karinochwilma

Senaste inläggen

Av karin - 15 juni 2012 21:19

Idag träffades jag, Susanne och Sofia på NBK för lite lydnad och agility. Jag åkte dit lite tidigare för att gå promenad i skogen och hinna träna Miso i lugn och ro. Jag har ju tränat henne mest själv hemma eftersom hon blir så störd av allt runtomkring på klubben. I morse när vi var där var det bara en till hund och Miso hade fokus på mig hela tiden.


Vi hade ett riktigt bra lydnadspass. Visst hade jag tänkte mig att vi skulle ha kommit mycket längre, men med tanke på allt strul vi har haft så ser jag små men tydliga framsteg. Jag körde fritt följ och kunde gå 10-15 meter, 10 meter helt-om 10 meter och sen belöning. Varierade med raksträckor och bara något steg och vändningar. Hon var med mig hela tiden!


Vi körde även hoppet, 2:ans med uthopp. Bröt upp momentet till med uthopp, uthopp sitt, uthopp sitt tillbakahopp. Tränade även återhopp från sned position. Jag kunde köra flera repetitioner och hon var med mig hela tiden.


Sen gjorde jag läggande och ställande om vartannat för att testa stimuluskontroll. Hon var riktigt duktig och gjorde ca 80% rätt. Kul att känna att hon är med mig.


Sen kom de andra tjejerna och då stoppade jag in Miso i bilen och tog ut Wilma istället. Jag har ju inte tränat lydnad med henne sen i vintras. Hon var med mig jättefint och dessutom en massa ljud! Kanske det är bra för henne att vila sig i form. Eller vila och vila - vi har ju kört agility och där är hon ju inte tyst.


När lydnaden var klar så körde vi lite agility. Två av klubbens instruktörer hade riggat en raksträcka med hinder, däcket och slalom. Jag satte upp ett eget slalom med bara fyra pinnar. Vi behöver ju nöta mycket mer på slalomen, räknar med att det tar ett halvår/år innan W har fått upp farten ordentligt. Linda kom fram och tipsade lite (hon tyckte det var lika bra att göra det nu istället för att behöva göra det i höst då jag ska gå hennes kurs :-)


Så nöjd med dagens träningar och skönt att ha lite trötta hundar eftersom eftermiddagen vidges åt jobb och fix med bygget.


Vårt husbygge har tagit riktig fart nu och man kan börja "känna rummet", som Ernst skulle ha sagt ;-) Här kan ni se vårt "lilla" projekt:

www.byggla.se/takbyte och utbyggnad







ANNONS
Av karin - 10 juni 2012 20:16

I fredags brände jag, Helena och Sara upp till Hälsingland med fyra hundar och en massa packning. Målet var unghundsderbyt på lördagen och appelldebut för Helena och Lystra på söndagen.


Vi kom upp ganska sent på fredagskvällen och hundarna var överlyckliga över att få springa runt som galningar och naturligtvis bada i den lilla sjön. Det blev ganska sent innan vi kommit till rätta och kom i säng så på lördagmorgonen var vi inte fullt så pigga som tänkt och kom iväg lite för sent. Tyvärr så missade vi Ryegates Annica och Maltes tävlande, men träffade dem och andra bekantingar. Annica och Malte hade fått ihop hela 90 poäng, jättebra!


Det är alltid intressant att se hur rutorna är upplagda. På unghundsderbyt är det bara markeringar, mer eller mindre svåra. Men det som ser riktigt enkelt ut är inte alltid så enkelt för hundarna. På lördagens WT så var markeringarna på ganska kort avstånd och det var många hundar som sprang alldeles för långt. Där ser man vikten av att träna på olika avstånd, och kanske lite oftare med korta men kluriga markeringar, inte bara långa långa.


