karinochwilma

Senaste inläggen

Av karin - 17 januari 2013 10:26

Igår träffades vi i träninggänget för att planera vår gemensamma träning. Det var ett tag sedan vi träffades, och det ska bli kul att dra igång igen.


Fick det glädjande beskedet från Peter att han trodde vi skulle kunna flytta in i sovrummet inom två veckor (förutsatt att jag spacklar och målar). Givetvis är vi inte klara på långa vägar men det känns som om byggtrycket börjar att lätta något och det skapar mer tid för andra saker.   


På fredagar är det agilityträning med Wilmenlund i ridhus. Jag kämpar på med att stå på rätt ställe vid rätt tidpunkt och visa henne rätt väg. Wilma är jätteduktig och som vanligt väldigt otålig då jag gör fel. Inte lätt med en matte som inte hänger med i svängarna. Jag hoppas att Nacka BK ska ha en tävlingskurs i vår och sen att vi ska kunna debutera med en första tävling någon gång under våren. Vi har inte kunnat träna på gungan och balansen under vintern, men hopphinder och tunnlar är inga problem och nu börjar hon även att fatta slalomen. Där får jag bromsa henne lite för att hon inte ska råka ta dubbla pinnar.


På tisdagar så har jag ridhusträning med Miso. Det är en liten utmaning, hästbajs är ju gott. Det som fungerar hemma i köket fungerar sämre i ridhus, inte helt konstigt. Dessutom blev jag kommenderad för första gången förra veckan och då blev kommandoran väldigt intressant också.


Det som inte fungerar särskilt bra alls i ridhus är tvåans apportering. När apportbocken hamnar i ströt så blir den ju lite läbbig att ta i munnen (trots att hon tidigare kunnat äta av detsamma???!!!). Hon plockar upp den med ena hörntanden och lufsar in till mig. Jag bestämde mig därför att skicka apporteringen där tills vi fått ordning på farten och upptaget.


Igår när jag satt och jobbade så pockade Miso hela tiden på min uppmärksamhet. Jag tog tillfället i akt och gick ut på vår lilla parkering/uppfart och kastade apporten. Hon satte av som ett spjut ut till den och galopperade! (om än lite långsammare) tillbaka och kom in i fotposition. Jag gjorde om två gånger till och bröt sen och gick in och fortsatte att jobba. Kändes som en stort framsteg!


Mina mål är att tävla ettan under våren, träna in tvåan under våren och att tävla WT i vår/sommar.


För att göra det måste jag först höja motivationen ytterligare lite generellt/alla moment, träna uthållighet och utebliven belöning, träna med störning och att någon kommenderar. Får jag till detta i ettans moment så tror jag att vi har många i tvåans moment också. Det som måste till där är apporteringslusten, rutan och fjärren är bara påbörjade.


Eftersom jag har tänkt att få ordning på lydnaden och motivationen innan jag börjar med jakten så får vi se när den debuten kommer. Det var så länge sedan jag tränade jakt nu så jag vet inte riktigt var vi står för närvarande.

ANNONS
Av karin - 11 januari 2013 06:26

Med allt annat som har hänt har träningen av hundar varit nästan lika med noll. Nu börjar det kännas som om att det lättar så vi drar igång lite lätt. Wilma får köra agility i ridhus, hon är jätteduktig fast hennes matte står på fel ställen hela tiden. Miso har jag försökt träna lite inne i byggarbetsplatsen mellan brädhögarna... Men nu har vi tid i ridhus en gång i veckan. I tisdags blev jag så imponerad av henne. På platsliggningen var vi fem ekipage. Miso låg med hakan i backen men lyfte vid ett tillfälle huvudet. Det tog den unga tollarhannen intill som en lekinvit, reste sig, sprang över till Miso och började att klättra på henne. Miso låg helt coolt kvar och bara tittade, inte en antydan till att resa sig upp.


