Efter en veckas uppehåll med järnpulver så började jag igen i måndags. För att se vad som skulle hända. Enligt förpackningen ska man trappa upp med en 1/4 dos första veckan och sen öka gradvis. Vilket jag har gjort. Inga spår av svullnader hittills.

Skillnaden från då jag gav järnpulver för första gången för några veckor sedan, är att jag den veckan när hon inte fick pulver, istället fick Omega-3.

Antingen har Omega-3 hjälpt henne att ta upp järnpulvret i kroppen, eller så var det inte järnpulvret som var problemet från början. Vi får se hur det utvecklar sig. Jag kommer att fortsätta att ge och trappa upp enligt förpackningen. Om hon inte får allergisk reaktion så tror jag att det kan hjälpa henne då hon har blodat mycket under löpet. Vi människor får ju järntabletter då vi lämnar blod, så då måste det ju hjälpa även hundar.

Idag, i morgon och på söndag sänder man från Adventure Dog Conference. Det handlar om hundproblem, genetik, hundtyper, hundavel, TVs make-over-progams betydelse med mycket mer. Intressant. Här pratar man om vetenskapliga studier på vanliga uppfattningar och förutfattade meningar. Slår hål på många förutfattade meningar.

Just nu handlar det om problemhundar och ägarens inverkan eller ej, och om det är rasskillnader vad gäller detta. Föreläsaren pratar om att man måste ha en helhetssyn på, inte fokusera på ett problem. Och mycket mer arbeta med förebyggande av problem (välja rätt ras, förebereda valpköpare, träna valpen redan från början), och inte bara att lösa uppkomna problem.

En annan som tittar är Wilmenlund. En föreläsare visade en slide med urdrag ur någon bok om hundar. Det var tecknade bilder på hundar. Wilma börjar att morra! Hon är otrolig, det har varit diagram och textslides och så kan hon urskilja en liten teckning på en hund! Också en variant av problemhund - för mycket TV-tittande hund.

(Intressant att det är i västvärlden vi har 4-500 olika hundraser, som har uppkommit under 2-300 år. I resten av världen finns det kanske 15-20 raser.)

På eftermiddagen följde jag med Helena och Perra till Eskilstuna för jaktträning hos kennelmamma Annica. Det var en chansning eftersom Miso har gått in i höglöp, har varit osäker på om jag skulle åka men tycker ändå inte att Miso har varit så seg som hon var förra löpet. Och det är hon inte, men hon är helt klart påverkad. Och det enda hon har i huvudet är att göra barn. Liten utmaning för Verk och Malte som var med och tränade. Efter några försök och då jag kände att det inte var någon idé att träna så fick Miso ligga och vila istället när jag kastade åt de andra. Bara att konstatera att träningen får läggas på hyllan några veckor till. Hoppas att hon inte kommer att vara efterlöpsseg och skendräktig. Vi hade i alla fall tur med vädret, vilken dag!

En som inte är seg är Wilmenlund. När vi kom hem så var det bara att packa om väskan och ladda batterierna för en ridhusträning med Wilma. Vi var bara tre ekipage, rena lyxen. Vi kom som vanligt in med ett tjut i ridhuset. Wilma är mer än lovligt taggad. Tänk om man kunde göra en fusion på mina två hundar, det skulle bli perfekt. Jag hade bestämt mig för att damma av avståndsbelöningen och jobba med fokus.

Först lade jag bollen bakom mig och gick några steg fotgående, försökte kräva fokus och tystnad och belönade sen med "ta den". Wilma sprang så att dammet yrde, tror hon fick strö långt upp i nosen. Det tog ett bra tag innan hon kunde gå vid min sida utan att skälla eller pipa.

Sen satte jag ner Wilma och lade bollen bakom henne. Gick varierande antal meter och sa "ta den!" (med ryggen vänd ifrån W). Hon piper när jag går ifrån henne, så jag försökte vänta ut henne så att hon var tyst innan jag gav belöningskommando. När jag kört så rätt så många gånger och till sist var hon både fokuserad och tyst. Men minsta lilla som händer så går hon upp i stress igen. Som när någon kommer fram och talar med mig och W ska vila (och vara tyst).

För att få W att fokusera framåt i liggande så kastade jag bollen 5 meter framför henne. Sen ställde jag mig vid hennes sida och väntade tills hon fokuserade på bollen, då klickade/belönade jag henne. Körde så några gånger och flyttade mig längre bakom henne för varje klick/belöning. Min tanke är att hon hela tiden ska lära sig att fokusera – att liggande inte bara betyder att ligga, utan att ligga och fokusera. Jag får passa mig för att klicka för snabbt, måste dra ut tiden så att hon måste ligga och titta framåt längre och med störning.