När vi kom tillbaka till Helenas stuga tog vi med oss dummys och apportkastare och gick upp i skogen. Vi valde ett ställe med ganska öppen skog men med många stora stenbumlingar täckta av mossa. Sara och Lhyra fick börja med enkelmarkeringar. Det var ganska svårt eftersom dummysarna hamnade mellan stenarna och Lhyra var tvungen att använda nosen och inte ögonen. Hon var duktig och låg kvar bra i området. Det var dessutom riktigt jobbig terräng för henne.


De större hundarna fick dubbelmarkeringar, jag valde att inte ha skott med apportkastaren eftersom det tar en liten stund att ladda om och jag ville inte ha för lång tid mellan de båda kasten. Miso hade bra fart ut, markerade väldigt bra, låg kvar i området och kom in med full fart!


 

Helena och jag köpte varsin 3 kilos kanindummy. Med dessa gjorde vi markeringa och sen linjetag. Alla hundarna var mäkta stolta över de stora fina "ninerna". Första gången Miso apporterade den, ville hon nästan inte lämna den i från sig, men fick MASSOR av beröm när hon gjorde det. Andra gången kom hon ända fram till mig. Så jäkla duktig!


När vi kom tillbaka till stugan så körde vi lite vattenapportering. Miso har ju inte avlämningarna. Jag har som jag skrivit tidigare tränat att hon ska full fart upp till mig ur vatten, dutta i handen och sen skaka. Men detta har vi gjort utan dummy. Nu droppade hon dummyn vid mina fötter varje gång. Efteråt så körde jag själv en stund. Kastade dummyn bara en liten bit och försökte få henne att komma hela vägen. Jag fick göra om ganska många gånger, men till sist så kom hon hela vägen och fick då MASSOR av beröm igen. Det är så kul, för nu kan jag verkligen nöta lite mer tills det blir rätt. Tidigare så har jag bara kunnat göra en övning en eller två gånger.


Jag är så nöjd med min lilla tjej, hon är dessutom en fröjd att ha med sig. Så himla cool, nöjd och glad hela tiden. Glad i alla, människor som hundar.


Idag startade Helena och Lystra i appellen. Lydnaden gick riktigt bra och Lystra gjorde vissa saker riktigt bra. Tyvärr så nollade de spåret fast Lystra spårade jättefint. Hon markerade pinnarna men tog inte upp dem så Helena hittade dem inte. Det är jättesvårt att leta samtidigt som man inte kan vara helt säker och måste följa hunden som spårar vidare. Det är i alla fall så roligt att se dem jobba ihop för de går från klarhet till klarhet. Jag tycker att Lystra är väldigt jämn och bjuder inte på några jobbiga överraskningar. Hon gör alltid sitt bästa.


Tack Helena och Sara för en jättetrevlig helg!

ANNONS
Av karin - 6 juni 2012 21:12

Pinsamt lite hundträning har det blivit den senaste veckan. Ibland hinner man inte helt enkelt, det har inte ens blivit några minuter över.


Ikväll hängde jag på Nacka BKs spårläggarkvällar som är till för tävlingsekipage som vill byta spår med varandra eftersom appellspåren nu läggs av någon annan än föraren. Vi var tre ekipage, ja jag hade Wilma med också så henne lade jag spår till själv.


Jag har inte spårat med hundarna sedan tidigt i höstas. Miso sög tag i spåret på en gång och gick jättefint! Hon missade första och sista pinnen, men när jag och Helena gick spåret själva en gång till efteråt för att se hur hon hade gått så visade det sig att hon hade gått spåret ganska exakt, förutom de sista 10-15 metrarna där hon hamnade snett och därför missade slutpinnen. Jättekul att se att hon hade sånt sug att spåra och att hon faktiskt var riktigt spårnoga. Jag hade ju ingen aning om var spåret gick, utan fick lita helt på henne. Superkul!


I morgon ska jag tränat lite agility med Wilmenlund, det var en vecka sedan vi gjorde något så det ska bli kul.

Av karin - 1 juni 2012 19:40

I tisdags kväll var jag och Miso iväg tillsammans med Annika/Indy och Sofia/Lexus. Sofia var en pärla och följde med som kastare. Så himla lyxigt att ha någon som gör det. Vi var på ett för mig nytt ställe. Riktigt bra var det med många olika möjligheter att träna i vatten, på skog och på äng.


