Tillbaka till ordningen, nu är det slut på kalasandet.

Idag tränade jag och Wilma lite stimuluskontroll. Jag riggade med en spegel så att jag kunde se Wilma utan att vända mig om. Sen satte jag henne bakom mig och gav kommandon varvat med andra ord med ryggen vänd mot henne. Bara för att se om hon förstår de olika kommandoorden utan att se mig säga dem. Det var inga problem.

Sen kunde jag inte låta bli att retas lite med Wilma och visa henne hennes egen spegelbild och skälla lite. Hon tror ju att det är en till hund och gick runt spegeln för att kolla. Vi har även en hund som bor i ugnen (hennes spegelbild glänser i ugnsluckan). Och i båten där vi har en spegel i kajutan. Varje gång Wilma reser på sig från sittbrunnen och tittar in så ser hon en hund där inne. Knäppskalle.

Nu ska vi strax åka till klubben och träna. Måste planera lite vad jag ska göra ikväll. Har kommit av mig lite de senaste dagarna och har ingen riktig plan. Eventuellt så är det tävlingsträning ikväll så då får jag väl köra igenom momenten och be någon titta på mig så att jag inte lutar mig framåt i linförigheten.

Jag kände mig lite nedstämd och håglös idag, vilket nog Wilma kände för hon var loj och det var inget vidare tempo i någonting. Det är ju så där vissa dagar och då får man ju lägga ribban därefter. Jag hade en plan när jag kom dit som jag försökte att genomföra trots att vi båda inte var på topp.

För att få upp farten i inkallningen kastade jag en boll bakom mig när hon var över halva planen. Vi skippade ingångarna. Wilma fick i alla fall upp farten lite och tyckte det var kul att få springa.

Ingångarna körde vi separat från kortare avstånd och hon kom fint in och satte sig utan att hoppa upp mot benet. Ingen vidare fart men det tog vi ju separat och så får vi sätta ihop det någon dag när hon är mer på hugget. Även i hoppet kom hon in och satte sig fint utan att hoppa upp mot benet.

Sen körde jag lite fritt följ och det gick också bra. Inget vidare tempo och hon var lite disträ. Det gäller att inte bli irriterad för att det inte var samma rappa steg som vanligt utan vara nöjd med att hon höll positionen. Numera använder jag väldigt väldigt sällan ordet "nej". Om hon ignorerar mig helt och ställer sig och luktar på en kissfläck så är det förmodligen för att den är mer intressant och då får man jobba på att den inte är det. Jag kan visst ibland säga "öpp! öpp" som betyder ungefär "kom igen! vi håller faktiskt på att jobba här". Eller så hämtar jag bara henne från det som distraherar och börjar om. Jag försöker verkligen att inte snacka så mycket.

Jag tänkte även på att sträcka på mig och inte gå framåtlutad som jag har sett på film att jag gör.

Vi gjorde även lite ställande med doggy-zen. Lockade henne genom att skrapa på marken som om jag hittat något spännande och kastade pipisen runtomkring henne. Det fixar hon ganska bra nu.

Helena har missuppfattat det där med budföring...:-)

Vi avslutade som vi har gjort några gånger med budföring, det tycker hundarna är kul. Wilma blir helt låg i kroppen och försvinner bort som en avlöning. Full fart. Vilja har lite yvigare rörelser och det går fort som attan. Taxen Zappa hade också full speed på de små benen och med öronen flaxande i fartvinden.

Jag tror att Wilma är ganska trött för nu ligger hon vid mina fötter och snarkar :-)

Idag var vi 4 ekipage på Nacka BK och hade tävlingsträning. Vi försökte få det så tävlingslikt som möjligt med lottning, uppvärmning och allt. Eftersom vi bara var 4 stycken turades vi om att kommendera och vifta med block.

Wilma gick jättefint och var med mig i alla moment. Jag hade tänkt skicka henne till avståndsbelöning efter platsliggning/tandvisning, linförigheten och sen efter läggande, inkallning, ställande. Wilma var den enda som låg still på platsliggningen när de andra hade lite problem att ligga kvar (stolt matte). I november började hon ju sätta sig upp på platsliggningar så jag är jätteglad att hon verkar ha hittat tillbaka lite stabilitet i detta momentet.

Veronica gjorde en förhållandevis kort kommendering på linförigheten, vilket var helt perfekt, för då fick jag chans att belöna när hon gick bra. Svårt annars att komma ihåg att bryta själv.

De andra momenten gick också bra. Det var bara i hoppet som hon fortfarande gärna hoppar upp på mig. Det får vi träna mer på. Ingångar även där.

