karinochwilma

Inlägg publicerade under kategorin Spår

Av karin - 25 oktober 2011 21:34

Det var en fantastisk höstdag idag. På eftermiddagen tog jag hundarna och åkte till Velamsund för att lägga spår. När jag kom dit så upptäckte jag att de sköt för fullt på skjutbanana. Det är ju älgtider och skjutövning för alla jägare tydligen. Jag lade ett ca 400-500 meter långt spårt till Miso. Wilma fick ett superkort och enkelt bara för att se om hon skulle ta det trots pangandet.


I väntan på att spåren skulle ligga till sig så gick vi en prommis genom skogen och ner till Velamsunds gård. I skogen hördes skjutbanan väldigt mycket. Wilma var uppmärksam men inte rädd. Hon gillar det inte men har ingen tendens till att fly.


Att ta spåret var inget promblem för Wilma, skotten var iofs ganska lång bort. Men hon var helt klart fokuserad på spåret.


Miso tog sitt spår utan problem. Hon slår mer än Wilma och kollar liksom av spåret mer, Wilma går nästan uteslutande rakt fram i spåret och med färre avvikelser. Men det kändes ändå som om Miso visste var spåret gick och vad hon höll på med, men var tvungen att kolla av att det var rätt (och ta en kisspaus). Sista vinkeln låg precis innan en tvär brant och var lite klurig. Där kom hon nedanför branten så där fick jag hjälpa henne upp tillbaka för där gick det inte direkt att ringa.


Miso arbetade väldigt bra och jag behövde inte styra upp/vänta in eller gå något steg i rätt riktning för att hjälpa henne. Hon jobbade hela tiden och letade sig fram till spåret på ett metodiskt sätt. Det var länge sedan vi lade några spår och liksom med allt annat så behövs det såklart mängdträning.


Jag tror Wilma har blivit en så bra spårhund dels tack vare att hon har fått spåra på alla möjliga underlag och i terrängbyten, dels för att vi spårade var och varannan dag när hon var yngre.


Jag har tänkt att prova lägga spår i garagehus eller på parkering innan snön faller, bara för att se om Wilma kan lösa det. Vore kul att lägg ett spår i Sturegallerian eller nåt för att se hur svårt man kan göra det :-)

Av karin - 1 oktober 2011 20:15

kl 7  i morse var det dags för appellen för Wilmenlund och mig. Exakt för ett år sedan tävlade vi på samma plats då nollade vi (förvånande nog) spåret och hade 180 poäng (förvånande nog) i lydnaden. Wilma brukar nämligen gå klockrent i spåret, men ha svårare för lydnaden.


Som vanligt då man tar fram spårlinan var Wilma SUPERTAGGAD!!!!  Vi snackar SUPERTAGGAD!!! Wilma gick klockrent i spårkärnan och jobbade jättefint, plockade upp alla apportpinnar och kom in till mig. Tyvärr så var jag klantig och började gå innan jag hade låtit hela linan löpa ut. Vi fick en 9:a.


Budföringen gick som skjuten ur en kanon, en 10:a


Lydnaden blev spännande. Wilma som gillar att hålla sin matte på helspänn gjorde som vanligt en liten Wilmenlundknorr på det hela.


Linförigheten kändes väldigt bra tills Wilma valde att sätta sig att klia sig i en sväng och missade att sätta sig i sista halten. 7,5 p


Framförgåendet gick bra tills Wilma stannade upp på sista sträckan och jag hann ikapp henne. Synd, för det var bara några meter tills hon skulle ha stannat.


Läggande under gång en 8:a, förväntat


Apporteringen. Wilma höll på att tjuva, reste sig, men kom på sig själv och stannade tittade på mig och inväntande kommando. Vi fick dessutom avdrag för att att hon vände apporten i munnen. Kanske berodde på att jag valde den mindre apportbocken. Där borde vi ha haft en 10:a men fick en 8:a.


Hopp över hinder. Här var det två stollarhjärnceller som slog kullerbytta. Istället för att hoppa över hindret, sprang Wilma runt hindret som för att hoppa över från andra hållet ???!!! En 0:a


 

Totalt fick vi ihop 229,5 poäng och blev uppflyttade!!!


Stort tack till vår fan club Helena som kom spruttande på sin moped och alla andra glada påhejare!


På väg hem köpte vi princesstårta till husse, för det hade Wilma lovat honom om vi någon gång klarade av appellen. Först fick vi skumpa för att fira.


 

Av karin - 18 augusti 2011 20:50

Har inte haft mycket tid och ork till träning den senaste veckan. Men några mikroträningar har det blivit. Dessutom har vi fått en champinon i familjen. Idag var jag och Helena iväg med Flattifnattarna för att ta det sista förstapriset för att bli Champion. Tre glada svampar hade vi med oss hem i bagagen när vi åkte hem, ja å så trattkantarellen Wilma som bara fick följa med och ligga i bilen.