Vi körde på vatten. Eftersom jag och Miso inte har tränat så mycket på vatten och hon har släppt dummyn för att skaka sig direkt då hon kommit upp på land så stod jag precis i vattnet vid första skicket. Sofia kastade först en markering, Miso simmade fint ut och plockade lätt upp den, kom in och lämnade den i min hand. Sen skickade jag henne på ett linjetag på land medans Sofia "lade" ut ett linjetag i vattnet. Det var meningen att den skulle komma på samma plats som markeringen. Men det är ju inte alltid så lätt att kasta och den hamnade mycket mer till vänster. Jag fick rikta Miso riktigt noga. Hon tog min dirigering och hämtade även in denna dummy. Vi hade lite tur att solen glimmade till och lyste upp dummyn. 


Sen skulle vi ta en dubbelmarkering. Miso tog den första klockrent men fick svårt att hitta den andra, det var näckrosblad som förvirrade och hon drog sig mot där den första legat. Sofia fick locka lite och kastade ut en tredje som Miso tog. Det var ganska långa avstånd och det blev nog lite för svårt.


Jag är riktigt nöjd med hennes vattenarbete. Hon simmar fint och lämnade allt i handen.


Sen gick vi upp på en äng och körde dubbelmarkeringar. Miso tog markeringarna fint och hade full fart både ut och in. Jag är så glad för min "nya" hund som tycker det är roligt att träna! Det är så stor skillnad och det känns jättebra att detta inte kommer att brytas p g a långdragna löp.


Min analys av träningen:

Jag har lite dålig koll på vad vi egentligen kan. Jag har ju gått kurs med Vilja och delvis med Miso utan att ha kunnat göra så mycket. Ibland är det lite svårt att veta vad vi har gjort och inte gjort, vad som är gränsen för hur svåra jag kan göra övningarna. Jag har i alla fall kommit fram till att det nu inte är så farligt längre att det blir för svårt och att hon misslyckas (även om det såklart är eftersträvansvärt att hon lyckas). Nu går hon inte ner sig lika fort då hon blir osäker.


Miso är en god markör men hon måste lära sig att lita på sin förmåga och ligga kvar längre i området.


Vi måste träna på linjetag, att hon litar på att dit jag pekar finns det något. När jag har träningskamrater med mig kan jag antingen be dem lägga ut en dummy i taget under tiden vi backar längre och längre ifrån, alternativt att de står och vaktar så att hon inte byter dummy. När jag tränar själv får jag lägga ut en dummy åt gången.


Vi ska separat på att inte byta, det får bli en övning i sig.


Jag ska fortsätta min träning vid vatten. Jag har gjort så att jag har skickat Miso att gå och bada, kallat in, begärt nosdutt i handen/godis och sen kommando skaka/godis. Nu kan hon skaka på kommando. Det gör att jag kan få in henne fort med dummyn i handen och sen tala om när hon kan skaka, så att vi slipper att hon släpper och skakar innan hon har lämnat av.


Istället för att kasta ut ytterligare dummysar eller be medhjälparen lyfta/visa på dummy så ska jag hellre kalla in och göra om eller gå närmre. Jag vill inte att hon ska bli för van vid synretningar och hjälper, hon blir ju lätt bekväm när hon möter lite motstånd.


Det känns i alla fall riktigt positivt och jag tror att det kan bli riktigt bra om vi tränar på och jag är strukturerad.

Av karin - 28 maj 2012 20:38

I helgen satt jag inte och jobbade en sekund, så jäkla skönt!!! Peter drog iväg fredag kväll för att segla Ornö runt, och lämnade mig och hundarna själva hemma. Genast drog vi nytta av detta och de fick sova i husses säng. Jag tycker inte att det är bekvämt att ha hundar i sängen, men ligger de bredvid i husses säng så är det bara mysigt, förutom viss hårsanering sedan.