Vi blev för första gången kommenderade i fria följet och Miso hade lite svårt att koncentrera sig, blev nyfiken på "TL". Jag fick även hjälp med tvåans apportering. Där har vi fortsfarande problem med tempot då hon ska tillbaka till mig.


Jag har funderingar på om jag ska satsa lite mer på lydnaden ett tag för att få upp samarbetet oss emellan och sen köra jakt. Å andra sidan är det ju vinter, snö och is ett tag till så det blir nog så automatiskt.


Sofia har hjälpt mig att trimma Miso så nu är hon jättefin, har en härlig svans. Sofia tycker att vi ska hålla Miso så att hon ser ut som en Flat och inte en Hoffe. Tur att vi har Sofia.


Skönt att ha kommit igång så smått och kunna koncentrera på annat igen.

ANNONS
Av karin - 26 december 2012 21:16

Året som gått har varit riktigt tungt. Så mycket sorg samlat under tolv månader.


Efter en lång lång kamp mot cancer lämnade Peters syster Anna oss i våras. Sommaren var turbulent med min operation och mor som åkte in och ut på sjukhus.


Trots sin hjärnvilja orkade hennes kropp till sist inte och hon dog i mitten av november. Fast jag har förstått att hon inte skulle kunna bli riktigt gammal så var det helt ofattbart. Jag har nog inte helt fullt förstått det ännu. Ibland får jag för mig att jag ska ringa henne, men det går ju inte.


Just idag saknar jag min mor så fruktansvärt mycket. Jag önskar jag kunde ringa henne och småprata om allt möjligt.


Hon såg fram emot att få komma hit när huset är klart och ville så gärna hitta på saker, trots att det innebar så mycket kraft och ansträngning för hennes del. Men jag tror aldrig hon såg det som en ansträngning, viljan att leva och ha roligt var större. Nu får hon inte se huset klart.


Jag kan inte ha henne här i trädgården. Hon som så fort hon fick chansen satte sig i solen, och jag som hela tiden "tvingade" henne att sitta i skuggan för att hon mådde bättre av det.


Jag kan inte ringa henne och halvlyssna på hennes utläggningar. Jag kan inte åka dit och sitta bredvid henne då hon låg i sängen. Det är så konstigt och tomt, och jag saknar henne så det gör ont.

Av karin - 1 oktober 2012 14:55

Först delar av banan



 


Sen hela banan
 


 

Av karin - 28 september 2012 20:31

Nu är det husbygge som gäller för hela slanten. Vi kör hårt all ledig tid. Jag har smitit iväg för lite hundaktiviteter, men för husfridens skull får jag begränsa min bortavaro så mycket som möjligt. Låter farligare än vad det är Peter är en väldigt tolerant man, det är mest jag som känner att jag lämna honom i sticket hela tiden.


Med Wilma har jag tränat slalom. Det börjar att ta form, t o m i kombination med hinder före. Men jag upptäckte idag att hon har mycket svårare för slalomen om jag går på andra sidan så att pinnarna är mellan oss. Det gäller att träna allsidigt, annars kommer det att bli ett problem. Hon ska ju klara det oberoende av var jag är.


I onsdags träffade jag Annika för en lektion med Miso. Hon kan mycket, men jag är fortfarande inte nöjd med attityden (även om den blir bättre och bättre). Jag kände att jag behövde en liten knuff i rätt riktning och fick lite bra tips av Annika. Vi har tränat på FF, snabbare läggande och tvåans apportering. Bara på några dagar och med endast några minuter träning varje dag så har det blivit mycket bättre.


Jag är så glad att få den hund jag ville ha från början. En arbetsvillig och behaglig hund. Vi är på gång.


Idag kokade jag hönshjärta, gisses vad de gick igång på det. Det luktar verkligen apa och jag tycker att det luktar hela tiden fast jag inte sitter i samma rum, eller ens hus, som kastrullen. Men hundarna gillar det ju. Vad gör man inte för de små liven?!!!

