karinochwilma

Inlägg publicerade under kategorin Tävlingsträning

Av karin - 13 november 2011 22:09

I lördags var jag och Wilmenlund med på tävlingsträning på Nacka BK. Vi körde 2:ans moment, allt utom inkallning med ställande och rutan.


Wilma var lite seg redan vid uppvärmningen, vill inte sätta sig i halterna. Vi var första ekipage ut.


FF - Wilma var disträ och gick ett steg bakom mig. Jag såg henne inte och blev osäker och vinglig. Jag försökte att trava på ändå men tappade Wilma. Det är så konstigt för när jag blir kommenderad på träning så går Wilma jättefint. I lördags var jag inte nervös, men ändå händer det något med Wilma och mig vid tävling.


LÄGGANDE UNDER GÅNG - kändes som vanligt, kan tänka mig att det var något segt. Det var ingen som skrev så jag fick inget omdöme. Men Wilma lade sig  på mitt kommando.


APPORTERING - gick bra, bra ingång


HOPP - fungerade bra


FJÄRREN - Jag valde att inte gå så långt, kanske 3 meter, eftersom Wilma har varit berörd när någon står bakom. Hon gjorde fjärren utan problem.


Förutom FF så gick det ganska bra och Wilma var lugn och utförde allt som väntat.


Nu måste vi träna tävlingslikt fram till Nacka Cup och jag måste knäcka nöten varför det blir som det blir på tävling. Susanne kommenderade mig i lördags efter att vi hade gjort vårt och hunnit titta på andra ekipage ett tag. Då gick Wilma fint igen i FF???

ANNONS
Av karin - 12 augusti 2009 22:43

När vi kom fram till SSBK öppnade himlen sig. Regnkläderna låg hemma så det var bara att se glad ut och bli blöt.


Vi var 6 ekipage, jättekul att vi var så pass många. Vi var fyra som körde ettan, Helena som körde tvåan och Annika som körde trean. En salig blandning alltså, men det gick bra förutom att platsliggningen blev en kompromiss.


Wilma låg trygg i 3 minuter medans hundar satte sig och ställde sig runtomkring.


Vi blev ekipage nr 2 och medans Helena körde så stod jag först under ett träd för att undvika lite av regnet. När hon hade 4 moment kvar så började jag värma Wilma. När Helena var klar så fick vi vänta lite till medans tjejerna snackade. Jag fick till slut vara lite bitchig :-) och be dem sluta prata så att vi fick komma igång eftersom vi värmt ett tag då. När jag blev inropad så sprang vi in. Jag tänker att det kanske gör att vi har lite fart från början och springa är ju lite belöning också för Wilma utan att vi har gjort något.


Linförigheten var bitvis lite svajig och hon släppte fokus men jag tyckte ändå att Wilma hängde med bra.


Läggandet var enligt de andra bra.


Inkallningen så har ju Wilma fått upp farten men förväntar sig att jag ska slänga bollen bakom mig så hon springer lite förbi innan hon gör metkroken in.


Ställandet nitade hon idag, tack och lov! Det är väldigt osäkert moment.


Apporten fick jag ge dubbelkommando (vi provade igen sen efter alla moment och då gick det bra)


Hoppet var jättebra.


Fram till tävling:

Jag ska inte träna så mycket mer nu utan göra mest lek och bus. Och Wilma ska få vila sig i form. Jag ska dock köra apporteringen några gånger och en inkallning med boll bakom, sen ska jag träna lite ingångar från kort håll. Sen får jag bara hoppas att Wilma är i form och har lust att tävla på söndag :-)

ANNONS
Av karin - 6 april 2009 21:21

Synd att det inte var en riktig tävling...


Nu ikväll var vi iväg till Värmdö BK på träningstävling. Linförigheten lämnade väl mycket att önska. Wilma var okoncentrerad och hängde inte riktigt med hela tiden, där fick vi 6,5. Det var mycket att nosa på och hålla koll på människor som gick på vägen precis bredvis appellplanen. Men det är ju bra träning.


