Wilma har börjat greppa vad det handlar om.

Jag är så glad! idag kändes det mycket bättre än i onsdags! Wilma var med mig på ett helt annat sätt (fast Helena hade sin pipleksak i fickan).

Idag tränade jag och Wilma mest på ingångar och position. Det är något jag måste lägga extra krut på. Jag tror, att om jag har en bra ingångsposition så har jag fångat in Wilma mycket bättre redan från början och hon blir mer observant på mig.

Sen kommenderade Helena och jag varandra för att Therese ville se ettans moment.  Vi gjorde bara några svängar i linförigheten och det gick jättebra. Wilma kan ju! Ställande och inkallning var också bra. Läggandet fick vi göra om några gånger eftersom Wilma inte lade sig och sen reste sig. Vi har inte kört ettans moment på länge eftersom jag har tränat detaljer. Det känns i alla fall som om det finns hopp om livet...

Se tränade vi rutan. Idag var Wilma mindre fokuserad än sist då det gick så himla bra. Det var bara att sänka krieterierna och flytta sig närmre rutan, med och utan target. När jag körde längre bort fick vi flytta så att jag stod emellan Wilma och den externa belöningen. Hon kan ju lika lätt springa dit, men det verkar som om jag blir en mental blockering för henne att springa och tjuva.

"Mums fillibabba!" sa Wilma och Vilja

När vi var klara var det dags för fruktstund. Wilma och Vilja tyckte att Helenas apelsiner var smaskens, men Ozzy tyckte att de var alldeles för sura :-(

"Huga, apelsiner!"

Det blev en miniträning inomhus idag. Wilma tyckte tydligen inte att det var tillräckligt för nu håller hon på och demolerar en kartong, en destruktiv sida hon har.

Vi tränade på att hon ska komma in och sätta sig i rätt position. Ofta sätter hon sig lite snett. Jag vet inte om det är för att hon vill kunna se mitt ansikte. Ibland sätter hon sig i jättefin position, framför mina fötter, eller bakom!! Hon tycker det är samma sak. Jag försöker att inte korrigera henne med min kropp. Tittar jag snett bakåt på hennes rumpa så hoppar hon in. Jag försöker låta bli och flyttar mig istället så att hon får en ny chans. Tänkte att jag skulle träna detta utan kommando, för att hon ska få tänka lite själv vad det är som gäller när jag ställer upp mig.

Jag och Helena tränade en timme nu ikväll. Kände att jag var tvungen att få ett avbrott i jobbandet. Vi var hemma hos Helena på en fotbollsplan, endast upplyst av lamporna från gångvägen bredvid. Wilma var helspattig och gnällde hela tiden. Vi försökte oss på lite linförighet och hon hittar inte position och tappar position och gnäller. Jag höll på att bli vansinnig. Mitt humör var inte på topp och då ska man ju inte göra sånt som inte fungerar. Men jag undrar NÄR det ska fungera, just nu känns det som om vi aldrig kommer att få bukt med hennes störningskänslighet. Jag kommer att få harva på med samma moment i olika miljöer tills vi båda har nått pensionsålder.

Vi gjorde även inkallning med avståndsbelöning som Helena vaktade. Det gick bra. Även ställande med avståndsbelöning gick bra. Efter det gjorde vi lite linförighet när H kommenderade och det gick bra några svängar. Och som H sa, man ska ju nöja sig med det. Bestämma sig för att idag ska jag göra två bra svängar i linförigheten eller två bra ställanden etc. Och nöja sig när man fått de där två bra. Jag behöver någon som påminner mig ibland, tack Helena.

Jag testade att använda nostarget för att få Wilma att lägga nosen i marken. Kanske det kan vara användbart under platsliggningen. Jag sett olika kommentarer om det är bra eller dåligt. Vad jag har hört så börjar domarna att bli mer och mer noga på lydnadstävlingar att hunden ska ligga helt still.

Dessutom tänkte jag att det kanske kan hjälpa till att hålla Wilma på plats. Om det skulle vara någon störning på platsliggningen så är det värsta som händer förhoppningsvis att hon höjer på huvudet och inte reser sig upp. Kan var värt att prova.

Tack alla för en bra träningsdag! 5 entusiaster trotsade kylan.