Sen avslutade vi med lite bus, ja inte Wilma då för hon är som vanligt polis. Bidrag till din tävling Helena? :-)

Jag har ganska lite jobb denna veckan vilket är förödande för ekonomin, men dessdå bättre för min hälsa! Jag har tagit långa promenader varje dag, och dagar som dessa vill man ju bara vara ute hela tiden. Det blev en två timmars promenad nu på eftermiddagen. Snön börjar smälta och det droppar från taken. Snart kan man sätta sig på en stol mot husväggen och sola :-)

Jag har tränat lite medans vi har promenerat på ingångar och lägganden. Körde även ett minipass inne med ingångar.

Utfasa belöningar

Det är ju viktigt att göra hunden mer och mer uthållig vad gäller klara av momenten utan godis/leksak/belöning eftersom det är den största skillnaden mellan träning och tävling. Jag har hittills belönat ganska frekvent i momenten. I linförigheten varvar jag mellan korta och långa sekvenser och snabba belöningar varvat med belöningar mer sällan.

Avståndsbelöningar

Jag använder mer och mer avståndsbelöning. Jag märker att avståndsbelöning triggar henne så det krävs lite mer ansträngning av Wilma för att koncentrera sig. Det är bäst att använda på moment som hon är ganska säker på.

I läggandet under gång har jag fått gå tillbaka i träningen och belöna mer frekvent eftersom Wilma ibland tvekar. Däremot så sätter jag ibland ihop två moment, t ex inkallning och ställande, eller läggande och inkallning. Men eftersom det är mer problem med läggandet så gör jag inte den sista kombinationen så ofta. Läggandet ska oftast vara med belöningen pang på just nu.

För att göra det hela mer tävlingslikt så börjar jag träningen med uthållighetsträningen. Lite senare under träningen så är ju Wilma dessutom tröttare och måste motiveras.

Ingångar

Idag har vi tränat på ingångar eftersom Wilma gärna slänger sig in i ingången och ibland hoppar upp på mitt ben. Jag gjorde "inkallning" från kort avstånd och använde fingertarget för att guida in henne, efter två gånger plockade jag bort det helt. Till sist gick det riktigt bra och en gång gjorde hon en helt perfekt ingång, kom galopperande, tvärnitade och svängde in rumpan, precis som jag vill ha det!

Läggande

Jag har tränat läggande under våra promenader på vägen, i skogen, i mycket snö - överallt. Hon lägger sig fint. Den enda gången hon tvekar är egentligen när det är mycket snö.

Idag åkte vi in till stan Idag åkte jag & Wilma, Helena & Vilja och Therese & Ozzy in till stan för att träna tillsammans med Veronica och Zappa. Vi åkte buss och tunnelbana och t om Vilja och Ozzy som är betydligt coolare hundar än Wilma, var lite medtagna när vi kom till Tessinparken.

Wilma tar igen sig en stund. Foto: Helena.

De var en strålande solig dag som faktiskt kändes lite vårig. Vi tränade där bland alla pensionärer, hundägare, barnvagnar och småskoleklasser. Jättebra träning med så mycket störning. Kanske motsvarar allt vimmel och alla intryck som är på en tävling. Vi höll kriterierna låga och tränade på lite allt möjligt. Veronica fick kommendera mig på en linförighet och det gick bitvis bra. Sist körde vi en platsliggning och det gick jättebra.

Sen gick vi på café Himmelska hundar och fikade. Som namnet antyder så är hundar lika välkomna som människor. Och det är lika självklart att man köper fika till hunden som till sig själv, t ex chihuahuacocktail eller mezetallrik bestående av skinka, leverpastej och blodpudding. Allt var mycket uppskattat.

Wilma blev lite kär i en Bichon Frisé. Foto: Helena.

Alla hundar var lösa där inne och det gick bra tills en kille kom med sin hund (vad det nu var). Den hunden sprang omkring med raggen rest och morrade och styrde och ställde. Ägaren hade inte vett at binda upp sin hund och tyckte att hans hund aldrig skulle göra något. Vissa människor förstår man sig inte på. Wilma hälsade i o f sig på hunden och det gick bra, men en lite bichon frise fick sig en påhoppning och blev nog lite skrämd. Men då hade jag som tur var gått ut redan, hörde bara tumulten utifrån.

Förutom den lilla incidenten var det en mycket lyckade dag med träning, fika och trevligt sällskap! Wilma var helt slut när vi kom hem.

Vilken fantastisk dag!!!

I strålande solsken åkte jag och Wilma ut till Värmdö BK. Det var några andra som var där, men de satt och solade vid sina bilar så jag hade hela appellplanen för mig själv. Jag började med att lägga pipisen i ryggsäcken och så värmde vi upp lite.

Linförighet: Sen gick jag längre bort på appellplanen och körde ganska många svängar linförighet varpå jag sa varsågod och skickade Wilma till ryggsäcken där hon fick ta pipisen. Vi måste träna på språng marsch för Wilma vill gärna springa lite framför mig.

Två moment:  Sen gick vi tillbaka till samma ställe på appellplanen och jag gjorde ett läggande och sen en inkallning och varsågod till pipisen i ryggsäcken. Wilma gillar både att springa och pipisen så det blir som en stor belöning att få springa dit.

