundträning, därav brist på inlägg i bloggen. Jag trodde att jag skulle ha semester för flera veckor sedan men sen har tid och jobb bara tickat på. Toppat med husbygge och en mor som har varit mycket sjuk och in och ut på sjukhus. Har precis kunnat hålla näsan ovanför vattenytan känns det som, och det har helt enkelt inte funnits tid eller lust till hundarna. Det var som om jag kom av mig helt och det har känts trögt att komma igång.


Idag hade jag en liten vändning. Nu vet jag att detta är den sista jobbveckan och mamsen är på väg hem från sjukhuset på onsdag. Lite impulsivt åkte jag ner till klubben idag för att gå hundpromenad och ev träna lite om andan föll på. Jag lät hundarna bada och springa av sig lite och stoppade sen in Miso i bilen för att köra lite agility med Wilmenlund.


Det blev bara 30 minuter men vi fräschade upp lite slalomkunskaper, hinder och gungan. W var taggad som vanligt, där finns ingen brist på energi.


Sen stoppade jag in W i bilen och hämtade Miso för lite lydnadsträning. Idag till skillnad från i lördags då vi tränade en kort stund, så var hon med på noterna. Jag kunde göra ett riktigt skapligt och långt fritt följ. Genom att hon följde mig fint så lade jag på lite fler svängar än vanligt. Högersvängarna tog hon jättefint, det är också de vi tränat mest på eftersom hon har en tendens att halka efter och inte sätta sig vid halt, eller sätta sig långsamt och snett ut ifrån mig. Idag satte hon sig snabbt och rakt. Vänstersvängarna däremot har vi glömt bort, där får vi träna lite mer.


Körde även inkallning med god fart och ställande under gång utan problem. Provade 2:ans apportering där hon springer ut fint men lufsar tillbaka. Jag måste få mer fart mot mig. Kastar jag boll bakom mig så kan hon galoppera tillbaka. Men jag vill ha ett bättre "klipp" i upptaget och en snabb vändning. Nu galopperar hon ut, tar apportbocken lite långsamt, tittar sig omkring lite och lufsar sen tillbaka.


Körde även hoppet och det gick bra även om krafterna började ta slut, det var varmt idag också. Men jag tror att 20 minuter är rätt så lagom tid för henne just nu, inte mer i alla fall.


Träffade även lite goda vänner och surrade en stund med dem innan det var dags att åka hem och fortsätta jobba. Nu till helgen ska vi åka upp till Edsäng på jaktinternat hos Eva Thorén-Söderström. Det ska bli så roligt. Ser verkligen fram emot trevligt sällskap, rolig träning och att ladda batterierna. På vägen hem ska jag stanna till hos mamsen. Skönt att kunna träffa henne utanför sjukhusväggarna, vilket det mest har blivit de senaste gångerna.


Sen är det semester, eller i alla fall semester från vanliga jobbet. Här hemma är det fullt upp med byggandet. Just nu målar jag oändligt mycket panel som ska upp så snabbt som möjligt huset just nu är lite väl luftigt för min smak. Friluftsliv i all ära, men när jag är hemma vill jag gärna ha torrt, varmt och myggfritt inomhus.


Trevlig sommar!

Av karin - 16 juni 2012 19:55

Idag åkte jag till Ellboda för lite jaktträning med några av tjejerna som vi träffade på läger hos Eva Thorén. Schemat för dagen var viltträning, något vi inte har gjort sedan i vintras.


Vi var sju ekipage med olika erfarenheter. Vi började med två enkelmarkeringar. Miso tog markeringen klockrent men var lite långsam då hon var tvungen att packetera och slå röd rosett på pippifågeln innan hon kom in. Farten in var också ganska långsam, men hon kom hela vägen och jag fick en av två fåglar i handen.


Seg gick vi en bit bort och lade ut ett stort sök åt ett håll, åt det andra hållet lade jag den stora, tredelade 3-kilos kanindummy som jag köpte på unghundsderbyt. De flesta skickade på söket, sen på dummyn och sen på söket igen. Eftersom Miso har varit lite tveksam på vilt så skickade jag två gånger på söket och sist på kanindummyn, hon ska inte få chansen att rata något för något annat.