Extern belöning: Jag är en riktigt klantskalle. Tänkte börja med inkallning och med extern belöning. Men istället för att be någon om hjälp så satte jag upp Wilma en bit framför godisskålen och gick sen ifrån henne för att göra en inkallning. Men istället för att springa till mig så vände hon och tog godiset istället, varpå jag vrålade. Generalfel. Följande gånger tog hon i o f sig inte godiset, men det är ju inte så jag ska träna. Bättre att ta hjälp av någon som tar bort godiset så får hon själv välja vad som är rätt att göra. Nu fick jag istället en något dämpad hund eftersom jag ryat åt henne.

Sättande på mitt kommando: Sist jag tränade med Helena så gjorde vi ställande under gång vilket gick bra. Men sen när jag gick tillbaka till Wilma för att sätta upp henne så satte hon sig på Helenas kommando och inte mitt. Idag fick jag hjälp av Ing-Marie som stod och sade kommandon medans jag belönade Wilma när hon låg kvar. Sen körde vi hela momentet och då gick det bättre.

Linförighet: Det var lite rörigt idag med hundar så när jag tränade linförigheten så var Wilma väldigt disträ. Men det är ju sånt vi måste träna på. Att ha fokus på mig fast det händer mycket runt omkring.

Rutan: Sist körde Helena och jag rutan likadant som sist. Wilma var jätteduktig! Även om Helena hade kletig brieost som extern belöning. "C'est tres bon"  tyckte la Tollare och ville gärna ha mer. Men jag kunde backa säkert 15 meter och hon hittade rutan utan target! Hon har börjat fatta! Nu tror jag vi ska prova med att Helena står mellan mig och rutan på sidan av och se om Wilma väljer att ändå springa hela vägen till rutan för att sen springa tillbaka till belöning.

Metallapport: Det var typ det läskigaste Wilma hade sett, jättekonstigt! Ändå har vi tränat på limburkar, metallburkar (kaviartuber...). Först ville hon inte ens nosa på metallapporten. Då lade jag ner den på marken och klickade henne när hon närmade sig den och till slut tog den i munnen. Till sist tog hon den och apporterade den till mig. Jag får nog lov att köpa en metallapport i alla fall.

Nu ikväll tränade jag och Helena. Vi hjälptes åt med rutan, Helena sände Vilja till rutan och jag vaktade avståndsbelöningen. Det märks på hundarna att de fattar att de inte ska springa direkt till avståndsbelöningen, men de vill så gärna. De är på väg dit men hejdar sig i sista sekund och väljer att gå till rutan istället. Det märktes skillnad från förra gången vi tränade så här. Det går fortare och fortare för dem att fatta vad de ska göra. Både Vilja och Wilma var i gasen så det blev lite tramsigt först.

Jag körde linförighet, ställande, läggande och inkallning med avståndsbelöningen som var Kalles kaviartuben Wilma redan gjort hål på. Den låg i min ryggsäck och när hon gjorde något bra så fick hon en dunderbelöning i form av kaviar.

Tanken är att hon ska förstå att belöningen ligger där och väntar på henne och att hon ska ha något att jobba för. Kanske det kan hålla uppe intensiteten på träning och tävling. Vid ett bra avslutat träningspass blir det kalas i ryggsäcken.

Helena kommenderade mig. Linförigheten gick inte så bra till att börja med men den blev bättre efter hand. Ställandet gick bra. Men på läggandet så reste sig Wilma från liggande till sittande på Helenas kommando, inte mitt. Det måste vi träna på. Jag tror till sist att det blev lite för mycket så hon inte visste vad hon skulle göra.

Känns som om det var länge sedan vi var på klubben och tränade. Det var mörkt och skuggor och det kom lite personer ut från skogen/rastslingan. Wilma var lite på tårna hela tiden ifall något spöke skulle dyka upp. Det är bra att träna på många olika ställen, det behöver vi.

Idag började vi att träna på att backa, utan kommando och medans jag själv är helt passiv. Hon ska själv välja beteendet.

Wilma fick först klura ut att hon skulle backa. Jag satt på golvet framför henne. Först lade hon sig ner satt upp och provade lite innan hon råkade kliva ett steg bakåt och då klickade jag och kastade godiset mellan frambenen, då hon backade för att nå godiset klickade jag igen. Hon fattade snabbt att det var backa hon skulle göra.

Nästa steg var att hålla godiset synligt i handen och att hon för att få det måste backa. Först ville hon naturligtvis gå fram emot godiset, men då stängde jag handen och hon var tvungen att backa för att få ett klick/godis.

Nu har jag börjat försöka länga hennes backande. Jag försöker att gå långsamt fram för att hon ska backa rakt och noggrant. Nästa steg är att flytta ut och få henne att backa fast jag går ifrån henne.