har runnit under broarna sedan förra inlägget. Jag och Helena har varit i Frankrike, UTAN HUNDAR!!! Väldigt vackert, god mat, gott vin, trevligt sällskap och en härlig galopp fick vi i Bordeaux.

Innan resan var jag tvungen att jobba som en galning så hundträningen blev lidande. Det känns som om vi fortfarande inte har fått ordning på träningen. Idag träffade vi Annika, Helena m fl på Värmdö BK. Det var både bra och dåligt.

WILMA

Sofia kommenderade mig på ett ganska långt fritt följ och det gick jättebra. Wilma är väldigt följsam och faktiskt väldigt uthållig.

Hoppet tar hon egna initiativ och blir väl kreativ då hon tycker jag väntar lite väl länge med att ge kommando.

Rutan fungerar ganska bra. Idag stod jag långt ifrån 25-30 meter.

Apporteringn känns bra.

Inkallning m ställande. Aaaaldelles för långsamma ställande.

Nu skulle jag vilja sätta ihop fler kommandon och bli kommenderad.

kl 7  i morse var det dags för appellen för Wilmenlund och mig. Exakt för ett år sedan tävlade vi på samma plats då nollade vi (förvånande nog) spåret och hade 180 poäng (förvånande nog) i lydnaden. Wilma brukar nämligen gå klockrent i spåret, men ha svårare för lydnaden.

Som vanligt då man tar fram spårlinan var Wilma SUPERTAGGAD!!!!  Vi snackar SUPERTAGGAD!!! Wilma gick klockrent i spårkärnan och jobbade jättefint, plockade upp alla apportpinnar och kom in till mig. Tyvärr så var jag klantig och började gå innan jag hade låtit hela linan löpa ut. Vi fick en 9:a.

Budföringen gick som skjuten ur en kanon, en 10:a

Lydnaden blev spännande. Wilma som gillar att hålla sin matte på helspänn gjorde som vanligt en liten Wilmenlundknorr på det hela.

Linförigheten kändes väldigt bra tills Wilma valde att sätta sig att klia sig i en sväng och missade att sätta sig i sista halten. 7,5 p

Framförgåendet gick bra tills Wilma stannade upp på sista sträckan och jag hann ikapp henne. Synd, för det var bara några meter tills hon skulle ha stannat.

Läggande under gång en 8:a, förväntat

Apporteringen. Wilma höll på att tjuva, reste sig, men kom på sig själv och stannade tittade på mig och inväntande kommando. Vi fick dessutom avdrag för att att hon vände apporten i munnen. Kanske berodde på att jag valde den mindre apportbocken. Där borde vi ha haft en 10:a men fick en 8:a.

Hopp över hinder. Här var det två stollarhjärnceller som slog kullerbytta. Istället för att hoppa över hindret, sprang Wilma runt hindret som för att hoppa över från andra hållet ???!!! En 0:a

Totalt fick vi ihop 229,5 poäng och blev uppflyttade!!!

Stort tack till vår fan club Helena som kom spruttande på sin moped och alla andra glada påhejare!

På väg hem köpte vi princesstårta till husse, för det hade Wilma lovat honom om vi någon gång klarade av appellen. Först fick vi skumpa för att fira.

Idag följde jag med Helena och Lystra upp till Rimbo. De skulle vara med på prova-på-jaktprov och jag var med som funktionär/fotograf. Intressant och lärorikt att se alla hundar/förare jobba. Med facit i handen så hade Miso och jag också kunnat ställa upp. Men jag ville inte göra det förrän vilthanteringen fungerar lite bättre.

Här är några bilder från dagen.

    Molle

Lystra

sophie

Eva

  Esla

  Elton

Som vanligt gäller det att inte fastna i en träning. Något jag är expert på. Jag bestämmer mig för att "denna vecka ska jag träna stoppsignal!", och glömmer bort allt annat. Men den senast eveckan har det faktiskt blivit lite av varje. Mestadels på promenader eftersom jag har jobbat för mycket, men även kurs och träning med träningskompisarna.

