karinochwilma

Inlägg publicerade under kategorin Bruks

Av karin - 1 oktober 2011 20:15

kl 7  i morse var det dags för appellen för Wilmenlund och mig. Exakt för ett år sedan tävlade vi på samma plats då nollade vi (förvånande nog) spåret och hade 180 poäng (förvånande nog) i lydnaden. Wilma brukar nämligen gå klockrent i spåret, men ha svårare för lydnaden.


Som vanligt då man tar fram spårlinan var Wilma SUPERTAGGAD!!!!  Vi snackar SUPERTAGGAD!!! Wilma gick klockrent i spårkärnan och jobbade jättefint, plockade upp alla apportpinnar och kom in till mig. Tyvärr så var jag klantig och började gå innan jag hade låtit hela linan löpa ut. Vi fick en 9:a.


Budföringen gick som skjuten ur en kanon, en 10:a


Lydnaden blev spännande. Wilma som gillar att hålla sin matte på helspänn gjorde som vanligt en liten Wilmenlundknorr på det hela.


Linförigheten kändes väldigt bra tills Wilma valde att sätta sig att klia sig i en sväng och missade att sätta sig i sista halten. 7,5 p


Framförgåendet gick bra tills Wilma stannade upp på sista sträckan och jag hann ikapp henne. Synd, för det var bara några meter tills hon skulle ha stannat.


Läggande under gång en 8:a, förväntat


Apporteringen. Wilma höll på att tjuva, reste sig, men kom på sig själv och stannade tittade på mig och inväntande kommando. Vi fick dessutom avdrag för att att hon vände apporten i munnen. Kanske berodde på att jag valde den mindre apportbocken. Där borde vi ha haft en 10:a men fick en 8:a.


Hopp över hinder. Här var det två stollarhjärnceller som slog kullerbytta. Istället för att hoppa över hindret, sprang Wilma runt hindret som för att hoppa över från andra hållet ???!!! En 0:a


 

Totalt fick vi ihop 229,5 poäng och blev uppflyttade!!!


Stort tack till vår fan club Helena som kom spruttande på sin moped och alla andra glada påhejare!


På väg hem köpte vi princesstårta till husse, för det hade Wilma lovat honom om vi någon gång klarade av appellen. Först fick vi skumpa för att fira.


 

ANNONS
Av karin - 9 mars 2011 19:28

Igår var en strålande dag med vårkänslor. Jag gick en lång promenad med hundarna. Jag gick där det var lite trångt på en stig och kom på att jag kunde träna framförgående med Wilma och Miso. En hund fick gå framför och den andra fick träna att gå bakom (det ena inför appellen, det andra för att jag tycker det är skönt att han hunden bakom mig när man ska ta sig ner för branta klippor och där det är halt). De fick ju inte gå och lukta heller såklart.


Miso som har blivit jätteduktig på att gå i koppel hade lite svårt att förstå att hon skulle gå framför. Hon gick fram några steg, tvekade och vände sig om. Bakom däremot har hon inga problem med.


Wilma vet vad framför är och det är en position som passar henne perfekt, kontrollfreak som hon är :-) Bakom går hon också, men lider hela tiden och vill gärna smita förbi.


Det var lite kul att göra det som en lek, skicka fram en och ta tillbaka den andra växelvis. Av ovan nämda, med varierande resultat. Men med lite övning ska det nog gå bättre.


På eftermiddagen blev jag akutinkallad på jobb så hundrarna fick vara hemma själva. Idag har Miso varit med mig inne i stan hela dagen. På eftermiddagen var vi på kundmöte på ett annat ställe och hon skötte sig exemplariskt. Det var nyttig träning idag att gå igenom stan. Det blåste väldigt mycket och det knakade, brakade och fladdrade överallt. Skyltar som blåste ner precis bredvid oss, korvgubbens paraply som fick hans vagn att flytta sig framåt en meter med skrammel. Polisutryckning med tjutande sirener. På morgonen tvärstannade hon vid rikstadshuset där två män stod och pratade. Reste ragg och morrade. Jag fattade först inte vad det var tills jag förstod att det var ena mannens stora kamoflagemönstrade trunk. Jag frågade honom om hon fick gå fram och titta på den.


Han såg lite konfunderad ut och sa det var ok "det är i alla fall ingen bomb i den". Vi stod ju framför riksdagshuset så han kanske trodde att jag var någon vakt :-) Jag förklarade att Miso var lite rädd för hans väska och då fick hon lite klappar och smek också.