  Från vänster: Malte som tog sitt första förstapris i öppenklass idag, Lystra, Vilja och Miso.


LYDNAD

Jag har bara hunnit med något 15-minuters pass. Då har jag fortsatt med fria följet. Med Wilma fick jag till ett som kändes riktigt bra från böjran till slut. Även med Miso fick jag till ca 5 meter och vändningar. Efter att hört hur träningskompisarna kört hårt med nolltolerans av dubbelspår och pensionärsmässiga språngmarscher (inga namn...), så förstår jag att det är dags att låta någon titta på om vi är på rätt väg. Jag har dessutom varit inne på att skaffa en riktigt stor spegel att ställa i trädgården.


Fick dessutom en övning av Annika som går ut på att lära hunden olika typer av belöning bakåt och framåt. Denna är sen tänkt att användas i inkallning med ställande, men även i t ex fjärren. Wilma fattade direkt vad leken går ut på men är lite osäker på om hon får ta vid de olika kommandona. Miso är lite långsammare i inlärningen, men även hon uppskattar leken.



BELÖNING

Ett visst mått av bolltokighet är inte så tokigt. Med Wilma som ändå är bolltokig så tack vare regler runt bollkastandet numera ha bra använding av det i träning. Hon gör nästan vad som helst för en boll. Miso har inte varit så intresserad av bollar, men tack vare Wilma så har hon nu förstått att bollar har ett värde. Hon kommer även numera till mig och lämnar av bollen.


JAKTTRÄNING

Vi har tränat avlämningar med bollbelöning bakom mig då Miso kommer in med dummysar och lämnar av. Det fungerar jättebra och vi har både fått bättre fart och avlämningar.


Miso är väldigt intresserad av vilt, men vill gärna stå ett tag och hänga över det, undersöka och fundera. Hon plockar sen upp och bär fint även om hon släpper innan hon kommit fram till mig. Hon behöver mer erfarenhet och massor med mängdträning. Det hjälper dessutom med lite konkurrens, en annan hund som snuvar viltet då hon inte är snabb nog får fart på hennes fyra tassar :-).

Av karin - 7 augusti 2011 13:09

 

Igår tog Miso och Lystra sitt andra 1:a pris i ökl viltspår. Till skillnad från idag när himlens portar öppnades sig och hällde ner en massa regn, var det igår snustorrt i markerna. Det var som tur var lite mulet, men kvavt och varmt så det kändes som att gå in i ett rum utan syre där ute i skogen.


Miso spårade bra i ett bra tempo, 22 minuter. Ungefär som förra gången då det gick på 25 minuter men kändes mycket längre. Jag tycker att hon spårade mycket bättre igår, fast vi hamnade på samma poäng 37. Vet inte hur de sätter poängen, känns lite konstigt ibland. Viktigare tycker jag är känslan jag har och om jag kan läsa min hund. Även om hon var berörd av värmen igår så slutade hon aldrig att arbeta och jag hade lite motstånd i linan hela tiden, så som jag vill ha det.


Överlag så känns hon jämn nu och att vi i all typ av träning går framåt i små kliv. Det känns mycket positivt!! Tidigare kände jag att jag inte riktigt visste vad jag hade i andra änden av kopplet. Men nu har jag börjat lära känna henne på ett helt annat sätt och vi är mer av ett team som jobbar ihop oss.  


WILMA

Nu måste jag ta tag i lydnadsbiten med Wilma igen. Jag hade anmält oss till agilitykurs i höst, men vi står på reserv och kommer nog inte med. Det var mest en kul grej så det kan vänta. Det mesta med Wilma numera ska vara roliga saker mer än stora målsättningar. Hon älskar att träna och vara med och det får räcka för en liten stollare. Något hon älskar och är riktigt duktig på är ju att spåra. Så jag får ta mig i kragen och göra det lite oftare. På seglingen efter norrlandskusten fick hundarna vid ett par tillfällen spåra (ett blev ett riktigt knasspår som den gode Peter lade, det kan vi lämna därhän). Wilmas spår har kanske inte varit så långa, men svåra. Mycket på berghäll och med med terrängskiften. När vi var på Storjungfrun utanför Hälsingekusten fick hon ta ett spår på en kullerstenssås. Där var hon tvungen att använda nosen riktigt noga för det blåste lite och var bara sten. Man märkte att hon saktade ner tempot betydligt och fick slå lite mer än vanligt. Men hon löste uppgiften utan problem.


