karinochwilma

Inlägg publicerade under kategorin Jakt

Av karin - 15 juni 2011 14:58

Har bestämt mig för att träna lite varje morgon, om det så bara blir en kvart. Igår när jag och Annika tränade försökte jag mig på att träna stoppsignal. Det gick inte alls och jag var rädd för att förstöra det bra linjetag som jag tycker att Miso har haft. Hon blev lite tveksam.


Idag gjorde jag tvärtom. Jag lade en dummy fem meter bakom Miso, gick 8-10 meter lade två på vardera sidan, gick en bit till och kallade in henne. Blåste stoppsignal och skickade antingen ut, höger eller vänster. Första "ut" ville hon springa till dummyn till höger. Jag gensköt henne och pressade ut henne bakåt. När hon väl hade fattat att det faktiskt fanns något bakåt så hade hon full fart. Gjorde om övningen flera gånger och skickade åt olika håll.


När hon sen hade plockat in allt, skickade jag henne återigen mot målområdet som hon hade haft bakom sig, utan att det låg något där. När jag blåste stoppsignal vände hon sig om till hälften och jag kastade kaninbollen bakom mig. Gjorde två skick till mot målområdet och blåste stoppsignal och kastade boll. För varje gång vred hon sig mer och mer mot mig vid signalen.


Jag tror att kan jag först nöta in signalen när hon är på väg mot mig och hon förstår att dit jag pekar kommer det att hända något kul/vara en dummy, så kommer hon även att bli mer hörsam på stoppsignalen då hon är på väg ut. Är jag bara oförutsägbar och skickar henne ömsom, höger, vänster och ut så blir det som en lek mellan oss.


Efter lunch hängde jag med Annika på en promenad i Orminge, trevligt att få sällskap och upptäcka nya promenadvägar. Tur att vi gick när vi gick för nu alldeles nyss öppnade himlen sig och det kom en riktig störtskur. Kort men intensiv. Det skulle behövas lite mer regn, för mina växter i trädgården skriker av törst.

ANNONS
Av karin - 30 maj 2011 15:28

Jaktkursen hos Eva Thorén-Söderström nu i helgen var helt fantastisk. Inte bara det att Eva är en superbra instruktör som har metoder och synsätt som passar mig väldigt bra. Vi hade dessutom lyxig helpension, fint boende och fina marker att träna på. My var med som hjälptränare och allt i allo, och måste ha gått ner några kilo i helgen. Trevliga kurskamrater hade vi också, det bjöds på många skratt.


Jag tror att kursdeltagarna bjöd på ett och annat komisk inlägg också.

Jag gillar Eva som instruktör för att hon är lugn, metodisk, tydlig och uppmuntrande. Hon vill att alla hundar ska få lyckas i alla övningar, och hon bryter ner momenten i delar tills hunden har fixat det. Så att varje individ får plats. Hon är också väldigt bra på att se hur föraren är/beter sig. I Evas träning finns inga hårda tag. Hon menar att ska man träna med bestraffning så måste man göra det med så exakt hårdhet, precision och tajming så det är få som klarar av det. Då är det bättre att låta bli.


Eva och Printer


My och Sickan!

FREDAG

Vi hann med ett pass i fredags kväll när alla hade kommit på plats. Övningen gick ut på att vi delade in oss två och två och gick alla ekipagen efter en skytt (Evas man Micke). Vi skulle alla träna jaktfot fram till två olika stationer, där Micke sköt skott till varje hund. De två som gick främst arbetade först och fick sen ställa sig sist i ledet och så började processionen om från början.  


Miso var heeelt hopplös, gick och käkade gräs hela tiden. Jag fick ömsom korrigera henne ömsom berömma och jag kände mig som en papegoja "öp öp..." "BRA!" "öp öp..." "BRA!"... 


På närsöket skötte hon sig bra, sen var det markering med skott. Hon sprang ut med full fart, tog dummyn i mun, spottade ut den och började äta gräs igen. Jag höll på att bryta ihop totalt och kände att vi backade två månader tillbaka i tiden, då Miso var extrem löpseg och disträ. Jag tror alla kunde se hur frustrerad jag var och det känner naturligtvis hunden också.