Det känns inte som om MH:t kommer att bli något problem. Hon reagerar ju på saker, men det känns som om hon kan släppa det snabbt. Vi kommer inte att köra MH förrän tidigaste sen vår och då har hon ju hunnit mogna ännu mer. Jag har inte bråttom, vi är ändå inte klara för något bruks.

ANNONS
Av karin - 4 januari 2011 21:48

WILMA

  • Tävla lk2
  • Tävla appellen
  • Börja träna 3:ans moment

VÄGEN DIT:

Träna passivitet i stressiga miljöer (igen)

Träna in lugnande signaler

Fräscha upp 2:ans moment

Lägga svåra personspår, och höja värdet på apportpinnarna

Träna i olika miljöer


 


MISO

  • Tävla lk1
  • Tävla appellen
  • Ta viltspårchampionat
  • Fortsätta träna jakt
  • Göra MH

VÄGEN DIT:

Beta av kriterieplanen jag gjorde för länge sedan

Lägga svåra personspår, och höja värdet på apportpinnarna

Gå jaktkurs + ev någon lydnadskurs

Fortsätta att träna stadga

Höja värdet på träningen

Träna på många olika ställen

Tävlingsträna


 


Egna hundrelaterade mål

  • Bli mer strukturerad i det mesta
  • Träna på att ta det lugnt med Wilma
  • Sätta mig in i vad de olika jaktproven innebär
  • Läsa klart och göra utvärderingar på alla hundböcker jag har påbörjat

VÄGEN DIT:

Föra logg och filma igen

Träna in lugnande signaler

Inte se Wilma som en problemhund utan hitta lösningar som fungerar för henne

Åka på jakttävlingar, gå kurser


Av karin - 29 juli 2010 18:30

7.30 i morse klev jag upp och ut för att lägga ett långt personspår åt Wilma  . Jag ville se hur hon jobbar och hur mycket hon skulle orka. Utrustad med GPS lade jag ett spår som blev strax över 1300 meter. Jag försökte att lägga ett snällt spår, i alla fall på slutet. Men naturen är ju som den är och just här är det väldigt mycket berg och dalbana (kommenterade Peter efteråt...). Spåret tog ungefär 40 minuter att lägga och istället för snitslar så lade jag in waypoints vid varje apport (missade dock att markera var jag la den första apporten). Vinklarna och längden såg jag ju genom att GPS:en ritade upp färdvägen.


Efter frukost åkte vi tillbaka och tog spåret. Peter fick föra Wilma och jag gick efter med GPS, ryggsäck och Miso i släptåg. Det är lite roligt att titta på GPS:en efteråt och se dels spåret som jag lagt och sen vägen som Wilma har gått. Jag försökte att gå så som hon har gjort utan att störa spåret för mycket. Hon ringade lite och gjorde lite avkrokar på vissa ställen.


Vet inte om det går att se att Peter lagt in elefanter som waypoints, det fanns inga hundar i GPS:en :-)


Efter ca 400 meter märkte vi att hon började slarva och mattades av så vi fick ta en vattenpaus. Totalt tog vi tre vattenpauser, varav en var kafferast för Peter och mig också.


Wilma gjorde ett jättefint jobb utan några större avvikelser. Vid två tillfällen fick hon lite mer problem och det är det vi måste träna på. Dels hur hon ska lära sig att hitta tillbaka och dels hur man ska läsa av henne. Vid dessa tillfällen sa jag åt Peter att stanna och vänta ut henne. Hon kan lätt se ut som om hon spårar, men i själva verket så går hon med nosen nära backen utan en aning om var spåret är. Det märker man då hon inte är fullt så koncentrerad och avbryter för att höja huvudet oftare.


Intressant var att när hon vid ett tillfälle såg ut att vara vilse så sa jag åt Peter att ställa sig åt ett annat väderstreck, hundarna brukar läsa av platsen åt där man står. Hittar de inte spåret då, så kan man prova att ställa sig 90° åt ett annat håll, så att de letar av åt det hållet. Han vred sig så att hon stod med ryggen åt Wilma, men hon fortsatte att gå och leta åt motsatt håll, så jag sa åt honom att vända sig och följa med henne. Mycket riktigt så hade hon hittat spåret och var därför inte intresserad av att söka åt det håll han stod.


Jag försökte att inte ingripa allt för mycket, men ville inte heller att hon skulle snurra upp sig för mycket. Hon blev ju slarvigare ju tröttare hon blev och det är ju då det är viktigt att kunna läsa henne och hålla igen lite mer. Wilma hittade alla 8 apporterna. Vid något tillfälle trodde jag hon var helt lost, men då stod hon med apportpinnen i munnen .