Men för övrigt fick vi riktigt bra betyg. Hon var lite långsam på läggandet men jag tror vi fick en 8:a i alla fall. Och det är ju mycket bättre än en 0:a...!!!


De filmade alla som ville och det tycker jag ju alltid är bra eftersom man uppfattar själv att det gick på ett sätt och sen kan man se hur det verkligen såg ut. Dessutom kunde jag ju se hur hon gjorde på läggandet, det är ju svårt annars om man inte har ögon i nacken.


Ikväll hade jag laddat med en avståndsbelöning som visade sig vara riktig kryptonit! Wilma visste att den låg i ryggsäcken och väntade och höll på att sluka både plastpåsen och mina fingrar när jag försökte öppna den. Den gick hon igång på. Husse tyckte det var lite fjompigt för en hund att äta kattmat "om det ändå hade varit mald katt...!"


Sheba kattmat med kyckling!

Av karin - 2 april 2009 22:06

Här är ett videoklipp från Maria Hagströms träning. Det är så här en fjärrdirigering ska se ut. Jag har nog tänkt mig att Wilma ska stå med framtassarn still, men här ser man att hunden har rumpan och bakbenen fixerade på samma ställe. Hunden ska "vika upp sig" och "vika ner sig" i alla positioner.



Av karin - 14 mars 2009 13:49

 

Wilma är trött efter en tuff tävlingsträning. Foto: Helena.


Precis som på tävlingar så tog det lite tid och var lite rörigt innan träningstävlingen kom igång.


Platsliggning: Wilma låg jättefint i platsliggningen. Bredvis oss låg en liten Pumi som var både osäker på människor och hundar. Först tyckte jag att Wilma spanade in honom och tänkte att nu blir det tok. Men alla hundar låg kvar stilla.


Tandvisning: Man tar ju för givet att hundar ska kunna visa tänderna, och vara vana att bli hanterade. Men det är ju en ganska konstig grej att en vilt främmande människa kommer fram och börjar pilla hunden i munnen. Domaren idag hade dessutom en stor svart täckjacka. Den lilla Pumin reagerade starkt och det såg t o m ut som den försökte att nafsa. De fick försöka flera gånger och locka lite med godis. Men den var väldigt tveksam och ryggade bort ifrån domaren. Jag har ju tränat  med Wilma på att visa tänderna och tagit det steg för steg och klickat henne. Numera är det inga problem.


Linförigheten: Idag liksom igår så var det en massa lukter på appellplanen och jag såg en hel del kissfläckar. Det verkar som om snön gör dofterna ännu mer läckra, kanske koncentrerade. Jag fick omdömet att Wilma hade bra kontakt i början men släppte sen fokus på mig efter ungefär 20 meter. Efter varje halt hade hon återigen bättre fokus. Har kollat på film efteråt och såg att det var på två ställen hon släppte och började nosa lite. Jag måste alltså förstärka den svaga biten nu veckan som kommer.


Läggande: Kanske att vår träning har gett resultat för läggandet var bra. Jag såg på filmen att det kanske inte var världsasnabbt, men domaren tyckte det såg bra ut. Och hon låg kvar även när jag kom tillbaka och väntade på mitt sittkommando.


Inkallning: Vi försökte två gånger och båda gångerna stannade hon till på ett speciellt ställe för att lukta. Andra gången hann hon inte stanna eftersom jag tjoade på henne. Hon brukar ju aldrig tveka på inkallningen, men idag var det något hon inte kunde motstå. Provade igen efter tävlingen och det  var samma sak. Sen bad jag Veronica kommendera mig en inkallning på en annan appellplan och lade ut en avståndsbelöning, då gick det mycket bättre. Men Wilma hade fortfaranden ingen vidare fart.


Ställande:  Ställandet var också snabbt och bra.