När jag brutit ihop klart så bestämde jag mig för att det måste gå och lösa och att lördagens träning skulle bli mycket bättre. Eva sa dessutom åt mig att ha Miso i koppel och sätta fast det runt min midja så kort att hon inte kunde äta gräs, men hade viss rörelsefrihet. På det viset kunde jag låta henne hänga på bäst hon kunde utan att bry mig om henne. Jag hade händerna fria och så fort hon gjorde minsta tendens till att tugga gräs vände jag bara på mig och travade vidare.


Eva sa åt mig att strunta i lydanden, ha ett kort koppel på Miso och inte hålla på och tjafsa med positioner, ingångar och annat. Det får vi träna på separat.


LÖRDAG

Här struntade jag i Lydnade och travade på (utan koppel runt midjan dessutom), helt plötsligt var det inget problem heller...  

MARKERING OCH LINJETAG

Första stationen min grupp var på, skulle vi jobba upp ett målområde som hundarna sen skulle ta sig förbi. Markeringar kastades vid ett träd som stod precis vid ån. Sen skulle vi göra ett linjetag över ån från valfritt avstånd (så långt bort som vi trodde hunden skulle klara av).


 

Vi turades om och fick varsin markeringen. Den var inget problem även om avlämningarna inte så bra. Sen fick vi göra varsin dirigering och då gick jag fram så jag nästan var på kanten till ån. Det var en djup slänt på båda sidorna. Eftersom vi fortfarande inte har något "över-kommando" (kommer till det strax) så fick jag använda "ut!" och trycka på. Miso tog sig både över ån och tillbaka utan några problem.


 

"ÖVER-KOMMANDO"

På lördagen fick vi dela in oss i två grupper, tre i varje. Eva frågade oss alla om vi hade något "över"-kommando. Vi såg ut som fågelholkar allihop, VA?! ytterligare ett kommando att träna in??!! Hon menar att det kan vara bra att ha ett kommando att ta till då hunden står vid ett hinder, så att man kan hjälpa hunden över/genom/förbi.


På den ena arbetsstationen fick vi träna på just detta. Få hunden att ta sig över en nedfallen gran, en stock, över ett dike och lägga på kommando. Jag var ju dessutom tvungen att välja vad jag ska säga. Hopp har vi på lydnaden, men jag kände att "över" nog skulle kännas naturligare för mig (för Miso spelar det nog ingen roll). Tänkte att det är bra att ha ett tvåstavigt ord som man kan dra ut på för att pressa på.. "öööver!" Svårare med "hopp!".


Miso kan hoppa tillbaka till mig från ett hinder, men inte ut. Jag fick ta hjälp av vår hjälptränare My och vi körde handtarget över granen åt båda hållen några gånger tills Miso hade fattat vad övningen gick ut på. Sen kunde My gå åt sidan och jag lade på "över!". Det tog inte lång stund för Miso att förstå. Sen hoppade hon både över stocken och tog sig ner i den lilla ån och över till andra sidan och tillbaka. Nemas problemas!  


Att våra avlämningar inte är så bra trodde inte Eva beror på att vi har någon konflikt utan mer det att jag har curlat Miso. Hon har fått pangbelöningar även fast jag har fått ta ett steg fram till henne och ta dummyn. Miso är helt enkelt en slö liten tonåring som inte orkar bära sin egen smutstvätt till tvättkorgen och jag servar henne hela tiden och dessutom berömmer henne för att hon i alla fall slänger tvätten i en hög på golvet...


Slutcurlat och slutduttat! Nu ska hon få jobba för belöningarna och det ska vara riktigt bra för att få en pangbelöning!


UTNYTTJA VINDEN I SÖKARBETET

Efter en god lunch så bar det iväg ut igen, den här gången stod en sökövning på agendan. Övningen gick ut på att lära hunden att använda vinden.


  A, B, C, D får stå för vardera vädersträcket. De blå pilarna visar vindens riktning.