JAKTKURS I ÅGESTA

I torsdags var vi på jaktkurs i Ågesta, jag, Miso, wilma som sällskapsdam och Helena med Lystra. Vi fick lägga ut ett stort sök och jobba i par med ett annat ekipage. När de två körde sök så fick de andra göra markering/linjetag.

Lena (instruktören) gormade åt mig för att jag släppte igenom linjetag som inte gick rakt fram och över en stor sten (Miso ville springa runt stenen). Ajjabajja. Bara att bryta och börja om. Lena är stenhård med att linjetagen ska vara RAKA. På 100 meter så blir en båge eller en avvikelse väldigt märkbar. Jag veeet detta och ändå släppte jag igenom ett linjetag på ganska nära håll...  "Hon sprang ju ändå ut med entusiasm..." Jag är fortfarande fast i det gamla med Miso då jag fick uppmuntra all fart och aktivitet. Detta stämmer inte längre då hon faktiskt har bra fart och glädje i det hon gör.

Ett undantag var dock söket. Det är fortfarande inte så kul tycke Miso. Lena undrade hur jag brukar lägga sök och menade att jag måste börja ställa högre krav. Jag lägger 3-4 och låer Miso hämta 2-3 eller någon gång 4 dummys. Lena medande att det också har blivit ett mönster "Jag har ju hämtat 3 stycken, det finns säkert inget mer..."

LYDNADSKURS PÅ VÄRMDÖ BK

I fredags åkte vi till Värmdö BK för att träffa Annika/Indy och Susanne/Pebbles. Först lade vi spår uppe på ängarna. Sen gick vi ner och tränade på appellplanerna. Miso var kul at träna! Hon var pigg och alert och svarade bra på de övningar vi gjorde. Jättekul!

Med Wilma fokuserde jag på appellen eftersom vi ska tävla den nästa helg. Ja, jag vet, jag har ju sagt att jag aldrig mer ska tävla med Wilmenlund. Men spåret går ju av sig självt och lydnaden har känts så mycket bättre nu än på länge. Jag filade på framförgåendet, Wilma förstår "före" och gör det bra, men när jag sen kommenderar "stå!" så vänder hon sig mot mig. Nu har jag tränat stadga i stå och att titta rakt fram även om jag står bakom. inte helt lätt för Wilmenlund som rör sig snabbare än sin egen skugga och lyuftger tassarna som om hon hade glödande kol under tassarna. Men vi fick till några bra stå även efter ett framförgående, jag "nejade" henne då hon vände sig om och berömde och belönade att titta framåt.

Helena kommenderade mig på linförigheten. Wilma går aningens för långt fram, men hon gör det konsekvent och fladdrar inte fram och tillbaka som tidigare. Dessutom har hon fokus på mig hela tiden. Det kan bli bättre men jag känner mig ändå väldigt glad, för det känns som hon håller ihop.

I budföringen fick Wilma en hel del störning i form av Susanne och Pepples som körde inkallning med ställande precis bredvid och Annikas 10 månaders son Pelle som satt mitt på appellplanen med sina färgglada lekklossar. Första skicket höll Wilma på att springa till Susanne som stod rakt upp och ner och såg ut som en mottagare. Helena fick tjoa lite på henne och då sprang hon rätt. Nästa skick var det ingen tvekan. Det jag kan få är ljud ifrån henne då hon blir exalterad och går upp i stress.

I morgon ska jag följa med Helena och Lystra till Eva Thorén på prova-på-jaktprov. Jag har lovat att vara med som funktionär. Det ska bli roligt och jag räknar med att lära mig massor av att titta på alla ekipage och höra vad de får för kommentarer.

I helgen seglade vi båten på plats för vinter uppläggning. Jag älskar höstseglingar, det är fortfarande ganska varmt i vattnet, luften är frisk och det är lugnt och stilla i skärgården. Aldrig några problem att hitta någonstans att ligga och man får ligga helt själv i naturhamnarna. Det är dessutom mysigt att det blir mörkt. Vi sätter upp vår supstuga (ja det heter så, sittbrunnskapell låter mycket tråkigare :-), och tänder lyktor och värmeljus.

Den här bilden är faktiskt tagen kl 9.30 på morgonen, men med kompenserat ljus.