Första skicket på söket sprang Miso ut till det närmaste fåglarna, plockade in en kråka och kom in så att jag fick den i handen. Andra skicket sprang hon längre ut, ganska långsamt, hon stod väl och länge på ett ställe så jag var tvungen att fråga de som stod ute i söket för att vakta så att hon inte skulle byta/rata något, vad hon höll på med. Hon sa att hon arbetar. Hon hade hittat den MONSTERstora kanadagåsen, och det tog såklart tid att packa ihop den. När hon var på väg tillbaka började alla att jubla, bl a en av tjejerna som stod ute i söket. Miso stannade upp och tittade på henne så stackars Anki tänkte att hon hade sabbat något. Men Miso tog ett nytt tag och bar stolt in kanadagåsen så att jag fick den i handen.


 

Kanindummyn pysslas om efter att ha blivit blöt. Nästa gång kanske jag lägger papillotter också.

Sen skickade jag henne på linjetag där kanindummyn låg. Där hade hon mer fart och jag fick även kanindummyn i handen. Vi har ju gjort lite mer linjtag på sista tiden än sök så det är nog inte så konstigt att hon har bättre fart på linjetaget. Det är ju så hon har fungerat även när hon var som segast. Så fort hon har förstått något så går det fortare. Efter detta så gjorde jag inget mer. Jag var supernöjd med hennes arbete och tyckte att det räckte.


Hon arbetar inte fort, men hon arbetar och gör det hon ska. Fortsätter vi så här så är jag övertygad om att farten kommer också. Det som är riktigt skönt är att hon är helt lugn när hon inte jobbar, hon ligger och tittar eller tuggar lite gräs. Ingen stress och inga ljud.


Det var riktigt trevlig träning med ett nytt gäng människor och på en helt ny plats.


 

Av karin - 15 juni 2012 21:19

Idag träffades jag, Susanne och Sofia på NBK för lite lydnad och agility. Jag åkte dit lite tidigare för att gå promenad i skogen och hinna träna Miso i lugn och ro. Jag har ju tränat henne mest själv hemma eftersom hon blir så störd av allt runtomkring på klubben. I morse när vi var där var det bara en till hund och Miso hade fokus på mig hela tiden.


Vi hade ett riktigt bra lydnadspass. Visst hade jag tänkte mig att vi skulle ha kommit mycket längre, men med tanke på allt strul vi har haft så ser jag små men tydliga framsteg. Jag körde fritt följ och kunde gå 10-15 meter, 10 meter helt-om 10 meter och sen belöning. Varierade med raksträckor och bara något steg och vändningar. Hon var med mig hela tiden!


Vi körde även hoppet, 2:ans med uthopp. Bröt upp momentet till med uthopp, uthopp sitt, uthopp sitt tillbakahopp. Tränade även återhopp från sned position. Jag kunde köra flera repetitioner och hon var med mig hela tiden.


Sen gjorde jag läggande och ställande om vartannat för att testa stimuluskontroll. Hon var riktigt duktig och gjorde ca 80% rätt. Kul att känna att hon är med mig.


Sen kom de andra tjejerna och då stoppade jag in Miso i bilen och tog ut Wilma istället. Jag har ju inte tränat lydnad med henne sen i vintras. Hon var med mig jättefint och dessutom en massa ljud! Kanske det är bra för henne att vila sig i form. Eller vila och vila - vi har ju kört agility och där är hon ju inte tyst.


När lydnaden var klar så körde vi lite agility. Två av klubbens instruktörer hade riggat en raksträcka med hinder, däcket och slalom. Jag satte upp ett eget slalom med bara fyra pinnar. Vi behöver ju nöta mycket mer på slalomen, räknar med att det tar ett halvår/år innan W har fått upp farten ordentligt. Linda kom fram och tipsade lite (hon tyckte det var lika bra att göra det nu istället för att behöva göra det i höst då jag ska gå hennes kurs :-)


Så nöjd med dagens träningar och skönt att ha lite trötta hundar eftersom eftermiddagen vidges åt jobb och fix med bygget.


Vårt husbygge har tagit riktig fart nu och man kan börja "känna rummet", som Ernst skulle ha sagt ;-) Här kan ni se vårt "lilla" projekt:

www.byggla.se/takbyte och utbyggnad







Av karin - 10 juni 2012 20:16

I fredags brände jag, Helena och Sara upp till Hälsingland med fyra hundar och en massa packning. Målet var unghundsderbyt på lördagen och appelldebut för Helena och Lystra på söndagen.