På lördagen var jag ute och fixade i trädgården på förmiddagen. Även om hela trädgården är grävd och rörig så måste jag ha viss ordning runt omkring mig i alla fall. Det halvmeter höga gräset slogs med trimmer. Jag flyttade runt utemöbler och gjorde olika grupper, krattade och borstade. Det blev riktigt fint, byggplats till trots. På söndagen när Peter kom hem tömde vi och gjorde ren dammen. Nu är den påfylld igen och ser jättefin ut, med en porlande liten bäck. När vi har byggt klart har jag en bild framför mig hur jag vill ha trädgården. Många olika ställen där man kan sitta beroende på hur solen står. Lite vilt, rufft och dekadent - som en fransk lummig trädgård. Med murgrönor som växer i träden, vildvin som väller över stängslet, rosor och blommor som klarar sig mestadels själva. Vi har så stor trädgård så det får plats med allt. Men jag vill inte ha för mycket fix.


På söndagen var det dags för Wilmas och min agilitydebut. Vi var på klubben tidigt för att hjälpa till och fixa i köket. Wilma tyckte det var jättemysigt för Kias son Mikael satt och kliade henne stor del av tiden, hon lyckas då alltid hitta någon välvillig person som kan klia på magen.


Först ut var hoppklasserna. Wilma var jätteduktig, det gick dock lite långsamt (eller ska vi säga lagom fort för mig), för vi fick tidsstraff. Jag tror bantiden var 55 sek och vi tog den på 1:09. Men vi var helt felfria! På agilitybanan blev det lite som jag befarat. Wilma var betydligt snabbare nu och hann ta hindren åt båda håll, varpå vi diskades. Vi hade jättekul och hon är så himla duktig. Med lite mer rutin och en handligskurs för mig så kommer vi att få mer säkerhet även när det går snabbt. Vi kom fyra av tio ekipage, det tycker jag är bra jobbat av några som bara har tränat agility en månad :-) Wilma tycker i alla fall att det är vansinnigt kul och då blir jag också glad.

Av karin - 24 maj 2012 20:41

Igår var tredje gången på agilitykursen (egentligen 4:e, men vi har missat en gång). Nu är alla hinder utom gungan igenomgångna och de hade börjat länka ihop fler hinder. Wilma har bara provat längdhoppet en gång förr så det ville jag göra igen. Viadukten hade hon aldrig kört. Hon tog båda som det mest självklaraste. Även kombinationerna tog hon utan problem. Eftersom Wilma tar alla hinder utan problem så går vi lite fortare fram än det är tänkt på kursen och Lotta har börjat att kommentera lite detaljer som jag ska tänka på, kontaktfält, hur man kommenderar etc.


Förhoppningsvis kan vi gå förberedande tävlingskurs i höst som innehåller mer handling, för det är det jag behöver, nu när Wilma gör det hon ska.


I tisdags var vi på klubben och då var Linda där och visade mig och Helena lite framförbyten, bakombyten och blindbyten... Ja ni fattar... Det räcker inte bara med att springa och visa hunden, man ska vara på rätt ställe för att vinna tid... Jag fick beröm av Linda i alla fall att jag kunde springa och peka åt rätt hålla samtidigt ;-)


Idag har vi haft vilodag. Jag håller på att avsluta jobb som jag har hållit på med i två månader. Ska bli såååå himla skönt att få komma ur jobbdimman. Jag börjar att känna mig rejält sliten eftersom hela livet blir upp- och nervänt. När de här jobben är avklarade kommer jag förhoppningsvis få mer tid över för hundarna. Lägga spår etc.


På söndag är det KM på nacka. Då ska jag och W köra hoppklass och agility. Debut som agilityekipage :-)

Av karin - 20 maj 2012 20:42

Jag arbetar fortfarande mycket och hinner inte vara ute med hundarna så mycket som jag skulle önska i det fina vårvädret. Till råka på allt så håller vi ju på och bygger hemma också så det finns en del att göra.