Av karin - 12 maj 2011 09:34

Outtröttlig spårare som älskar sitt jobb

Hundar hjälper viltforskare världen över att hitta svårupptäckta djur. De mest högintensiva och outtröttliga hundarna tränas i USA till att bli överlägsna ­spårare.



Tränade jakthundar kan undvika varg

Med träning skulle färre jakthundar dödas av varg. Om hunden lär sig att enbart intressera sig för det viltjägaren vill ha, kan kanske så mycket som hälften av vargangreppen undvikas, enligt rovdjursforskare.

Jakt · Spår
Av karin - 26 april 2011 20:33

Påskhelgen avslutades med grillning och ett härligt bastubad i går kväll. Det var en fantastisk kväll och fast vi badade i kallt vatten så kunde man stå utanför bastun utan att frysa. Bastun ligger jättefint nere vid vattnet och har ett stort fönster med utsikt över hela fjärden utanför. Riktigt mysigt.


SPÅR

På morgonen hade jag lagt ett personspår till Miso. Det dröjde till 13-tiden innan hon fick ta det, alltså 5 timmar senare. Spåret var dryga 300 mter långt och hade en återgång runt ett träd. 5 apportpinnar. Det var inte meningen att det skulle ligga så länge och inte att vi skulle ta det när det var som varmast på dagen. Miso var lite flåsig och långsam redan innan hon fick ta spåret.


Hon började bra och spårade jättefint. Apportpinnarna var inte så intressanta, men hon markerade dem. Vid återgången strulade hon till det så hon började bakspåra en liten bit. Jag tog tillbaka henne där återgången böjrade och hon fortsatte att spåra rätt. Men sen blev hon nog för trött och tappade fokus. Hon börjde fladdra runt lite. Jag fick henne dock att fortsätta spåra med ganska mycket stöd. Slutapporten låg strax innan en stig. Precis när vi var ca 3 meter ifrån så kom en pappa med sin lilla son på stigen. De körde en radiostyrd bil. Det var en störning jag inte hade räknat med i skogen... Vi hittade i alla fall slutapporten och hon fick såklart massor med beröm.


JAKTTRÄNING

Idag träffade vi tjejerna för lite jaktträning. Vi höll till vid vattnet och körde markeringar, linjetag och sök.


Allra först lade vi ut ett stort sök med pälsdummysar. Eftersom Miso har en tendens att göra för vida sök så ville jag ha dummysarna koncentrerade mot mitten till ett ganska smalt sök. Helena ville ha ett djupt sök eftersom Lystra inte går så långt ut. Det blev alltså ett långsmalt sök. Där vi var fanns både vass, ris och öppen skog.


 


Sen började vi med en markering kastad vid vattnet, så att  hundarna fick springa rakt mot vattnet och apportera utan att försöka bada. Sen smög kastaren ut en linjetagsdummy på samma ställe. Alla hundarna klarade detta galant, fast de annars är riktiga badhundar.


Sen vände vi runt och kastade markeringar bakom hinder i form av stora nedfallna träd. Miso markerade bra, men struntade sen i dummyn. Men när Annika sen skulle ta upp den så var Miso där och skulle ta upp den innan. Den lilla fulingen som behöver lite konkurrens för att tycka det är värt besväret. Vi måste jobba på att höja värdet på dummysarna.


På söket fick hon hämta in 4 pälsdummysar (kanin, ren, räv, fågelvinge). Miso gick bra ut på djupet, men svävade sen ut i vassen en bra bit ifrån sökområdet. Hon jobbade sig dock tillbaka igen och plockade in den sista innan jag avbröt. Hon hade inget vidare tempo, men jobbade hela tiden och kom in till mig. Jag ska lägga sök där dummysarna är mer koncentereade till mitten. Det är i alla fall lite mer energi nu även om tempot fortfarande är lågt.


Till sist fick Miso, Lystra och Indy bada. Annika ville se om systranran kunde få Indy lite mer förtjust i vatten. Inga problem sa systrarna bus och plumsade ut, med Indy tätt i hälarna. Vi kunde nog konstatera att han är förtjust i vatten!


Tack för en bra träning idag.

Av karin - 22 april 2011 21:03

I torsdags var vi på jaktkurs igen. Vilken skillnad från första kurstillfället när vi höll på att blåsa bort och frös häcken av oss. Nu har äntligen våren kommit på riktigt.


Denna gång stod sök på schemat. Vi fick börja med varsit stort sök, där de som ville fick låta hundarna titta på när dummisarna lades ut. Eftersom Miso behöver lite mer dragning just nu så lät jag henne se på. Första dummyn hade hon bra fart ut och kom direkt in. Nästa sprang hon för långt ut, utanför sökområdet. Hon ville inte lyssna på inkallningssignalen och jag blev beordrad att gå ut och hämta henne. Men då kom hon tillbaka inom området och hittade till sist en dummy som hon kom in med. Den sista som jag lät henne ta, släppte hon då jag nejade henne för att hon letade vidare fast hon hade en i munnen.