Fredagen hade vi bra väder och fina vindar, perfekt segling. På lördagen var det kanonväder men ingen vind, på söndagen mulet men fina vindar. Sammantaget en strålande helg.

Hundarna har skött sig jättebra. Miso har verkligen lärt sig att behärska sin kropp ombord. Hon tar sig runt och av och på båten utan problem. Peter har fått ställa upp som kastare så att vi har fått till några jaktträningar också. Miso är så rolig att träna nu. Hon är på hugget och t o m i lydnaden är hon på.

Idag kollade jag av vad hon egentligen kan.

Ettans apportering - fungerar, kan bli fastare grepp och bättre signalkontroll

Tvåans apportering - farten in måste bli bättre och ingångarna likaså

Fritt följ - lite för långt bak, lite seg ibland, har bara kört korta raksträckor och svängar för sig.

Ettans hopp - bättre signalkontroll och ingångar

Ställande under gång - fungerar ganska bra, har dock inte gått hela sträckan ifrån henne.

Rak inkallning - bra fart, ingångarna kan bli bättre.

Ja, inte så mycket. Men med tanke på hur yttepytte lite vi har tränat så kunde hon mer än jag trodde. Nu kanske det blir lite mindre jaktträning framöver och mer lydnad istället.

Jag blir alltid lika glad och fascinerad av att se rovfåglar och säl.

Nu är det 7 månader tills vi sitter i båten igen. Så då blir det gott om tid till hundträning :-) Helena tyckte att vi ska starta på jaktprov i vår så vi får ligga i lite och träna med vilt. Nu var det en vecka sedan vi gjorde det sist. Jag har ju tränat hårt den senaste månaden och tagit fram vilt nästan varje dag. Glömde bort att ta fram tills i morgon, ska bli intressant att se om vilan har gjort att hon är mer taggad.

Helena, Annika och jag träffades idag på ängarna ovanför Värmdö BK. Brudarna som ska köra WT till helgen ville finslipa lite på vissa saker och jag hängde på :-)

Vi började med korta markeringar. Förare och hund stod på ängen och kastaren stod i skogen. Vi kastade både enkel- och dubbelmarkeringar. Miso tog alla utan problem. Och hade full fart ut och in! Ni som har sett henne tidigare förstår nog att jag går ner i brygga och applåderar för at hon springer fort  . Vi har tränat mycket på avlämningar och attityd. Att ha full fart in och att det ska vara ROLIGT!

Idag hade hon som sagt full fart och hon såg verkligen gla dut och hade öronen framåt. Hade full fart HELA vägen in. Någon gång då hon hade lite för broåttom och droppade dummyn tog hon själv initiativet att plocka upp den till mig! Det är STOR skillnad!!!   

Arbetsmaskinen Indy förlitar sig gärna mer på sin fantastiska nos än sin markeringsförmåga. Han springer dessutom gärna djupt, mycket och med outröttlig intensitet. Jag ville utmana honom lite. Och tänkte att det måste vara korta och lite "för" enkla markeringar som kan bli svårt för honom. Jag stod mitt för Annika och Indy fast uppe i skogen. Sen kastade jag dummyn rakt framåt mot dem så att den landade bakom en risig tallruska, bara ca 15 meter ifrån dem. Mellan dem och tallruskan var bara ängsmark. Alltså öppet och dummyn landade så att tallruskan skakade till. Till synes jätteenkelt.

Men för indy blev det svårt. Så enkelt kan det bara inte vara?! Efter ganska mycket snurrande fick han hitta den, sen gjorde vi om och då var det inet som helst problem. Sen provade vi både Lystra och Miso - samma sak där. Det är som om de bara inte kan tro att det kan vara så enkelt. Gamtanterna Vilja och Wilma däremot sprang klockrent ut, plockade upp och kom in (ja Wilmenlund var ju tvugnen att döda dummyn lite först såklart). Att tanterna klarade av det beror nog på mer rutin, eller att de hellre markerar noga än behöver springa så mycket  . För Wilmas kanske det beror på att hon inte har så många förutfattade meningar.