Av karin - 23 september 2012 21:10

Jag har lärt mig så mycket på dessa två dagar. Åh vad viktigt det är att man som förare hjälper hunden. Min uppgift är att hitta rätt hinder och väg, Wilmas att ta hindret. Det är så lätt att man istället försöker hitta genvägar för att hinna möta upp hunden. Sanningen är att genvägarna blir senvägar. Det man tänker ska funka i teorin får helt motsatt effekt i praktiken.

Trodde inte att agility kunde vara så intressant. Det är sååå mycket mer än att hunden bara ska kunna och hoppa hinder. Jag som förare, vad jag gör och hur jag hjälper min hund betyder allt.

Annica Aller är en mycket bra instruktör, dessutom väldigt trevlig. Jag är jätteglad att jag gick denna helgen, även om jag igenligen inte hade tid.

Av karin - 22 september 2012 22:07

Idag har Wilmenlund och jag varit på agility handlingskurs. Kursen är två dagar 10-16. Annica Aller är en mycket tydlig instruktör, väldigt avslappnad och ser till varje ekipages bästa. Redan efter 10 minuter när vi hade kört igång så hade jag lärt mig något nytt, inte bara en handligsfråga utan om mig och W hur hon reagerar på hur jag är. Har förstått att det är mycket viktigt i agility, eller i alla fall att det blir väldigt tydligt. Wilma behöver att jag är väldigt tydlig, annars tror hon att hon måste ta över och ballar då ur.

Jag lärde mig mycket om hundens väg/bana, hur jag ska röra mig i rätt riktning och hur viktigt det är att använda rösten vid rätt tillfälle. Det är små små detaljer som gör det.

W är i alla fall jätteduktig, jag måste bara hänga med och hinna styra henne på rätt hinder :)

Av karin - 10 september 2012 20:54

I helgen var vi med NBK på sökläger i Fliken. Jag hade tänkt ta med Miso, men på fredagsmorgonen hade vi en liten olycka här hemma då Miso förmodligen sprang in i byggställningen och fick ett djupt hack i huvudet. Veterinären sa att man kunde låta det vara men hon tyckte det var ganska djupt och att det skulle läka snabbare och snyggare om man sydde några stygn. Nu ser Miso ut som en liten munk.


Efter turen hos veterinären bestämde jag att lämna Fisen hemma och ta med Wilmenlund i stället. Lyckliga Wilma som följt mig som en svans hela förmiddagen när jag försökte packa.


Vi gick en prova-på-kurs i sök för fem år sedan, sen har vi inte gjort det alls. Wilma tyckte det var sjuuuuukt roligt!!!! Tänk att alla låg där i skogen och lekte med bollar, bara för hennes skull. Hon letade snabbt upp figgarna och blev lite förbannad när belöningen inte kom snabbt nog.


När vi skulle göra en markeringsövning som gick ut på att hundarna skulle förstå att de skulle ta lösrullen så tog Wilma den från figgen, spottade irriterat ut den i huvudet på henne och skällde för att få bollen. Stackars Susanne sa att det gjorde riktigt ont att få rullen tillbaka i ansiktet :-p


Wilmenlund är otålig och försöker ta närmaste väg till belöning :) Det ska vi ändra på.


Nu ska vi få till en sökgrupp så att vi kan börja träna. Jag tror att sökträningen kommer att vara jättebra för Misos självsäkerhet, då hon kan vara lite osäker på kastare då vi tränar jakt plus att hon är lite spökrädd. Det ska bli jättespännande att testa henne.

Presentation

Fråga mig

3 besvarade frågor

Sök i bloggen

Senaste inläggen

Arkiv

Kategorier

Länkar

RSS

Besöksstatistik

Följ bloggen

Följ karinochwilma med Blogkeen
Följ karinochwilma med Bloglovin'

Kalender

Ti On To Fr
       
1
2
3
4
5
6
7
8
9
10
11
12
13
14
15
16
17
18
19
20
21
22
23
24
25
26
27
28
29
30
<<< November 2013
>>>

Skaffa en gratis bloggwww.bloggplatsen.se