Apportering: Apporten var lite läbbig tyckte Wilma. Det har varit två gånger nu då apporterna är lite söndertuggade. Hon tog apporten men jag var tvungen att ge henne ett dubbelkommando. Jag måste träna med andras apporter, ju trasigare dessdå bättre.


Hopp: Hoppet gick bra, och ingången var hyfsad. Men Wilma var nära att börja lukta direkt efter att hon hoppat över hindret. Det var nästan som om hon hoppade och höll på att ställa sig på nosen.


Helhetsintrycket: Var att hon är okoncentrerad mellan momenten, de där lukterna var för spännande och spciellt den där fläcken hon drogs till hela tiden. Vi får träna på fokus, men störningar runtomkring. Kanske jag skulle ha skickat henne till luktfläkten som avståndsbelöning.


Sen blev det ytterligare lite väntan och när Wilma lade sig i bilen somnade hon och var helt slut.








Av karin - 9 mars 2009 20:55

Tävlingsträningen som blev en kaosträning. Nu ikväll var vi på Nacka BK tillsammans med resten av Nackas alla hundägare kändes det som. Många hundar, flera som var oroliga och gjorde utfall, skällde, gläfste och jagade runt.


Man ska följa sin maginstinkt

Vi började med en platsliggning. Jag tror det var säkert 12 hundar på en rad. Det kändes inte bra och jag skulle ha avstått. Jag hamnade nästan på promenadstigen bredvid appellplanen. Wilma reste sig flera gånger då hundar passerade och de skällde och stökade runt på appellplanen bredvid.


Rejält med störningsträning

Sen blev det aldrig någon riktig ordning på den där tävlingsträningen, jag tror inte att det var någon riktig ledare som tog tag i det. Det måste nästan vara en som har klart för sig hur det ska gå till när det är så många hundar.


Jag tränade istället för mig själv, på fritt följ, läggande och ställande. Och med stadga. Jag gjorde även språng marsch för att hitta ett bra tempo där Wilma kan trava snyggt. Hon försöker springa före mig. Då sprang jag långsammare och på stället, det verkar som om hon fattade då att hon skulle hålla positionen.


Fru Kvastskaft blev kommenderad av Fru Pingvin

Sen kommenderade Helena mig för att titta på hur fint jag sträckte på mig, men Fru Pingvin sa att det såg ut som om jag var stelopererad och hade en hel kvast uppstucken någonstans så jag fick traska runt utan hund och försöka spänna av lite. Det kändes helt naturligt... not! Men jag tror jag fick ganska godkänt till sist i alla fall. Tack Helena!


H klickade oss i linförigheten när Wilma gick bra eftersom jag inte riktigt ser henne. Trots att det var väldigt stökigt runtomkring så kunde Wilma ändå fokusera på det vi höll på med (utom just platsliggningen). Vilket känns jätteskönt. Och hon blev inte loj och dämpad som hon kan bli ibland när det är för mycket runtomkring. Det finns hopp för en stollig tollare.

Av karin - 2 mars 2009 21:21

Ikväll var vi iväg i snålblåsten och snöyran till Värmdö BK för tävlingsträning. Fem ekipage startade i lk1. För mig är det absolut viktigaste nu att Wilma får en bra känsla för att tävla, därför har jag fortsatt med mina avståndsbelöningar. Tävlingsledningen var lite frågande till vad jag ville och jag kunde inte sätta belöningen riktigt där jag ville utan var tvungen att sätta den ganska nära där vi höll på inne på appellplanen. Vilket gjorde att Wilma försökte att tjuva den i inkallningen. Men det gör inte så mycket. Vi får träna mer på doggy-zen. Jag ska mer och mer fasa ut avståndsbelöningen mellan momenten och bara ge den när vi är klara med hela programmet.