Vi kom upp ganska sent på fredagskvällen och hundarna var överlyckliga över att få springa runt som galningar och naturligtvis bada i den lilla sjön. Det blev ganska sent innan vi kommit till rätta och kom i säng så på lördagmorgonen var vi inte fullt så pigga som tänkt och kom iväg lite för sent. Tyvärr så missade vi Ryegates Annica och Maltes tävlande, men träffade dem och andra bekantingar. Annica och Malte hade fått ihop hela 90 poäng, jättebra!


Det är alltid intressant att se hur rutorna är upplagda. På unghundsderbyt är det bara markeringar, mer eller mindre svåra. Men det som ser riktigt enkelt ut är inte alltid så enkelt för hundarna. På lördagens WT så var markeringarna på ganska kort avstånd och det var många hundar som sprang alldeles för långt. Där ser man vikten av att träna på olika avstånd, och kanske lite oftare med korta men kluriga markeringar, inte bara långa långa.


När vi kom tillbaka till Helenas stuga tog vi med oss dummys och apportkastare och gick upp i skogen. Vi valde ett ställe med ganska öppen skog men med många stora stenbumlingar täckta av mossa. Sara och Lhyra fick börja med enkelmarkeringar. Det var ganska svårt eftersom dummysarna hamnade mellan stenarna och Lhyra var tvungen att använda nosen och inte ögonen. Hon var duktig och låg kvar bra i området. Det var dessutom riktigt jobbig terräng för henne.


De större hundarna fick dubbelmarkeringar, jag valde att inte ha skott med apportkastaren eftersom det tar en liten stund att ladda om och jag ville inte ha för lång tid mellan de båda kasten. Miso hade bra fart ut, markerade väldigt bra, låg kvar i området och kom in med full fart!


 

Helena och jag köpte varsin 3 kilos kanindummy. Med dessa gjorde vi markeringa och sen linjetag. Alla hundarna var mäkta stolta över de stora fina "ninerna". Första gången Miso apporterade den, ville hon nästan inte lämna den i från sig, men fick MASSOR av beröm när hon gjorde det. Andra gången kom hon ända fram till mig. Så jäkla duktig!


När vi kom tillbaka till stugan så körde vi lite vattenapportering. Miso har ju inte avlämningarna. Jag har som jag skrivit tidigare tränat att hon ska full fart upp till mig ur vatten, dutta i handen och sen skaka. Men detta har vi gjort utan dummy. Nu droppade hon dummyn vid mina fötter varje gång. Efteråt så körde jag själv en stund. Kastade dummyn bara en liten bit och försökte få henne att komma hela vägen. Jag fick göra om ganska många gånger, men till sist så kom hon hela vägen och fick då MASSOR av beröm igen. Det är så kul, för nu kan jag verkligen nöta lite mer tills det blir rätt. Tidigare så har jag bara kunnat göra en övning en eller två gånger.


Jag är så nöjd med min lilla tjej, hon är dessutom en fröjd att ha med sig. Så himla cool, nöjd och glad hela tiden. Glad i alla, människor som hundar.


Idag startade Helena och Lystra i appellen. Lydnaden gick riktigt bra och Lystra gjorde vissa saker riktigt bra. Tyvärr så nollade de spåret fast Lystra spårade jättefint. Hon markerade pinnarna men tog inte upp dem så Helena hittade dem inte. Det är jättesvårt att leta samtidigt som man inte kan vara helt säker och måste följa hunden som spårar vidare. Det är i alla fall så roligt att se dem jobba ihop för de går från klarhet till klarhet. Jag tycker att Lystra är väldigt jämn och bjuder inte på några jobbiga överraskningar. Hon gör alltid sitt bästa.


Tack Helena och Sara för en jättetrevlig helg!

Presentation

Fråga mig

3 besvarade frågor

Sök i bloggen

Senaste inläggen

Arkiv

Kategorier

Länkar

RSS

Besöksstatistik

Följ bloggen

Följ karinochwilma med Blogkeen
Följ karinochwilma med Bloglovin'

Kalender

Ti On To Fr
       
1
2
3
4
5
6
7
8
9
10
11
12
13
14
15
16
17
18
19
20
21
22
23
24
25
26
27
28
29
30
<<< November 2013
>>>

Skaffa en gratis bloggwww.bloggplatsen.se