Först lades två dummysar ut längs med B-sidan (på en tänkt sökyta). Hunden riktas mot dessa två och plockar in dem. När den sista "röda" dummyn apporteras in smyger en hjälpare ut "grön" dummy vid sida D. Hunden skickas i samma riktning som de tidigare två gångerna, ut längs sida B. När den inte hittar något där det tidigare legat något så kommer den att gå upp i vind eftersom den får "grön" dummy i nosen (med hjälp av vinden). På så sätt lär den sig ett sökmönster som den själv kan dra nytta av på sök. Kommer vinden från sida B gör man övningen spegelvänt.


Miso som inte har gjort särskilt många sök var långsam och sökte för nära och som ett närsök. Efter ett tag visste vi dessutom inte om hon sökte eller pysslade med annat. Hon fick lite hjälp och kom till sist så att hon fick vinden i nosen och hittade även "grön" dummy. Hon har inte riktigt förstått det där med sök och är inte motiverad, vilket vi får ägna oss åt att motivera upp nu kommande veckor.


MARKERING

Vi fick också träna enkelmarkeringar som först hamnade före och sen bakom en jättestor stenbumling. Miso fastnade framför den stora stenen och behövde ganska mycket hjälp för att hitta den bakom. Svårare och klurigare markeringar får vi också träna på.


MARKKRYPARE

Lite senare på kvällen fick hundarna testa att hämta markkrypare (vet inte om det kallades så :-). Det var en rund boll på apportkastaren som först slog ner i marken och sen studsade vidare. Det blev både en markering och ett spår.


  Miso "loosar" klotet.

SÖNDAG

MARKERING OCH VILT PÅ VATTEN (med skott)

På förmiddagen fick vi ägna oss åt vattenarbete. Vi åkte till en liten skogtjärn med kalhygge och gungfly runtom. Det var lite svårt att ta sig i, en kant och sen djupt vatten. Eva och My ställde sig på ena sidan tjärnen, Eva uppskattade avståndet till ca 90 meter. Här såg man direkt att hundarna taggade upp när det började kastas dummy på vattnet. T o m Miso började pipa lite grann och när syrran fick sin första dummy trodde jag att min arm skulle lossna då Miso ryckte till. Men efter det var hon hur stadig som helst då jag hade henne lös och skott gick och dummy kastades.


Först fick hundarna enkelmarkeringar med dummy. Miso gjorde ett jättefint arbete. Hoppade i vattnet, simmade hela 90 meter, hittade dummyn direkt, kom tillbaka, men lämnade av lite slarvigt.


Sen kom änderna fram. Miso som på tidigare markeringar inte tvekat en sekund, kunde helt plötsligt inte ta sig i vattnet?? Det var dofter av vilt överallt och jag tror det var med lite skräckblandad förtjusning för Mios. Mysrys - väldigt intressant, men också lite läbbigt. Med linjetagstecken och lite övertalning så hoppade hon sen i och fick en tennisboll kastad över huvudet som belöning. Med ett till linjetag fick jag i henne igen och skulle även denna gång kasta tennisbollbelöning. Men då fick hon syn på dummysarna på andra sidan och började simma utåt. I höjd med dummysarna låg dock några änder och flöt (som kastats i åt Miso tidigare) i vattnet, när hon fick dem i nosen vände hon och simmade tillbaka till mig.


Jag fick gå runt till Eva och där slängde vi i en and 6 meter från stranden. Miso ville hoppa i men vågade liksom inte riktigt. Då fick Evas hund Printer hoppa i och apportera den istället. Det var INTE riktigt vad Miso hade tänkt sig och när nästa and kastades i vattnet så var hon ju tvungen att komma in med den. Tyvärr hade jag ingen kamera med mig eftersom det regnade av och till, men det var en rolig syn när Miso kom in med viltet mellan framtänderna och nästan frågade om hon inte kunde få en liten påse att lägga fågeln i istället 


När hon väl kom upp på land så packeterade hon dock ihop fågeln fint och lämnade av den i hand på mig. Sen kastades det i ytterligare ca 3 gånger och då packade hon t o m ihop den fint i vattnet och kom in till mig med den 


Jag har ju bara plockat fram fågel några få gånger i hennes liv, det får nog bli ändring på det nu så att hon vänjer sig.