Bättre känsla för tävling

Det känns som om Wilma faktiskt tycker att tävling är helt ok och är fokuserad på mig trots andra främmande hundar och människor som tittar på och tävlingsledare som kommenderar. Tidigare så har hon ju haft fullt sjå att hålla koll på allt och alla. Och hon har blivit lite låg, jämfört med på träning.


Bra att se sig själv och hunden på film

Ikväll filmade de som ville vilket var jättebra. Då kunde jag jämföra protokollet med vad jag sen fick se. Poängen sa inte så mycket eftersom de t ex nollade mig p g a att jag avbröt linförigheten för att belöna. Jag tror inte riktigt att de förstod att det var det som var meningen, för jag fick en nolla för helheten eftersom hon lämnade planen då jag skickade henne till avståndsbelöningen. Jag kan tycka att på en tävlingsträning så är det viktigare att få ett allmänt omdöme än faktiska poäng. För hon gick fint i linförigheten innan jag skickade henne på belöningen. Då var det bra att själv kunna bilda sig en uppfattning genom filmen.


Jag måste sträcka på mig

Men det jag fick med mig ikväll som omdöme och som jag till viss del redan känt och som jag också såg nu på filmen var att jag dels går väldigt framåtlutad (90-åringen med ryggskott!), dels att Wilma går långt fram i fria följet innan läggandet och ställandet. Det var bra att se. Jag får be mina träningskompisar vråla "sträck på dig!" när jag går som en metkrok.


Ikväll ville hon inte riktigt ta apporten jag tror att hon tyckte den var lite läbbig och söndertuggad. Men hon höll den om än lite svajigt i mungipan. Jag får träna på lite olika material.


Sen tog jag ett kraftigt dubbelkommando på hoppet eftersom hon har börjat hoppa upp på mitt ben, och jag ska träna bort det.


Bättre på att kontrollera situationen

Men över lag är jag nöjd och känner att jag har gjort mer medvetna val än jag gjort tidigare då jag mer har försökt vara tävlingsledaren till lags och nästan bara hoppats att Wilma ska genomföra saker utan att balla ur. Det känns som om jag börjar få mer koll på hur jag ska höja henne då hon är låg och dämpa när hon är för hispig.

Av karin - 27 februari 2009 16:05

Idag var vi 4 ekipage på Nacka BK och hade tävlingsträning. Vi försökte få det så tävlingslikt som möjligt med lottning, uppvärmning och allt. Eftersom vi bara var 4 stycken turades vi om att kommendera och vifta med block.


Wilma gick jättefint och var med mig i alla moment. Jag hade tänkt skicka henne till avståndsbelöning efter platsliggning/tandvisning, linförigheten och sen efter läggande, inkallning, ställande. Wilma var den enda som låg still på platsliggningen när de andra hade lite problem att ligga kvar (stolt matte). I november började hon ju sätta sig upp på platsliggningar så jag är jätteglad att hon verkar ha hittat tillbaka lite stabilitet i detta momentet.


Veronica gjorde en förhållandevis kort kommendering på linförigheten, vilket var helt perfekt, för då fick jag chans att belöna när hon gick bra. Svårt annars att komma ihåg att bryta själv.


De andra momenten gick också bra. Det var bara i hoppet som hon fortfarande gärna hoppar upp på mig. Det får vi träna mer på. Ingångar även där.


Sen avslutade vi med lite bus, ja inte Wilma då för hon är som vanligt polis. Bidrag till din tävling Helena? :-)


Presentation

Fråga mig

3 besvarade frågor

Sök i bloggen

Senaste inläggen

Arkiv

Kategorier

Länkar

RSS

Besöksstatistik

Följ bloggen

Följ karinochwilma med Blogkeen
Följ karinochwilma med Bloglovin'

Kalender

Ti On To Fr
       
1
2
3
4
5
6
7
8
9
10
11
12
13
14
15
16
17
18
19
20
21
22
23
24
25
26
27
28
29
30
<<< November 2013
>>>

Skaffa en gratis bloggwww.bloggplatsen.se