Ställande: Sen gick jag tillbaka igen till samma ställe och körde ett ställande och varsågod till pipisen.

Störningsträning: Jag körde störning både på ligg och stå. I början låg hon ju på helspänn och inte riktigt med armbågarna i marken.  Men till slut kunde jag slänga pipisen kors och tvärs över huvudet och förbi Wilma utan att hon försökte tjuva. Jag lade även godis ca 2 meter framför Wilma och gick runt omkring henne. När hon tittade framåt fick hon ett klick. Jag gjorde samma sak i ståendet och det gick bra. Störning i stående är ju svårare eftersom hon vill följa mig. Men till slut kunde jag t o m göra lite danssteg bredvid henne (läs små grodorna).

Apport: Vi körde en ettans apportering också och det gör hon jättebra. Håller så fint.

Hopp över hinder: Jag körde några hopp över hinder också (ettans). Första hoppet gläfste hon lite och ville nästan hoppa upp på mig. Sen tjuvstartade hon någon gång, men sen gick det bra. Vi har inte kört hinder på jättelänge och mest 2:ans.

Det är måndagsjour kl 19 på Nacka men Jag och Helena åkte lite tidigare eftersom jag skulle hem och laga middag till Peter som fyller år. Nu har vi ätit god fisk och en supergod kladdkaka (ska lägga ut receptet sen). Peter har fått vin, presenter och det är sport på TV så han är nöjd (även om Södertälje får spela allsvenskan nästa år...). Då kan jag passa på att blogga lite :-)

Vi har hittat en turboväxel

Idag hittade jag en till växel på Wilma. När jag var ute på eftermiddagen använde jag en pipleksak som avståndsbelöning och hon gick igång rejält. Jag försökte köra tre moment (läggande under gång, inkallning och ställande under gång) på raken och sen skicka till belöningen. Efter inkallningen hade Wilma siktet inställd på leksaken och var grymt triggad. När jag sa fot istället för varsågod hade hon kroppen spänd som en fjäder redo att sätta av, men behärskade sig och gick fot. Något ställande blev det inte eftersom hon var för uppe i varv. Jag gjorde om och gjorde bara ställandet och lät henne hämta pipisen. Vi gjorde samma sak några gånger.

Det kanske inte var rätt tillfälle att lägga på en så högintesiv belöning, men det visste jag inte innan. Nu vet jag i alla fall att jag har möjlighet att lägga i en extra växel om hon skulle vara seg. Eller godis som dämpar lite om hon är för taggad. Men avståndsbelöning verkar alltid mycket mer attraktivt/roligt. Jag tror de flesta hundar blir lite taggade av det.

Doggy-Zen

På klubben körde jag lite ställande och läggande med Doggy-zen. Jag kunden slänga pipsen till höger/vänster och bakom Wilma och hon blev kvar i position, någon gång försökte hon tjuva och hon var bra sugen men lyckades behärska sig. Däremot är det svårare för henne att inte vända sig emot mig i ställandet när jag går på sidan om henne. Kan vara för att vi har kört mycket position och bakdelskontroll, eller för att hon vill hålla koll på mig. Efter några gånger kan hon det bättre men vill gärna följa med mig.

Jag fick även hjälp av Helena som störde, men det verkade inte bekomma Wilma särskilt mycket. Hon kollar till för att se var hon har Helena men vänder sig snabbt emot mig igen. Vi kanske ska hitta andra störningshjälper också. Wilma börjar nog bli van vid Helena. ("Jaha, är det bara den där token med konstiga ljud igen" - tänker Wilma).

Störningsträning för hela slanten

Jag blev lite sugen på att försöka mig på en tävling i ettan igen, och då måste vi träna på störning, störning och åter störning. På olika ställen, med olika hundar, med konstiga ljud, högljudda tävlingsledare, hästar... you name it. För jag tror vi börjar ha kläm på momenten, men det kommer inte att spela någon roll om inte Wilma kan tagga ner och jobba. Hon kommer alltid att vara "Le spattig" über(s)tollare, men kan kanske lära sig att lägga band på sig. Dessutom måste vi träna på att belöningen kan dröja men kommer definitivt i slutet.

Tänka mer tävlingsmässigt

Även vid vanliga träningar så ska jag försöka agera mer tävlingsmässigt. Värma upp på ett ställe utanför eller på ett annat ställe av appellplanen. Gå på planen, göra ett moment gå av och belöna. Gå in igen och köra några till, gå av belöna. Och så ska jag köra med en massa avståndsbelöningar.

Tack för ikväll tjejer!

(Jo, vi hann vara med på platsliggningen och Wilma var den enda som låg kvar helt stilla och tittade rakt fram hela tiden. Tjoho! kanske kanske vi har återfått lite stadga)