Sen gjorde vi linjetag. Vi hade en pinne uppsatt och lade ut 3 dummys på rad,90 grader åt andra hållet lade vi 4 dummysar på rad.

Miso sprang rakt ut, sen avvek hon och tog en lov åt sidan. Jag lyckades kalla in henne och skickade henne igen. Hon kom in med dummysarna alla skick, men jag är inte nöjd med hennes arbete. Hon sprang inte rakt ut och tog inte mina signaler och dirigeringar. Lite för mycket kan själv. Visste jag redan, men det får vi träna mer på.

Det var en bra och intressant träning idag. Toppad med att vi åkte hem till Helena på födelsedagsfika. Grattis igen och tack tjejer och lycka till på söndag!

Har fått några aha-upplevelser med Wilmenlund på helgens lydnadskurs för Emma Willblad och Pia Brygård. Egentligen var det väl inga nyheter men det blev väldigt tydligt för mig i helgen:

• Jag måste bli tydligare i träningen
• Använda bryt- och underhandskommandon bättre. Sortera (bland de många som jag faktiskt har) och använda dessa mer strukturerat. Också det för att göra det tydligare för hunden och för att ha fler verktyg att tillgå
• Träna massor med stadga med Wilma, bitvis backa till valpnivå!
• Läsa igenom regelböckerna, analysera och förstå vad som krävs/förväntas så att poängen inte ryker på skitsaker
• Kräva mer av hunden, inte curla
• Låta vissa moment ta sin tid, träna med petnoga kvalitet och många men korta pass
• Träna tävlingsmässigt, jag ska se tävlingsmässig ut och vara tyst när jag är nöjd, eftersom man inte pratar på tävling...

Vi fick en del nya tekniker/verktyg att träna in nya moment och  finslipade en del gamla. Vi gick igenom fria följet i detaljnivå och det var superbra och nyttigt. Jag har aldrig haft ett så bra fritt följ med Wilmenlund!

Jag som hade tänkt lägga ner all tävlingsverksamhet med Wilmenlund har fått en liten nytändning :-) Pia Brygård om fram till mig och Helena på fredagskvällen när vi kört vårt första pass och undrade om vi var allvarliga när vi sa att vi inte visste om vi skulle fortsätta med lydnadstävlandet. Det kändes jättekul att hon sa det! Det finns hopp om Wilmenlund och mig :-)

Tack Helena för trevligt sällskap!

Jag borde gå och lägga mig med tanke på att Helena och jag ska köra upp till Fliken i Norberg i morgon. Lydnadskurs med gammeltanterna Vilja och Wilma står på schemat. Förstår inte varför jag anmälde mig för i våras eftersom kursen är för trean och elit... där är vi ju inte på långa vägar. Men nu känns det kul att åka iväg, lite som förr. Wilma har dessutom varit rolig att träna sista tiden. Och en kurs är ju till för att lära sig, inte att man redan ska kunna allt.

Idag var vi dessutom på kurs med systrarna BUS. Men eftersom Lystra löper så fick Vilja vara stand-in idag. Hade hon säkert inget emot. Miso var jätteduktig idag. Strulade lite på ett linjetag där hon hittade på lite annat. Men för övrigt så tog hon varje markering och dirigering (efter sin förmåga). Dessutom hade hon FULL FART!!! Man såg att hon tyckte det var kul.

Det vi vi måste träna mer på är inkallnings- och stopsignal. Hon lyssnar inte på dessa då hon redan är i arbete. Dels p g a att hon kan den för dåligt, dels för att hon slår dövörat till. Jag är mycket nöjd med henne idag!

Jag måste dessutom klappa mig själv på axeln och vara nöjd med mig själv. Jag har varit duktig och tränat vilt med Miso nästan varje dag i flera veckors tid. Det har gett resultat. Vi har fortfarande mycket träning kvar innan hon är helt viltvan, men nu har hon plockat upp allt jag har presenterat för henne och står inte och hänger över det som förr. Hälften av gångerna har jag fått viltet i handen också, där märker jag att hon gör viss skillnad på hur länge hon vill hålla olika saker.

Föga förvånande ger träning färdighet  

Ses efter Fliken!