När hon ändå var ganska lugn skickade jag henne på rutan, där jag hade lagt en boll. Jag fick skicka om henne några gånger eftersom sprang på sidan om rutan. Riggade den med boll igen och gjorde ett fritt följ och skickade sen igen på rutan. Denna gång tog hon den klockrent.

Vi avslutade med en platsliggning med två hundar. Jag lade bollen bakom W. När jag gick ifrån henne så pep hon, men då jag stod på 30 meters håll låg hon jättefint, titta bakåt mot bollen några gånger, men hon låg med fokus. Anledning att jag lade bollen bakom henne är att jag vill att hon ska tänka bakåt eftersom hon lätt kommer smygande efter mig i en platsliggning.

I fredags träffades jag, Annika och Sofia för träning i ridhus. Eftersom Miso löper så tog jag med mig Wilma istället. Jag ville ha hjälp av tjejerna att kommendera oss igenom 2:an och hålla koll på Wilma så att hon inte reste sig i inkallningen. Föga förvånande kan jag konstatera att hon kan momenten men brister i uthållighet och stadga.

Dessutom har jag inte tränat henne på väldigt länge så taggad är bara förnamnet. Vanligtvis brukar jag kunna berömma med ett lungt "Bra..." då hon är taggad. Men nu gick hon nästan i taket bara av den lilla stimulansen.

Tips från coachen:

• Annika tyckte att jag skulle träna in ett lugnande kommando
• Lägga en belöning som inte Wilma ser och skicka på den, så att hon alltid tror att det finns en belöning
• Träna på transportsträckor som del i momentet
• Träna nonsenskedjor och kedjor av moment

Nu är svullnaderna nästan helt borta. Har inte gett järnpulvret sedan söndag morgon.

Var in på djuraffären i Orminge och pratade med killen där som jag tycker verkar kunnig. Vi har pratat foder förr. Vi pratade länge och väl om foder och att de som säljer foder måste kontinuerligt gå kurser. Han efterlyste också någonstans där man kan få information som inte är färgad av foderleverantörerna, och som man inte behöver vara kemist för att förstå.

Mannen i djurbutiken tyckte att det lät konstigt att det skulle kunna vara järnpulvret. Han trodde i och för sig inte på Standartdamens teori heller och tyckte generellt att det kanske var onödigt med järnpulver. Han menar att ju mer man laborerar dessto svårare blir det att få en balanserad kost. Det är väl ungefär som jag känner det också. Omega-3 sa han däremot att den kan man ge hunden utan att det är risk att överdosera. Den kan bara vara bra, inte skadlig menade han. Att Miso skulle ha fått stora brister p g a två dl mindre mat om dagen trodde han inte på.

Jag började göra ett excelark för att skriva upp vad som är rekommenderat intag på olika ämnen i maten. Tänkte sen fylla i med resp varumärkes information (de jag är intresserad av). Men det är svårt eftersom de benämner allting lite olika. Dessutom menade mannen i djurbutiken att varje leverantör säger sig ha den perfekta kombinationen.

Jag kommer att fortsätta med Eukanuban nu. Den har fungerat bra hela tiden. Jag kommer att sätta till Omega-3 i alla fall, men vänta med det några dagar.

Jag frågade även om James Wellbeloved (eftersom H och jag pratat om det). Han menade att det är det bästa, renaste fodret eftersom det bara innehåller en ingrediens och är lågallergent. Det kostar ju därefter också, jag tror en hundralapp dyrare än Eukanuban.

Sen om svullnaderna beror på något jag har tillsatt återstår att se.

Först var det ju Lystra som hade konstiga knölar på nosen, någon allergireaktion som vi tror är p g a ridhus.

I fredags var Miso hos Peters föräldrar hela dagen. Jag kom hem på kvällen hade Peter upptäckt svullnader på Misos nos. Vi försöker att klura ut varför dessa har dykt upp nu, hon har aldrig haft något liknande. Det enda vi har förändrat i kost och vanor är det Standart järnpulver som jag började att ge Miso förra söndagen då hon började löpa. 

Svullnaderna kommer och går.

I går morse efter maten+järnpulver svullnade hon upp,

på eftermiddagen fick hon mat och järnpulver och svullnade inte upp.

I morse efter mat+pulver svullnade hon upp igen och då bestämde jag mig för att ta bort pulvret.

Nu i eftermiddag fick hon mat utan pulver. Hon har fortfarande svullnader även om de inte är stora.

Nu ska jag inte tillföra något nytt på några dagar för att se om svullnaderna lägger sig. I morgon ska jag ringa Standart för att höra om de hört om något fall tidigare där hunden varit överkänslig för järn. Det kanske är så att hon inte tål det i koncentrerad form.

Hon verkar inte så berörd av svullnaderna, är ungefär som vanligt, men det ser ju inte så kul ut.