MARKERING FRÅN SKOG ÖVER ÄNG IN I SKOG IGEN

Vi stod i skogsbrynet och markeringen hamnade bakom en träddunge på ganska långt avstånd. Miso spikade den direkt och sprang både fort ut och in.  


Jazza i full sprutt!

Vet tyvärr inte vilken fladdrador detta är.

MARKERING OCH SÖK (störningar)

Eva har en bumper som kan skjuta iväg 4 dummysar (en åt gången) med hjälp av fjärrkontroll. Dummyn flyger långt, på avstånd och hundarna har inte hjälp av någon som står och kastar. Ett närsök hade lagts ut som blev både svårt att hålla sig till för de som skulle ta det innan de fick gå på markeringen och svårt att springa över för de som valde att skicka på markering först.


Vi kunde konstatera att vi behöver träna mer på markeringar på långt avstånd och utan kastare som syns.


Vet inte ens om jag har fått med allt vi gjorde i helgen. Men detta var nog i stora drag allt  


Tack Eva för en otroligt lärorik helg och Micke och My för all markservice, god mat och trevligt sällskap. Tack också till alla andra trevliga kurskamrater och Helena för trevligt resesällskap, att du finns och är så duktig och hjälper mig med en massa saker.


Helena får en lektion i hur man ska rikta in sig mot målområde.

  Någon utövar sin "avspända" jaktfot.

  Trevliga luncher och middagar.

      Evas hundar fick gå ut och vara lite konkurrens till Jazza som inte riktigt ville komma in till matte med dummyn (traktorn i bakgrunden har inget med retrieverabete att göra...  

Det var ömsom sol och ömson regn, till slut räckte inte kläderna till. Helena skapade den nya kalsongtrenden.

Elton var en glad apportör.

"Jag har inte ätit jord..." sa Lystra

  Helena demonstrar sin kvackare (snodd från sonens gamla leksaker, tror dock inte att han saknar det så mycket längre).

ANNONS
Av karin - 25 maj 2011 16:31

Igår träffade vi träningsgänget igen. Konstaterade att det var första tillfället på hela vårens träningar då vi fick lite regn. Gjorde inte så mycket eftersom vi var vid vatten och i skydd av lite skog.


Vi började med en stadgeövning. En dummy slängdes i vattnet, fastsatt på snöre. Vi vände bort hundarna och skickade på linjetag in mot skogen, medan dummyn fiskades upp. Miso fick göra två gånger och gjorde ingen tendens till att knalla.


Wilma som tycker det är hysteriskt roligt med vatten, hade lite svårt att hålla tyst när de andra jobbade. När det sen var hennes tur visste hon inte vilket håll hon skulle rikta sig. Men hur det är med henne så har hon ändå någon slags LITEN självdisciplin och gör som matte säger. I och för sig gärna med en liten twist av stolleri.


Sen lade vi ut ett sök i vass, i strandgräs/gjyttja och långt ut, över sten i vass. 10 dummysar lades ut till fem hundar och vi turades en efter en.


Miso var jätteduktig och kom snabbt in med den första. Wilma var också duktig, men ignorerade den vita fina dummyn som låg i vassen, fast hon såg den. Hon tyckte nog att den låg lite för besvärligt till. Önskar att jag hade haft filmkamera med för hon såg väldigt rolig ut när hon klafsade runt i gjyttan. Lyfte benen högt och såg lite "fin i kanten" ut. Tyckte nog egentligen att det där med gjyttjebad är förebehållet flattifnattar. Men vad gör man inte för att få vara med och leka!