Varannan-dag-träning fungerar ganska bra. Jag har bestämt att ta det lite lugnt med jaktträning för Miso och satsa på lydnad och samarbete. Träningspassen ska jag försöka göra korta men effektiva. På morgonen när vi ska gå promenad är hon väldigt alert och då har jag plockat ut henne på tomten och tränat 5-15 minuter. FF och läggande. Hon har varit riktigt taggad och med på noterna, precis så som jag vill ha henne. Igår körde jag tvåans apportering. Hon sprang ut, plockade direkt upp apportbocken, vände om och SPRANG in till mig. Det tror jag är första gången hon har gjort  


Vi har även tränat jakt, men jag har försökt lägga det på en nivå som håller hennes motivation uppe, men ändå utmanar henne lite. Jag, Helena och Annika hade en riktigt bra träning både i fredags och idag. Miso har visat sig mer arbetsvillig och följsam än på länge. Det känns riktigt bra och vi kommer förhoppningsvis att kunna bygga upp fart och lyhördhet vartefter.


Med Wilma har det blivit agility. Det är riktigt kul för det känns som om hon har hamnat i sitt rätta element. Hon är extremt taggad men kan hålla sig i skinnet och ta direktion jättefint. Vi har inte kunnat träna på riktigt alla hinder eftersom en del av dem är inlåsta på klubben, men de hon har provat har hon tagit sig an utan tvekan. Igår fick hon till en bra teknik på gungbrädan. Det kanske var en engångsföreteelse, men det verkar som om hon har accpeterat att den rör på sig och låter och att hon måste till kontaktfältet. Jag tar det ju givetvis fortfarande vädigt lungt på gungan (så lungt det går när hon kommer som ett jehu...), jag vill ju inte att hon ska råka ramla av och börja tveka.


Det är svårt att hinna med för hon är så jäkla snabb, jag måste ju försöka ligga före och styra henne eftersom hon lätt kan "råka" ta ett hinder hon inte ska ta på vägen. Är jag för långsam så kan hon t ex springa balansen åt ett håll och sen vända och springa tillbaka.  


Det är kul, men det är en utmaning fysiskt för mig. Jag måste verkligen börja att träna.  

Av karin - 17 maj 2012 22:16

Eftersom vårt byggprojekt på allvar har dragit igång här hemma och jag fortfarande har alldeles för mycket jobb så har det blivit lite si och så med träningen. Miso har fått 5 minuters lydnadsträning på morgonen, innan vår morgonpromenad. Då är hon som mest taggad och har rätt attityd.


Wilma har fått nöja sig med bara promenader, men idag träffade vi Susanne/Pebbles och Helena/Lystra/Vilja för lite agilityträning på klubben. Wilma kan inte fort nog komma ut på agilityplan. Hon provar alla hinder hon hinner med innan vi ens har börjat att träna.


För att bara ha gått agilitykursen 2 tillfällen och sen tränat lite själva så är hon otroligt duktig. Hon har tagit alla hinder jag har presenterat för henne. Slalomen är såklart det svåraste. För min egen del så är det svårste att hinna med henne. Det vi fortfarande inte har är bra handling. Det där med att vara på rätt sida vid rätt tillfälle, att jag är på rätt sida etc. En stooor utmaning för mig kommer att vara att komma ihåg banan och vara på rätt ställe för att det ska flyta på så bra som möjligt.

Presentation

Fråga mig

3 besvarade frågor

Sök i bloggen

Senaste inläggen

Arkiv

Kategorier

Länkar

RSS

Besöksstatistik

Följ bloggen

Följ karinochwilma med Blogkeen
Följ karinochwilma med Bloglovin'

Kalender

Ti On To Fr
       
1
2
3
4
5
6
7
8
9
10
11
12
13
14
15
16
17
18
19
20
21
22
23
24
25
26
27
28
29
30
<<< November 2013
>>>

Skaffa en gratis bloggwww.bloggplatsen.se