LYDNADEN

Har kört lite träningar i ridhus nu och satsat på att tävla i februari med Miso. Jag har ju känt mig lite frustrerad för även om hon har lärt sig mycket så har vi liksom kört fast på en nivå i FF. I fredags körde vi så att vi delade upp ridhustiden och tränade en hund i taget, så att vi kunde hjälpa varandra. Jag fick bra feed-back från träningskamraterna, men eftersom jag lätt blir så splittrad när jag ska lyssna på andra samtidigt som jag tränar själv så känner jag att jag måste fråga dem (er) igen vid tillfälle. Jag tror att det är så att det kommer att lossna liksom hakan-i-backen träningen har gjort. Jag får kämpa på.

LÖPET

Jag har ju gått och väntat på att Miso ska börja att löpa. Idag när vi jakttränade jag, Helena, Perra och Peter som skytt såg jag plötsligt att det var blod på marken där Miso suttit. Det är faktiskt en stor lättnad eftersom jag har misstänkt att det är på gång i en månads tid. Det är nu ganska precis 11 månader sen hon löpte sist (25/2 2011 - bloggen är bra påminnare :-). Hon har varit lite segare den senaste månaden men inte alls som förra gången. Nu ska jag dra ner på maten och ge henne järnpulver och hoppas att det kan hjälpa. Wilma har fullt sjå nu och hålla rent och Miso tycker det är rätt så bekvämt att slippa hålla ordning själv.

JAKTTRÄNING

Idag var det så kul med jaktträningen. Peter skjöt med apportkastaren och dummysarna for långt upp i en backe. Miso var alert och hade full fart ut och markerade riktigt bra. När alla hundarna hade fått ta flera markeringar lade Peter ut tygdummys i samma område så att Lystra och Miso fick ta två var. Miso sprang rakt ut båda gångerna och kom in med dem fint till mig. Jag var supernöjd så jag lät Miso vila medans Lystra och Vilja fick jobba på ett tag till. Vi fikade och avslutade sen med några till markeringar med apportkastaren. Även denna hämtade Miso in jättefint. Hon fick leta en stund efter den, men låg i och hittade den till sist. Jag var riktigt nöjd med henne idag! Härligt!

RIDHUSTÄVLING

Igår var det dags för Nacka BKs ridhustävling i Velamsund. Det var 2:an och Elit. Helena skulle ha tävlat med Lystra, men tyvärr så fick Lystra någon typ av allergi så hon svällde upp och såg hemsk ut. Vi misstänker att det kan vara något med ridhus som hon inte tål. Vi har ju tränat i ridhus de senaste veckorna och hennes utslag/svullnader som hon får, verkar komma i samband med den träningen. Stackarn det är säkert väldigt kliigt. Synd också att de inte kunde tävla, för det har sett riktigt bra ut på träningen.

Annika och Indy tävlade i Elit och fick nästan till ett första pris, en ynka halv poäng ifrån! Det var som vanligt jätteduktiga. Vi som tränar och följer Annikas framgångar har blivit nästan lika petiga som hon är :-) Syster Kia, tyckte minsann att platsliggningen måste bli mycket bättre, Indy lyfte ett ögonbryn ;-) Skämt å sido, de är så himla duktiga, och det måste man ju vara i Eliten. Där är det petigt med detaljerna så det heter duga. Nästa tävling har ni förstapriset!

Jag var skrivare för första gången igår och det var jättekul. Intressant att höra domarens åsikter och vi hade riktigt roligt där i ridhuset. Det var också väldigt roligt att se alla ekipage så nära. Igår var det mycket hög klass på ekipagen och det var kul att se så många duktiga hundar. Jag ångrar lite att jag inte anmälde Wilmenlund, nu när Miso löper så kanske det är henne jag ska satsa lite extra på.

Miso går ner sig snabbt på träning. De första 20 minutrarna är hon alert. Men det kanske inte är hela sanningen.

1. Det kan bero på att löp är på G - inte mycket att göra åt isf, bara att vänta ut. Borde vara dags nu, det är ca 11 månader sedan hon löpte sist. Men å andra sidan så har hon ju full fart vad gäller att leka och busa.
2. Hon kanske orkar träna varje dag - jag tror inte riktigt att det är problemet. Ork har hon ju när det gäller att busa och leka.
3. Vi tränar i ridhus och när hon blir tillrättasagd för många gånger tappar hon motivation och självförtroende - Detta tror jag är en del av problemet - nästa gång ska jag ha henne kopplad i ridhuset, undvika att muntligen korrigera henne och se till att hon inte når ner till hästlukterna.
4. Hon går ner sig när vi tränar FF - jag tror det är detta är den största anledningen. Då jag kör inkallning och hopp och tränar läggande och ställande har hon fokus. När jag har kört FF ett tag så tappar hon i intensitet, fast jag försöker att variera och leka mycket. - Jag måste försöka klura ut hur jag ska få upp motivationen.