När det var Misos tur igen så fanns det bara tre dummysar kvar och de låg såklart knivigast till. Miso letade långt ut och länge. Var riktigt duktig men fick ingen utdelning. Så jag gick lite närmre och kunde stötta henne så att hon gick ut i vassen. Ville att hon skulle lyckas och förstå att dummysarna kan ligga riktigt knepigt till. Jag tror nästa gång att hon kommer att ha lättare att ge sig ut i den tunga, trassliga vassen. Vi får se. Jag är i alla fall supernöjd med hennes arbete och stadga.


Idag har vi tränat stadga i skogen. Hon fick bitvis gå jaktfot med mig i skogen och det gick riktigt bra.


Sen gjorde jag linjetagsövningen som jag skrev om i förra inlägget, med undantaget att jag lade ut fyra dummysar på en gång efter varandra långt ut. Det fixade hon riktigt bra, även om hon mattades av idag och inte hade samma fart in.


På fredag bär det av norrut på jaktkurs hos Eva Thorén. Det ska bli så roligt, ser verkligen fram emot det.

Av karin - 23 maj 2011 11:02

Tränade lite på morgonpromenaden idag.


Jag tycker att inkallningsövningen (se förra inlägg) är så bra, speciellt för Miso som har liiite svårt att hålla sig. Tidigare har vi bara gjort den på äng, idag provade jag i skogen och tog lite hjälp av stigen vi gick på.


Gjorde lite annorlunda i morse. Satte ner Miso på stigen. Istället för att utgå från henne då jag lade ut dummyn, så gick jag framåt på stigen. Sen gick jag rakt in i skogen där jag kände att det kunde bli ett rakt linjetag, och la ut dummyn så att det blev en trekant mellan dummyn, Miso och mig. Gick tillbaka och kallade in Miso till mig, skickade, gick fotgående tillbaka där hon suttit från början och gjorde om. För varje gång lade jag dummyn längre och längre ut efter "linjen".

Efter det körde jag bara linjetag på samma ställe, men lade ut fyra dummysar efter varandra, den sista ganska långt ut. Hon var jätteduktig och sprang rakt ut, men började söka där de första dummysarna legat utan att jag hade lagt på närsökssignal. Jag vill naturligtvis att hon ska springa rakt ut tills jag säger till. Men det kan vara att hon faktist fick dem i näsan också och därför började söka. Dummysarna låg med ca 5 meters mellanrum.


De första två gjorde hon så att hon började söka själv. Det var också de två dummysar som låg där jag hade lagt förra övningen. Följande två låg längre ut och då fortsatte hon faktiskt att springa ut. Idag var det heller ingen tvekan att hon skulle springa ut gång efter gång. Tidigare har det varit så att hon har hämtat in en eller två och sen inte trott att det kan ligga något mer.


Nu tror jag att jag kan länga avståndet ganska mycket, men att det fortfarande är tydligt var "linjen" går och att hon ser mig lägga ut den långt ut. Det jag vill ha är långa, raka linjetag utan avvikelser och snurrande/sökande.

Av karin - 22 maj 2011 21:30

Igår träffades träningsgänget vid Rensättra/Sågtorpssjön.


Vi började på ängarna med att göra stadge/inkallningsövningen som jag underhöll flickorna med i fredags när Miso knallade. Förgyllde mången dag då...


Föraren sätter hunden vid A, går bort och lägger dummyn en bit bort, går och ställer sig vid B (det blir en trekant). Kallar sen in hunden till B och skickar på ett linjetag till dummyn. När hunden kommer in till föraren ska de tillsammans, hunden fortfarande med dummy i munnen gå från B till A, där den får lämna ifrån sig den. Hos Helena finns övningen på film (både hur det ska se ut och inte...).

Miso har svårt att hålla sig från att springa till apporten istället för att komma till mig. Men efter att jag fått säga till henne på skarpen så fattade hon att det inte var ok och sprang till mig så att jag kunde skicka henne på linjetaget. Fotgåendet med dummy i mun får vi inte riktigt till. Vi måste träna mer på att gå jaktfot och att det inte är ok att äta gräs!!!