Spåret tog över en timme att ta med Wilma inkl vattenpauser. Peter stånkade och stönade. Vi var både helt sjöblöta av svett och jag hade grenar som fastnat i håret under framfarten. Wilma var också trött. Om spåret var 1,3 km så har nog hon gått 1,6 km  med alla kringelkrokar. Om ett 300 meter spår motsvarar att promenera 3 km (uttröttningsvis), så har hon promenerat 1,6 mil. Och tänk vad mycket motion jag har fått!!!

Av karin - 24 maj 2009 15:26


Igår fick vi följa med Helena, Perra och Vilja och lägga viltspår. Peter följde också med, med lite kaffe och bullar så går det att muta honom ;-) Han brukar tycka det är kul att vara med även om det är jag som tränar med Wilma.


Helena och Perra hade lagt ett spår tidigare som Vilja fick ta. Hon hade ett himla tempo och visste precis vad det gick ut på. Sen lade vi ett kortare spår till Wilma som aldrig har tagit ett spår med blod tidigare. Vi har ju lagt personspår men detta var första gången på ett viltspår.


Medans spåret låg till sig visade Helena mig lite jaktövningar som jag kan göra. Vi började med närsök. Wilma var VÄLDIGT otålig. Det är hon alltid när hon vet att hon ska få göra något kul. Hade lite svårt att koncentrera sig i början och blev lite distraherad av att jag drillade i pipan (lite nytta ska man väl ha av att ha spelat tvärföjt en gång i tiden :-). Men hon letade på och hittade smådummisarna.


Sen visade Helena med Vilja mig lite stoppsignal, utsignal och annat. Jag tror att hon kommer att få visa mig igen, för det blev ganska mycket för min lilla hjärna att ta in.


Efter det gjorde vi ett sök där Wilma först plockade in tre dummisar. Hon sprang rakt ut och hämtade tre stycken, hittade den som låg längst ut. Sen var det Viljas tur att hämta in några. Det var ju lite skillnad på tempo och precision, men för att vara första gången så tyckte jag Wilma var duktig. Sen skulle Wilma få hämta in den sista, men då var hon nog lite trött för hon irrade omkring och sökte min hjälp. När hon försvann iväg bakom en kulle så kaste Helena ut en dummy helt nära oss för att hon skulle slippa misslyckas. Hon måste ha hört dunset för hon kom rusande och plockade in den. Vilja fick rycka in och hämta den som inte Wilma hittade.


Det är är rolig träning och Wilma tycker det är jätteroligt. Vi måste träna på passivitet i skogen för hon blir alldeles för uppe i varv.


Sen gick vi och tog Wilmas viltspår. Jag visade på legan som vi trampat upp och där Helena lagt blod. Wilma var helt ointresserad. Genom att jag satt på henne spårselen så visste hon ju att det var spår det var fråga om. Men hon har ju aldrig spårat blod så det var helt främmande. Hon gick väldigt långsamt och metodiskt fram. Luktade på precis varenda blodsdropp. Vanligtvis när vi lägger personspår har hon en raket i baken och jag får bromsa henne.


Jag var lite osäker på hur hon skulle reagera på älgklöven, trodde kanske att hon skulle vara tveksam. Hon luktade nyfiket och var lite försiktig. Men sen...vilket oooootroligt god älgklöv. "Den är bara MIN!!!" tänkte Wilma. Superrolig träning och kul att träffa Perra också. (Film kommer på Wilmas viltspårsdebut.)


Efter det stack vi iväg till Peters föräldrar i Nykvarn. Trot eller ej, men jag är klar med mina jobb!!! Var ju tvunget att firas med champagne.



Det blev både champagne och vin innan kvällen var slut. Jag som sovit kanske 4 timmar varje kväll i veckan behövde inte så mycket innan ögonlocken började kännas tunga.


I morse åkte Peter och Bengt till båtklubben och mastade på vår båt. Nu är den nästan klar för avsegling. Jag och Karin (praktiskt att vi heter samma sak...) bakade knäckebröd.


Nu är vi hemma igen. Jag är fortfarande trött men nu skiner solen så nu ska jag gå ut och plantera om mina tomatplantor.

Bruks · Film

Presentation

Fråga mig

3 besvarade frågor

Sök i bloggen

Senaste inläggen

Arkiv

Kategorier

Länkar

RSS

Besöksstatistik

Följ bloggen

Följ karinochwilma med Blogkeen
Följ karinochwilma med Bloglovin'

Kalender

Ti On To Fr
       
1
2
3
4
5
6
7
8
9
10
11
12
13
14
15
16
17
18
19
20
21
22
23
24
25
26
27
28
29
30
<<< November 2013
>>>

Skaffa en gratis bloggwww.bloggplatsen.se