TANKE: Vi måste träna på inkallningssignal, under störning och med bra belöning.


Nästa övning var närsök, där vi hade gömt dummysarna åt varandra. Även denna gång fick Miso titta på. Här hade Miso bra intensitet och var taggad att springa ut och hämtade alla tre utlagda. Belöningen för henne var att få springa ut och hämta en till och det fungerade.


TANKE: Miso blir taggad av att det är lite svårt. Hon har tendens att vilja byta och blir lite segare när jag nejar henne. Avlämningarna måste bli bättre och jag ska prova med att lägga ut en avståndsbelöning som hon får hämta eftersom hon verkade ta det som en bra belöning att få jobba mer.


VILTSPÅR

I morse fick Miso ta ett viltspår som legat 24 timmar. Spåret var ca 200 meter långt, med återgång och bloduppehåll. Terrängen var mestadels ganska öppen skog, även lite snåriga partier och förbi sumpig mark bredvid stora vattenpölar. Vi hade tur som tog spåret på morgonen, för strax efter att vi var klara så började det regna.


Spårstarten.


Jag tyckte hon löste uppgiften bra. På ett ställe var vi tvugna att gå tillbaka till där jag visste att hon hade spåret. Jag hade satt mossa i träden istället för snitslar, lite svårare att se på avstånd.


 


Jag var säker på att återgången var vid ett visst träd och försökte att få Miso att plocka upp spåret där, men hon envisades med att fortsätta dra framåt. När jag höll emot och hejdade henne så snurrade hon runt lite. Jag blev osäker och lät henne fortsätta framåt, mycket riktigt så var spåret där .


Återgången fixade hon också, sen blev det lite svårt igen med bloduppehåll, men vi redde ut även detta och sen var det inget problem att hitta klöven.

VAD HAR JAG LÄRT MIG AV DETTA? Lita på hunden!


Duktiga fisen!

Jakt · Spår
Av karin - 29 mars 2011 07:15

Jag har tänkt i en veckas tid att jag skulle börja lägga personspår. Det är bitvis fortfarande mycket snö i skogen, men jag har några ställen där snön nästan helt har försvunnit. Jag bestämde i helgen, att på måndag ska jag spåra. Så igår när jag kom ut så hade det snöat! Men det smälte bort ganska fort och på eftermiddagen lade jag ett varsit spår åt Miso och Wilma.


Wilmas blev lite krångligt och som vanligt så hade jag inte satt upp vimplar så jag fick lita på att hon hittade rätt. Det blåste rätt så kraftigt och bitvis var det mycket snö och VÄLDIGT brant. Att reka nya ställen kan vara att rekommendera... Wilma var supertaggad som vanligt och for fram som en liten vessla. Jag for med som en vante och insåg att det var väldigt brant och att jag inte visste om det var stenar och håligheter under snön. Hon hittade alla pinnarna, det är häftigt att se hur de stannar upp om de har gått förbi och får doften i nosen. Jag ska träna mer på att lägga riktigt svåra och gömda pinnar. Spåren behöver inte vara så svåra, för spåra kan hon. Men pinnarna ska bli mycket svårare att hitta och mycket mer värdefulla.


Misos spår låg på att mindre blåsigt ställe där nästan all snö hade försvunnit. Det var nog drygt hundra meter långt och lite trixigt det också. Jag gjorde en återgång runt ett träd, tillbaka längs med spåret en bit och sen två 90° vinklar. Återgången runt trädet fick jag hjälpa henne lite med men annars gick hon också jättefint och spårade lugnt och metodiskt. Hon plockade upp pinnarna och jag klickade henne. Sen hade vi lite lek med pinnarna, kastade och klickade då hon tog upp dem. Även här måste vi höja värdet lite på pinnarna eftersom spåret är mycket roligare.


Båda var jätteduktiga med tanke på att vi inte har spårat sen i höstas. Det är så skönt att äntligen kunna göra lite mer aktiviteter ute. Det var så varmt och skönt igår så jag inte ville gå in och jobba igen.


Nu är Lystra här och det är dags för morgonpromenaden.

Presentation

Fråga mig

3 besvarade frågor

Tidigare år

Sök i bloggen

Senaste inläggen

Arkiv

Kategorier

Länkar

RSS

Besöksstatistik

Kalender

Ti On To Fr
       
1
2
3
4
5
6
7
8
9
10
11
12
13
14
15
16
17
18
19
20
21
22
23
24
25
26
27
28
29
30
<<< November 2013
>>>

Skapa flashcards