Sen gick vi ner till vattnet där vi lade ut ett stort sök, inte så brett (på min önskan), men relativt djupt och med många terrängskiften - från berg, ner i vatten, in i skog, över berg in i vass. Vassen var tät och ganska svårframkomlig. De mer oerfarna hundarna höll sig närmre land där det inte var så mycket vass, och inne i skogen. De mer "ruttade" hundarna plöjde igenom vassen och fick simma under den!


Miso var jätteduktig. hon kunde sitta still och invänta sin tur fast de andra plaskade runt och jobbade. Hon plockade in den första väldigt snabbt, släppte dock och skakade innan hon plockade upp och kom in med dummyn. Detta får vi träna mer på och där jag står nära eller i vattnet och tar emot.


Andra skicket på sök var svårare då de flesta dummysar var bärgade. Miso sökte dock långt ut, höll på ganska länge, men arbetade hela tiden och kom in med en av dummysarna som låg längst ut. Hon kom in i full fart och utan att skaka sig.


Sen fick hundarna varsin markering. Även detta klarade hon galant. Jag är mycket nöjd över gårdagens träning! Vi ska dock träna mer på fotgående och avlämningar då hon varit i vatten.

Av karin - 20 maj 2011 22:50

Så lyxigt att kunna ta en hel dag ledigt. Idag var det fredagsmys hela dagen! Här är bilder från förmiddagens jaktträning. På dagens schema stod minnesmarkering, d v s vi gömde små dummysar, kastade en stor som vi sen plockade bort när hunden inte såg och skickade sen, för att hunden ska lära sig att lita på sin markeringsförmåga och leta. Dubbelmarkeringar och en stadgeövning. Tänkte bespara er från detaljerade beskrivningar, ni får njuta av somriga bilder istället . Vi hade en fantastiskt mysig träning, med många ljuspunkter. Miso skötte sig ypperligt (med ett litet undantag, återkommer till det). Bra fart ut och in. Glädje!


WILMA JOBBAR



VILJA







PELLE - VÅR MASKOT

 


PEBBLES

Pebbles med sina nikotingula ben, vi har sagt åt henne att hon måste börja skära ner på rökandet.


 


LYSTRA


MISO


INDY

   


Helena som illustrerar hur jag såg ut när Miso knallade på en övning. Tyvärr så glömde hon inte batteriet till filmkameran hemma idag, så det lär väl snart hamna på tuben (bättre att förekomma än att förekommas...;-)












HELA GÄNGET I MASKROSHAGEN


LITE BUS









Helena och jag avslutade träningen med en mysig lunch nere på Telegraf och kvällen avslutades med en god middag och trevligt sällskap av Eva och flickorna.

Tack tjejer för en fantastisk dag!

Av karin - 12 maj 2011 22:06

Eller nästan... vi ska få hämta igen en gång som vi har missat också.


Idag som avslutning så hade Lena satt upp fem stationer, som ett litet WT. Eftersom vi var sju ekipage så hann vi bara med fyra. Då en del tog lite längre tid och det skulle bli bra och rätt.


NÄRSÖK

Ett litet närsök med fyra dummys lades ut 15-20 meter bort, utan att hundarna fick se. Det låg en dunge av tallar på en liten bergshöjd. Ganska väl avgränsat område och hundarna fick ta sig från vägen vi stod, över ett lite öppnare område och upp för den lilla kullen. De var tvugna att plocka in minst 2 stycken dummys.


Första skicket kom Miso på höger sida om talldungen, eftersom vinden låg på från höger så gjorde hon en vid båge och kom ner på framsidan av kullen. Här visste jag inte om jag skulle hejda henne. Men eftersom vi inte är klara med dirigeringar så ville jag inte strula med det. Hon tog sig upp för kullen igen för egen maskin. Jag blåste närsökssignal lite för tidigt och Miso doppade ner nosen fem meter från talldungen. Jag slutade att blåsa och hon kom till sist i rätt område och jag kunde lägga på signalen igen och hon hittade den första dummyn. Övriga två skick sprang hon klockrent ut och hämtade snabbt in två stycken till.


TANKE: Vi måste träna mer på närsökssignalen. Det är viktigt att tänka på hur vinden påverkar och när och hur man använder signalen. De två sista skicken kom hon på vänster sida om dungen, jag lade på signalen precis vid rätt tidpunkt, hon doppade ner nosen och fick upp en dummy på en gång. Om hon bryter för mycket mark ska jag stoppa henne tidigare.


DOLT LINJETAG MED MARKERINGSSTÖRNING

Det här var svårt, har vi aldrig gjort. En markering kastades och sen skulle vi skicka hundarna åt ett annat håll där små närsöksdummysar var nertryckta i mossan. Sen fick de ta markeringen.


Miso markerade bra, men sen hade hon svårt att släppa den för att ta linjetaget. Hon sprang rakt ut dit jag pekade men vek efter fyra meter av för att istället ta markeringen. Kastaren var snäll nog att plocka upp den så att hon inte skulle få utdelning. Miso vägrade att lyssna på min inkallning eftersom hon ju visste att det låg något där ute. Jag fick gå ut och hämta henne. Samma sak hände skick två på linjetag, men då kunde jag stoppa henne och ta tillbaka henne till mig. Då gick jag själv och tittade lite där linjetaget låg och tredje skicket sprang hon rakt ut och plockade in en. Sen fick hon ta markeringen och det var inget problem fast hon hade strulat ganska mycket innan.


TANKE: Vi måste träna mer på inkallningssignal. Det är svårt att bryta henne då hon jobbar. Annars måste vi bara träna mer på denna övning och att det kan vara många olika saker som händer växlingsvis. Och att man måste lyssna på mattes dirigeringar.


DUBBELMARKERING

Miso markerade både bra. Den första sprang hon rakt ut och hämtade in. Den andra sprang hon först ut rätt och borde ha hittat för hon var precis rätt. Men sen började hon hitta på annat – äta gräs och sväva tillbaka mot platsen där den första dummyn hade legat. Jag försökte att bryta, men återigen lyssnade hon inte. Jag bad då kastaren säga åt henne på skarpen och då kom hon tillbaka till mig.


TANKE: Miso markerar jättebra, men måste bli bättre på att lita på sig själv, att det faktiskt ligger något där hon först trodde.



MARKERING OCH LINJETAG

Fjärde stationen kastades först markering och sen smögs en dummy ut på samma ställe. Miso fixade både markering och linjetag utan problem.


TANKE: Vi får åka svårighetsgraden lite mer, med avstånd och var markeringarna hamnar.


Jag tycker att Miso skötte sig strålande ikväll. Alla tycker att det är så stor skillnad på henne nu mot när vi först började kursen. Med tanke på att hon var en riktig zombie då så är det klart det märks skillnad. Nu är det full fart och en hlet annan intensitet i arbetet. Så himla roligt. Och med tanke på att vi inte kunde träna ordentligt under två månaders tid så har hon ändå hämtat igen ganska mycket de senaste två veckorna.

Av karin - 12 maj 2011 09:34

Outtröttlig spårare som älskar sitt jobb

Hundar hjälper viltforskare världen över att hitta svårupptäckta djur. De mest högintensiva och outtröttliga hundarna tränas i USA till att bli överlägsna ­spårare.



Tränade jakthundar kan undvika varg

Med träning skulle färre jakthundar dödas av varg. Om hunden lär sig att enbart intressera sig för det viltjägaren vill ha, kan kanske så mycket som hälften av vargangreppen undvikas, enligt rovdjursforskare.

Jakt · Spår

Presentation

Fråga mig

3 besvarade frågor

Tidigare år

Sök i bloggen

Senaste inläggen

Arkiv

Kategorier

Länkar

RSS

Besöksstatistik

Följ bloggen

Följ karinochwilma med Blogkeen
Följ karinochwilma med Bloglovin'

Kalender

Ti On To Fr
       
1
2
3
4
5
6
7
8
9
10
11
12
13
14
15
16
17
18
19
20
21
22
23
24
25
26
27
28
29
30
<<< November 2013
>>>

Skaffa en gratis bloggwww.bloggplatsen.se